Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







fredag 30 juli 2010

En halv seger är inte det sämsta


                                           
Åh nej...e're dags nu igen???

Gissar att många av er gjort samma upptäckt som jag, när ni tittat ut. Vet inte hur det är med er, men jag har väldigt svårt att tro att det blöta ska fortsätta mer än högst några sekunder till. Jag väljer att tolka det som att jag har en mycket optimistisk läggning. 

När dörren är öppen, och jag ser ut över den blöta bron, vill jag förstås inte sätta ner tassarna i vattnet. Men. Vad säger att det blöta inte slutat falla ner i samma ögonblick som dörren stängts? Det måste ju sluta någon gång! Den gången kan ju infalla likaväl nu som om en timme, eller hur? 

Försökte jama dessa ståndpunkter ett flertal gånger till matte, medan hon satt framför datorn. "Passa dig, Gustav, så jag inte slänger ut dig", hotade min känslokalla matte mig till slut, och hänvisade till att det faktiskt fortfarande öste ner där ute. Påstod hon, alltså, jag tror bara på det jag själv ser.

Jag minns dock med förskräckelse, att hon dessvärre en gång verkställt detta hot, så jag drog mig tillbaka. Men inte utan att visa henne med irriterade svansvift vad jag tyckte om hennes agerande. Till slut kunde vi i alla fall enas om en kompromiss. Jag tassade ut på altanen, och lade mig där i soffan. Att betrakta regnandet därifrån kändes ändå som en halv seger.

Önskar nu alla mina kompisar en mindre blöt, och fortfarande varm, helg! Vi tassas på måndag! 

torsdag 29 juli 2010

Grannbesök

Min favoritgranne kände sig litet ensam, så jag bestämde mig för att hålla honom sällskap ganska länge idag. Han är lika förundrad varje gång över min vana att alltid först undersöka en av hans garderober. "Det finns inget farligt där, som hundar eller så" menar han jämt, och det är klart det inte gör, eftersom jag håller efter alla otrevligheter där inne. Efter att jag lämnat diverse bomärken runt dörrkarmar och så, är det förstås ingen -eller inget- som vågar sig dit!

Först när det arbetet är gjort, tycker jag att det är dags för en vända till kylskåpet. I hans kylskåp finns alltid godsaker! Förstår inte att det ska vara så svårt att få mitt eget kylskåp lika välfyllt? Det är alldeles för sällan som matte eller husse plockar ut något spännande. Dessutom är de helt opåverkansbara för mina bedjande blickar där nedanför.  Tänk att jag lyckats bättre i uppfostran av grannen än med min egen matte och husse!

Sedan jag fått litet i magen, slog vi oss ner för en jamstund med gos i hans soffa. Han tog också fram sin kam och kammade mig, det gillar han att göra. Jag är väl inte överdrivet entusiastisk, men det skulle ju vara oartigt att hoppa ner därifrån.

Efter någon timme, var vi överens om, att var och en på sitt håll fortsätta dagens arbete. Hade massor att göra ute, men idag har jag kommit in och jamat hej till matte emellanåt. Allt för husfriden. 

onsdag 28 juli 2010

Min osynliga dag

Idag har jag verkligen haft en heldag där ute. Tassade ut tidigt i morse, och inte förrän nu, klockan sent, har jag kommit in. Bestämde mig för en litet vidare patrullering den här dagen, så att tassa hem emellanåt har varit uteslutet. Matte säger att hon började undra vart jag tagit vägen, eftersom hon inte sett mig sedan i morse, men det borde hon väl förstå, att arbetet ibland kräver mer av sin katt? Och hon borde också veta, att jag minsann kan ta vara på mig själv, jag med min stora livserfarenhet. 

Hur som helst, så är jag hemma nu, och eftersom matte verkar något ovillig att öppna dörren igen, har jag nog inget annat att välja på än fåtöljsovande i natt. Har försökt mig på en del resultatlösa protester, så okej då...

tisdag 27 juli 2010

En rymling i familjen

Ännu en dag med perfekt värme i pälsen. Dessutom hade blåsten gett sig av nån annanstans. Precis som tidigare dagar har jag hållit mig mest hemma, och hos min favoritgranne förstås. Tycker att det är onödigt mycket folk, brummisar och framför allt skällisar överallt nu. Men snart är allt som vanligt igen, säger matte. Hoppas det.


