Mitt, eller ditt?

Hördu Puff, flytta på dig!!! Det där är MIN plats!

Jag skulle precis upp och spana där i fönstret! Stick!

Vad då "stick"? Det är väl lika mycket MITT fönster? Förresten har jag inte ätit färdigt...

Ja, ni ser hur jag har det? Jag blev förstås irriterad på hennes ovilja att flytta på sig, och gick ut i matrummet och basunerade ut min ilska. Sen tassade jag ut en stund för att lugna ner mig. Att leva ihop är inte alltid så lätt.


 

Sannerligen på tiden!

Mitt älskade växthus...äntligen är det verkligen MITT igen! Inte minsta bit nät i sikte!

Jag kan tassa ut...

...och vara inne precis hur jag vill!

Eller sitta i värmen och bara njuuuuta!

Men jag, då?

Idag slog jag nog rekord i att vara ute sedan det hemska började med vitt och kallt. På något sätt har det mesta av det vita försvunnit. Men jag tycker nog att det är aningen kyligt för de riktigt tunga och avlägsna uppdragen på Mitt Område. Rätt många gånger under dagen vill jag in och värma pälsen.

Stå inte där och fåna dig, matte, släpp in mig i stället!

Jag var inte ensam, som ni ser. Piff hade paxat platsen närmast dörren. Ja, *host*, om jag ska vara alldeles ärlig, så klarar jag inte av att ta mig upp på räcket som hon gör. Hon drar sig nämligen upp på stolpen där, och klänger sen upp till där hon sitter. Hur som jamat, det här är alltid ett litet kritiskt moment, när vi båda vill in samtidigt.

För jag lägger i högsta växeln...

...klarar jag 0,008 blankt?

Det går undan så jag hinner knappt fastna på bilden

Den här gången hade jag tur. Ungefär samtidigt som bild två var Piff nere på bron och på väg in. Nu gällde det att hon inte stannat upp där innanför, alltså drog jag i bromsen när jag tassat över tröskeln. En Gustav i full karriär brukar inte mottas med jubel och hurrarop, precis. Nä, puh, ingen där. Men hon väntade i matrummet. Och så jamrans typiskt. Som vanligt ska hon nosa runt överallt på mig...

Ja, jag ÄR Gustav känner du väl...vi har ju träffats trillionersjuttiohundrafemton gånger!!!

Men jag, då?

Men när jag ska nosa litet på henne, då backas det och fy och aja, baja. 

Nu ska jag inte låta såna småsaker fördunkla mitt sinne. Jag har ju lärt mig ett och annat genom åren, hur jag ska agera, eller inte agera. Och om jag ska vara riktigt ärlig -igen- är vi ju faktiskt på rätt vänskaplig tass med varann för det mesta. 

Ser fram emot en skojig dag i morgon. Jag ska få hit många gäster som jag gillar. Då blir det säkert lek med undercover-musen. Och när det gäller den, då kan jag jama att den är min! Där får Piff och Puff allt snällt vänta på sin tur, eller att vi jagar litet tillsammans. Men jag ska göra det först! Önskar er alla kompisar och era människor en härlig helg! Vi tassas igen på måndag!