Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







onsdag 14 november 2018

Lisa: Totalt obegripligt!




Och hur tänkte ni här???
Det har kommit in en annan soffa i mitt rum. Föralldel helt okej att ligga och vila i, men tyvärr med ett fundamentalt fel. Ja, ni ser själva på bilden. HUR ska man kunna komma in under den för att ligga där och smyga?? Det var ju ett av mina allra bästa överraskningstrix, att ligga där och sätta klorna i den som passerade förbi! Jag fattar ingenting!



fredag 9 november 2018

Om man skulle



Torsdag kväll, rätt sent

Hördu, matte...

...jag funderar på om jag skulle tassa ut en sväng?  

Till min förvåning öppnar matte dörren, jag tittar ut och tar mig en allvarlig funderare.

Nä, det här var väl inte riktigt vad jag hoppats på? Kändes inte det minsta skönt. Typiskt, när dörren för en gångs skull öppnats så här dags!
Jag vänder mig om, tassar in i sängkammaren och lägger mig i husses säng.

"Det var bättre förr", kan människorna säga ibland. Det var inte alls länge sen det var bättre, tycker jag! Jag minns väldigt väl hur härligt det var att kunna tassa ut nästan när som helst utan betänkligheter. Nåjam, jag har ju i alla fall alternativet hussesängen, så jag ska väl inte klaga? Bara litet...

Hoppas ni får en trevlig helg!


 
    

onsdag 7 november 2018

Lisa: Hur pinsamt?






Dagen efter jag kom hem från hotellet skickade någon godis/leksaker till mig!  Husse inbillade sig att de var till honom, men jag vet vad jag vet. Det bara skrek "Lisa" om buketten! Men av någon anledning flyttades den runt, och ställdes på de mest oåtkomliga ställen? Det var inte snällt gjort!

Nåt annat som definitivt var direkt elakt gjort inträffade igår kväll. Jag hade den stora lyckan att fånga en fjäderkotlett ute på altanen, och skyndade mig in med den för närmare beskådande och hantering.  Att man aldrig lä sig?! Genast fick jag matte efter mig, och sedan anslöt också husse. Jag morrade givetvis att detta var mitt byte, och försökte undkomma deras försök att knycka det bäst jag kunde. Tyvärr lyckades jag inte, den här gången heller. Husse tillgrep min skatt. Så snöpligt! Nu har jag hittills fångat en mus och tre fjäderkotletter på altanen. Hur många har jag fått behålla? Just det, NOLL!

Jag bara jamar, hur pinsamt är inte det? För dem, alltså!

fredag 2 november 2018

Än är det inte slut





Nu är det november, men än är det inte för sent att inta eftermiddagsvilan under hasselbusken! Fast riktigt koppla av kan jag inte. Måste hålla ett öga på ytterdörren också, för min mage är tom för jämnan. Så om matte vill ha en bild på mig här, måste den tas genom köksfönstret. Jag bara inte kan ligga kvar om jag får syn på henne!

Förresten är det bara henne jag kan få syn på nu, för igår morse gav sig husse iväg igen. Är därmed litet orolig för servicen, ingen kan sköta den som husse, tror jag? Har redan märkt att den inte är lika effektiv som jag tycker jag har rätt att begära. Hur många dagar är det till på tisdag? Kan det vara mer än en evighet?

Den här helgen vill somliga skrämmas. Jag förstår inte riktigt vitsen med det? Vore bättre med en snäll-helg när ingen skrämdes, tycker jag. För en stund sen följde jag med matte till det hörn i trädgården där mina kompisar Piff och Puff finns nere i jorden. Där satte vi ett ljus. Och så tänkte vi på dem och många andra som vi inte kan se längre. 

Det verkar som jag ska få hyfsat varmt och en del sol den här första helgen i november. Blir nog så jag kan tassa ut en del. Dessutom är gräddgrannarna här. Kanske kan be att få en slurk eller nån godbit? Trots avsaknad av husse kan det ändå bli en god helg. Och det önskar jag er detsamma!

onsdag 31 oktober 2018

Lisa: Och jag som trodde...


