Om det nya året kan vi ingenting veta...

Om det nya året kan vi ingenting veta

hur vi än efter svaren leta

Det kommer bli tårar, det kommer bli skratt

och ibland blir vi arga och sura
Men varje dag är en värdefull skatt

 vi ska inte till avund låta oss lura

För varje dag får vi nytt kapital
ett dygn att förvalta på bästa sätt
Vilken gåva att få göra sina egna val
även om det inte alltid är lätt

Till dig som är sjuk önskar jag bot

 Att du som är ledsen ska hitta till ljuset

Den ensamme någon att luta sig mot

för att värma ett hjärta så fruset

Det nya året är som obruten mark

där fåror ska plöjas och fröer ska ner

De goda ska vinna på livsvilja stark

Det är åtminstone något jag ber

För hur svårt kan det vara att leva i fred

Att förstå hur lika vi inuti är

och inte på medmänniskorna se ned

Så låt oss nu bilda en Kärlekens Här

En armé av soldater med Ordet som vapen
bärande fredens och godhetens svärd
överbryggande de fientliga gapen
som då fyllda med kärlek ger hopp till vår värld

Nertassat med hjälp av min matte inför nyår 2015

Jag är tillbaka igen på måndag!

Dörrspaning?

Så här kan jag spana LÄNGE!

Jag måste klaga på att jag inte får idka dörrspaning i den utsträckning jag skulle önska? Fönsterspaning i all ära, men dörrspaning är ett strå vassare! Att kunna ta in alla dofter samtidigt som man tittar runt, det gör att spaningen känns nästan som när man är ute på riktigt. Men se, det går visst inte för sig? Redan efter några minuter börjar de knorra, mina människor! 

Det är inte klokt vilket uruselt tålamod de har? Pratar om att det blir kallt inne? Har jag ingen förståelse för! Vilket jag markerar genom att snart sätta mig framför dörren igen, och vänta på att den ska öppnas. Givetvis utan en tanke på att tassa ut! Så snikar jag åt mig ännu en stunds spaning, innan jag hör en suck, och dörren stängs.

Avvaktar av taktiska skäl en liten stund, innan jag gör en ny framstöt. Hinner med ännu en minispaning, innan...ja, ni förstår. Så kan vi hålla på. Men, det finns en risk! Särskilt husse kan låta konstig på rösten till slut. Då får man passa sig litet. Om det inte är på utsidan dörren man vill spana?

Julen? Nja...

Jaha, det har varit jul. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den helgen? Själva julafton är sannerligen inget jag är förtjust i. I tråkighet är den en klar vinnare! Litet extra godis kunde inte uppväga att både matte och husse försvann mitt på dagen och blev borta ända till mitt i natten. Nä, julafton går bort!

Juldagen, däremot, är mer i min smak. Alla människor jag brukar umgås med kom då, nästan alla åtminstone. Så trivsamt det var, med en potentiell kliare i varenda stol! Bara att förse sig, och utnyttja situationen maximalt! Synd om Puff, som inte fattat grejen, utan bara gömde sig mest hela tiden? Grovt slöseri med möjligheter, om ni frågar mig!

Nästa juldag försvann mina människor igen, men bara en liten stund. Det var precis vid min sovtid, hade inte ens vilat klart när de återvände. Och ännu dagen därpå höll de sig hemma hela dagen! Som helhet får helgen därmed godkänt, men något högre betyg kan jag inte utdela.

Igår fick de ett litet återfall och försvann, men när de kom tillbaka lade de ett skönt underlägg där jag brukar vänta utanför dörren. Provade direkt att sätta mig där, blev riktigt varmt om rumpan och tassarna. Just värme är annars en stor bristvara. Aldrig har jag varit ute så litet som nu. Men å andra sidan har jag heller aldrig haft så mycket tid att ge husse välbehövlig magmassage! Kanske är det väl så viktigt som att hålla efter Området?




  

Och så önskar jag...

