Musmarodör(er)!

Det har inträffat något alldeles märkligt här. En musmarodör har härjat vilt på min altan! Eller kanske har de varit flera, för att hinna med så mycket på en natt? 

Jag har en soffa på altanen. Piff ligger ofta och tar igen sig på den. Själv är jag inte så ofta där. Brukar göra nån inspektionstur ut på nätterna ibland. Inte alla nätter, dock. En sådan var i natt, dumt nog.

I morse låg massor med skumgummibitar på altangolvet. Dynan på soffan hade stora hål. Tänk om jag hört något, och kommit ut genom luckan. Litet nattamat hade minsann inte suttit fel!

Matte tror att det var mössens hämnd för sina stupade kamrater. Två möss, som fått en otäck död i några bevattningsflaskor hon hade i växthuset. De hade krupit ner, och inte kunnat ta sig upp. Nu har hon vänt upp och ner på de flaskor, som är kvar. (Och madrassen har farit iväg till madrasshimlen.)

Men helt klart måste vi katter visa framtassarna mera på altanen. Riktigt ordentligt.

 

Torrt under tassarna

Men matte, nu får du faktiskt ge dig med ditt borstande!

Dörren är DÄR!

Det var igår som det var så eländigt väder. Att hitta en torr fläck krävde sin katt. Idag har det varit helt annorlunda! Sol och sol dagen lång. Eller kort, kanske jag ska jama nu?

Nu ska husse och jag lägga oss tillrätta framför teven ett slag och koppla av efter dagens arbete. Att slumra en stund på eftermiddagen skänker nya krafter till kvällspasset. En god vana, som jag tror att alla katter utövar.

Vill införa rymningsförbud

Det här var en av de mindre lyckade helgerna för min del, kan jag jama. I fredags försvann matte och husse, och lämnade mig ensam med Piff och Puff. Till en början gick det väl an, men snart blev det bara så långtråkigt! Allra värst var toalettbekymret. Jag menar, jämför en hel sandstrand med en ynka liten låda? Men jag vet förstås vad som gäller när man är fånge. Jag gjorde vad jag skulle, där man skulle.

Tack och lov för kattluckan ut till altanen i alla fall. Det ger åtminstone någon slags frihetskänsla att kunna tassa ut från rummen inne i huset. Dessutom vågar sig Puff aldrig ut dit, och Piff och jag samsas rätt bra där. En reservhusse i min familj kom och hälsade på, och fyllde på våra skålar med blötmat. Helt klart det bästa på helgen!

Sent på söndagskvällen hörde vi det välbekanta och trevliga ljudet av min bil. Vi samlade oss snabbt till en välkomstkommitté innanför dörren. Givetvis jamade jag genast om att få släppas fri. Blev frustrerad över att nekas min begäran. De påstod att det var för sent och för kallt för att vara ute hela natten. Men vem hade jamat om hela natten? Några timmar hade räckt? Nädå, nu skulle de sova, minsann. Trots denna besvikelse kunde jag inte låta bli några glädjerusningar genom huset. Ja, Piff och Puff sprang på rätt bra, de också.  

Men i morse, då äntligen slog frihetens timme! Jag rusade ut, och slopade den sedvanliga spaningsmomentet i dörröppningen. Åh, vad jag njöt där ute! Åtminstone tills regnet började.  

Men jag funderar starkt på att införa rymningsförbud i familjen. Jag rymmer minsann aldrig! Så varför ska de??

Nu gäller det att passa på

Nu gäller det att passa på

om man sol på nosen ska få

Här njuter jag i fulla drag

 Blir sittande ett långt, långt tag

Tur jag kunde få litet sol på mig där, för tyvärr ser det helt kört ut för mig de närmaste dagarna. Inte därför att det kommer regna ute. Eller vara mulet. Tvärtom ska det visst bli rätt soligt. Men: Mina människor rymmer!  

