Lisa: Jag har fått ett problem

Får allt ta mig en skarp funderare på det här...

De senaste dagarna har matte inte uppfört sig som vanligt? Ställer till litet bekymmer för mig. Trodde vi hade nån slags avtal att hon alltid skulle ha tyg på benen, så att jag inte skulle behöva jaga dem? I och för sig en rolig sysselsättning, om det inte vore för att hon fick så tråkig röst då? Hur som helst, så har hon inlett mig i frestelse genom att hon visserligen har tyg, men det fladdrar omkring, och täcker inte nedre delen av benen. Då är det inte lätt att hålla sig i pälsen, kan jag jama! Är det verkligen rätt att reta mig sådär, och sen ta fram den arga rösten? Hon kan gott klä sig som förut, så slipper vi alla bekymmer. Det är min uppfattning.

Klok som en katt

Hej på er! Hoppas ni har haft en lika skön helg som jag?! Här har det varit lugnt och fint, inne som ute. Idag låg jag till och med och solade en stund på ett bord utanför vedboden. En liten stund, det ska medges, men i alla fall! Premiärsolande var det! 

Två små undantag från det rofyllda blev det ändå. Lisa. Behöver jag jama mer? Tyvärr råkade vi mötas några gånger. Hon hinner knappt se mig förrän hon har tassen stridsberedd? Jag försöker stå alldeles stilla, men inte hjälper det! Av någon anledning kan jag bara inte ge igen? Flykt blir enda alternativet. Lyckligtvis brukar räddningen infinna sig snabbt i form av matte eller husse. 

Men när dessa två incidenter är allt jag har att klaga på under en hel helg, då har jag det nog ganska bra? Dessutom, som katt upphör ett problem att vara ett problem i samma stund som det är löst. Det som hände igår, eller förra minuten, är ointressant. Nuet är det som gäller! Klok som en katt - finns det något som heter så? Det borde det finnas i alla fall!


 

Det undrar jag?

Jag sover så gott, hela natten

Det måste ha blivit något fel på klockorna här i huset? Eller också har mina människor tagit fel på dag och natt? När det är dags att sova är de nämligen uppe, och när dagens arbete ska sätta igång, ligger de och sover? Så tokigt det kan bli!

Så här har jag haft det några dagar nu. Efter kvällsmålet, som de kallar frukost, gör jag en snabb sväng där ute, innan det är dags att krypa ner i min sköna kartong. Den står skyddad bakom en byrå, helt nära mattes säng. Där sover jag gott nästan hela natten. Ibland tassar jag ut och kollar läget och tar mig en matbit. 

När det sen börjar bli morgon, infinner sig problemen. Människorna påstår att det är kväll och läggdags!? Jag kan gå med på det till en viss gräns, men tålamodet är inte oändligt. Det brukar jag påjama med emfas någon gång klockan på småtimmarna. Vad tror ni händer då? Att de kliver upp, ger mig frukost och sätter igång med dagens sysslor? Stiger upp och släpper ut mig? Icke något av detta!

Jag nästan skäms å deras vägnar, men det enda som händer är att sovrumsdörren stängs, med mig på utsidan! Hur ska jag få ordning på det här, det undrar jag?

I högsta laget

Som jag skrev igår, har sommaren varit utan problem. Ända till den otrevliga gårdagen. Ja, ni ser ju själva?

Inte nog med att det kommer någon och försöker lägga beslag på Mitt Område, utan inkräktaren tvingar mig dessutom till att klättra högt, högt upp i tallen, högre än jag någonsin varit! För givetvis fanns inget alternativ, vederbörande bara måste åthutas och upplysas om vems marker detta är!

Jag hade precis påbörjat detta upplysningsarbete när jag hörde husse ropa där nere. Väldigt olämpligt att störa mig just då tyckte jag, och tog ingen notis om honom. Då började det helt plötsligt regna på oss! Ösregna! Dessutom förföljde det oss, regnet! Inkräktaren och jag fattade snabbt ett gemensamt beslut att fortsätta undervisningen längre ner. Åtminstone var det min intention.