Piff har varit på rymmen. Stack iväg i går morse, och sedan såg vi inte svanstippen av henne på hela dagen eller kvällen. Jag kom in rätt sent, och matte frågade mig om jag sett Piff, men det hade jag förstås inte, eftersom jag bara varit utanför mitt hus. Försökte sedan sova i min sköna fåtölj, men blev ideligen störd av matte som gick och kollade efter rymlingen. Vid halvfem gav jag upp, och påfordrade att få bli utsläppt. Förresten är det en utmärkt tid att jaga, precis i gryningen, så det var rätt bra att jag blev väckt.

Först på morgonen kom hon tillbaka, Piff, och låtsades att hon  bara varit borta en kvart, ungefär. Fast hon var väldans hungrig. Hon har nog fortfarande inte fattat hur fullt med restauranger det är där ute. Annat är det med mig. Min matkostnad är verkligen minimal för tillfället. Räknar naturligtvis med att jag därmed sparar ihop till diverse extra gott när uteserveringarna slår igen.

måndag 26 juli 2010

Retsticka med livet som insats

Oj, oj, vilken pälsblåst det var här i helgen! Varken Piff eller jag hade minsta lust att utsätta oss för risken att flyga iväg nånstans. Med andra jam har det varit en ganska trist och långtråkig helg. 

Idag var allt som vanligt igen. Har varit ute precis hela dagen, fast jag har mest hållit mig hemma i närområdet. På kvällen råkade jag ut för en sällsynt retsam koltrast. Jag låg i min vilgrop vid staketet och halvslumrade, när jag blev störd av en sån där svarting som hoppade alldeles bredvid mig. Fast på andra sidan staketet! Fram och tillbaka höll den på, och pep något jag inte förstod. Naturligtvis iakttog jag den noggrant. Vilken retsticka! 

Efter en stund hoppade den upp och satte sig ovanpå staketet, men vid det laget hade jag tappat intresset för den. Idkade litet stretching i stället. Matte kom ut för att få en bild på oss, men när hon kom nära flög retstickan sin kos. Men om ni tittar noga, ser ni kanske hur den sitter på staketet. Bäst den passar sig. Nästa gång är jag kanske på rätt sida staketet.

 

fredag 23 juli 2010

Vi tassar till Plattan för att bli höga


Äntligen har vi fått ett ställe att tassa till för att koppla av på efter jobbet. Där erbjuds starka grejor, kan jag jama. Beroendeframkallande på direkten.

Piff brukar sluta jobbet tidigt, hon var där före alla andra


Puff vet'e katten om hon gjort sig förtjänt av nå'n belöning, jag har litet svårt att inse nyttan med hennes närvaro här. Hon släntrade i alla fall dit när Piff gett sig av.


Hörru du, det ska inte va' mer där nu


Aaaahhh, förstklassig kvalité


Jag provsniffar väl litet...


Inte illa alls!


Rent utav himmelskt...



En dutt på skallen förstärker effekten

Matte kom hem med rena dynamiten skulle man kunna jama. Bästa rusgöraren hittills.  Ser fram emot en riktigt lycklig helg. Och jag önskar förstås mina kompisar detsamma!

torsdag 22 juli 2010

Förolämpad

Idag blev jag riktigt förolämpad av matte. Vi hade varit i växthuset en stund. Matte hällde vatten i krukorna. Jag satte mig för säkerhets skull på bordet, för ibland stänkte det oroväckande. Matte klippte av några gurkor, och jag kontrollerade om det var något ätbart. Det var det inte.

Efter det tyckte jag inte att jag hade så mycket mer att göra där inne, så jag tassade ut för att lägga upp strategin för nästa arbetspass. Hittade mycket snart en lämplig plats för detta ändamål. Alldeles precis utanför växthuset, faktiskt. Det var då som jag blev förolämpad.