Det verkar vara någon slags epidemi som går just nu? Flera av mina kompisar har jamat om det här problemet. Visserligen kommer andra människor att vara här, men jag tror inte att det blir riktigt detsamma. Framför allt blir jag utan bloggassistans. Jag får berätta mer på måndag. Önskar er andra en fin helg i alla fall!

Det finns hopp!!

Det finns hopp!!! Tjohoo! Hon är inte helt opåverkbar, min matte. 

Jag kom in efter flera timmars arbete, och var nog rätt inställd på att det var torrisar som gällde för att fylla min tomma mage. Tassade fram och nosade litet på det som stod till buds i skålarna. Men det var som om magen ville något annat. Den ville ha det där som brukar stå i ett särskilt skåp på morgonen. Blötmaten, min frukost och ibland också mitt förmiddagsfika. Kunde det möjligtvis finnas kvar några rester? 

Satte mig nedanför dörren och väntade. "Men din mat är slut, Gustav", påstod matte. Jag låtsades inte höra, utan satt tålmodigt kvar och väntade. Och väntade. Och väntade. Inte ett jam kom ur min nos. Jag bara tittade ihärdigt på matte, så att hon skulle lägga märke till min magra och eländiga uppenbarelse. 

Och, under över alla under, det gav resultat! Jag hörde det underbara, speciella prasselljudet som uppstår vid öppnandet av en ny påse mat. Och inte nog med att jag fick blötmat, det var ett extra supergott käk, som jag aldrig smakat förut. Hade visst kommit en provpåse med en tidning. Jag slukade allt jag fick i ett nafs. Lämnade inte ens den annars obligatoriska lilla biten. 

Nu vet jag vilken taktik som gäller. Inget tjat. Bara sitta tyst med bedjande ögon. Och inte ge upp.

Jag avnjuter den uthålliges lön

Men vad tänkte han?

Jag har haft en aningen obehaglig eftermiddag. Min favoritgranne, som jag känner som en förståndig tvåbening, måste drabbats av en tillfällig sinnesförvirring. På hans tomt huserade nämligen en stor och lurvig hund. Efter vad jag förstår med grannens tillåtelse?

Det var litet svårt att förstå vad som var för och akter på åbäket, man fick ta det på var skället kom ut. För det gjorde det. Hela tiden. Under ständigt rusande kors och tvärs.

Till slut fann jag mig nödsakad att avvakta inomhus. Satte mig i spaningsposition på skrivbordet, och höll stadig uppsikt, så att inget förirrande skulle ske in på min tomt.

Inte förrän det varit lugnt och tyst en lång stund återupptog jag mitt arbete där ute. Hoppas nu att det här var en engångshändelse. Förstår inte vad grannen tänkte på?

Högsta säkerhetsposition intagen

  

Vilken lördag!

Först och främst vill jag tacka Maurice och Kajsa för den kuliga och gulliga awarden jag fick i förra veckan! Jag lägger den i min speciella uppskattnings-ask. Det är bra att ha en sån att kunna kika i emellanåt. Alla mina vänner har så fina och söta bloggar. Skickar därför awarden vidare till precis allihopa. Ni delar alla med er av era erfarenheter, var och en på sitt fina och kattliga sätt!

Den här helgen har varit speciell, särskilt lördagen. Tänk att just jag skulle få uppleva den varmaste dagen så här års någonsin! Åtminstone som man vet nu. Nästan tjugo grader. Så var jag också ute precis hela dagen. Fick dessutom besök. Minisen var här med sina människor. Och så kom några andra som tillhör min familj. Både de, matte och jag jobbade i växthuset rätt länge. Matte klippte och klippte, så det blev nästan kalt där inne. Sedan satte de andra upp plast överallt runt väggar och tak. Och så fick jag ett väldigt skönt golv, som liksom blir varmt när man ligger på det.  Förstår inte varför de plockar alls bort det?

Nu är det mer vanlig vardag igen. Mina människor har varit borta en stor del av dagen. Det är inte lika varmt i pälsen längre, men helt acceptabelt för utearbete ändå. Har förstått att bistrare tider väntar snart. 
 