  

Men inkräktaren, som var en ungkatt, bara smet förbi mig helt fräckt, och sprang fort iväg bort över stranden. Med mina sexton år på nacken måste jag ju tänka mig för litet var jag satte klorna. Fast när jag väl var nere skyndade jag mig iväg efter den andra katten, övertygad om att den behövde kompletteringsundervisning.

Tyvärr visade den inget intresse för ytterligare upplysningar om lagar och regler här, utan var spårlöst försvunnen? Nåjam, huvudsaken den uppfattat budskapet, så jag slipper ta mig upp i tallen igen. Eller, om sanningen ska fram, att ta mig nerför den. Sånt ska man slippa när man är en mogen katt, även om man är i osedvanligt god form!

 

Inte mitt problem

Det har inkommit klagomål på mina arbetsmetoder. Inte att jag är lat, slarvig, ouppmärksam eller så. Nä, husse har

Förut var det inne med trasiga jeans. Nu kommer noppiga tröjor! Husse är ett modelejon! Väl?

synpunkter på effekten av min magmassage! Påstår att jag förstör alla hans tröjor??? Att han inte längre har en enda  hel tröja?!

Självklart ställer jag mig helt kallsinnig till detta prat. Nog är en helt slät tröja tämligen trist? Småhål och upphöjningar ger ju en mycket mer intressant och spännande struktur! Förresten får tröjor se ut hur som helst för mig, huvudsaken är väl att de är mjuka och sköna att sätta tassarna på? Och det allra, allra viktigaste är förstås att magmassagen blir effektiv. Vill han dessutom ha tröjor utan lufthål och noppor får han köpa kläder gjorda av.....hmm....inte vet jag? Men det är hans problem!


 

Inte svårare än så

Önskar er en problemfri och fin helg!

Min eller husses, det är frågan?

Ska du inte lägga dig snart, matte?

Har i några veckor infört en ny kvällsritual. Varje kväll lägger jag mig på en stol under matbordet. Där ligger jag tills jag är säker på att matte har krupit ner under täcket. Då är det dags för min entré i sängkammaren. Ger matte litet kvällsgos, innan jag tassar över till min säng. Jag skriver "min säng", för nu har husse varit borta så länge, att besittningsrätten måste ha övergått i min ägo. Gissar att han kommer ha vissa synpunkter på detta när han återvänder sent i kväll? Vi får väl se vad vi kan förhandla oss fram till. Jag är inte helt omedgörlig, för hans mage tillhör ju mina favoritplatser att ligga på.  

Det brukar alltid bli en del äganderättsproblem i början, när husse återvänt hem. Räknar med att det inte blir annorlunda i kväll.

Det eviga (?) problemet

Hur svårt kan de' va', matte?

Det är rent märkligt att vi aldrig ska kunna reda ut hur en av de viktigaste sakerna i huset ska fungera? Jag vet inte hur många gånger jag (och de flesta andra katter) klagat på den enorma snålheten när det gäller litet guldkant på tillvaron, det vill jama GODIS!? 

Nån ynka liten tilldelning, alldeles för sällan, är vad som står till buds, åtminstone i mitt hus. Detta aktualiserades senast igår kväll, när jag fick provsmaka en ny sorts sticks. Hur ska man kunna lämna ett utlåtande, när man knappt hinner känner smaken innan den är slut? Jag bara frågar? Försökte få matte att förstå att en större bit krävdes, ja, rentav mycket större, om jag skulle kunna sätta betyg. 

Undrar just om jag någonsin kommer tillrätta med detta problem?   

Nio liv??

Tänk om det är så väl, att jag har nio liv! Då ska jag -i nästa- vara tuff, och inte låta några tjejer diktera villkoren i mitt liv. Nä, minsann, då ska jag bestämma var matskålen ska stå! I nåt liv ska jag också se till att kunna göra det där som jag inte riktigt minns vad det är, bara att jag tror jag går miste om något i det nuvarande livet?

