En inte särskilt upphetsande dag

Kan de' va' leverkorv???

Det har varit en ganska långtråkig dag. På förmiddagen satte det igång att ramla ner vatten igen. Sedan åkte matte iväg hela eftermiddagen, och när hon kom tillbaka var det fortfarande alldeles blött i luften. Piff, som av någon outgrundlig anledning gillar vatten, tassade ut i alla fall, men det aktade jag mig för.

Det mest spännande idag var när det ringde på dörren och det kom två stora paket. Nya saker är alltid högst intressanta. De för alltid med sig nya dofter som noga måste registreras i doftminnet. Man vet aldrig när man kan få nytta av sådana kunskaper.

Efter noggrann genomgång av bägge paketen runtom, kunde jag bara konstatera att de inte innehöll något som var värt uppbrytningsförsök. Det är alltså inte storleken det beror på. De små kassarna som matte brukar komma med, brukar innehålla mycket mer av intresse än de här lådorna. Och leverkorv, det är nog bara min snälle granne som tillhandahåller sånt... 

Nu är han hemma igen

Nu är jag riktigt glad. Min favoritgranne har återvänt från det tyska landet. Så fort jag hörde hans bil köra in där, skyndade jag mig iväg för att hälsa välkommen. Sedan hade vi så mycket att jama om, att jag måste följa med honom in i köket. En liten förhoppning fanns förstås hos mig att jag skulle få någon liten mumsbit, leverkorv till exempel.

När man väntar på leverkorv måste man ha tålamod. Åtminstone om givaren först har en massa oväsentligheter att packa upp. Under tiden utförde jag min vanliga inspektion av en speciell garderob där. Har mina misstankar att skåpmonstret, som jag hittills inte hittat i mitt köksskåp, möjligen kan ha en andra boning hos grannen. Det är som litet monsterlukt där inne. Grannen tror att jag letar efter en hund. Fattar inte var han fått den tokiga idén ifrån.

Efter att han pytsat in all möjlig bråte här och där, tog han äntligen fram det som jag väntat på. En hel, oöppnad leverkorv! Egentligen ska man väl äta långsamt och njuta av delikatesser, men det, kan jag jama, är totalt omöjligt. Så den allra första premiärbiten, som han skar till mig, var borta så fort att jag knappt hann se att den fanns.

Mat-jam

Mmmmmm...det är mycket godare här

Min matte påstår bestämt att jag får mat ur samma påse som Piff och Puff. Jag hävdar lika bestämt att hon luras. Det känner väl jag att maten i deras skålar har en helt annan och bättre arom än den som ligger i min skål.

Jag har därför nästan slutat äta i min matskål. Varför ska jag hålla tillgodo med sämre mat? Lyckligtvis verkar det som om matte inte bryr sig att jag, för att överleva, går till Piffs och Puffs skålar.

Det som är ett verkligt mysterium är att de båda äter ur min matskål? Det måste bero på att de inte är lika stora gourmeter som jag. Någon annan förklaring kan ju inte finnas.

För övrigt har helgen varit rätt bra. Lördagen var litet trist, för det ösregnade ute, och matte var borta hela dagen. När hon väl kom hem fick jag vara ute tills det blev mörkt. Då var det också slut på vattnandet. Igår var jag ute precis hela dagen. Har börjat kolla efter de små kaninstekarna, de brukar komma så här års.

Det har varit rätt dålig tillgång på färskmaten i vinter. Har knappt sett en mus en gång. Bara av fjäderstekar har det varit riklig tillgång, men de har haft för snabba vingar. Varken Piff eller jag har lyckats få till ett litet delikatessmål. Men nu är det vår, och erfarenheten säger mig att snart öppnar en mängd restauranger på lagom tassavstånd.

Olika syn på jobb

Matte bestämde sig för att inte sitta framför datorn alls, utan att vara ute och jobba i stället. Ett alldeles utmärkt beslut tyckte jag. Som vanligt visade det sig förstås att ordet "arbete" inte har samma innebörd för oss. 

Jakt och spaning verkade inte ingå alls i hennes definition. I stället stod hon mest på samma plats i åttifemton timmar och klippte i en slags häck. Jag höll henne sällskap och under uppsikt länge, men till slut tyckte jag det kändes rätt meningslöst. Tog i stället tag i mitt eget arbetsschema, och synade av strandområdet. Där finns gott om lösspringande skällisar, så det gäller att vara på sin vakt.

