Kränkt

Nu e' jag torr utanpå men sur inuti

Har blivit utsatt för en ytterst kränkande behandling idag. Vi var ute på min tomt, matte och jag. Hon klippte av gräs med en slags sax, och jag agerade sällskapskatt. Helt plötsligt hörde jag ett oroväckande ljud bortifrån vedbodshållet. Smög mig ditåt sakta och med alla sinnen i högsta beredskap. När jag var nästan framme upptäckte jag vem som frambringat ljudet. En inkräktare befann sig där under!

Givetvis jamade jag genast ifrån, och uppmanade honom att dra nånstans. Han jamade tillbaka att det hade han inga planer på. Sådär höll vi på en liten stund, och jag hade förstås helt släppt uppmärksamheten på matte. Stort misstag! För precis som jag skulle sätta tassgripligt handlande bakom mitt jam, kom en bautatjock, kall vattenstråle med full kraft rakt över ryggen på mig!!!

Jag lade förstås alla fyra tassarna på ryggen och räddade mig upp på trappan till huset. Det rann om mig! Jag var verkligen upprörd, och startade genast operation torkning. Då kom matte och lyfte upp mig och tog in mig i mitt hus. Jag fick vara inne en lååång stund. Fast jag var alldeles torr, fick jag inte komma ut. Fick bara sitta där framför en stängd dörr.

Matte trodde att det var den där katten som legat under vedboden, den som hon tror kan vara hemlös. Hon försökte titta efter den överallt, men hon såg den inte. Annars hade hon tänkt ta en bild på den, och efterlysa i tidningen om någon saknar en sådan katt. Det hoppas jag verkligen att det är, så den kan flytta härifrån. För den typen av behandling som jag utsattes för idag, den undanber jag mig i fortsättningen.

Och dit får jag aldrig komma

Bara en snabbkoll...snääälla matte??

Matte skulle misshandla gräset. Därför behövde hon något från källaren. Det är det absolut mest spännande rummet i huset. Ändå får jag aldrig komma in där. Matte säger att det är för att där finns hål så man kan komma in under huset. Jaha. Och??? Tänk bara att få krypa in där och undersöka ställen som ingen varit på förut, utom mössen. Vaddå fastna nånstans? Löjligt, man är väl smidig och vältränad?!

Som vanligt fann jag mig i situationen, och väntade utanför dörren. Sedan måste jag jama att jag faktiskt hade en ganska intressant stund. Matte plockade fram gräsmisshandlaren och började köra med den fram och tillbaka. Jag tyckte det var riktigt spännande, och tittade noga på allt hon gjorde, ända tills hon var färdig. Det är sällan jag har så mycket tålamod med trädgårdsarbete.

Sedan började det komma blött uppifrån, så vi gick in allihopa. Piff hoppade upp i husses säng och somnade, men jag hade ingen ro. Kände mig inte alls färdig med arbetet där ute. Därför ville jag kontrollera med jämna mellanrum om det fortfarande blötade på ute. Till slut blev jag riktigt frustrerad på att det aldrig slutade, och mellanrummen mellan kontrollerna blev kortare och kortare. När jag hade begärt väderkontroll sjutton gånger på en kvart sa matte att "nu får du gå ut", och så lyfte hon helt sonika ut mig. Men det gjorde inget, för strax efter sken solen igen.

Hoppas nu att vi får litet sol också i helgen. Man får tydligen inte ha så stora krav nu för tiden, bara vara glad så länge som det är uppehåll. Ha det så skönt, alla kompisar! Vi tassas på måndag!

En luring till matte

Hon var en riktig luring idag, min matte. Efter en snabbkoll där ute på morgonkvisten, satte jag mig på trätrallen utanför ytterdörren. På morgnarna är det soligt där, så det var varmt och skönt. Då öppnades dörren, och matte kom ut. Tyckte det var ett bra tillfälle att kila in och fylla upp magsäcken. Hade nämligen inte ätit frukost än.

Det visade sig vara en dålig idé, för när jag gick in, gick matte ut, och låste dörren från utsidan. Sedan var hon borta en jäääättelång stund. Det var så trist, att jag måste gå och lägga mig. När hon till slut uppenbarade sig igen, hade jag somnat till riktigt ordentligt. Jag fattar inte vad Puff hittar på här inne hela dagarna. Här finns ju absolut ingenting att göra!
Att stänga in mig sådär var luret nummer ett.

