Årets konstigaste dag?

Så är den här igen, dagen jag inte gillar alls. Ända sedan jag kom hit har jag försökt förmå mina människor att inte försvinna utanför säkerhetszonen, med har aldrig lyckats. Trots ihärdiga varningsrop och ett tydligt kroppsspråk. Allt har totalt nonchalerats. Förstår de inte hur farligt det är där borta, längre bort på stranden?

Det smäller och låter, och fullt med skällande hundar, som rusar omkring? Jag brukar följa med så långt som jag anser någorlunda säkert, sen får de fortsätta sin färd på egen risk. När de, förhoppningsvis, återvänder sitter jag på trappan och väntar. Glad över att vi klarat ännu ett år.

Kontrollstation 1

Nu är det slut på att efter genomfört utejobb bara tassa in i sitt hus för en matbit. Först ska jag passera kontrollstationen, det vill jama noggrann kamning på kontorsstolen. Varenda gång jag kommer in!

Inte för att jag har så stora invändningar, kan till och med vara skönt en liten stund, men bara en liten. Oftast blir jag ändå otålig, för det var ju inte precis det jag hade i åtanke, när jag bestämt mig för att komma in. Att försöka smita är dock inte att tänka på, särskilt inte om det gjorts fynd i pälsen. Och de har varit ett antal. Varken sprut i nacken eller medaljong om halsen verkar imponera på de blodsugande rackarna. Fast en som matte hittade var död. Ostraffat ger man sig inte på mig i alla fall. Alltid någon utdelning för det otäcka ögonblicket jag blir sprutad.


 

Besök i rabatten

Var med matte och inspekterade rabatterna. Jag hade just inga synpunkter på hur de såg ut, men matte hittade en massa skräp. Jag kontrollerade om hon slängde något av värde? Möjligtvis fanns något enstaka intressant löv, men annars var det mesta av noll intresse.

Men så fick vi syn på något som rörde sig inne vid husväggen. En mörk boll? Pigge var här igen! Jag brydde mig inte så mycket om den. Man behöver ju bara kasta en blick på den för att inse att en närmare bekantskap är väldigt onödig. Däremot uppskattar jag följdverkningarna av Pigges närvaro. Det ställs ut mat och vatten i rabatten, litet gömt under bladen. 

Jag tycker det är konstigt ställe att ha mat på, men okej, bara det fylls på ordentligt, delar jag gärna med mig.

En glad överraskning

I lördags morse fick jag en riktigt glad överraskning. Det ringde på dörren, och utanför stod en människa med en stor kartong och en ganska stor påse. Husse betalade många pengar, medan jag konstaterade himmelska dofter från det stora paketet. Även om innehållet var inplastat, kunde jag givetvis känna att detta var något ätbart. Skrei! En hel kartong full med guldkanter! I påsen fanns det räkor, något jag är mindre intresserad av. Ibland, när jag bjuds på någon, tackar jag nej, men sist bestämde jag mig för att smaka. Dum idé. Hade inte mer än svalt den, innan den bestämde sig för att den inte trivdes i min mage. Nä, räkor får nog vara för mig.

För övrigt har det varit en lugn helg för min del. Inga grannar med skällande hundar har synts till. Fick tag på en färsk mus-stek igår. Bistått både matte och husse i diverse sysslor. Men andra jam en bra helg!



 

Men jag gör bara...

Önskar er alla en härlig helg, den sista i april!

Ett riktigt bra jobb

På min eftermiddagsrunda upptäckte jag att matte var i växthuset, så jag tassade förstås in. Vad gjorde hon där? Verkade inte vara något av intresse för mig, men naturligtvis ville jag ändå hålla henne sällskap. Tassade runt bordet några gånger. Fanns där plats för mig? Jo, men hade det inte blivit högre sen förra sommaren, bordet? Reste på mig litet för att bedöma höjden. Ju mer jag tittade, desto mer tveksam blev jag till projekt "hoppa-upp-på-bordet". Jag behövde inte fatta något beslut. Matte lyfte upp mig. 

