Om jag kunde förstå?

Människorna vet ju hur de ska göra för att inte kattungar ska födas som man inte vill ta hand om? Så mycket kunskap finns det, men så litet vett!

Den här helgen ska jag tänka litet extra på hur bra jag har det, som har en egen familj att ta tass om. Och hålla tassarna hårt för alla katter som fortfarande väntar och längtar efter sina egna människor.

Nog vet jag...

Oskyldig ser hon ut, som få,

men mig lurar hon inte ändå!

En sådan vilja kan ingen rå på

och kompromisser är svåra att nå.

Nä, nog vet jag hur det brukar gå

när hon har bestämt var skåpet ska stå!

Gruff

Synnerligen osäkert läge, det här...

...och nu är det risk för bakhåll också

Alltså, jag skulle bara tassa ut. Ett helt oskyldigt ärende, kan man tycka? Om det inte råkar befinna sig en misstänksam katt Piff i vägen. Som av outgrundlig anledning verkar uppfatta mitt vänskapliga jam som hotfullt? För att visa mina goda avsikter stannade jag genast i en orörlig position.

Alldeles enligt rutinerna kom Puff sättandes. I det här läget var hon dock för feg att ingripa, utan gömde sig bakom dörren. Väntade väl på klarsignal från syrran på att få leka den omåttligt roliga leken "hoppa-på-Gustav-och-klå-upp-honom"?

Då avbröt matte det hela genom att komma in där. Piff sprang iväg, och jag med. Genom ytterdörren, ut i friheten.

Och det bästa av allt...

Man kan ju inte slänga sig ner var som helst, eller hur som helst. Platsen måste förstås noga undersökas och godkännas först!

Fast en så här ljuvlig dag kan man göra processen kort! Och det bästa av allt: Mängder av såna här dagar bara väntar på att få glädja oss det närmaste halvåret!

Det börjar likna nåt!

Nu börjar det faktiskt likna nåt! Dörren till mitt växthus står öppen på dagarna. Min grop under hasselbusken är solvarm och inbjudande igen. Variationen av maträtter på restaurangen under fågelbordet börjar bli allt större. Livet håller med andra jam på att bli mer och mer njutbart!

Att kunna tassa in i växthuset som jag vill, rankar jag nog högst. Särskilt som det är rena sommaren där inne på dagarna. Idag, när matte öppnade dörren, var det nästan trettio grader där! Det, ni! Gissa vem som med välbehag lade sig tillrätta på stolen där inne för en stunds avkoppling i den muskelavslappnande temperaturen?

Enda minuset den här helgen inträffade i söndags morse, när jag blev överfallen med nacksprut. Fast det bara är februari, är visst de där hemska f-insekterna på gång. Väldigt dumt att de också gillar sol och värme. Väldigt dumt att de finns överhuvudtaget.

Det måste inte vara lätt

Ansträngande eller inte...önskar er alla en riktigt fin och givande helg!

Är väl inte för mycket begärt?

Det här är min myntakudde. Med betoning på min. Jag bevakar den mot obehöriga så gott jag kan. Ibland händer det att någon av tjejerna börjar leka med den. Tycker jag inte om. Då tassar jag dit och förklarar med min närvaro vem som äger dispositionsrätten. Jag är snäll, timid och fördragsam. Men min myntakudde vill jag ha ifred.

Det har varit nästan lika trist väder idag som igår. Blir liksom aldrig ljust? Men jag ska inte klaga. Det är i alla fall bättre än det där vita som sticker i ögonen och gör tassarna kalla och blöta!

Långtråkig dag

Inget vidare väder idag

Men perfekt dag för cigarrprovning...

...och  monsterletning...om man bara kunnat ta sig över barrikaderna?

En ockupant i familjen

Det är inte bara jag som har problem med Puff. Nu har Piff fått sin igloo ockuperad! Den har varit hennes privata i många år. Puff har haft ett annat krypin bredvid. Och jag, som inte vill krypa in någonstans, har legat på soffan. Helst på husses mage, förstås. Så har vi haft det, i bästa samförstånd, väldigt länge.