Hur i all världen...?

På förekommen anledning är detta något jag kommer grubbla på den här helgen. Varför måste man straffas och bli tvångsmatad med dumma piller bara för att man är hygglig och städar tomten? 

Nåjam, jag ska inte bara grubbla. Jag ska njuta av att sommaren verkar komma tillbaka och hälsa på en sväng. Det är värt att fira! Hoppas ni allihop får en härlig helg, även ni som kanske inte får det riktigt lika varmt!

Utan logik

Komma? NU?

Matte och jag hade jobbat i växthuset en stund. Hon hade slängt ut en massa, och satt in en massa. Ingen logik alls. Men jag hade betraktat allt med upphöjt lugn, utan kommentarer. Numera måste jag skynda mig in i mitt växthus när hon är där. Övrig tid är där nämligen stängt. 

Med tanke på det, borde en rimlig slutsats vara, att allt hon utför där, ska utföras länge! Inte nån liten pluttstund, så man knappt hinner njuta av värmen och miljön? Det var precis det jag jamade till matte här ovanför, när hon stod där vid dörren och menade att jag skulle komma.

Hon fick säga vad hon ville, men jag utnyttjade min fria vilja. Åtminstone en stund.  

Skämt, eller...?

Kompisar jamar om vitt nedfall...

Jag tror de skojar? Väl?

Tar litet extra gräs för säkerhets skull...IFALL det blir vitt? Men inte kan det....? Nääee...ha-ha-ha..såklart de skojar med mig! Fast sådär jätteroligt skämt var det ju inte, förstås...

Ovanligt lyckat

Nyligen berättade jag om den överraskande tvättning jag fick av min låtsassyster Piff. Nu har jag också tassat ett litet myrsteg på vägen till någon slags skör fredspakt med hennes syster Puff. Även om dessa ögonblick av gemenskap är lika korta som tiden det tar för mig att hoppa över staketet till grannen. 

För rätt länge sedan provsmakade vi en ny sorts blötmat. Husse hade köpt två påsar. Eftersom ingen av oss tyckte om den, blev den andra påsen liggande i skåpet. Idag bestämde vi oss för att testa även den andra påsen. Och oj, det var ju något helt annat?! Förmodligen måste den här maten ligga och mogna och gotta till sig, för det var skillnad som ödla och mus! 

Piff var ute på altanen, så det var Puff och jag som fick provsmaka. 

Men det här var ju smaskens! *förvånad*

Jag kan lova, att så här nära har våra huvuden aldrig varit. Förutom då när de båda systrarna helt orättvist har attackerat mig, men det tycker jag inte räknas i sammanhanget. Fast, som jamat, ögonblicket av närhet gick väldigt fort över.

E'ru redan mätt, Puff???

Men liten framgång är också en framgång. Och jag fick massor med god mat. En rätt lyckad provsmakning, med andra jam.

Blött, blött, blött

Den här helgen kan sammanfattas i ett jam: Blöt! Varenda gång jag stuckit ut nosen för en väderbesiktning, har jag sett samma syn. Ett evigt strilande utanför dörren. Ändå följde jag helt djärvt med matte ut en stund på lördagen. Kollade när hon fyllde vatten i en hink. Det rann för fullt från stupröret. Sedan bar vi in det i huset. Matte använder sånt vatten till vissa blommor. Det jobbet fick hon sköta på egen hand. 

Regniga dagar som de här, är jag tacksam för min vedbod. Om jag lägger i högsta växeln och rusar dit allt jag kan, hinner det inte fastna särskilt mycket blött i pälsen. Dörren in dit är nästan alltid stängd, men det gör inget, för det är under vedboden jag har mitt utrymme. Där är det sand, och jam, ni kan ju tänka er? Den sanden är alldeles utmärkt att använda till vissa ändamål. Tack vare den har jag klarat av allt nödvändigt den här helgen.  

Patrullerandet får anstå tills det blir bättre tider. Även om söndagen och idag har varit något anständigare, har det varit för litet för att planera in större jobb. Men vilan ska ju också ha sin tid.   