Julen, en högtid att längta till

med klappar och julbord med skinka och sill

Men många som också eländigt mår

då ensamhet är det enda man får

Eller kanske man väntar med oro och skräck

på spriten som finns uti tomtens säck

Jag önskar för alla en vän riktigt god

som torkar tårar, ger styrka och mod

Om jag kunde likt en fé mitt trollspö svinga

och denna jul i varje hem gemenskap bringa

All oro och split av stoftet skulle suddas ut

och den sanna julefriden infinna sig till slut

Nedtassat med hjälp av min matte julen 2014

 

Och jag har fått...

Vad gör man när det dumma vädret omöjliggör alla försök till normala toalettvanor? Man måste givetvis passa på när tillfälle gives! Vilket har varit runt tretiden på nätterna. En ganska opraktisk tidpunkt, har jag noterat, för mina människor är enormt trögstartade så dags? Jag vet inte, men ibland kan man tro att de bara låtsas inte höra mig, i tron att jag ska ge upp? Har ni hört så dumt? Men om man tar i ordentligt brukar det ordna sig. Ni vet, de där kraftfulla brösttonerna? Mycket effektiva!

Idag har jag fått besök, av minisen. Han ska sova här i natt. Så den här natten får matte och husse klara sig utan mig. Jag brukar alltid hedra övernattande gäster med min närvaro. Minisen har dessutom ett praktiskt format, det blir massor med plats över för mig! Matte i all ära, men litet trångt blir det allt att samsas med både henne och Puff!

Idag är det en riktigt bra dag! Inte bara att jag fått besök. Jag har fått ett julkort! Ett alldeles eget! Tack snälla Kjelle Bus!

Kan det?

Ibland är det kanske bäst att bara drömma

när man verkligheten en stund vill glömma?

För magen kan ju inte bli mer än mätt

Att dela med sig känns nog mera rätt? 

Önskar er en skön julen-för-dörren-helg!

Glömsk är bara förnamnet

Det hade kunnat sluta med katastrof. Nu ska ni få höra något riktigt ruggigt.

Eftersom jag börjat med tätare kontroller i monsterskåpet, gjorde jag redan igår ett ordentligt vaktpass där, trots att det inte var så längesedan sist. Bökade mig förbi alla hinder, och intog min vaktposition. Matte såg mina besvär, men den här gången plockades ingenting undan för att underlätta framkomligheten.

Men väl på plats kände jag beslutsamheten växa. Nu skulle jag verkligen vara uthållig! Jag väntade och väntade. Och väntade. Väldigt länge. Men det fanns förstås en bortre gräns även för mig. Till slut bestämde jag mig för att återvända. Klev över all bråte igen, och kom till dörren. Den gick upp, men bara en liten springa! Drämde till dörren med tassen, men den förblev nästan stängd. Försökte flera gånger med samma resultat. Då, äntligen, reagerade matte över det ovanliga ljudet? 

Vet ni vad hon hade gjort!? Glömt bort att jag var där inne, fällt ner diskmaskinsluckan, och därmed gjort det omöjligt att öppna skåpdörrarna! Jag kunde ju inte fatta varför inte dörrarna gick upp? Tack och lov var matte inne, och kunde ställa tillrätta sin stora blunder. Alternativet vågar jag knappt tänka på. 

För att gottgöra det hela bjöds jag en bit godispinne. Aningen futtigt, men alltid något.

Bästa rådet jag hört!

Jag gjorde vad jag kunde, försökte smita ut när jag såg Puff buras in

Vad jamar du, Puff? Rädd? Jam, tror inte det här innebär några trevligheter precis?

Naturligtvis skulle det tittas, klämmas och stickas. Jag försökte hjälpa Puff genom högljudda protest-jam, men inte slapp hon undan, hon heller?! Här har vi i alla fall lyckats undkomma eländet utan några större skavanker. Och vet ni vad? Vettisen påstod att man inte kunde tro att jag var hela femton år! Och att det var bra att jag gått upp litet grand i vikt sedan förra året. Det var bara en fördel för äldre katter, sa hon. "Du lyssnade väl noga nu, matte?" jamade jag, som nu förväntar mig mycket mer godis och utökade portioner!

Åh, äntligen!