Härom dagen, kom Piff som vanligt glatt tassande mot sin igloo. Stannade förvånat vid öppningen. Och ryckte till! Det låg redan en katt där inne?! Förskräckt backade hon, och kröp sedan upp i gropen hon gjort i soffkudden. Matte har lagt en grön pläd där, för kudden har en kant, som gjorde att Piff tappade pälsen. En grop, som tillkommit mest för spaningsändamål, för Piff är en typiskt krypa in i/under-katt när hon ska sova.

Jag håller mig neutral, förstås. Är tacksam att jag får ha soffan ifred. Men tycka, det kan jag ju göra.

Matte, GÖR nånting, då! Ser du inte att det är FEL KATT i igloon?

Först till igloon...jamar jag! Inte dumt alls här! Riktigt skönt, faktiskt. Vadå ensamrätt? Finns väl inte? Hon kan få ta min gamla, om det ska va' så. Jag är inte knusslig! 

Nu är den på gång!

Matte och jag tyckte det var litet trist att husse åkt till norra landet igen, så vi hittade på något kul för att pigga upp oss. Vi gick på vårjakt!

Vi hittade krokusar som höll på att slå ut

Och några snödroppar som stod och huttrade i skuggan

Alldeles fullt med små gröna blad på kaprifolen

Fast mest uppskattade jag den varma mossan

och att äntligen få njutningsrulla runt igen!!!

Jag vill ge...

Var så god och plocka, bara!

Hoppas ni har någon att buffa på i helgen, och bli kliad av! Det är något jag verkligen önskar alla katter!

Vi fick en klöstunna

Det är ganska länge sedan vi fick den här klöstunnan. Till en början var det ingen av oss som riktigt fattade vitsen med den konstiga mojängen? Särskilt som matte placerat den framför fönstret i gästrummet. Visserligen en bra plats för fågelskådning, men åtminstone jag föredrar att idka denna hobby på närmare håll.

Nu har tunnan fått en mycket mer vettig placering. Även om jag är en typisk soff- och sängkatt, som aldrig använder särskilda kattbäddar, måste jag erkänna att tunnan har sina poänger. Nära braskaminen och nära husse och matte, när de tittar på teven. På sistone har jag därför uppsökt överdelen några gånger, för när det eldas blir det riktigt behagligt där uppe. Att krypa in i den, nä, sånt gillar jag inte! Fri sikt, det är vad jag vill ha, när jag vilar.

Och så skäms jag litet, för det är över en vecka sedan jag fick den här fina awarden av katten Alice, med motiveringen "Vår kloka kompis Gustav som alltid kommer med kloka jam och visdomsord". Jag känner mig naturligtvis mycket hedrad! Och alla mina vänner är lika värda en award, så jag skickar den vidare till samtliga med varm tass! 

  

En enkel fråga

Kontoret är min arbetsplats på flera sätt. Husse slipper ofta ta ensamt ansvar för sitt jobb där, för jag brukar delta rätt påtagligt i arbetet genom att se till att papperna inte flyger iväg. Om nyttan av detta brukar vi underligt nog ha motsatta åsikter? Ibland, när jag ansett att arbetsmaterialet inte kan lämnas ut ännu, kan han låta ganska irriterad på rösten? 

Då vänder jag ryggen mot honom, och låter honom klara sig bäst han kan. I stället ägnar jag mig åt viktigare saker, spaning över Område Väster. Där finns mycket att hålla reda på, främst alla lösspringande hundar, som verkligen måste hållas ett öga på.  

Hur viktigt är pappersvaktande om man jämför med kontroll av ordning och reda på ens territorium? Jag bara frågar?

Jag är beredd

Och vad är det nu, då? Vad glor du på?

Detta ständiga orosmoment, min inneboende, katten Puff. Alltid får man tassa försiktigt för att inte "skrämma" henne. Vilket jag naturligtvis aldrig gör med avsikt! Vad hon än jamar! 

Men att ha henne ovanför mig såhär, det tycker jag är litet skrämmande! Åtminstone obehagligt. Vem vet vad den damen får för sig? Men jag är beredd...

Matte är en kidnappare

Det var en kort glädje! Med det menar jag husses ankomst i torsdags kväll. För vad händer? Matte kidnappar honom, och de försvinner, båda två! Jag tror åtminstone att det är så det ligger till, för inte skulle husse ge sig iväg frivilligt? 