- Du är expert på att ligga i vägen, Gustav!

Precis så illa uttryckte sig min matte om mig! Jag kan väl inte hjälpa att gången där är så smal, hon får väl hugga ner höggräset på sidorna så det blir tvåfiligt! Naturligtvis låtsades jag inte höra den illasinnade kommentaren, utan jag låg lugnt kvar och iakttog intresserat ett kryp på marken litet längre bort.

När hon klivit över mig, och var nästan framme vid trappan till mitt hus hade jag funderat färdigt på mitt jobb. Kom på att jag först måste få litet förstärkning i magen, så innan matte hunnit öppna dörren var jag före henne uppe på farstubron. Där ledsagade jag henne den sista biten till dörren i en lagom kattlig takt. Man ska inte stressa.

onsdag 21 juli 2010

Uppdatering om mitt arbetsschema

Stationskatterna Findus, Isak och Rasmus undrade för en tid sedan hur det går med mitt arbetsschema?  Svaret är, att hela mitt projekt för tillfället är uppskjutet, eftersom husse smitit till norra landet. Har en svag misstanke om att han flydde härifrån bara för att slippa ifrån vaktansvaret, även om han skyller på jobb. Innan han åkte rönte jag dock en viss framgång både med husses och mattes schema. Åtminstone fick jag iväg husse till vedboden, även om tidpunkten för bevakningen var fel, eftersom han var där på dagen, och inte alls i den omfattning som krävs.

Matte har jag lyckats med så till vida att hon kan tänka sig att sitta vid rhododendronbusken, men det är samma där, uthålligheten är under all kritik, och jag tycker nog att det mest ser ut som om hon sitter där och slappar. Till och med blundar! Det kan förstås inte accepteras hos en vaktpost.

En annan missräkning är Piff. Hade ju planerat att hon skulle kunna ta något morgonpass emellanåt, för att avlasta matte. Nu har hon fått för sig att hon också ska nattarbeta, som jag, vilket givetvis innebär att hon är trött på morgonen, och bara vill in och sova. 

Med andra jam är det en hel del som brister i logistiken fortfarande, men någon liten tasslängd framåt har jag kommit. Och bara husse kommer tillbaka i slutet på nästa vecka kommer säkert mycket att förbättras. Men hårt arbete för mig, det blir det.

tisdag 20 juli 2010

Ingen svansryckning idag

Idag har jag haft besök av den nya minimänniskan, och jag kan meddela att dess farlighet är alldeles för överdriven. Jag behövde inte akta svansen ett enda dugg, för minisen bara låg i en vagn på hjul, och verkade inte uttrycka några önskemål om att komma upp och ofreda mig. I stället hade vi en trivsam stund tillsammans runt bordet. Ja, jag deltog förstås liggande under detsamma, så skuggigt som möjligt ville jag ha det idag. Det blev så där riktigt hett i pälsen igen, snudd på jobbigt.

På morgonen, innan minimänniskan kom, var matte ute och vattnade på blommor. Jag undrar en sak. Ponera att en utsvulten katt är ute, men inget hellre vill än komma in och få litet förmiddagsfika. Är det då rätt att jag...eh...den katten ska behöva vänta och vänta på att människan som bor hos katten ska bli färdig med tja, bara ett exempel, hålla i en vattenslang? Den stackars katten kanske bara väntar och väntar, och följer människan överallt i hopp om att om möjligt bli prioriterad före blommor? Är det verkligen rätt att den katten ska komma i andra tass? Kom av någon anledning att tänka på det. Som en intressant frågeställning, alltså.

måndag 19 juli 2010

Huset läcker?

Nu ska ni få veta vilken cirkus det var här i lördags. Jag ska med en gång jama att jag själv låg och vilade på soffan på altanen när allt började. Var alltså bara en oskyldig iakttagare till det hela.

Det började med att jag helt plötsligt hörde ett våldsamt slagsmål på gräsmattan alldeles nedanför mig. Två katter slogs utanför rhododendronbusken. Jag såg ju direkt vilka kombattanterna var och brydde mig inte så mycket till en början. Desto mer brydde sig matte som kom efter en stund. Hon hade varit på andra sidan huset, så det tog ett tag innan hon hann dit. Då var slagsmålet över, och bara en arg Piff satt kvar och stirrade ilsket in i busken.