När jag kom tillbaka hade matte gått in i växthuset. Det är verkligen ett härligt ställe. Jag stormtrivs där, och försöker alltid få in en tass i dörren när matte nån gång fått för sig att jag inte ska komma in där. Nu var dörren helt öppen, så det var inga problem. Det var jättevarmt och skönt där inne. Jag letade upp bordet jag alltid brukar ligga på. 

Matte höll på att massakrera alla blommorna där. Jag lät henne hålla på. När hon kom till min hörna, och började klippa blommor alldeles ovanför mig, blev jag aningen störd, förstås, men beslutade mig för att inte ge upp min plats bara för att det regnade fnas på pälsen. När det blir så där varmt och gott orkar man liksom inte bry sig om småsaker.

Önskar nu mina kompisar en helg med åtminstone någon solvärme i pälsen, fast jag har hört om olika sorters blött nedfall. Vi tassas på måndag!   

Piff kollar högvakten

Kolla va' ja' gör...e' uppe å nosar i Gustavs tall...luktar jättemycket Gustav här...

Kattsingen vicken hög tall...här gäller de' å klamra sig fast

Ja' tror Gustav får ha tallen för sig själv

Vad nu då? Redan nere? Vadå trååkigt...det är ju en spaningstall...fattar du? Och jag som låg här så lugnt och fridsamt och lät dig gå upp på det allra heligaste *suck*

Rapport från Norra Vaktposten

Förste väktare Gustav på plats vid Norra Vaktplatsen rapporterar: inga inkräktare inom synhåll för tillfället. Fortsätter vakthållningen. Klart, slut.

Vid min dagliga inspektionsrunda upptäckte jag på förmiddagen oroande dofter från en närbeliggande buske. Denna buske befinner sig faktiskt så nära mitt hus, att främmande dofter överhuvudtaget inte ska få finnas där. Jag måste naturligtvis genast vidta kraftfulla åtgärder. Eftersom busken är väldigt buskig så att jama, var det ett rätt styvt jobb att markera alla blad med både det ena och andra. Nu är det gjort i alla fall. Hoppas att vederbörande tidigare doftmarodör förstår vilka regler som gäller här.

Jag är ju egentligen en lugn och fridsam katt, så stillsam att matte ibland litet på skoj undrar om jag verkligen är en katt. Det undrar hon inte när det kommer Inkräktare in på Mitt Område. På en millisekund slänger jag av mig snällpälsen och ikläder mig stridsrustningen. Utan att tveka försvarar jag mitt hus och min familj till sista morrhåret.  Det kan inte hjälpas att det oftast blir sticktantsbesök och annat äckligt efter. Sprut i munnen, hemska tvättningar och så. Sånt kan man inte tänka på när någon annan försöker ta min plats här.

Men just nu, tack och lov, råder lugnet och friden runt mitt hus.

Det hände nåt konstigt

Jag vet inte vad som hände. Varken Puff eller jag kan ha varit oss själva. Eller så har vi passerat "kom-inte-i-närheten-stadiet", och graderat upp till "du-är-rätt-okej-ibland-stadiet"? För faktum är, vilket härmed bildbevisas, att Puff låg och tog igen sig och:

1) hon flyttade inte på sig när jag kom samt

2) jag hoppade upp trots att jag såg henne ligga där.

Sedan låg vi där och sov tillsammans till husses och mattes stora förvåning. Av detta kan man lära att det faktiskt kan finnas hopp i de mest ansträngda relationer bara den goda viljan finns.

Jag överlevde!

Jag är tillbaka! Jag har överlevt ännu en vistelse i fängelse. Det som också benämns kattpensionat. Jag fick ett nytt rum där, som jag aldrig bott i förut. Det var precis lika låst som alla de andra, och möbleringen tämligen likartad. Fördelen var att rummet låg längst bort i huset, så jag hade ingen granne på ena sidan. Och jag måste ju erkänna att jag faktiskt gillar personalen på stället. Om det inte vore för den förjamade inlåsningen skulle jag kunna tänka mig att semestra där helt frivilligt.

Nu har jag i alla fall njutit i fulla drag av att vara hemma igen. Hela dagen har förstås gått åt till att undersöka vad som hänt här när jag och min assistent Piff inte kunnat säkerställa området. Den stora -och jätteglada- överraskningen var att allt vitt försvunnit! Bara några små högar låg här och där, inget att bry sig om alls. Hela gräsmattan var alldeles grön, vilken känsla! Mitt arbete underlättades naturligtvis betydligt av detta. Nu är det enkelt att komma in under buskar och annat.

