Med inslag av...

Ni kan hålla på och byta vatten hur ofta som helst där inne. Det allra godaste vattnet finns ändå här ute! Har en svag smak av gräs, med inslag av tallbarr och mygga. En sann njutning för gommen!

Så länge jag tar mig över staketet

Det syns inte så bra, men gräset är halvmeterhögt

Nu ska jag berätta varför OBS, Operation Bevakning av Sorkbo, bedrivs med en ny intensitet numera. Förut har det alltid gått en gräsklippare där, dag som natt. Nu får alla underjordiska varelser hållas ifred. Gräset vajar högt, och den enda som kan hålla ordning där är jag. Inte på gräset, förstås, för det får växa hur det vill för mig. Men så gott jag kan, försöker jag decimera mus- och sorkstammen. Just vid sidan av björken finns ett speciellt ställe, där jag noterat särskilt hög aktivitet. Det är dit min mest högintensiva spaning förlagts.

Nu måste jag tillstå, att matte och husse inte är odelat glada över mitt arbete där. Frånvaron av gräsklippare gillas ju också av fästingarna. Men det kan inte hjälpas. Jakt är något av det roligaste som finns, och så länge som jag kan ta mig över staketet kommer jag troget sitta där, på mitt pass.

P.S. från matte: Utebliven gräsklippning beror på sjukdom. D.S.

 

Bättre än inget

Här sitter jag och drömmer om annat grönt.

En liten tuva av gräs, vad är det, men bättre än inget.

Att hoppas på gröna ängar är väl inte alls lönt?

 Detta får duga, men nog saknas det rätta stinget!

En konst på hög nivå

Någon som tror att det bara är att hugga för sig bland alla grässtråna? Varenda utekatt vet att det är oerhört mer komplicerat än så! Det kan ta ett bra tag att välja den rätta kvalitén. Tjocklek och arom måste stämma överens. Därför måste varje grässtrå noga undersökas och bedömas. Till detta krävs ett ytterst känsligt luktorgan. En människa skulle förmodligen aldrig kunna känna någon skillnad på de olika stråna, hur mycket de än sniffade? 

När det gäller maten där inne, är jag beroende av vad mina människors väljer att köpa hem och servera. Men ute, där är jag tacksam att det är jag ensam som gör urvalet!

 

Fast till slut...

Jag gjorde en grop, så skyddad och skön

Där låg jag och njöt i stillhet och ro

När kvällen sen kom, fick jag ut min lön

för vad skulle väl matte tro,

hon såg ju bara en ängsmatta grön?

Hennes lockrop att komma in, de fick allt bero!

(Fast till slut tassade jag in i alla fall...)

 

 

Fönsterfunderingar

Mitt hus har inte särskilt många fönster. Av den anledningen har jag inte heller den goda möjlighet till spaning, som jag borde. Man kan då tycka, att människor man lever tillsammans med, borde underlätta allt de kunde för att förbättra kattens arbetsplats?

Ni ser hur jag har det!? Det är precis att man kan klämma sig in där emellan alla grönsakerna! Sitta, det får jag göra bakom den stora mojängen med grönt där inne. Med litet möda kan man nämligen runda hörnet där, och pressa sig in. 

Om jag kunde begripa nödvändigheten med all denna växtlighet? Det enda gröna jag gillar, växer på marken där ute. Krukor med gräs i fönstren, det skulle jag möjligen kunna acceptera.

Portad

Kom och lägg dig du också, matte!

Sen ska du bara rulla runt...

...och tillbaka igen. Det är JÄTTESKÖNT!

Vill du inte? Tråkmåns där...

Vi tassar väl in, då?

Dörren STÄNGD?

Vad måste göras, sa du???

Vad tycker ni?

Jag har hört att det finns människor som tycker om snö och vinter. En fullkomlig gåta, om ni frågar mig? Jag tycker det är alldeles förskräckligt hemskt, och har begränsat allt utejobb till ett absolut minimum. 

Men så tänker jag. Det går ändå an, när man vet att det hemska har ett slut. Snön kommer försvinna. Den kalla luften kommer bli varm igen. Att ha något att längta till är faktiskt inte så dumt. 

I helgen ska jag tänka på hur oerhört skönt det kommer bli när gräset är grönt och solen varm. Ha det så bra ni kan i helgen allihopa!
P.S. Det blir inga kommentarer idag, varken här eller nån annanstans. Matte är på rymmen! D.S.   

Skämt, eller...?

Kompisar jamar om vitt nedfall...

Jag tror de skojar? Väl?

Tar litet extra gräs för säkerhets skull...IFALL det blir vitt? Men inte kan det....? Nääee...ha-ha-ha..såklart de skojar med mig! Fast sådär jätteroligt skämt var det ju inte, förstås...

Den katten visste vad den gjorde!

Har haft en riktigt skön helg. Det har försvunnit massor med vitt, och gången till favoritgrannen är helt fri från snö. Alltså passade jag på att göra en riktigt grundlig besiktning runt hela huset. Där var musfritt och fint. Brydde mig inte om att tassa på hos honom, han var inbjuden att hälsa på mig på kvällen. Han och jag skulle kolla boll på teven tillsammans. Ja, husse fick också vara med, förstås.

Och så kan jag ge ett tips till Sippo, Max och Måns. Läste i tidningen om en katt, Kajsa, som tagit saken i egna tassar när det gäller hennes människors stinkpinnebruk. När Kajsas människor gick ut på balkongen för att suga på pinnar, tog hon resolut och låste balkongdörren! Där fick människorna stå i två timmar och fundera på vad de höll på med för dumheter. De hade bara tunna kläder på sig, så de blev rätt frusna. Till slut fick de hjälp av någon som gick in i lägenheten, och låste upp balkongdörren. Frågan är om två timmars balkongstraff räcker för att få människorna att sluta pinnstinka? Mycket handlingskraftig katt i alla fall, måste jag jama.

En sak till måste jag berätta om. Igår fick jag en liten bit med det allra godaste kött man kan tänka sig. Jag kände förstås hur ljuvligt det doftade i köket, och höll mig vid mattes fötter. Vidtog sedan den smartaste taktiken, nämligen att inte jama något, utan bara koppla på den bedjande blicken. Jamanden har bara den effekten, att det kommer springande två oönskade katter. Allt gick som smort. Matte såg att jag var ensam, och en godbit ramlade ner framför mina tassar. Strax efter kom Puff och ville ha, men jag jamade åt henne att dra nånstans. Filé får jag definitivt alltför sällan. Mer sånt på menyn, tack!
Mattes anm: Puff tål nästan ingenting utom torrfoder och fisk, därav denna orättvisa.