Hon undrade vem i all sin dar som Piff slagits med, "det var väl inte Gustav?" Jag måste tassa fram och visa mig i all min fredlighet, och att inga misshälligheter förelåg mellan Piff och mig. Matte tog in Piff i huset för att slippa mera slagsmål.

Efter en liten stund tittade matte ut, och såg då Piff glatt tassa omkring där ute. "Men vad i hela #*%xx@*?? Vi har ju ingen kattlucka, bara dörrar som vi behöver handnertryckningshjälp med, tyvärr.

Matte ut igen, och upptäckte sin förvåning Puff stående på altanen, bedjande tittande på dörrhandtaget för att bli insläppt! Aha, där trillade polletten ner, det var Puff som fått en omgång av Piff! Nu visste matte också. Men när hade Puff smitit ut?

Nåjam, en nöjd Puff fick komma in, och Piff följde med. Matte stängde dörren, och satte sig framför datorn igen. Det gick inte nån särskilt lång stund, innan Piff åter syntes tassa omkring där ute, med svansen stolt i vädret. Nu blev det fart på matte! Hade huset börjat läcka, eller vad? En inspektion var av nöden. Då upptäckte hon vad som måste ha hänt.

Vi hade en gäst hos oss i helgen, som ville ha ett fönster litet öppet. Med betoning på litet. Springan var bara någon decimeter. Men de måste ha pressat sig ut där, och hoppat ner på marken, en rätt bra bit. Jag, med min välväxta kropp, hade aldrig lyckats ta mig igenom.

Matte stängde dörren till gästrummet, och sedan upphörde rymningarna. Jag kunde återgå till min eftermiddagsslummer när allt blev lugnt och fridfullt igen. Sedan passerade helgen utan vidare incidenter. Har inte varit inne i mitt hus särskilt mycket, bara för att kolla matskålen emellanåt. Nattarbetet kommer jag fortsätta med så länge som det är så varmt och mycket skällisar ute på dagarrna. En riktigt härlig helg har det varit.

fredag 16 juli 2010

Under cover




Jag jobbar 'under cover'. Jama inte det till någon! Då blir hela idén förfelad, liksom. Nu kan man ju tro att jag är en helt vanlig katt, och förstås vill jag också bli betraktad som en sådan. Bara då uppför sig omgivningen naturligt, och jag får iaktta allas rätta jag.

När jag noterat färdigt allt jag vill veta, ska jag träda fram med min rätta päls, och jama vem jag egentligen är, Gustav, chef och härskare över Område Väst 44:67. Gottar mig redan åt alla häpna mjaouanden och resta morrhår. Så bra det ska bli!

Önskar alla kompisar en helg där ni hittar skugga och kan må gott! Vi tassas på måndag!

torsdag 15 juli 2010

Piff saknar matkultur

Piff har hittat min favoritrestaurang, den med kaninkött på menyn. När jag tassade förbi där häromdagen var det stängt, men tydligen har de haft nyöppning. Men det finns ett problem. Piff fattar fortfarande inte hur man beter sig på restauranger. Jag menar, avsikten med en restaurang är förstås att man ska äta där.

Hon, den dummingen, tog med sig maten och gick till matte med den!! Som var inne i mitt hus!! Matte uppskattade inte alls att få en stek som hoppade omkring där. Tydligen hade det blivit en hel del heta känslor både här och där, innan Piff och maten förpassades ut igen.

Det var då en jamrans otur att jag vid tillfället var ute och jobbade på fältet. Annars hade det varit ett gyllene tillfälle för mig att undervisa om grundläggande matkultur.

Nåjam, det kan bli nog så snart, för tillgången på stekar är enorm här. Om de inte blev stora och oätliga så fort, skulle jag aldrig behöva äta i matskålen. Nä, de får inte gå över en viss storlek. Precis den storleken Piff hade hittat, och så sumpar hon alltihop!