Blev förresten aningen orolig i morse, för jag hörde det välbekanta ljudet när en sprut-i-nacken-förpackning öppnades. Intog genast en avvaktande hållning under matbordet. Lyckligtvis gick matte förbi mig och tömde hemskheten i Piffs nacke i stället. Piff reagerade helt sunt genom att köra ett blixtrace genom huset. Har full förståelse för henne. Det är verkligen en lika vidrig upplevelse varje gång.

Efter att hon lugnat ner sig, gjorde vi sällskap ut. Jag av henne några lättare bevakningsuppgifter i närområdet, medan jag som vanligt tog på mig att klara av de mer avancerade ytterområdena, där vaksamheten måste vara helskärpt. Inkräktare och skällisar kan dyka upp där man minst anar det.

Här luktar det mus...*sniffa sniffa*...jo, mus är det...

Gå hem du, matte, jag måste stanna och göra en noggrann kontroll här...

*kom då lilla musen...komsi komsi...*

Det är verkligen skönt att vara tillbaka i mitt hus. Har också jamat ifrån på skarpen att de ska hålla sig hemma, mina inneboende. Och definitivt att de måste planera så att inte bägge de som jag har delad vårdnad om sticker samtidigt. Det vill jama de som bor i mitt hus, och min favoritgranne. Skamligt att ge sig iväg allihopa. Man kan ju alltid hoppas på en förbättring av planeringsförståndet.

Man tror inte det är sant...

Jag vill inte vara på kattpensionat. Jag vill inte vara på kattpensionat. Jag vill inte vara på kattpensionat. Jag vill inte vara på kattpensionat. Jag vill inte vara på kattpensionat. Jag vill inte vara på kattpensionat.

I morgon tvångsförflyttas jag till kattpensionatet.

Solen skiner, och det är helt ljuvligt ute. Då får jag veta att jag ska åka till det där avskyvärda stället igen, och vara där i evigheternas evighet. Ända till på söndag kväll. i fem veckor tror jag det är. Åtminstone känns det så när man bara ska ligga där och vänta och vänta och vänta. Även om jag har ett stort eget rum med fönster och många möbler och ett träd att klättra i, så är det inte hemma. Där jag vill vara.

Annars har det varit en så bra helg. Även om husse och matte var borta hela lördagen,  gjorde det inget. Jag har ju delad vårdnad om två hus här. Dels det här, där jag bor mest, och så min favoritgrannes. Så i lördags passade jag på att se till grannen, och få en massa gos. Han är specialist på gosning.

Ja, allt har varit så bra, ända tills nu, när min hemska bur har plockats fram, och står där som en otäck påminnelse om vad som väntar. Tyvärr har jag inga meddelandemöjligheter på pensionatet. Där är dålig standard på det viset, att de inte har uppkoppling. Så tyvärr kommer det dröja ändå tills nästa måndag innan jag kan höra av mig igen. Suckjam.
Men då lovar jag en utförlig beskrivning av pensionatslivet. Ha det så bra så länge, alla ni lyckliga som får vara hemma...

Litet plåster på såren

Sluta med blixtrandet, matte...vi vill ha fisk!!!

Fick en liten kompensation för de senaste dagarnas tvångsmatande med gegga, sprut i nacken och påhopp av argbiggorna. Matte lade upp ett paket vitfisk på köksbänken, och de mest förföriska dofter spred sig köket. Sedan hörde vi det mycket speciella ljudet av tre små tallrikar som togs ned från skåpet.

Det är bara just dessa tre tallrikar som har det klirret. Alla andra tallrikar låter mera klonk klonk, ett ljud som aldrig betyder gott gott. Det gör däremot klirr klirr. Alla som bor i och kommer till mitt hus har fått lära sig att inte använda de tallrikarna om det inte gäller godis till oss. Allt annat användande är lurendrejeri. Tänk att höra det där ljudet som gör att tre katter kommer förväntansfulla tassande, och så blir det inget! Nä, det är för grymt.

Nåjam, nu var det inte lur, utan alldeles på riktigt. Vi fick varsin saftig bit fisk. Jag fick litet mer än de andra. Helt rättvist, det var ju mig det hade varit syndomast.

Nu hoppas jag att helgen ska fortsätta i samma stil, och att även mina kompisar i hela landet ska få en braig helg. Vi tassas igen på måndag!

Fusk

Fy för tjejer alltså....

Jag hade varit ute ganska länge, och satt på bron och väntade på att dörren skulle öppnas. Om jag hade varit ensam hade allt varit lugnt. Dörren hade öppnats, och jag hade tassat in, stilla och beskedligt.

