Lisa: Min specialitet?

Matte brukar påstå att jag är specialist på att lägga mig i vägen?

Jag jamar bara, det är inte jag som är i vägen, det är huset som är felkonstruerat!!!

Ha det så skönt ni kan över helgen!

Ser ni nåt konstigt?

Ser ni nåt konstigt? Ni behöver inte alls titta så noga. Jag är ju inne! Fast det är ljust ute! Det var många månader sen sist. Men igår var jag inomhus och hälsade på en kort stund, för det blev litet fuktigt i pälsen ett tag där ute? Ganska snart insisterade jag dock på att få tassa ut igen. Helt rätt bedömning, för då var det torrt i luften som vanligt, och har så förblivit. Jag hoppas det dröjer innan jag måste vara inne igen, en tålamodsprövande hel timme!

Önskar alla en härlig helg och fortsatt skön sommar!


  

Lisa: Jag frossar

Bättre än så här kan det inte bli! Fjärilen snurrar gäckande runt, samtidigt som jag tar mig an min favoritvippa. Jama om att frossa i härligheter!

För övrigt måste jag jama att jag gillar hur skönt det är i luften hela tiden! Har mer eller mindre bosatt mig på min altan. Har tyvärr inte träffat på nån mer mus, däremot en massa andra, mindre kompisar som kryper omkring. Hur intressant och spännande som helst! Dessvärre brukar de inte vara så uthålliga, utan tröttnar och lägger sig ner när jag lekt med dem en stund?

Nu önskar jag och de andra som bor hos mig att ni får en bra helg! Om mina människor fick bestämma skulle det innefatta rejält med regn. De är för konstiga?!


       

Sommaren tuffar på

Sommaren fortsätter på sitt mest somriga sätt. I flera månader har jag kunnat vara ute precis hela dagarna. Kanske nåt litet avbrott nån dag för länge sen, jag minns det knappt? Här har blivit något som heter bevattningsförbud, men som tur är får jag friskt vatten i mina skålar varje dag. Jag sitter där jag tidigare somrar brukade fixa till en skön grop i höggräset. Men det är rätt okej att ligga här ändå. Nu önskar jag alla en fortsatt skön helg/semester eller vad ni har för er!


 

Lisa: Ändrade flyttplaner, kanske?

Dumma husse. Och lika dumma matte. Jag vet inte om jag tänker fortsätta bo här? Igår blev jag utsatt för ett fruktansvärt övergrepp!

HJÄLP! Är det ingen som hör mig?

Det började med att husse tvingade in mig i en bur. Jag ropade till matte att hon måste komma och rädda mig, men inte brydde hon sig! Bara gick omkring där och låtsades som ingenting?

Sen bar de ut mig i bilen, och där fick jag sitta i en kattiljon timmar. Jag lät människorna få lyssna på helt nya jamiska kraftuttryck. De var väldigt imponerade! Till slut, efter en evighet, stannade bilen, och jag fick komma in i ett hus och kolla på fiskar som simmade omkring. Hade varit rätt kul om jag inte haft så onda aningar. Vilka besannades. 

Förstod nog att jag inte åkt hit för att kolla på fiskar!

Blev inburen i ett rum som bara skrek "varning, varning"! Var därför ytterst misstänksam mot människan som hälsade så lent på mig. Men jag gav honom en chans, och lät honom klappa mig på huvudet. Med stor tvekan fick han också sätta en platta på mig litet här och där, men sen tyckte jag faktiskt att det fick vara nog med min välvilja. När han tog sig friheten att sticka en stor nål in i nacken på mig, ja, då tog mitt tålamod slut. 

Husse, som stod bredvid mig, var dessvärre inte till någon som helst hjälp i min prekära situation. Fick ta saken i egna tassar, så jag fräste ut stickaren och smockade till husse. Sen fick jag komma in i buren igen.

Är jag verkligen hemma igen??

OBS! Lägga på minnet: Aldrig tassa in i den buren igen!

Sen sov jag i mattes säng hela eftermiddagen. Det var rätt skönt. Och så fick jag litet kycklingsoppa. Kanske stannar jag här ett tag till ändå?