Hur det gick sedan? Jo, när matte slängt ut henne, gick hon och steken in under mattes bil. Där lade de sig att vila, båda två...

onsdag 14 juli 2010

Vad grannen hittar på!

Jag har ju med åren lärt mig känna igen ljudet när min favoritgranne kör in på sin parkeringsplats. Då har jag alltid genast rusat dit för att hälsa honom välkommen hem. Men idag, leverkorvsdagen, vet ni vad han hade gjort i tyska landet? Han hade bytt bort den gamla välkända bilen till en ny! Alltså reagerade jag inte ett dugg på bilen som ställde sig på hans plats. Vilket resulterade i att han inte fick något välkomstjam, och mitt intag av leverkorv blev flera timmar försenat! 

Vid det här laget har jag förstås inspekterat och lagt den nya bilen till mina tillhörigheter, men förmodligen tar det ett litet tag innan jag reagerar direkt på det nya brummisljudet. 

Leverkorven smakade himmelskt, det är nog det godaste jag vet. Det är betryggande att veta, att nu finns det gott om varan i hans kylskåp. Allt jag behöver göra, är att först artigt hälsa på honom, och sedan sätta mig nedanför kylskåpet och titta på handtaget. Funkar varje gång! Matte har varit litet dum, och förmanat honom att inte bjuda på så stora bitar. Därför har portionerna krympt en del, tyvärr. Men bättre än inget är det ju!                    

tisdag 13 juli 2010

Ovälkommet besök

Den gångna natten fick mitt arbete ett abrupt slut, när Åskar helt plötsligt dök upp, och han var på sitt mest våldsamma humör. Som tur var såg matte mig när jag kom springande från stranden. Vet inte varför hon stod vid fönstret och tittade klockan två? Hon brukar mest ligga och lata sig så dags. 

Som jamat, hade jag högsta fart, för det var alldeles vitt av blixtar och det vräkte ner blött. Kunde inte låta bli att klaga litet på matte, när hon öppnade altandörren. Jag kan ju inte vara helt säker på, om hon har något med ovädret att göra, eller inte?

Idag ringde min favoritgranne. Ja, jag var ute då, och kunde inte jama med honom, men han hälsade så mycket till mig via matte. Hon måste komma ihåg att hälsa, sa han, för "annars blir Gustav sur." Så rätt, så rätt! Fast mest sur blir jag, om han inte har med sig leverkorv, när han kommer hem igen i morgon eftermiddag!

måndag 12 juli 2010

Tänk om jag gått ut

Håller helt med Nea, det måste vara något fel på termostaten. Igår kan jag lova att det hade blivit grillad Gustav, om jag gått ut. Hade tänkt ta mig en liten sväng, och matte öppnade altandörren. Jag stack ut nosen, och var nästan på väg ut, när jag kände något läskigt hett på morrhåren. Jag bara hajade till, och skyndade mig in igen. Det var allt en väldans tur för mig, för sedan åkte matte iväg för att titta på den nya minimänniskan. Hon var borta hela eftermiddagen. Tänk om jag varit tvungen att vara ute så länge! Ve och fasa! Frågan är bara om jag varit kokt eller grillad, och det kan ju liksom kvitta.

I stället har det varit ljuvligt att nattarbeta. Förutom att det går att andas då, är det också aningen lugnare i Mitt Område. Skällisarna ligger inne och latar sig, liksom de flesta av deras människor. Det bara dräller av dem annars just nu. Överallt. Ett ytterligare plus är att jag inte sett till några inkräktare på ett tag. De har kanske fattat mitt budskap?

Har heller inte sett min favoritgranne på länge. Han berättade för mig att han skulle åka till tyska landet och köpa leverkorv. Väntar därför ivrigt. Eftersom jag patrullerar runt hans hus, och dessutom idkar hårdbevakning från soffan på hans altan, förväntar jag mig en rejäl belöning. 

fredag 9 juli 2010

Puffs högvinst


Gustav: Och vad är det här för något?
Piff: Tugga, smask, tugga, smask, smask
Puff: Tugga, tugga, tugga


Gustav: Jaså, bara lax....jag provsmakar väl litet


Jag gillade hummer bättre...vad har de fått??