Det andra var inte bättre. Jag blev förstås glad när matte kom hem. Men hon hade inte mer än ställt ner kassarna, innan hon tog fram något jag direkt kände igen. Nacksprutet. Hörde det typiska klickljudet när det öppnas. Retirerade snabbt till ett annat rum. Matte kom inte efter? Blev litet osäker. Hade jag kanske misstagit mig, för matte packade upp och var helt som vanligt?

Det gick så lång stund, att jag faktiskt trodde att faran var över. Alltså tassade jag i godan ro till ytterdörren, och kände ingen oro när matte kom för att släppa ut mig. Och sedan...ja, ni kan ju gissa vilken förnedrande behandling jag utsattes för. Men jag fick beröm i alla fall. Sedan Piff har börjat vara ute, och också ska nacksprutas, har matte insett vilken otroligt snäll och tålmodig katt jag är, som ändå finner mig i det hela. Nu hoppas jag på en extra godbit av kvällsgodiset, för det är jag värd!

Hur kan man fråga något så dumt?

Matte såg en konstig undersökning i en tidning. Man skulle se vilket som var bäst att ha ur olika aspekter, hund eller katt. Har ni någonsin hört jamas om en så onödig undersökning?

Somligt var katten bättre på, och annat påstods hunden klara bättre.

Allt det, som man menade var till hundens fördel, handlade förstås om att vi katter är så självständiga, och inte alltid gör som vi blir tillsagda. De flesta skällisar blir ju någon slags mähän som bara gör som deras mattar och hussar befaller. Vi har en egen vilja och egna mål här i livet, och det är inte alltid som de överensstämmer med vår familjs. Vem har då sagt att det är deras vilja som ska gälla? Och att det gör oss katter mindre till nytta?

I den här värdelösa undersökningen framstod förstås all självständighet som negativ. Men det värsta av allt var ändå slutklämmen, den sista frågan. Man undrade vad man kunde använda en hund till, och räknade upp en rad med saker. Och så avslutade man med: Men vad kan man ha en katt till?? Och så var det helt tomt efter det, liksom insinuerandes att en katt inte har något användningsområde! Har ni hört något så pälsresande!? Jag tror vi måste inlägga en gemensam protest. Det får vi fila på vid nästa möte i Jamlunda. 

Nu ska jag i alla fall tassa ut och börja dagens arbete med musbekämpning runt mitt hus.

Vilken katt!

Matte var och hälsade på igen hos den som byter fötterna på brummisen. Förra gången hon kom hem sedan hon varit där, hade hon ju en otrevlig lukt på byxorna, och den här gången luktade hon ännu mer skumt. Det luktade både skällis och katt!

Var naturligtvis tvungen att noga gå igenom byxbenen runt om. Det fanns nämligen en hel massa katthår där. Matte berättade, att det hade kommit en jättekelig katt, faktiskt nästan i klass med mig. Dessutom hade den varit en väldigt ovanlig katt, för trots att matte stod alldeles bredvid brummisen, och kattens husse använde en slags monstermaskin på den, så reagerade inte katten ett dugg. Den bara fortsatte kela! En normalt funtad katt hade lagt alla fyra tassarna i vädret och skjutit iväg sig med svansen som en raket därifrån. Tänk er ungefär tio snabeldrakar i en maskin som plötsligt brakar igång. "Hon är van", konstaterade hennes husse.

Jag har med tiden fått ett ganska avspänt förhållande till sugdraken, flyr fältet bara om den kommer precis bredvid mig. Men den där monsterknatterdragaren skulle jag då aldrig förlika mig med, det jamar jag säkert!

En riktig superstek

Vilken restaurang jag hittade...rikligt tilltagna portioner!

På min patrulleringsrunda stötte jag på ett matställe av rang. Som vanligt på utebarerna var det självservering, så jag knep mig en ovanligt fet och saftig musstek. På väg till en lämplig plats att i lugn och ro få inmundiga mig densamma, träffade jag matte. Blev litet orolig att hon skulle göra anspråk på min mat, så jag jamade bestämt åt henne att jag faktiskt hade paxat den här köttbiten. Turligt nog hade hon precis ätit lunch själv, så hon var inte så sugen.

Raaap...

Efter ett sådant skrovmål blev jag tvungen att vila mig en stund. Min mage blev alldeles full, för jag låter ingenting förfaras av nyfångad mat. Att då få lägga sig på ett uppvärmt trädäck är helt perfekt.

