Fortsättning på historien

Måste jama att det blev en liten fortsättning igår kväll på det jag skrev igår om Piffs och min kamp om soffplatsen närmast matte. Tyckte jag var litet smart, och hoppade dit redan innan matte satte sig i fåtöljen. (Min fåtölj alltså, men hon tar sig friheten att låna den på kvällarna.) 

Jag hade därför varit i soffan en rätt lång stund, och sjunkit in i en djup och behaglig vila, när matte kom. Efter att hon satt sig ner, dröjde det inte länge förrän Piff dök upp. Naturligtvis konstaterade hon raskt att jag befann på den plats hon ville ha. Vad gjorde hon då? Tassade försiktigt förbi mig, rädd att störa? Hoppade upp längre bort i soffan? 

Nädå, helt fräckt bara pressade hon sig ner på det lilla utrymmet jag lämnat närmast matte! Jama om egoist! Jag försökte fortsätta min djupmeditation en stund till, men tyckte det blev litet för mycket av närkontakt. Vis av erfarenheten vad som kan hända om min tass råkar sprätta till, kändes det säkrast att flytta en bit bort. Hon vann. Igen.

 

 Först sätter hon sig litet oskyldig längst bort, innan hon lägger sig ner och puttar på mig...

Bara att ge upp!

Balanskonster på kanten

Alltså, ni skulle sett mina balanskonster igår kväll! Jag hade kopplat av i mattes knä en rätt lång stund. Till slut brukar jag då alltid få en längtan efter att kura ihop mig utan att ta hänsyn till henne, så även igår. Då är rutinen den, att jag bara tassar över till soffan, som står alldeles bredvid, och lägger mig där på platsen närmast matte. Så brukar jag göra. Alltid.

Igår stötte jag på patrull. Det låg redan en katt på min plats! Tittade litet längre bort på soffan, och noterade att platserna längre bort var lediga, så om jag klarade mig förbi hindret, kunde jag slå mig ner där. Det var då som min talang som balanskonstnär kom till användning!

Bredvid Piff fanns ett minimalt , fritt utrymme plus att jag måste tänka på att hålla säkerhetsavståndet. Jag satte ner en tass på soffan med yttersta försiktighet, noga avvaktande en reaktion. När denna uteblev provade jag en tass till. Väntade igen, innan den tredje tassen landade på soffan. Till slut var hela jag där. Då var det dags att börja igen med tass nummer ett. Matte säger att jag såg ut som en sån där film där man kör allting i ultrarapid, hon var väldigt imponerad över att jag kunde röra mig så sakta. Hon tyckte det var synd att hon inte filmade mig. Det tycker inte jag!

Hur det slutade? Jag tog mig förbi Piff utan att hon rörde ett morrhår, och jag lade mig nöjd tillrätta på soffan och somnade genast.

Inga problem...nästan!

 

 Jag hade tänkt tassa ut, men...

 Jag känner mig inte riktigt bekväm i situationen

Tror jag provar andra dörren

Men mjausingen också, där kommer Puff

Och där bakom är hon *suck*

Puff lurpassar...men om jag tassar vid sidan här...

Hördu, jag har upptäckt dig!

Du ligger ju under stolen,  det ser jag allt!

Om jag skulle våga prova en gång till?

Kan du inte dra nånstans???

 ÄNTLIGEN! 

Det var väl en baggis...

Hur gör man?

Jam, så har det varit det som våra människor kallar helg igen. Ofta innebär den något extra gott, så även denna. I lördags kväll hade vi riktig fest på varsin rejäl bit vitfisk. Vi fick vänta till ganska sent, för Piff var ute på galej. Jag hade säkert orkat med hennes bit också, men matte tyckte att det skulle vara rättvist. Annars hade man ju kunnat se det som så, att hon faktiskt fick skylla sig själv, när hon inte kunde pallra sig hem i tid.