Igår var en hemsk dag! Det började redan tidigt på morgonen, innan det blivit ljust. Jag blev instängd i ett rum tillsammans med matte. Att hon var där lugnade mig, men naturligtvis undrade jag vad som lät där utanför? Jag hörde husse och en annan röst, och sen en massa konstiga ljud jag inte kände igen. 

Efter en lång stund blev det tyst, och jag fick komma ut. Matte också. Upptäckte direkt en stor mojäng på väggen, men dessvärre satt den utanför min räckvidd. Noterade en del främmande lukter nere på golvet, men inget alarmerande.

Precis när jag i princip blåst faran över hände det otäcka. En OKÄND människa klev in mitt hus!!! Helt fräckt bara gick han in, fast jag visade att hans beteende var direkt olämpligt. Sen, jag tror det var för att hämnas, gick han och hämtade något jag inte kan jama som annat än en helvetesmaskin. Den satte han i betongväggen, och framkallade det mest förfärliga oväsen jag hört i hela mitt liv! Inte ens under soffan fick jag nåd. 

Trots allt överlevde jag, den hemska människan försvann, och jag fick lunch. Frid härskade åter i mitt hus, och jag hoppade upp och lade mig i min kattbädd för litet vila på maten.


Äntligen lugn och ro. Trodde jag...
Då kommer otäckingen tillbaka! Han hade inte plågat mig nog!

SOS, alla katter, bege er skyndsamt till närmaste säkra ställe!!!
Då öppnade matte dörren till altanen, och där fick jag vara. Ibland händer något besynnerligt med kattluckan, den går inte att öppna? Ett par gånger har jag efter mycket ihärdigt krafsande lyckats få upp den, men inte igår. Nåjam, kanske lika bra det, för det hemska ljudet lät aningen mera avlägset. Till slut försvann människan, men jag var orolig och på min vakt hela eftermiddagen. Det var en väldigt jobbig dag i mitt liv.

fredag 26 oktober 2018

Hemma igen!




Jag är tillbaka! Efter en veckas vila på mitt hotell hade jag massor att jama om i bilen på väg hem. Hotellpersonalen skötte sig exemplariskt, framförallt fick jag mat i sådan omfattning att jag åt väl så mycket som jag brukar hemma. Lisa var litet mer tveksam till hotellboende. Hon är ju van att regera, och emellanåt ansåg hon sig nödgas tillrättavisa hotellpersonalen. Sånt skulle aldrig falla mig in! Hotellet har all rätt att behålla sina fem stjärnor, anser jag.

När vi parkerat på min tomt fick jag direkt komma ut för en första inspektion. Gjorde pliktskyldigast en kort runda för att syna av det viktigaste. Men sen ville jag faktiskt komma in!

Väl inne möttes jag av en stängd dörr? Fast jag hörde olycksbådande ljud från andra sidan dörren!

Här var det nog tur att husse lyfte upp mig innan han öppnade dörren. Är inte så mycket för att få en klo i ögat! I stället fick jag komma in i sängkammaren, få massor av mat, för att sedan få hoppa upp på husses säng och njuta av att vara hemma. Inte ens det bästa av hotell kan slå det!






tisdag 16 oktober 2018

Stjärnbedömning pågår



Vi har precis blivit ställda i bilen, fyllda med onda aningar. Vad är på gång??

Jahajam, man ska bo på hotell igen. Här väntar vi i receptionen på att personalen ska hand om oss. På ett förstklassigt hotell som detta förväntar vi oss naturligtvis full service. Lisa jamade direkt ifrån att hon inte kommer tolerera något slarv. Vi hör av oss igen i slutet av nästa vecka. Då ska vi berätta om hotellet får behålla sina stjärnor. Ha det bra så länge!