Även för övrigt har helgen varit hur bra som helst. Har nu på allvar påbörjat omläggningen av mina arbetstider. I fortsättningen blir det mer av nattarbete, åtminstone så länge som det inte kommer blött nedfall. De nya tiderna har liksom gjort sig själva, eftersom matte inte orkar hänga med på mina tider. Hon vill gärna gå och lägga sig senast vid klockan mitt i natten, men det är på tok för tidigt anser jag. Lyckligtvis har hon gjort i ordning min soffa på altanen, så dit kan jag retirera efter utförda uppdrag. En egen altan är guld värd!

Mitt första skyltförslag

Min första skiss

Jag blir alltmer övertygad om nödvändigheten av regler på min infart. Har därför arbetat fram ett första förslag på företrädesskylt. Tycker själv att den är tydlig nog att förstås av tvåbeningar. Ska fundera litet till, men sedan är det väl bara att sätta igång och snickra ihop skylten. Ska höra om någon av mina lillhussar kan hjälpa till med några praktiska detaljer, som att hålla i redskapen och så. Själv tänkte jag mest leda och övervaka arbetet.

Idag öppnade matte en ny matpåse. Mmmmmm, det jamar jag bara! Tänk att det kan vara sådan skillnad på början och slutet av en påse? Ändå vet jag att matte inte öppnar påsen varje dag, utan portionerar ut i en mindre hink med lock. Jag har varit inne många gånger idag bara för att få smaska i mig av godbitarna. Kunde inte låta bli, trots att jag fixat litet tilltugg där ute också, så magen har inte varit tom, precis.

Och nu är det helg igen. Så här års innebär det ökad skällis-risk, men det är mysigt ändå, för då kommer nog matte vara ute en del med mig. Husse har åkt till norra landet igen, så honom har jag ingen glädje av. Snart kommer han sluta åka dit på ett tag. Det blir bra med mer magtrampstillgång.

Önskar alla mina kompisar en lagom varm och gosig helg! Vi tassas på måndag!

Vem ska lämna företräde för vem?

Vaddå ingen bra plats???

Jag tycker det är en alldeles ypperlig plats, med jättemycket skugga! Helt perfekt en sådan varm dag som idag.

Matte och husse klagar på att jag inte är tillräckligt rädd för den här brummande saken. Ibland, när jag ligger på grusgången och har det skönt i solen, kommer de körande och menar att jag ska flytta på mig. Det är inte alltid jag har lust med det. Jag låg där faktiskt innan de kom. Då tycker jag minsann att de kan vänta tills jag har vilat färdigt. Det brukar aldrig hända. På det sättet är de totalt hänsynslösa. För det mesta är det matte som kommer ut och kör iväg mig.

Ute på vägen aktar jag mig noga för alla som kör, men här hemma, på min egen tomt, kan jag inte förstå att stor ska gå före liten. Tror jag ska uppfinna en lämna-företräde-skylt för katter.

Mystiska pälstussar

Husse upptäckte idag en massa ljusa pälstussar på gräsmattan framför rhododendronbusken. Han ropade på matte, så hon kom också dit och tittade. Jag låg uppe på altanen och kollade dem, men jag stannade kvar där, för jag var ju inte så nyfiken på de där tussarna.

Jag hörde att de undrade vad som kunde ha hänt där? Tussarna var litet för ljusa för att vara en kanin. Hade det varit slagsmål med en annan katt? En del av det skulle kunna vara Gustavs underhår, resonerade de. Men ingenting syns ju på Gustav? Matte funderade. Hon tog upp en tuss och delade litet på den. Men nä, de kunde inte bli kloka på vad som utspelat sig där på gräsmattan.

Jag iakttog med sedvanligt lugn allt från min plats i altansoffan. Inte tänkte jag skvallra. De kunde gott ha något att fundera på.

Gosning med okända

Mmmmmmmmmm...nu e' de' gött å leva...

Idag har det varit alldeles perfekt skönt hos mig. Sådär, så jag har kunnat ligga ute i solen utan att få överhettad päls. Det här är allra bästa tiden på året, när jag kan vara ute hela dagarna, och inga skällhundar har kommit till grannhuset.

Snart dyker det upp en massa olika osäkerhetsmoment på Mitt Område. Alla kräver vaksamhet och iakttagelse för att utröna om det är vän eller inte. Nu är jag ju av naturen så, att jag är, ska vi jama försiktig, när det gäller skällisar, men gillar alla människor. Gissar att jag haft tur som inte träffat på några dummingar. Och jag är förstås inte mer korkad, än att jag ändå kollar litet vem jag tassar fram till.