HEMMA! Kära, älskade hemma! Nu är jag VRÅLHUNGRIG! Fram med maten, matte, för här ska ätas! Inte visste jag att vettisar kunde vara så kloka?

 

 

Alltid redo!

Det är litet blött om tassarna och svansen, och jag hade egentligen tänkt tassa in nu...

...när ett oidentifierbart ljud hörs! Vad var det? Genast ändrar jag förstås mina planer. Ljud får inte hålla på och höras sådär utan inspektion! Katten Gustav är på språng, alltid redo för en undersökande insats!   

Och väderguden var i högform

Jag vet att jag klagade på vädret förra måndagen. Det verkade inte hjälpa ett dugg? I fredags var det helt bedrövligt! Jag lovar, det var totalt omöjligt att tassa ut för att utföra angelägna ärenden. Inte nog med att det blåste hårt, det vräkte ner blött också! När hela dagen gått utan att jag kunnat...ja, ni vet, det där, krävde jag att åtminstone få komma ut på altanen på kvällen. Där har jag ju min lilla koja under tak. Låg sedan där i många timmar och väntade på att väderguden skulle bättra sig. Matte och husse var ute flera gånger och undrade om jag inte skulle komma in? I det längsta ignorerade jag deras inviter, men till slut måste jag mycket motvilligt ge upp. Kan meddela att jag därmed krävde väldigt tidigt dörröppnande på lördagen. Och att min begäran faktiskt omgående beviljades!

Resten av helgen har varit lugnare. Jag njuter av att husse är hemma, och visar honom min tacksamhet genom att ge magmassage flera gånger om dagen. Men en del sova blir det. När jag var yngre, brydde jag mig inte om kylan, inte så mycket i alla fall. Nu är det som om pälsen inte är lika varm längre? Det är tur att jag har ett varm hem att bo i.


    

Baka, baka

 Baka, baka liten kaka

hoppas att de gott ska smaka

för tidigt i morgon blir det full rulle

när husse ska bjudas på kaka och bulle!

Önskar er alla en fin Lucia-helg!

Vet inte sitt eget bästa?

Husse kom hem igen i tisdags kväll. Då har jag också återupptagit mitt jobb på kontoret. Han brukar få till en massa papper, som behöver pressas. Ibland måste de sorteras litet också. Det innebär givetvis inte att jag därmed kan släppa kontrollen på vad som händer där ute! Nej, här gäller det att hålla ett vakande öga åt alla håll!

Otacksamt nog får jag inte alltid min välförtjänta uppskattning av husse? Ni kanske inte tror det, men det har faktiskt inträffat att han lyft ner mig från skrivbordet!? Då kan jag bli sur en liten stund. Innan jag hoppar upp igen. Jag inser ju, att han bara inte vet sitt eget bästa!

Och priset går till...

Nu ska den avslöjas...

Nu ska den avslöjas, monsterskåpets hemlighet. Dess inre blottläggas, och alla monster fördrivas!

Ett tomt monsterskåp???

Men om ni tittar riktigt, riktigt noga? Ser ni något ovanför den gula bunken?

Ser ni NU, då?

Uppdraget genomfört. Klart. Slut.

Och så har jag en fråga: Är det fler än jag som helt plötsligt måste verifiera varenda kommentar och svar? Till och med på min egen blogg, när jag svarar, måste jag nu bokstavsverifiera att jag inte är en skummis? Det började helt oförmodat igår. I inställningarna står att ingen verifiering ska ske, alla får kommentera, överhuvudtaget finns inga spärrar, det har inte behövts. Måste ni verifiera innan ni kommenterar här? Det ska ni inte behöva
enligt mina inställningar! Mycket tacksam för feedback!

Det började så bra

Helgen började så bra. I fredags kändes det nästan som vanligt igen utomhus? Jag kunde vara ute en stor del av dagen utan att frysa! Passade därför på med en grundligare genomgång av granntomterna, har ju annars mest hållit mig hemma runt huset.

