Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







torsdag 12 juli 2018

Lisa: Jag frossar


Bättre än så här kan det inte bli! Fjärilen snurrar gäckande runt, samtidigt som jag tar mig an min favoritvippa. Jama om att frossa i härligheter!






För övrigt måste jag jama att jag gillar hur skönt det är i luften hela tiden! Har mer eller mindre bosatt mig på min altan. Har tyvärr inte träffat på nån mer mus, däremot en massa andra, mindre kompisar som kryper omkring. Hur intressant och spännande som helst! Dessvärre brukar de inte vara så uthålliga, utan tröttnar och lägger sig ner när jag lekt med dem en stund?

Nu önskar jag och de andra som bor hos mig att ni får en bra helg! Om mina människor fick bestämma skulle det innefatta rejält med regn. De är för konstiga?!


       

fredag 6 juli 2018

Sommaren tuffar på






Sommaren fortsätter på sitt mest somriga sätt. I flera månader har jag kunnat vara ute precis hela dagarna. Kanske nåt litet avbrott nån dag för länge sen, jag minns det knappt? Här har blivit något som heter bevattningsförbud, men som tur är får jag friskt vatten i mina skålar varje dag. Jag sitter där jag tidigare somrar brukade fixa till en skön grop i höggräset. Men det är rätt okej att ligga här ändå. Nu önskar jag alla en fortsatt skön helg/semester eller vad ni har för er!


 

tisdag 3 juli 2018

Lisa: Ändrade flyttplaner, kanske?



Dumma husse. Och lika dumma matte. Jag vet inte om jag tänker fortsätta bo här? Igår blev jag utsatt för ett fruktansvärt övergrepp!

HJÄLP! Är det ingen som hör mig?
Det började med att husse tvingade in mig i en bur. Jag ropade till matte att hon måste komma och rädda mig, men inte brydde hon sig! Bara gick omkring där och låtsades som ingenting?

Sen bar de ut mig i bilen, och där fick jag sitta i en kattiljon timmar. Jag lät människorna få lyssna på helt nya jamiska kraftuttryck. De var väldigt imponerade! Till slut, efter en evighet, stannade bilen, och jag fick komma in i ett hus och kolla på fiskar som simmade omkring. Hade varit rätt kul om jag inte haft så onda aningar. Vilka besannades. 
Förstod nog att jag inte åkt hit för att kolla på fiskar!

Blev inburen i ett rum som bara skrek "varning, varning"! Var därför ytterst misstänksam mot människan som hälsade så lent på mig. Men jag gav honom en chans, och lät honom klappa mig på huvudet. Med stor tvekan fick han också sätta en platta på mig litet här och där, men sen tyckte jag faktiskt att det fick vara nog med min välvilja. När han tog sig friheten att sticka en stor nål in i nacken på mig, ja, då tog mitt tålamod slut. 

Husse, som stod bredvid mig, var dessvärre inte till någon som helst hjälp i min prekära situation. Fick ta saken i egna tassar, så jag fräste ut stickaren och smockade till husse. Sen fick jag komma in i buren igen.


Är jag verkligen hemma igen??

OBS! Lägga på minnet: Aldrig tassa in i den buren igen!
Sen sov jag i mattes säng hela eftermiddagen. Det var rätt skönt. Och så fick jag litet kycklingsoppa. Kanske stannar jag här ett tag till ändå?


fredag 29 juni 2018

Hemlige Gustav



Hemlige Gustav, vet ni vem det är? Jo, det är ju jag! Hela veckan har jag gäckat matte och husse. Tassat ut på morgnarna, för att sedan ...försvinna! För det mesta har jag
Hemlige Gustav ser de inte svansen av!!
sedan varit puts väck till någon gång frampå eftermiddagen. Till deras stora förvåning har jag då helt plötsligt suttit precis utanför mitt hus? Varifrån kom jag? Hur kan jag gömma mig så? De har ju letat på alla de platser jag brukar vara, plus andra tänkbara och mindre troliga ställen? Sådär håller de på!  


Naturligtvis tänker jag inte röja min hemlighet. Enda nackdelen med att få vara ifred är att husse inte kan servera maten framför nosen, men det tar jag igen sen på kvällen. Och på natten. Då vill jag förstås ha påfyllning i skålen när den gamla känns ofräsch eller har tagit slut. Människorna mår bra av att få röra på sig litet då och då. Det inser nog de också, även om samarbetet kärvar litet emellanåt. Då får jag jama ifrån på skarpen. Det fungerar till hundra procent!

Önskar er en somrig helg, ännu en i den långa raden!
 

tisdag 26 juni 2018

Lisa: Mitt eget rike


Jag älskar så min lekplats! Med bästa sovplatsen högst upp, inte att förglömma. Jag vet inte varför människorna ibland kallar mig för "ers kungliga höghet", men det här är verkligen mitt rike!










tisdag 19 juni 2018

Lisa: Så nedrigt!




Men hördu musen...kom igen nu då!!
På altanen jag hittade en mus minsann
Vi tävlade och hade så kul med varann
 Till slut kan man jama att det var jag som vann
Men när jag tog in den - den bara försvann?? 


Starkt misstänkt för denna musnappning: Matte. Hon, och bara hon, befann sig på brottsplatsen. Utomordentligt nedrigt gjort. Visserligen var den inte lika rolig längre, bara låg där som en pannkaka, men ändå. Den var ju min!! Tänk att man inte kan lita ens på sina egna människor!?