De flesta jag träffar ute på vägen får en konstig, pipig röst när de ser mig. "Ååh, en katt" kan de säga, "så söööt", och sedan lyfter en del upp mig och kelar litet. Sånt gillar jag. "Söööt" förstår jag inte riktigt, men det låter som något snällt i alla fall.

Någon mer än jag som blir upplockad och gosad med?

Avledande manöver

Ingen fara...svansen sitter fast på kroppen! Det är bara matte som attackerat mig!

Det är inte många stunder den här helgen som vi har träffats, matte och jag. Har verkligen haft fullt upp. Visserligen var det rätt blött ett tag i lördags, men då vilade jag under favoritgrannens stora, täta buske. Man lär sig var de superbra inteblötapälsen-ställena finns. 

Vet inte vad ni gillar trädgårdsarbete, men jag är inte så förtjust i det. En liten stunds kicka långgräs kan vara kul, men jag måste erkänna att jag tröttnar fort. Matte fick därför mest jobba ensam, särskilt som jag är nästan helt säker på att hon kastade gräs på mig med flit. Då satte jag mig demonstrativt och företog en av dagens tvättövningar. Tycker det är ett bra sätt av visa mitt ointresse, när matte eller andra människor gör oöverlagda saker. Man får ignorera dem. Det brukar ni säkert också göra?

Inkräktare eller inte, det är frågan

Matte: Hördu Gustav, det är en sak vi måste prata om.
Gustav: Jam?
Matte: Den där svartvita katten, du vet?
Gustav: Inkräktaren?
Matte: Just precis! När jag hade varit och handlat satt han här precis utanför huset.
Gustav: Fräääs!
Matte: Det är just det vi måste diskutera. Han hade inget halsband, och jag är rädd för att han inte har något hus att bo i.
Gustav: Verkligen inte mitt problem!
Matte: Nä, men jag tycker det är ett problem, för nu har han varit i trakten ända sedan i höstas, och jag tycker faktiskt litet synd om honom.
Gustav: Synd om??? 
Matte: Ja, du kan inte tänka dig att låta bli att slåss med honom? Ni kanske kan bli kompisar?!
Gustav: Vad är det du antyder? Jag har upplåtit mitt hus till två bitchiga katt-tjejer, det är sannerligen mer än nog! För min del är detta färdigjamat. Nu ska jag i stället önska mina riktiga kompisar en icke-blöt, varm och fin helg!
Matte: *suck* ja, det är ju du som bestämmer i kattfrågor...
Gustav: Just det! 

Larmet går

Dui och Deco föreslog igår i en kommentar till Sippo att vi skulle soldansa på kvällen. Även om jag var förhindrad, så verkar flera kompisar hakat på. Ett utmärkt initiativ av Dui och Deco, för här har det haft effekt. Åtminstone har jag sluppit bli våt i pälsen.

Våt i pälsen blev emellertid Piff i förmiddags, när matte skulle nackspruta henne. Jag bara satt och tittade på, när Piff försökte undkomma det oundvikliga. Vet faktiskt inte om matte lyckades fullt ut, för Piff var en mästarinna på att smita undan. Jag är nog litet för mesig när det gäller nacksprut. Borde väl slå svansen i golvet och stampa med tassarna. Kanske till och med bita ifrån. Litet försiktigt. Men det är väl mitt öde att finna mig i allt...

Har ni hört ett huslarm? Jama om att det gör ont i öronen! Skällhundens hus tjuter ibland, och igår var det dags igen. Huset ligger jättenära min tomt, och ni kan ju gissa hur det kändes i mina öron när det satte igång, när jag just var i färd med att kolla statusen vid fågelbordet, som sitter bredvid deras staket. Det var bara att sätta högsta fart, och rädda sig innanför mina väggar. Kunde ju fått pip i öronen! Tänk att inte längre kunna höra ljudet av små mustassar i gräset! Där katter bor skulle huslarm vara förbjudna, det är min bestämda uppfattning. Alternativt ha ett ljud som bara människor kan uppfatta.

Jag är väl inte dum, heller

Men vad är detta??

Jamrans va' kallt och blött det är om tassarna

Och lika eländigt åt det hållet

Det finns bara en vettig sak att göra...