Sedan bistod jag henne med planteringen genom att hela tiden sända rogivande signaler. Stress när man jobbar är inte bra. Ja, ni ser själva hur jag ligger i för att få till ett fint arbetstempo för matte? Och när hon var färdig, passade jag på att vila en stund också. När jag ändå låg där på bordet.

Inte mitt problem

Det har inkommit klagomål på mina arbetsmetoder. Inte att jag är lat, slarvig, ouppmärksam eller så. Nä, husse har

Förut var det inne med trasiga jeans. Nu kommer noppiga tröjor! Husse är ett modelejon! Väl?

synpunkter på effekten av min magmassage! Påstår att jag förstör alla hans tröjor??? Att han inte längre har en enda  hel tröja?!

Självklart ställer jag mig helt kallsinnig till detta prat. Nog är en helt slät tröja tämligen trist? Småhål och upphöjningar ger ju en mycket mer intressant och spännande struktur! Förresten får tröjor se ut hur som helst för mig, huvudsaken är väl att de är mjuka och sköna att sätta tassarna på? Och det allra, allra viktigaste är förstås att magmassagen blir effektiv. Vill han dessutom ha tröjor utan lufthål och noppor får han köpa kläder gjorda av.....hmm....inte vet jag? Men det är hans problem!


 

Så fel det kan bli

Nu ska jag berätta en historia ur verkliga livet. Mitt. 

Minnen av en sorglig historia!

Restaurang Pipiga Pilfinken har delvis stängt för säsongen, men har också öppet några avdelningar. En av dem besöks dagligen av ett gäng stora och feta fjäderkotletter. Nä, inte kotletter, stekar! Hittills har jag inte brytt mig om dem. Småportioner har mer varit min melodi. Till nu.

Jag tassade in på restaurangen, och fick syn på en gäst, som jag ville stifta närmare bekantskap med. Mycket närmare! Så jag tog helt sonika och drog med honom ut därifrån, ett bra stycke bort, så vi kunde få vara ifred. Där satte jag mig ner, betraktade honom, och funderade på mitt nästa drag? 

Vet ni vad som händer då? Jo, husse kommer stövlande och förstör alltihopa! Steken försvinner med en väldans fart, och jag blir upplyft och inburen i huset! Helt mot min vilja, det kan jag garantera!

Som ett minne av denna sorgliga berättelse ligger några fjädrar på gården. Nästa gång ska jag göra som jag brukar. Ta med mina byt.. gäster in under rhododendronbusken.




 

En katt kommer...

Jag önskar verkligen att alla haft en lika härlig helg som jag! Undrar om inte det här är allra bästa tiden? Man kan fortfarande ligga i solen, och njuta av det. Hur som helst, så är det odiskutabelt en väldigt bra tid nu!

Som de flesta dagar, har jag genomfört mina vanliga kontrollrundor. Blev ett extra stopp hos min gräddgranne, alltså de som visar sin tacksamhet för mitt arbete genom att bjuda på grädde. Mycket trevligt initiativ! Synd att inte fler tar efter. Fast då med annat än grädde. Så gott är det inte! Precis lagom med några slick.

Det börjar bli den tiden nu att mitt Område börjar begränsas på helgerna. Särskilt åt ena hållet, där den skällande hunden härskar. Inspektion av den delen får anstå till söndagskvällen. Mina människor tycker att jag är litet väl ambitiös, och har synpunkter på mina sena arbetstider. Men, en katt kommer, när en katt är färdig. Så är det bara.

Men en människa?

...vad lär den sig av vad han eller hon ser? Ibland kan man verkligen undra?! Eller är kanske problemet att de ser, fast inte ser? Som jag förstått det, ger de ofta sig själva sorgligt litet tid för att i lugn och ro iaktta och reflektera?

Den här helgen kommer jag garanterat tillbringa många timmar med att noga titta på min omgivning. Kanske lär jag mig något också? Precis som du?