Det finns en bro

Önskar er alla en riktigt skön helg, trots att kylan börjar bita i pälsen!

Vaktpost?

Vad gör en stackars katt, som finner sin sköna, mjuka stol ockuperad av en hård pärm? Finner sig i sitt öde, och försöker göra bästa möjliga av situationen förstås! Provar så här en stund...

Fast det är kanske bättre så här??? Hmmm...

Nä, så här får det bli. Med ett kuvert under magen kan man väl säga att jag är en vaktpost?

Underläge

Jag jamar väl inte allt för matte heller?

Jag kom hem med ett sår på örat. Det andra örat, det som jag inte visar. Matte tog fram en tuss med något blött på, lyfte upp mig på en stol, och började dränka örat. För att skydda mig, försökte jag fälla ner det. Jag menar, hur trevligt är det att få en flod rinnande ner i örat? Som vanligt vann hon, i egenskap av sin storlek. Alltid detta underläge!!

Sedan undrade hon, vad jag hade hittat på? Men se, det hade jag inte tänkt berätta! I mångt och mycket kan hon bestämma över mitt liv, men när det gäller sånt här, får hon allt finna sig i att det är hon som är i underläget!

En annorlunda natt

Jamars, vilken konstig natt det blev! Jag gick och lade mig ungefär i vanlig tid. Husse hade eldat ordentligt i braskaminen, så jag var tvungen att sträcka ut mig helt i soffan för att svalka magen. Innan jag somnade tittade jag till min gäst, för att se att allt var okej. 

Innan dess hade jag inga problem med att komma in efter min kvällspatrullering. Det var en enorm pälsblåst där ute. Och värre blev det. När jag sovit en stund, vaknade jag av att hela huset dånade. Någon hällde ut hela himlens vatten på mitt hus! Jo, det är alldeles sant! Hann knappt undra vad det var frågan om, innan Åskar dundrade in. Och strax därpå blev det alldeles svart. 

Då kom matte. Vad trevligt, tänkte jag, litet nattmys! Det är man inte van vid, precis. Vi har alldeles för litet sällskapsliv på nätterna! Nu hade vi det riktigt mysigt en lång, lång stund. Tände ljus, lyssnade på oljudet där ute, och var tacksamma att vi satt inne i värmen. När lyset sedan kom tillbaka var det slut på det roliga. Trodde jag. 

Matte gick och lade sig igen, och jag med. Men knappt hade jag hunnit lura till ordentligt, innan min gäst klev upp ur sin säng. Han skulle på nåt jobb långt bort, och måste åka "innan det var morgon". Det senare var hans åsikt. Enligt min mening var det gott och väl morgon. Något jag med emfas jamade till matte också, när min gäst farit iväg. Tog till mina mest effektiva brösttoner. Visserligen blåste det fortfarande, men ut, det var vad jag ville. Och faktiskt lyckades jag få upp henne, även om hon inte såg så glad ut. Men det kan man ju inte alltid vara.

Tänk vilken natt! Först gemytlig samvaro, och sedan bli utsläppt i vettig tid. Tror jag hälsar Åskar välkommen tillbaka, åtminstone om han släcker lyset här.

 

Att man ska vara så liten och lättlyft

Den här helgen har det inte varit så mycket blött. Har därför passat på att gå igenom de delar av Mitt Område, som blivit aningen försummade. Med det menas ytterkanterna. En konsekvens har då varit att jag kommit hem sent på kvällarna. På fredagskvällen var det snudd på att jag tagit nattskiftet. Hade fortfarande inte bestämt mig, när husse kom ut i pyjamas och helt självsvåldigt bar in mig. Naturligtvis blev jag sur, och protesterade mot detta övergrepp på min fria beslutsrätt, men som vanligt möttes jag bara av oförståelse. 

Förutom min patrullering har jag också hållit en del koll på husse, när han ryckt upp små träd. Jag tycker det är mysigt att sitta och titta på. Samtidigt kan jag utföra en del noggrannare besiktningar av området han håller på i. Det är trevligt att arbeta tillsammans.