Nu var jag inte ensam. Piff satt också och väntade. När vi hörde att matte var på gång, blev vi rätt ivriga båda två. Tyvärr nosade jag väl till litet grann på Piff, bara för att kontrollera att det verkligen var hon, och inte någon Inkräktare. Och ja, ni kan ju gissa påföljden, så himla snarstucken som hon är. Det blev ett illvrål, som gjorde att Puff kom rusande. Hon trodde väl att syrran höll på att ätas upp, minst. Sedan blev det som vanligt. Bägge två kastade sig över mig, och rev och slet. Jag flydde in i hörnet bakom matbordet, och signalerade fred och underkastning. Vad kan man annat göra?

Matte sa åt Piff och Puff att de var dumma, och jag kunde bara hålla med. Sedan sprutade matte med måbraspray, och då blev det lugnt igen.

Men visst är det fuskigt med två mot en??

Mitt nya jobb?

Vi har alltid haft gräs i en låda på golvet, men det är inget jag brytt mig om. Det har ju jämt funnits hur mycket som helst där ute. Nu har jag upptäckt hur jättesmarrigt det här innegräset är. Varenda morgon går jag direkt till gräset och tuggar av några saftiga strån.

Grönt ska va' nyttigt har jag hört...*tugga tugga*

Och så litet bubbelvatten på det...rena hälsohemmet

Efter att ha intagit dessa nyttigheter vill jag vanligtvis göra ett kortare arbetspass innan det är dags för en stadig frukost. Så ser mina normala rutiner ut för tillfället. Nu har ju dessa blivit något rubbade på grund av mattes tilltag med insprutning av gegga i min mun. Har därför hållit mig ute mer än vädret egentligen tillåter. Idag blev till exempel frukosten till lunch i stället. På något sätt måste jag ju markera mitt missnöje med tvångsmatningen.

Min mat var förresten extra delikat idag. Matte öppnade en ny påse. Det är något särskilt med sådana. Fast det bara är torra kulor får de en särskilt intensiv doft och smak. Kan nog påstå att jag är en riktigt gourmetkatt. Min nos är mycket känslig för mat som varit upphälld för länge. Aromen avtar markant efter några timmar. Funderar på att ställa mig till förfogande i forskningens tjänst. Jag kan bli provsmakare för en ringa lön. Fyra-fem Dentabits om dagen räcker. Men de ska vara färska.

Två blöta fläckar

Och jag som trodde att faran var över...

Idag har jag blivit utsatt för både det ena och det andra. Igår kväll kände matte att det kliade på armen, och såg några ynka små prickar. Inte mycket att bry sig om, ansåg jag. Förstod dock på morgonen att det var fara å färde, och parkerade mig längst in under matbordet. Hade nämligen hört det obehagliga ljudet av öppnandet av...nja, det visste jag inte riktigt. Men att det var illasinnat var jag säker på.

Då lurade matte mig, och låtsades gå mot ytterdörren. Mycket fult gjort. Jag tassade förstås dit i hopp om att bli utsläppt, men fick i stället massor med blött i nacken. Fyjam, det är så hemskt!

Och det var inte nog med plågandet av Gustav än, nejdå. Nästa gång jag kom in blev jag sprutad i munnen med nån gegga. Något som matte påstår ska döda maskar i min mage. Och här ska sprutas i flera dagar till! Efter dessa två övergrepp har jag varit aningen misstänksam och på min vakt. Vem vet vad hon hittar på nästa gång?

Liten hälsning från min nya bostad

Vad konstigt det blev allting. Bloggen var borta när jag skulle tassa ner att matte har kommit upp från sängen, och att hon får klara sig utan mig. Men, om sanningen ska fram, så har jag överlåtit en stor del av sällskapandet till Puff under den gångna veckan. Hon går ändå mest och skräpar här inne, så jag tyckte hon kunde uträtta något meningsfullt för en gångs skull. 

Vädret har varit så gynnsamt ett tag, att jag faktiskt haft fullt upp där ute. Har ni också märkt att det börjar bli varmt i pälsen av solen?

Nu ska jag jobba litet mer med min blogg, det här flyttandet var ju aningen oplanerat. Måste möblera om så att det blir mer som jag vill ha det.

Nytt försök

Någon korkskalle har snott min blogg! Ska inte en hederlig katt kunna tassa ner sina upplevelser utan att bli kapad??

Nu tar det litet tid att få till en riktig blogg igen, men vi har åtminstone börjat. Återkommer snart....