Nästan, men inte riktigt

Men du hinner ju inte med, matte!

Vi tänkte vi skulle göra ett nytt försök att visa er mitt eleganta stakethopp, men då måste matte faktiskt vara blixtsnabb, för det är jag! Som ni förstår kan jag inte avvakta hennes knäppande på den minimala staketstolpen. Den är liksom inte gjord som sittplats för en välväxt katt som jag.

Innan hoppet hade jag varit en stund hos min favoritgranne och kollat de nya dofterna som blivit sedan han farit runt där med en slags brummis. Den lät väldigt otrevligt, så jag höll mig undan. På min sida staketet vet jag av erfarenhet att det är lugnt och tryggt, så jag kunde lugnt avvakta på min trappa. Piff, som ännu är en färsking ute, tog det säkra före det osäkra och stannade inne. Men hon springer ju också och gömmer sig för minsta pip där ute. Och inne med förresten.

Nu ska jag sätta matte på träning i att öva upp reaktionsförmågan, så att jag nån gång får dokumenterat mitt superhopp.

Att öppna dörrar

Kommer du nån gång...den här vägen är det!

Nu är det uteliv som gäller. Någon enstaka gång är jag inne på dagen, mest för att kolla hur det ser ut i matskålen. Eftersom där aldrig finns något av intresse, vill jag ut fortast möjligt igen. Med det menas genast. Med att vänta på utsläppande har jag väldigt dåligt tålamod. Husse är borta i norra landet, så jag har bara tröga matte som dörröppnare.

Med henne är det så märkligt. Hon kan till exempel sitta och läsa och dricka kaffe, när jag kommer till henne och jamar om dörröppning. Jag är helt säker på att mitt jam är både högt och bestämt. Ändå får jag ingen som helst reaktion! Det är precis som om jag inte jamat ett dugg, knappt ens finns där. 

Kan det vara så, att även mattar och hussar har utvecklat samma sort av selektiv hörsel, som jag emellanåt drabbas av? Som den kvällen jag inte hörde mattes rop, utan var ute på natten. Hade litet känningar av det igår kväll också, men precis när matte skulle släcka och gå och lägga sig, så släppte det. Rätt skönt, för jag tror det blev kallt på natten.

Ser i alla fall fram emot att få hem en mer effektiv dörröppnare till helgen.

Goseställningar

zzzzzzzzzzzzzzz

Det här är min bästa goseställning. Vilken är din? Jag vill ha nosen riktigt inborrad i mattes armveck, så att jag knappt kan andas. Superskönt!

Nummer två på min goselista är att trampa på husses mage. Det är gosning på ett annat sätt. Att nosgosa i armveck är lugnt och stilla gos. Magtrampning gör mig nästan exalterad, jag liksom går i spinn på ett påtagligt sätt. Sorgligt nog får jag nedslående reaktioner från husse ibland. Det är när han plötsligt skriker till, och jag hastigt och oväntat sätts ner på golvet. Helt obegripligt?

Vad annat kan man göra än gosa en dag som den här, när det är stor risk för bortblåsning när man sticker nosen utanför dörren? Blåset verkar aldrig ta slut. Tror inte jag  kommer propsa på nattjobb den här natten.

Har hört att det inte ska bli något bra uteväder i helgen heller, men vi får väl vara inne och ta hand om våra inneboende i stället. Önskar dig mycket gos, i din favoritställning, så tassas vi på måndag.

Nattpersonalen rapporterar

Puhjam, vad slut man blir av nattjobbande!

Igår kväll beslutade jag mig för att nattpatrullera Mitt Område. Det var ju faktiskt evigheter sedan jag gjorde det. Så när matte ropade och ropade på mig så stängde jag öronen, och låtsades som ingenting. Visserligen var det rätt kallt i pälsen, men beslut är beslut.

Kan nu meddela, att en Inkräktare är i farten här igen. Tror att det är samma katt som gjorde sina påstötningar här i höstas. Eftersom jag hittills inte visat mig på nätterna, har han förmodligen trott att kusten var fri. Har nu uppdaterat gällande regler för honom.

Att jobba natt innebär att man måste vila extra på dagen. För att riktigt kunna koppla av, intog jag middagsvilan i husses säng. Även om det var rätt skönt väder ute, så måste man ju alltid hålla en viss vaksamhetsnivå när man vilar utomhus.