Hur som helst önskar jag dig en riktigt härlig helg!

Beredd!

Jag är på väg ut för att påbörja dagens kontroller. Första frukosten är i magen. Det betyder hälften av blötmaten jag får i min skål. Resten brukar jag spara till lunch. Nu känner jag mig nöjd och beredd. Vädret ser lovande ut, det har jag kollat i sängkammarfönstret. Då är det väl inte så mycket att vänta på? 

Kom nu, husse, du vet vad som gäller! Först följer jag med dig och hämtar tidningen, sedan öppnar vi dörren till växthuset. Precis som vanligt. Bra rutiner ska man inte förändra!

Ursäkta om jag blir litet tjatig

Ursäkta om jag tjatar litet om min andra bostad, men den är en så stor och viktig del av mitt liv just nu. Självklart utför jag som vanligt mina inspektioner och kontroller av både min egen tomt och utvalda grannars, men högt på min prioriteringslista ligger återhämtningspauserna på den sköna bädd jag fixat på hoprullad bubbelplast i växthuset. 

Det är nu och några veckor framåt som är som allra bäst i växthuset. Sedan försvinner all plast, och sämst av allt, det varma, mjuka och sköna golvet. Fast när det blir riktigt varmt och soligt, duger även stengolvet som underlag. Och förresten kan jag gott begära att få någon form av säng där ute. Någon arbetsförmån ska man väl ha?

Tankar vid ett dörrhandtag

Jag undrar hur många katter runt om i världen som sitter så här varje dag, hoppfullt tittande på ett dörrhandtag? Jo, jag vet att det finns några som kommit på knepet hur man kan forcera hindret, men jag tillhör inte dem. 

Fast mitt sittande så här behöver inte nödvändigtvis betyda att jag vill ut! Ibland känns det rätt att bara sitta där och filosofera? Invant och rofyllt på något sätt. När dörren öppnas kan jag då artigt titta ut ett tag, så att de får något för besväret. Sedan vänder jag på tassen, och beger mig inåt igen.

Jag kan väl inte begära att mina människor ska kunna se skillnad på mitt kroppsspråk i såna här fall, och kunna avgöra när jag vill ut, eller inte? Så avancerade är de inte. Jag får vara glad när de förstår att jag är hungrig. Det är faktiskt viktigare.


 

Som vanligt, fast bättre

Jag uppskattar när gäster kommer och hälsar på mig, men det är också skönt när det inte händer någonting särskilt. När alla rutiner är precis som de brukar. Så har det varit för mig den här helgen. 

De enda avvikelserna från det gamla vanliga var 1) en riktig sommardag i lördags, och 2) en portion skrei igår kväll. 

Nästan tjugo plusgrader i skuggan på lördagen innebar rekord för säsongen i antal arbetade timmar ute. Hade ett ögonblick funderingar på om till och med nattjobb skulle bli aktuellt? När jag började känna att det blev blött i pälsen avslog jag dock vidare funderingar på detta.

Och skrei...jag kan bara beklaga alla som inte får smaka denna delikatess!  När vi ätit upp slickade Puff och jag varandras tallrikar i hopp om att någon liten smula skulle ligga kvarglömd.

Alldeles som vanligt har alltså inte den här helgen varit ändå. Men ofta är det nog så att även vanliga dagar har sina guldkanter. Om man tänker efter.

Om en katt...

Eller kanske till och med ett helt gäng, om det vill sig illa! Det är bara att slå ihop vår iakttagelseförmåga, hörsel och intuition för att inse hur pålitliga våra varningar är. Vi har liksom en inbyggd radar, som känner av dolda hot. 

Men den här helgen hoppas jag blir totalt ugglefri, åtminstone i mossen! Ha det så skönt i vårsolen!

Inte för att jag förstår...

Kattong-inspektion återstår!