Det är lätt drömma om ett annat liv. Ett, där man vågar saker, man inte törs nu. I det andra livet är man framåt och duktig, har en massa vänner och gör allt det där man borde, men inte orkar idag. 

Nu vill jag än en gång påjama, att detta är en klokbok för våra tvåbeningar. Vi katter är ju redan mästare på att göra det bästa av alla situationer, och leva just nu, utan dåliga samveten eller oro för framtiden. Men våra människor!?

Jag återkommer ständigt till detta, hur man måste passa på att leva just nu, i denna sekund. Att saker, man kanske tycker är litet vardagliga och trista att göra, kan vara det man saknar mest, om man inte kan utföra dem längre. Ibland tycker jag det är väldigt motigt att tassa ut på jobb, och försöker slippa undan i det längsta. Men tänk om jag inte behövdes där ute? Eller om ingen brydde sig om allt jag uträttar här inne med spinnterapi, magmassage och kärlekskurrande?

Jag lever mitt enda liv. Njuter av det jag får, och löser problemen när de dyker upp. Eftersom jag förmodligen inte kommer se röken av de andra åtta liven, måste jag göra det här livet så bra jag bara kan.

Önskar er alla, mina kompisar, och era människor en härlig helg! Det sägs att våren ska komma på allvar...Vi tassas igen på måndag!

Husse prickar rätt

Idag ska jag jama om något riktigt skämmigt, som inträffade för en tid sedan. Fast det var INTE mitt fel. Det vill jag ha jamat med en gång.

Så här var det. Det var kväll, och jag låg och sov i min fåtölj som vanligt. När matte och husse gick och lade sig, stängde de dörren till vardagsrummet, där jag låg. Det är jag van vid, så jag öppnade inte ögonen ens gång.

Men så hände något ovanligt. Ja, det har faktiskt inte hänt på många år. Jag vaknade, och kände...ja, att det trängde på där bak. Om ni förstår, vad jag menar? Nu vet jag förstås var kattlådan finns, så jag tassade dit för att utföra ett och annat. Bara för att upptäcka...där finns ingen ingång!!! Panik och elände! Vad skulle en stackars katt hitta på i sin stora nöd? 

Själv tycker jag, att jag löste problemet både logiskt, elegant och praktiskt. Finns ingen toalett, så får man givetvis använda det som är tillgängligt: Toalettmattan! Det är ju inom samma sfär, så att jama.

T.f. toalett

Det var första -och säkert sista- gången som husse satte lådan på fel håll sen han gjort i ordning den. Tänk, att han lyckades pricka in just den natten jag behövde, det jag behövde!?

Ingen vet bättre

Om du -till exempel- känner att torra brödkanter är det som du mår bäst på, så bry dig inte om andras höjda ögonbryn, förvånade blickar eller förmaningar om onyttigheter!

Om just det här ur min klokbok anser jag, att våra människor har en klar fördel gentemot oss katter. Hur enkelt är det inte för dem att verkligen göra det som de känner är bäst? Att modet och beslutsamheten fallerar ibland, är en annan sak. 

Vi katter vet minsann för det mesta vad som är bäst för oss, men våra problem att få önskemålen uppfyllda är svåra, för att inte jama omöjliga. Våra tvåbenta är alldeles för litet samarbetsvilliga. Jag kan ju inte bestämma att 'nu ska jag bara äta blötmat i fortsättningen'. Matte däremot, hon har full frihet att besluta om precis allt hon vill äta. Eller inte äta. 

Ibland verkar det som om det också är ett problem, konstigt nog? För hon läser om än det ena och än det andra som inte är bra. Rentav farligt. Fast nästa månad är det bra igen? Nya bud hela tiden. Jag tror, att det som man mår bra på ända in i själen, det är också rätt. Våga lita på det.

Hoppas nu ni får en riktigt bra helg! Själv ser jag fram emot att få provsmaka nya stickisar. Helt rätt godis för mig, kan jag jama! Vi ses igen på  måndag!