Igår var jag jättemycket hos min favoritgranne. Det har ingenting alls att göra med att han nyligen kom hem från det tyska landet med leverkorv. Fast jag tog naturligtvis tacksamt och artigt emot en skiva när det erbjöds. Sedan blev jag kammad och kliad på ryggen, och han berättade hemlisar för mig. Sedan gick vi hem till min matte, och grannen berättade för henne -igen- vilken fantastisk katt jag är.

Piff och jag har ett aningen spänt förhållande just nu. Alltså, hon är mer spänd vanligt, jag är förstås precis som vanligt. Försöker på alla sätt undvika bråk. Matte säger att jag måste tuffa till mig, men jag vet inte hur man gör? Det är en sak att vara hård mot inkräktare, där lägger jag inte en klo emellan, men en i min familj, det är något helt annat! Även om den delen av familjen är mig påtvingad, så bor de i mitt hus. Ibland är det jobbigt att vara så förjamat snäll.

Man är väl en civiliserad kisse!?

Jag hade precis kommit in för att få mig litet i magen, och satt förväntansfullt vid min tomma matskål. Vet ni vad matte gjorde då? Hon stötte till bägaren hon har hällt upp min ranson i, så att alltihop flög ut på golvet! Trots att min dagsdos inte på långa håll är tillräcklig, ramlade en trillion kulor ut över golvet i både köket och hallen. 

Matte hade förhoppningar att jag skulle hjälpa henne med upp-plockandet genom att tugga i mig några. Men det jamar jag bara, att äta på golvet är under min värdighet! Mat ska ligga serverad i min matskål. Basta! Det har ju hänt att hon tappat av sin egen mat på golvet ibland, och aldrig har jag då sett henne sitta på golvet och äta upp det. Alltså noterade jag bara att golvet var matbestrött, och tassade åt sidan i avvaktan på att få det serverat på ett anständigt sätt. 

Det har varit så härligt ute idag. Som sommar, säger matte. Därför har Puff kunnat tassa in och ut till sitt Privata Område som hon velat, för dörren har kunnat stå öppen.

 Man ska inte vara okattlig, vi hälsar artigt på några tasslängders avstånd

Men jag förstår mig inte på det här med nätet, matte...

Efter en heldag ute, tänker jag nu ta det riktigt lugnt i kväll. Husse har farit iväg till norra landet, så hans säng är ledig. Tror jag skippar min fåtölj i natt, en hel säng för sig själv smäller faktiskt högre. Hoppas ni, mina kompisar, också hittar sköna sovställen och får mycket gos och god mat nu när det är helg. Vi tassas igen på måndag!

Det var kul!

 Vad skådar mitt norra öga? 

Det är någon under busken!

  Ingen tvekan om saken...

Intager anfallsställning

 Ha! Där fick jag allt ut dig!

 Det var kul en liten stund i alla fall!

Klart jag såg att det var Piff redan från början, men det  är inte dumt att få skrämmas litet!

 

En vanlig dag

 

 Jag har fått sprut i nacken, och beröm av matte för att jag var så duktig 

 

Hittade en fläck på stenarna som var totalt oemotståndlig

Måste gnida ryggen litet extra...åh, så skööönt

Man behöver ta sig tid att iaktta

Höll noggrann uppsikt över husse när han drog upp småträd

Satt och vilade en stund med högra tassen uppdragen, det är en Gustav special. Alla undrar varför jag gör så, men det jamar jag inte

Och så har jag förstås hållit ett öga på jättemusen, den bekymrar mig fortfarande

En helt vanlig dag i mitt liv...

 

Jättemus anfaller!

 Bautamusen kommer hitåt...

Hos min favoritgranne har det helt plötsligt dykt upp något mycket märkligt. Jag vet inte vad jag ska tro att det är. Har bevakat och studerat föremålet noga, och iakttar tills vidare en avvaktande hållning. Det ser ut som en förvuxen jättemus, men utan svans. Alldeles tyst smyger den fram och tillbaka, kors och tvärs. Hela dagarna håller den på. Lyckligtvis glider den inte fram så fort, utan jag har gott om tid att retirera när den anfaller. För det gör den. Rätt som det är kommer den rakt emot mig, utan att tveka en sekund. Inte konstigt jag blir misstänksam.

