Äntligen!

ÄNTLIGEN!

Var hos vettisen i morse. Hon sa JA, Gustav får tassa ut!

Allra först kollade jag vem som varit på min bil?

Krävde en noggrann kontroll...

...på alla sidor.

Sen var det dags för en tur runt rhododendronen. Förstår inte varför matte förföljer mig?

Nåjam, jag låtsades inte om henne, utan fortsatte min patrullering. Jag har många buskar!

Här kom jag fram till ett ytterst suspekt ställe?

Här måste markeras litet extra!

Och HÄR då? Det får bli grövsta artilleriet!

Som jag längtat efter detta, en klös-orgie!

Ännu en nödvändig punktmarkering.

Och här behövdes riktigt grovt artilleri!

Efter en sväng runt restaurang Pipiga Pilfinken kände jag att jag åtgärdat det allra värsta, och att det var dags för litet belöning. Tänk att gräs kan smaka så gott? Nu ska jag inte tillbaka till vettisen förrän om två veckor. Ögat är fortfarande skrovligt, men vad gör det bara jag får LEVA igen??

 

Äntligen! På riktigt!

ÄNTLIGEN! Tänk att jag skulle få uppleva den här dagen! 

En jättebild på förstasidan i Nordvästra Skånes Tidningar gjorde mig väldigt nyfiken i morse? Där såg jag nämligen två katter, och det är ju inte så vanligt just som förstanyhet. Och orden på bilden, "Vad katten säger du?", gjorde mig förstås än mer undrande? Och ja, ni bara måste läsa detta, om inte era egna tidningar fattar vilket sprängstoff det här är nyhetsmässigt! 

För att ni ska förstå vad det handlar om, kan jag berätta, att de två katternas matte ska forska i FEM ÅR på jamspråket! Vågar man hoppas på ett riktigt genombrott? Det här var i alla fall det mest positiva och intressanta jag läst på länge. Och jag gillar särskilt meningen att "minst trettio katter...ska intervjuas..." Jag menar, när har någonsin en katt blivit intervjuad förut?

Lyssna och läs här!



 

Sannerligen på tiden!

Mitt älskade växthus...äntligen är det verkligen MITT igen! Inte minsta bit nät i sikte!

Jag kan tassa ut...

...och vara inne precis hur jag vill!

Eller sitta i värmen och bara njuuuuta!

Hinder på vägen

Katten också, hur ska jag nu ta mig ut??

Man har väl rätt att sitta var man vill i det här huset? Förresten vaktar jag husses skor...

Visst får väl ja' sitta här, matte???

Men GÖR nåt då, matte!

Det är ju faktiskt MIN dörr *mutter, mutter*

Fattar du det, Puff?

Ja' har ingen lust och vakta skor längre...ja' försöker smita innan han kommer

Va? Ledigt?

Jamen, kolla!

Hon är väl inte efter mig?

Puh! Äntligen!!!

Och DÅ blir det härligt!

Det är vad man måste tro. Att det kommer vara värt det. Belöningen kommer. När man kämpat. Haft det motigt och tungt. Kanske misslyckats på vägen, men fortsatt ändå. För nånstans där framme hägrar målet.

Just nu jamar jag litet i egen sak, som många av er vet. Både det ena och det andra har varit besvärligt. Men till slut kom min present, den jag väntat och hoppats på. Ytterdörren öppnades! Helt plötsligt var allt det tråkiga bortraderat! Jag uppfylldes bara av en enorm tillfredsställelse. Äntligen!

Till er tvåbeningar vill jag bara jama: Tro på att det kommer vara värt det, det ni kämpar för! Och jag hoppas att det ligger något lika fint i ert paket, som det gjorde i mitt!

Önskar er allihopa en härlig helg! Vi tassas igen på måndag! 

P.S. Vill också tacka Tarzan för festen igår! Har knappt hämtat mig än. Vilket röj det var! Åt så mycket att frukost inte var att tänka på i morse. Matte fattade ingenting. Hon trodde ju att jag legat och sovit i min fåtölj hela natten! Nu väntar jag ivrigt på nästa party! D.S.  

Äntligen!

Äntligen!

Äntligen har jag fått tillgång till mitt växthus igen! Som jag har väntat på detta! Visserligen har jag passat på att inspektera det ibland, när matte varit där. Men då har det varit så kallad vinter, och inte särskilt trivsamt. Kallt och otrevligt. Men nu!

Nu är allt precis som det ska vara! Alldeles varmt och skönt i pälsen. Fast inte riktigt som det ska, för där är på tok för stökigt. Bordet, som jag ska ligga på, är fullt med krukor. Golvet är belamrat med en mängd skräp. Jag tror inte matte förstått riktigt vad man ska ha ett växthus till? 

Jag har ett riktigt nytänkande förslag till inredning: Lådor med kattmynta längs sidorna, en skön säng att sova i, kanske en stol också, med en mjuk dyna i. Och en fågelholk i taket. Som en eftergift till matte skulle jag kunna låta vinrankorna vara kvar. 

Detta, menar jag, skulle göra att växthuset blev det paradis det har potential till att bli. Bara man rensar bort all bråte.