Har varit hos vettisen

Jag har varit hos vettisen igen. Det var ganska lindrigt. Fick

bara ställa mig på plattan som finns där på golvet. Skulle väga mig. De vill ju att jag ska öka i vikt, men det är inte så lätt? Kan inte göra mer än äta! Vettisen påstod att jag gått ner litet till. Att det ska läggas upp ny mat till mig många gånger om dagen. Sånt gillar jag att höra, förstås!  Att få beröm för min fina päls, och att jag ser så frisk ut, är också positivt. 

Nu ska jag tillbaka och väga mig i slutet av mars. Får kanske vara nöjd bara jag inte tappat fler hekton? Matte och husse lovar i alla fall att göra vad de kan för att hjälpa mig må bra så länge som möjligt. Sen är det ju så väl att som katt bekymrar man sig inte för morgondagen, eller ens nästa minut. Livet är ju precis just nu. Och i det nuet lever jag gott och njuter så länge jag kan.


 

Ett annorlunda vettisbesök

Igår kväll blev jag hämtad och tvingad in i buren. Jag skulle

Go'sakerna står uppradade!

till vettisen! Det hade jag verkligen inte väntat mig så dags. Jag skulle sprutas, sa de.

Det blev nog det bästa vettisbesöket någonsin? För vad hon sa var som ljuv musik i mina öron. Nu ska jag bara få god mat i fortsättningen. Allt som jag gillar! Och så föreslog hon makrill, tonfisk, kyckling, lax, vispgrädde och några andra saker jag inte minns. Hur ljuvligt låter inte det? Plus att jag ska fortsätta med blötmaten från förr. Den tycker jag också är riktigt smaskens. Meningen är att jag ska gå upp i vikt. Om en månad ska jag dit och väga mig igen. Inga problem, jamar jag nu.

Förresten blev det ingen spruta heller. Hon ville att jag först skulle bli litet tyngre och starkare. Fast hon sa också att jag var ovanligt fin för min ålder. Ett så behagligt vettisbesök har jag aldrig gjort förr!


 

Hålla vikten?

Det är en väldans massa skriverier i människornas tidningar om att hålla vikten. Om man inte äter går det förstås inte! Eller vad menar de???

Den här helgen ska i alla fall jag se till att jag håller min vikt som jag ska. Gärna med extra godis, som vitfisk. Mycket sol verkar det bli också, både  hos dig och mig. Hoppas det stämmer! Önskar alla en riktigt härlig vårhelg!

Bästa rådet jag hört!

Jag gjorde vad jag kunde, försökte smita ut när jag såg Puff buras in

Vad jamar du, Puff? Rädd? Jam, tror inte det här innebär några trevligheter precis?

Naturligtvis skulle det tittas, klämmas och stickas. Jag försökte hjälpa Puff genom högljudda protest-jam, men inte slapp hon undan, hon heller?! Här har vi i alla fall lyckats undkomma eländet utan några större skavanker. Och vet ni vad? Vettisen påstod att man inte kunde tro att jag var hela femton år! Och att det var bra att jag gått upp litet grand i vikt sedan förra året. Det var bara en fördel för äldre katter, sa hon. "Du lyssnade väl noga nu, matte?" jamade jag, som nu förväntar mig mycket mer godis och utökade portioner!

Åh, äntligen!

HEMMA! Kära, älskade hemma! Nu är jag VRÅLHUNGRIG! Fram med maten, matte, för här ska ätas! Inte visste jag att vettisar kunde vara så kloka?

 

 

Åkte dit - IGEN!

Piff låg under täcket i mattes säng, och jag låg på husses säng. Vi njöt en välförtjänt vila igår eftermiddag. Allt andades lugn och ro. Jag, som låg ovanpå sängen, insåg faran först. Matte kom in med en bur, som hon försiktigt ställde ner på sängen bredvid Piff. Sedan vek hon undan överkast och täcke, grabbade tag i stackars Piff, som knappt hann fatta något innan hon satt inne i buren. 

Det behövdes ju ingen större intelligens för att dra vissa slutsatser av detta, så jag förpassade mig skyndsamt i säkerhet under sängen. Avvaktade en god stund. Inget mer hände, annat än att Piff flyttades till en stol på kontoret. Husse kom hem med bilen, och allt verkade normalt. Släppte litet på vaksamheten, och hoppade upp i ett fönster. Då slog hon till, matte! Att man alltid ska vara så naiv, och blåsa faran över för tidigt?

Som ni förstår var det dags att bli stucken, klämd på och vägd. Jag fick sitta där i min bur och höra hur Piff väste och morrade. Sände deltagande jam till henne, men jag tror inte det hjälpte. Sedan åkte jag upp på bordet. Reflexmässigt duckade jag i buren, av erfarenhet visste jag vad som väntade. Sticket gick väl an, och jag visade hjälpsamt upp mina tänder. Men så var det vikten. 

Nu är det ju som så, att jag faktiskt inte kan hjälpa, att jag inte kunnat träna som vanligt. Har därmed gått upp litet i pälsstorlek, vilket jag inte har några som helst problem med. Det är förresten bara bra att ha litet päls att ta av, när hårdträningen börjar igen där ute. Ett reservlager är väl aldrig fel?