Nu återstår det lilla problemet med att få matte att förstå nödvändigheten av nattarbete. Hon verkar inte helt övertygad. Just nu skyller hon på blåst och kyla. Det tror jag bara är undanflykter, så jag gör mitt bästa för att omvända henne. Om jag ändå inte var så beroende av dörröppnare...

I vägen?

Är det fler än jag som ibland får en känsla av att vara i vägen?

Jag får ganska ofta sådana antydningar, för att inte jama påståenden. Senast hände det igår kväll, när matte och jag satt i min fåtölj och kopplade av. Då ringde telefonen. För min del tyckte jag, att det inte var så mycket att bry sig om. Vi hade det ju så lugnt och trivsamt. Men matte insisterade, och reste på sig, trots att jag inte förberett nedhoppning. Som varande katt landade jag förstås ändå smidigt på golvet.

Det var sedan som min ivägen-känsla infann sig. Det var när jag i ett lagom, långsamt tempo guidade matte till telefonen. En av mina livsuppgifter, anser jag, är att se till att husse och matte inte jäktar. Därför brukar jag tassa i den takt jag anser befogad, precis framför deras fötter, och därmed förhindra onödig stress. Underligt nog är det ytterst sällan som de visar någon tacksamhet, snarare tvärtom?

Att telefonen slutade ringa innan matte kom fram, kan väl i alla fall inte jag beskyllas för?

Utputtad, eller?

Vill-vill inte, vill-vill inte, vill...

Ibland får jag för mig att matte blir irriterad på mig. Det hände idag till exempel. Jag hade varit ute sedan tidigt på morgonen, så när klockan blev eftermiddag ville jag komma in och se vad som hänt i min matskål. Där låg samma, gamla kulor som i morse. Eftersom de var oätliga, jamade jag till henne att jag ville ha ny, fräsch mat. Den gamla kunde hon kasta bort.

Nu visade matte åter prov på sina urusla jamiska språkkunskaper. Hon tyckte att jag  jamade "jag vill ut". Hur kan man höra så fel? Följde ändå med henne till dörren, men naturligtvis tassade jag inte ut. I stället jamade jag en gång till "ny mat", så långsamt och tydligt jag kunde, samtidigt som jag förflyttade mig till matskålen.

Nu, äntligen verkade hon fatta, men dessvärre är matte ibland kall som stål. "Du har matskålen full, Gustav" sa hon, "du får allt äta av det du har". Och så gick hon därifrån utan att ta vidare notis om min överlevnad.

Men jag fick allt en liten hämnd. Strax därpå skulle matte jogga. Eller jåga kanske det heter. Hur som helst, så satt hon alldeles stilla på nåt konstigt sätt. Blundade gjorde hon också. Det där gillade jag inte. Om jag nu inte fick någon ny mat, så inte ville jag vara inne. Och där satt hon, och ville inte ens titta på mig! Alltså tassade jag på henne, och jamade högt vad jag ansåg om hennes uppförande. Hon var ihärdig, men det var jag också.

När hon till slut reste på sig, gick vi till dörren tillsammans. Hon öppnade, men jag kikade ut litet försiktigt, för helt plötsligt var jag inte alldeles övertygad om att det var så skönt ute. Sedan, jag vet inte helt säkert, men det var precis som om det kom en liten putt  bakifrån, för helt plötsligt befann jag mig på utsidan dörren. Var det en plötslig vindpust, eller...? Jag undrar, just.

Matte luktar illa

Hoppas ni haft en bra helg? Min har varit riktigt trevlig. Ingenting särskilt har inträffat, men inga motgångar att jama om har heller hänt. Vädret har varit rätt bra, inget nedfall i alla fall. En rejäl lördagsstek i form av muskött smaskade jag på under rhododendronbusken. Jag gör mitt bästa för att minska matkostnaderna här i huset. Igår kväll kom favoritgrannen och hälsade på mig. Ja, han pratade litet med husse också, och så tittade de på bollen på teven igen. Vi hade en trevlig stund tillsammans.

Idag kom matte hem och luktade illa och högst misstänkt av skällis-odör. Det brukar hon inte göra, så efter en noggrann undersökning av min känsliga kattnos fick jag höra att hon sparkat fotboll med en skällis. Jam! Mycket ska man höra innan morrhåren trillar av! Tur att jag slapp se eländet i alla fall. 

Nu ska jag tassa på kvällsskiftet efter en rejäl siesta i min vilgrop. Förhoppningsvis hittar jag någon kvällsöppen restaurang där ute...