Även lördagen var okej. Det bästa var när matte lade in rena lakan i sängarna. Visst är det en sann njutning att få sätta tassarna i det härligt doftande tyget? Helst skulle tid avsättas så att man kunde få ta sig en slummer också, men det brukar inte ske. Tyvärr har matte inte till fullo insett njutningen av renbäddning, utan vill helst få det färdigt så fort som möjligt?

Men söndagen...hur tråkigt kan det vara??? Regn precis hela dagen! Dristade mig ändå till ett kort pass ute på morgonen, men sen fick det vara. Tittade ut några gånger för att kolla läget, men insåg direkt det hopplösa. 

Desto gladare blev jag idag, när jag var så att jama tillbaka på ruta ett! Härligt väder, så det var rena fröjden att vara ute! Idag har jag tagit igen allt inneliggande från igår. Inte förrän nu, sent på eftermiddagen, tyckte jag det var dags att avsluta dagens inspektioner där ute. Nu ska jag ta mig en stunds välförtjänt paus.


 

Det finns plats för dig!

Kom och sitt här bredvid mig

jag har alltid plats för dig!

Om flera kunde tänka så

många skulle bättre må!

En skön adventshelg önskas er alla!

Tankar på en arbetsplats

Vill ni träffa mig? Det är här jag jobbar nu för tiden. Rätt skaplig arbetsplats, faktiskt, jag är nöjd. Matte har insett att detta är en arbetsyta, så inget onödigt tjafs står i vägen. Klimatet är behagligt, och man riskerar varken regn eller blåst. Och suger det i magen, är det bara att ta sig några tasslängder bort. 

Alltså sitter jag här i fönstret, en stor del av dagarna, men jag brukar ta mig en titt också på nätterna. Utsikten härifrån är optimal, med fri sikt mot både norr och söder. Så kommer du gående på stigen där borta, var så säker på att du blir iakttagen av en katt som heter Gustav!


 

Det ligger ett paket

Det ligger ett stort paket på stolen. Jag blir litet nyfiken. Hur bär man sig åt för att kunna utföra en inspektion? Hmm, min erfarenhet säger mig att det inte ens är lönt att försöka ovanifrån...

...men jag kan inte se någon öppning där nere heller? Jag förstår inte vitsen med att ha en kattong liggande, om man inte kan hoppa in i den?  "Full med julklappar?" säger du matte? Vilket tråkigt paket! Jag vet minsann vad jag önskar i julklapp: En tom, lagom stor kattong som man kan hoppa in i!!!

En trevlig nyhet

Sen en tid tillbaka har här införts en trevlig nyhet: Vi får en förrätt både innan frukosten och middagen! Först serveras nämligen en klick god sås på en tallrik. Matte säger att såsen heter laxolja. Riktigt läcker, det tycker både Puff och jag!

Sedan bjuds huvudrätten. Vår mat är för oss som är tolv+. Inte alls dum, den heller. Ändå är det sällan jag äter upp. På morgnarna har jag bråttom ut, och på kvällarna har jag fyllt på magen med annat under dagen. Skålarna med torrmat står ju alltid framme, och ska jag vara riktigt ärlig, tycker jag nog att den maten smakar precis lika gott! Men eftersom Puff är renhållningsarbetare brukar skålarna jämt slickas rena ändå.

Välkomna gäster och andra

Det blir allt mer ogästvänligt ute. Min tvekan i dörröppningen blir längre och längre. Sniffar in den kalla luften, och känner kylan, när jag på prov sätter ner tassen på utsidan.  Nä, utelivet är högst överskattat just nu, anser jag!

Ändå har helgen varit rätt trevlig. Fick gäster både i lördags och söndags. En fördel med den här årstiden är att jag har massor av tid att ta tass om gäster. På sommaren kan det hända att jag helt missar besökare. Litet pinsamt, för alla frågar ju efter mig? Men så kan det bli när luften är varm och naturen full av äventyr.

Gästen som kom i söndags bor i huset bredvid mitt, men inte alltid. Nu fick vi veta, att det varit några dumma människor där. I stället för att ringa på dörren och vänta på att någon skulle öppna, hade de brutit sönder ett fönster, och bara gått in? Såna gäster vill då inte jag ha! Absolut inte!