Ikväll ska jag få en gäst. Det ser jag fram emot. Har fått veta att det är någon som tillhör min familj, men som bor väldigt långt bort. Han ska bo i mitt gästrum i tre nätter. Att ha någon boende där, är något av det bästa jag vet. Förutsatt att det är någon som gillar nattligt sällskap i sängen, förstås. Och det måste ju en medlem av min egen familj göra!

Man vet aldrig

Det är bättre att vara nyfiken på än rädd för det okända. Genom att våga kan man upptäcka de mest fantastiska saker! Så naturligt för oss katter, som ideligen vidgar våra vyer och får nya erfarenheter genom detta. Men, som vanligt, något många av våra människor behöver påminnas om.

Önskar er alla en modig och fin helg!

Tänker

Det finns mycket att fundera på...

Varför den godaste maten tar slut mycket fortare...eller hur det kan komma sig att det regnar utanför båda dörrarna samtidigt, och inte bara den ena?

Livet har lärt mig, att somliga frågor aldrig får något svar.

Sannerligen på tiden!

Mitt älskade växthus...äntligen är det verkligen MITT igen! Inte minsta bit nät i sikte!

Jag kan tassa ut...

...och vara inne precis hur jag vill!

Eller sitta i värmen och bara njuuuuta!

Ett historiskt ögonblick

Men vad hände egentligen??? *chockad*

Något helt oväntat inträffade igår. Jag hade kommit in för en stunds vila. Efter att ha fått litet i magen hoppade jag upp i husses säng, och lade mig skönt tillrätta. Strax därpå kom Piff tassande. Jag blev genast vaksam. Vet ju av rik erfarenhet att det gäller att vara ytterst försiktig i mina rörelser så fort hon är i närheten. 

Hon hoppade först upp på mattes säng, upptäckte mig, och jamade att hon var ute i fredliga ärenden. Slappnade av. Då kom hon rakt emot mig, och började nosa runt om i mitt ansikte. Det var då det oväntade inträffade. Hon började tvätta mig mellan öronen!!! 

Jag vågade inte röra mig. Det var ett historiskt ögonblick. Många av er har vänner att tvätta och bli tvättade av, men mig har det aldrig hänt. Jag har ju tvättat henne ibland på morgnarna, när vi sitter och väntar på frukost. Bara en kort stund, men ändå. Nu har hon tvättat mig! Tänk om vi blir litet vänner ändå, efter alla år?

Varför lyder hon inte?

I lördags blev jag uppriktigt besviken på matte, för trots att jag på det bestämdaste befallt henne att stänga av regnet, hände ingenting. Då hade jag legat och väntat flera timmar i min lilla koja ute på altanen. Både matte och husse hade öppnat dörren flera gånger och frågat om jag ville komma in? Till slut, efter moget övervägande, gjorde jag långsamt det.

Det var då jag tyckte det var dags för ett allvarligt jam med matte. Nu fick det väl ändå räcka där ute?! Inte ens att utföra sina mest basala behov var ju omöjligt som det vräkte ner! Tyvärr möttes jag av total oförståelse i min frustration. Tyckte faktiskt det var ganska uselt, att hon inte kunde hjälpa till med en sån här viktig sak.

På söndagen var det tack och lov godtagbart i luften. Inga problem att utföra varken det ena eller det andra. Jag har en egen låda här inne, men det ska verkligen vara kris om jag ska använda den. Kan inträffa nån enstaka gång på natten. Men på dagen? Aldrig. 

Även idag har jag varit tillfreds. Har tagit ett långt arbetspass hos favoritgrannen. En ekorre har fått för sig att uppehålla sig där. Måste detaljstudera dess rörelsemönster och lägga upp en strategi för infångande. Matte är litet sur på den, för hennes nötter på hasselbusken hinner aldrig mogna, innan de är borta. Och jag kan ju inte alltid ligga där under.