Nu kan jag vara lugn beträffande tillgången på mat ett tag framöver. Det har kommit både en stor säck torrisar och en massa småkartonger med smaskigt innehåll i påsar. Har provsmakat litet från säcken, och godkänt det med råge. Betydligt fylligare smak på torrisarna än de gamla jag hade. 

Det är bara en av alla fördelar med att våren är här. Alltså att de magra kulorna försvinner, och de kraftigare kommer i stället. Bara för att jag är ute och springer hela dagarna? Inte för att jag förstår den anledningen, men litet godare mat jamar man ju aldrig nej till!

 

Att kunna låtsas

Direkt jag kom in i rummet upptäckte jag det. Så är det med oss katter. Ser genast om något ändrats, flyttats eller tillkommit. Nu var det här inte så litet, bladet som ramlat ner på golvet. Någon större bedrift var det kanske inte att hitta det?  

Har ni tänkt på vad kul man kan ha med ett blad? Jo, det har ni förstås, för varenda katt är begåvad med denna viktiga egenskap, att kunna fantisera, och göra livet mer spännande än den krassa verkligheten är. Där människan ser ett dött blad på golvet, ser jag ett jaktbyte, och jag jagar det skoningslöst över hela golvet. Efter avslutad bedrift lägger jag mig lugnt ner. En stunds skojig lek är över. Bladet är bara ett blad igen. Men det var roligt så länge det varade. Fantasi är nog ett underskattat sinne hos människorna?


 

Mutor?

Det var allt tur att det bara var nån slags skämt i onsdags, det där om att mitt växthus skulle ockuperas av fjärilar! För nu kan jag meddela, att jag tagit det i besittning på allvar. Hela påsken har jag bott där, från tidig förmiddag till sen eftermiddag. Uppåt trettio plusgrader i luften, och ett golv som blir varmt när man ligger på det, inte så tokigt, eller hur? Att mina människor försvunnit litet då och då har jag faktiskt struntat i, för både mat och vatten har erbjudits i växthuset. 

Jag har trivts så gott där, att jag låtit bli att, som brukligt, komma fram och hälsa när de återkommit från sina rymningar. Måste till och med erkänna, att det ibland krävts en hel del övertalningar för att sedan få mig att lämna mitt paradis. Mutor, kallade husse det?

Igår kväll blev jag varse något högst upprörande. Hade ganska nyligen kommit in, och satt i fönstret och spanade.  Då fick jag syn på Det. Genast sprang jag skyndsamt till ett annat fönster, sedan ut på altanen, och därefter tillbaka till fönster ett. Detta upprepade jag flera gånger, innan jag jamade till matte att vidare kontroll måste ske utomhus. Tror ni jag fick det? Nä, just det. Det var för sent!? Så typiskt människor, att inte fatta hur viktigt det är att grundligt undersöka saker och ting?

Så det blev som vanligt, efter ett tag gav jag upp, lade mig på husses mage och somnade.

Påsk!

Tillbaka på tisdag, ha det så skönt så länge!

Nu har det slagit slint ordentligt!

Tack för de här åren, matte, jag kanske hälsar på nån gång...

Jag har bestämt mig för att flytta. Min matte är inte riktigt klok. Nu har hon fått för sig att hon ska ha nån slags fjärilsodling i mitt växthus!? Hon har visst tröttnat på blommor och tomater, och vill ha något mer levande? Och tydligen är mitt växthus perfekt för den sortens fjärilar hon tänker ha där! En hel rad med larver hänger redan litet varstans, och framåt sommaren ska det bli försäljning till människor som vill ha fjärilar i sin trädgård. Fast de som köper måste visa ett intyg först på att de har lämpliga blommor planterade, såna som fjärilar gillar.

Allt det där skulle väl vara okej, om det inte vore för en sak: Mitt växthus kommer hädanefter vara stängt för mig! Det var liksom droppen, helt oacceptabelt! Alltså tar jag min matskål och flyttar till någon som behöver en mogen och erfaren röd katt. Fast först ska jag kolla att det finns ett öppet växthus på tomten.