Nästan som vanligt

Först vill jag tacka för alla kommentarer jag fick när jag var sjuk, och även efter det! Jag vet ju att ni är ganska många som bryr er om mig, och läser om mitt liv. Och några av er hör också troget av er, det tackar jag extra för!

Jag mår fortsatt så bra som man nog kan må när man är arton år. Har fått litet utökad frihet, så att jag ibland kunnat hälsa på Gräddgrannarna. De blev så glada över mina besök! Annars har jag legat väldigt mycket under mitt nya favoritställe, vindruvsbusken vid husväggen. Och med jämna mellanrum har jag förväntat mig matservering.

Jahajam, här är jag, och maten, var är den? Du har väl inte tänkt att jag ska komma in och äta??

Såja, laxolja, det är mums som aptitretare!

Och där kom huvudrätten! Det är litet pilligt att sortera ut de goda bitarna. Ibland får jag av misstag i mig nån sån där njurmatsbit också, det kan inte hjälpas.

Jag kommer fortsätta rapportera litet sporadiskt ett tag till. Det är ingen riktig ordning på min sekreterare. Hon har fått någon slags trötthetssjuka. Den är ofarlig, men gör att jag inte får full assistans vid tangentbordet. Egentligen kan vi ta tass i hand när det gäller vila, hon och jag just nu. Fast hon föredrar sängen framför vindruvsbusken.


 

Jodå, jag fortsätter tassa på!

Hej, tittar in här som hastigast för att berätta att jag har det bra. Som ni kan se har jag till och med fått vara ute på egen tass tillsammans med matte eller husse, även om det inte var så länge. Inkräktaren vill inte upphöra med sina visiter, så oftast får jag koppla nån av människorna.

Igår kom det ett paket med mat till mig, med tre olika sorters njurvänlig mat. Två var inte alls goda, men kanske, kanske godkänner jag den tredje. Att det ska vara så svårt att laga god specialmat?? Förutom de här tre sorterna har jag ratat fem andra. Tack och lov att min vanliga seniormat smakar som den ska igen i alla fall! 

Hoppas ni alla får en riktigt skön fortsättning på (sen)sommaren!

Inte dags att ta adjö än

Jag har bott på sjukhuset sen igår morse. Men nu är jag hemma igen! Matte och husse trodde att jag tänkte jama adjö, men jag tänker nog tassa på ett tag till. 

Det var i tisdags som jag inte alls kände mig så hungrig längre, och i onsdags tackade jag nej till all mat. Ändå kom det upp litet mojs då och då. 
När jag kom till djurkliniken tyckte vettisen att jag skulle stanna kvar där. Inte alls dumt, måste jag jama så här efteråt! Jag blev bjuden på riktig kalasmat, och det var många som kelade med mig. Visserligen hittade de på dumheter också, stack i mig, och tvingade i mig äcklig medicin, men i stort sett trivdes jag riktigt bra!

När jag skulle åka hem sa vettisen att de skulle sakna mig, för alla tyckte så mycket om mig. Jag ville förstås ändå åka hem när mina människor kom. Än ville jag inte jama adjö! Och vettisen sa att hon trodde att jag skulle få vara med ett tag till, trots att mina njurvärden försämrats litet. Men ännu inte alarmerande, och alla andra värden var jättefina. Nu ska jag prova med annan njurmat. Den var god på sjukhuset, hoppas den smakar lika bra här hemma.

Nu önskar jag er en skön helg, och hoppas ni får njuta av sol och värme! Jag tänker njuta bara av att få vara hemma!

P.S. Jag hade en del bilder att visa, men det går inte, den funktionen är död, så det får bli så här i stället. D.S.