På fredag eftermiddag stängdes dörren, med mig på fel sida, och inte förrän på söndag kväll kom de igen! Lyckligtvis tog hon husse med sig tillbaka, så just nu är jag någorlunda tillfredsställd med situationen. Något jag inte var i helgen, trots att det kom andra människor hit och hälsade på. För jag var ju fortfarande på fel sida dörren! Fick jag tassa ut? Nej, då! Trots mitt bestämda påstående till människan om att matte måste felinformerat honom.

Om man nu är en familj, varför bor inte alla tillsammans, så man slipper sånt här? Att ha några boende långt upp i norra landet bara ställer till det.

Nä, nu ska jag passa på att njuta av husse allt jag kan, för jag litar inte ett smack på hans förmåga att hålla sig hemma.  

På ett ulligt moln

Och kanske, kanske, att jag kan komma ner snart? Önskar er alla en bra helg utan kalla vindar!

Inte som förr, men...

För några dagar sedan följde jag med matte till vedboden. Utanför den står min före detta spaningstall, min absoluta favoritplats. Innan stormen kom och dödade den. Nu står bara en stubbe, modell större, kvar. Tycker jag, åtminstone. Egentligen är hela den delen kvar, som jag brukade ligga och spana ifrån. Det är ungefär där jag står på bilden här nedanför. Men ändå. Jag tappade känslan för tallen totalt efter stympningen.

Men nån enstaka gång händer det att jag gör en trädrusning där. Det duger den fortfarande till. Och det hann jag precis med när matte var inne i vedboden.

Ligga här och spana? Tror inte det...

Sist till dörren är en fjant!

Tillbaka på jobbet!

Ni kan inte tro vad som hänt idag? Jag har kunnat återuppta mitt arbete i nästan full skala! För första gången på många veckor hade jag inte tid att komma direkt, när matte öppnade dörren. Då hade jag nyligen avslutat min runda på favoritgrannens tomt, och satt och njöt av solen. Hos mig finns fortfarande rätt mycket av det onödiga vita, men hos grannen blir det alltid grönt väldigt fort. 

Nästan full arbetsdag = nästan ingen vila. Att kunna få vara aktiv är en stor förmån!

 

Ser ni mig långt där borta?

Ja, ja, jag kommer väl då!

 

Här skulle jag precis demonstrera mitt eleganta hopp över staketet, när batteriet i kameran dog!

Fönsterfunderingar

Mitt hus har inte särskilt många fönster. Av den anledningen har jag inte heller den goda möjlighet till spaning, som jag borde. Man kan då tycka, att människor man lever tillsammans med, borde underlätta allt de kunde för att förbättra kattens arbetsplats?

Ni ser hur jag har det!? Det är precis att man kan klämma sig in där emellan alla grönsakerna! Sitta, det får jag göra bakom den stora mojängen med grönt där inne. Med litet möda kan man nämligen runda hörnet där, och pressa sig in. 

Om jag kunde begripa nödvändigheten med all denna växtlighet? Det enda gröna jag gillar, växer på marken där ute. Krukor med gräs i fönstren, det skulle jag möjligen kunna acceptera.

EN pålitlig katt

Vi har haft en skön hemmahelg, matte och jag. Ute har det blivit aningen tassvänligare, så mina stunder ute har ökat från absolut minimum till minimum. Jag har också hunnit kontrollera mitt växthus. Allt såg okej ut, frånsett den alltid stängda dörren. Ja, jag beordrade förstås matte att öppna för mig, men tyvärr stängde hon också när jag var klar med inspektionen.

I morse blev vi båda väckta av en signal på dörren. Klantiga matte hade glömt att hon beställt papper och annat, och att de alltid brukar komma väldigt tidigt. Matte fick på sig en rock och gick och öppnade, medan jag dröjde kvar i sängen. Kommer de inte med mat, får det vara.

Sedan har det varit en ganska bra dag. Har till och med fått en del sol på pälsen! Och så har jag haft besök hela eftermiddagen, av minisen och hans människor. Här är det jag som får upprätta katthedern, för Piff och Puff är så ogästvänliga. Bara springer och gömmer sig. Det finns, som jag alltid jamat, bara en katt här man jämt kan lita på.