*Suck* bara lax där med...jag drar...
Piff: slicka, slicka...redan slut!
Puff: Tugga, tugga, smask, smask


Piff: Men kolla! En bit som ligger helt obevakad!
Puff: Va' e're me' dig??


Piff: *slick, slick* vilken STOR bit..
Puff: Tugga, tugga..snart e're slut


Piff: Näe, ja' e' för mätt..och förresten e' biten för stor..
Puff: Ser väldigt frestande ut..men Piff e' ju där


Piff:...åsså e' den hal också...matte, ta å' dela den..nån här som vill ha??
Puff: Vilken fråga!


Gissa!?

Det här hände på vår festkväll i onsdags. Jag är som jamat inte så jätteförtjust i lax, men en liten bit åt jag i alla fall. Och hummer är aldrig fel. Riktigt smarrigt, faktiskt. Mest nöjd var nog ändå Puff, som mot alla odds fick absolut största portionen. Först lämnade jag, och sedan Piff. Man ska aldrig ge upp, med andra jam. För plötsligt händer det!

Ta det lugnt i hettan, vila och drick mycket vatten! Ha en mjauarns bra helg, så tassas vi på måndag!

torsdag 8 juli 2010

Det kom en överraskning

Nu kan jag äntligen jama om överraskningen, som matte hade utlovat till idag! Den kom inte förrän nu, klockan mycket på kvällen. Kolla vad som kom till oss:



Kan ni tänka er, en hel bil full med fisk! Det är så nära paradiset man kan komma, tror jag. Hädanefter kan jag känna mig helt lugn, för jag såg att de stoppade ner en hel massa mat till mig i en stor, vit låda i vedboden.  Nu gäller det bara att komma på knepet hur man öppnar locket...

onsdag 7 juli 2010

Nu festar vi loss!

Nu börjar det verkligen likna något! Fest i kväll igen! Tydligen kom den väntade nya minimänniskan fram som den skulle i morse, så matte och husse har köpt gott till oss, som vi ska ha som en sen supé. Kan skvallra om att det blir både hummer och lax! Nu tillhör inte lax mina absoluta favoritfiskar, jag gillar ju mera de vita sorterna, men den är rätt okej ändå. Och hummer är smaskens!

Till min stora glädje och förvåning verkar skällhunden i grannhuset ha blivit mindre skällig. Åtminstone för tillfället. Hittills har jag inte blivit utskälld en enda gång. Tidigare år har han inte tålt ens att jag  legat på min egen altan. Han kanske har gett upp nu när vi är två katter här? Även om den ena är en halvportion.

I morgon har jag fått tips om att det ska hända något spännande. Nä, inga fler minimänniskor, tror jag. Det är något som ska intressera oss katter speciellt. Undrar just vad som ska hända då?

tisdag 6 juli 2010

Nu är det party-tider!

Det blev ingen fest igår kväll trots allt. En förutsättning för partajet var förstås att alla festdeltagare var närvarande. Vi skulle just sätta igång, när Piff smet iväg. Ja, hade hon vetat om vad som väntade, hade hon förstås stannat kvar. Nu satte hon högsta fart ut när husse öppnade dörren för att släppa in mig.

Vi väntade i längsta på att festen ändå skulle gå av stapeln, men vid halv två gav vi upp allihopa. På morgonen, när damen till slut behagade återvända, var jag redan ute på jobb. Idag var det riktigt behagligt varmt i pälsen, inte alls brännande. På eftermiddagen lyckades vi till slut samla ihop oss, allihopa, så vi fick vårt efterlängtade fiskparty till slut. Och, kan ni tro, jag fick nästan dubbelt så mycket som de andra! Helt rätt beräknat, eftersom vi ändå var färdiga precis samtidigt.

Kanske blir det en fest till redan i morgon, för en av mina lillhussar väntar visst på att det ska komma en ny, liten minimänniska i natt. Då ska vi fira, säger matte. Kattligen tycker jag inte att det är så mycket att fira, men vill de ha kalas och bjuda på godsaker, så ställer jag upp!  

måndag 5 juli 2010

Hur få pälssvalka?

Jag tror att den allmänna jamisen ett tag framöver kommer vara ugnen där ute. Det verkar inte som någon allmän nedsättning av gradtalet kommer ske på ett bra tag. Tvärtom ska vredet vridas upp till helgen.

Frågan är,  hur vi ska få största möjliga svalka i våra pälsar? Att hålla sig i skuggan är ju en självklarhet. Själv tassar jag in litet då och då, för inne i mitt hus har jag det riktigt skönt. Jag har en kalluftssprut på väggen. På vintern är det mysigt att ligga på bänken under den, för då sprutar det varm luft ur den. Men nu, som jamat, gör den att jag gärna ligger inne och pausar. 

I kväll har jag något att se fram emot. Min husse har varit på fiskaffären igen, och i kassen låg ett litet paket till oss katter. Med vitfisk! Det bästa jag vet! Tänk att få fest en helt vanlig måndag. Då gör det nästan inget att pälsstråna är överhettade.

fredag 2 juli 2010

Nu blir det heltäckande bevakning (?)

Piff har nedlagt sitt första byte, en hyfsat stor mus. Jag menar nedlagt rent bokstavligt, för hon har inte riktigt fattat grejen med jakten, nämligen att få sig en delikat måltid. Hon bara placerade musen i gräset bakom mitt hus. Man tar sig med tassen för pannan, vilket slöseri med den goda maten!

Piffs mamma måste ha missat något i uppfostran. Tror att jag svårligen kan få matte att nu bättra på denna brist? Hon verkar allmänt ovillig till viltätande. Och mig låter Piff förstås inte komma så nära, annars hade jag naturligtvis bidragit med tassfasta anvisningar.

Fick ett jättebra tips av Kattson härom dagen, apropå mitt utökade behov av vakthållning nu när alla semestrande katter väller in, som vill göra Mitt Område till sitt. Matte och husse ska förstås bistå mig med tjänstgöringstimmar! 

Har därför tassat ner ett schema för att få till en relativt heltäckande bevakning. Matte får sitta bakom rhododendronbusken från sex på morgonen till nio på kvällen. Litet långt pass, kanske, men det kan inte hjälpas. Husse får bedriva sin spaning utanför vedboden från nio på kvällen till sex på morgonen. Eftersom det är natt, får det bli ett litet kortare pass. Han brukar inte vara så vital på nätterna, har jag noterat. Själv ska jag ha det övergripande ansvaret, kila emellan, och kolla så att allt flyter på. Och så ska de givetvis få några matraster också, jag är väl inte inkattlig heller!

Det är ju inte så länge de måste hålla på och jobba med det här, bara sex veckor, eller så. Möjligen kan Piff vara avbytare. Hon är rätt morgonpigg, så eventuellt skulle matte kunna få någon sovmorgon. Får göra en senare utvärdering av sådana försök. Piff har helt kass uthållighet, så jag kan inte lita på att hon stannar kvar på sin post.

Ska nu skriva ut det här och ha det som underlag till en MKL-förhandling. Är beredd på tufft motstånd.

Pusta lugnt i hettan och drick mycket vatten! En jätteskön helg önskas alla mina kompisar!

torsdag 1 juli 2010

Och så var det bara.....



Hmm, jag hör ett misstänkt ljud...*spetsar öronen*...jo, det är något skumt där vid staketet...kolla där litet bakom cypressen...ser ni det också? I höggräset, precis vid staketet? Nåt vitt och grått som inte ska finnas där? Jag intar Högsta Beredskap...blicken fixerar stadigt föremålet...klorna i startposition i marken...mjukar upp bakdelen med höftrullningar för bästa smidighet vid anfallet...
Äsch, då...nu ser jag vem det är...bäst att lägga sig fort...trallalala...



Vaddå anfaller? Jag? Ha-ha-ha-jam, så löjligt! Jag ligger bara här och solar mig ser du väl?


 Hrmpf...tror jag så mycket jag vill på...