Grannen själv har precis kommit hem från en resa till tyska landet. Det innebär att det åter finns godsaker i hans kylskåp, och det uppskattar jag förstås. Naturligtvis låter jag inte en förarglig jättemus hindra att jag besöker min granne. Fast jag har jamat för honom vad jag tycker om arrangemanget. Musen hindrar faktiskt mitt vaktarbete på hans tomt. Jag kan inte till fullo kan koncentrera mig på den vanliga musjakten där, när jag ständigt måste hålla ett vakande öga på var bautamusen befinner sig. 

Sedan i fredags har det annars varit ganska lugnt. Igår var det tufft att ens få det mest nödvändiga uträttat på grund av häftiga nedfall och pälsblåst. Underliga Piff sprang som vanligt glatt ut i det blöta. Det måste var något skumt med hennes päls. Hon är kanske en kattmoflerad säl?

  

Tänker på Lizas matte och husse

Allt blev så ledsamt efter att ha läst om att Liza måste lämna oss idag. Hon fick ju inte tassa så länge här på jorden, men jag är säker på att hon hade ett jättefint liv under sina år här, med en matte och husse som älskade henne. 

Det är nog så med alla oss katter i det här blogghuset, vi är lyckligt lottade, omgivna av människor som älskar oss, och som uppskattar vår omvårdnad. För det är ju det som är det viktigaste av allt, att vi är rädda om varandra så länge som vi har varandra.


Tror jag stannar där idag, för jag tycker det är svårt att skriva om glada saker när det har hänt något sorgligt. Tänker på Lizas matte och husse som saknar sin katt väldigt mycket, och har det svårt nu i kväll...



 

Tjatpelle?

  Men kolla matte, nu är nån glömt stänga kranen igen!

I morse gjorde jag mig verkligen ingen brådska ut. Behövde inte ens kolla vid dörren, för redan i min fåtölj hörde jag oväsendet av blött och blåst där ute. Vanliga dagar vill jag alltid jobba en stund före frukost, men nu fick det bli tvärtom. Var för övrigt rätt hungrig också, har varit det en tid. Maten tar slut mycket fortare än dagen. Matte funderar på att inviga tablettintryckaren med en antimasktablett. Hur kan möss omvandlas till mask i min mage? Visst är det ett mysterium? 

Hittade förresten en fet och fin mus idag igen. Hann precis få i mig den innan matte kom hem. Tur det, för jag är alltid litet orolig att bli tjuvad på min måltid. Observerade husses granskande blick inifrån fönstret, men så länge han var på insidan var det ju ingen fara. Städade noga upp efter maten, som vanligt. Absolut ingenting kunde sedan avslöja vilken fest jag haft. 

Hela dagen gick efter det i opålitlighetens tecken. Man fick ha blixtsnabb beredskap för pälstäckning, när det blöta tömdes ut, pang bara! Piff och jag turades om att upprätthålla bevakningen av Området. Måste erkänna att hon fick ta över merparten till slut, hon som gillar vatten. Det är nåt skumt med en katt som frivilligt kastar sig ut i ösregn, tycker jag. Jag blev aningen frustrerad över det ofrivilliga arbetsuppehållet, och matte kallade mig tjatpelle. Kändes inte som något positivt?

Idag kom matte hem med något gott i en påse. Luktade mycket lovande. Färsk fisk av något slag var det i alla fall. Äntligen är det nog dags för min lön, och jag tror att biten var så stor att mina människor också kan få smaka litet. Litet, alltså.


Nu önskar jag mina kompisar en bra helg, och akta pälsen, ni som är ute! Den kan ju bli blöt...

Snart löning

Jag tassade ut först av alla i morse, och upptäckte genast något märkvärdigt. Tunnan, som mina människor slänger påsar i, låg vält ute på vägen med locket öppet. Den hade blåst omkull. Naturligtvis måste jag undersöka vad som fanns där inne, det var ju bara att tassa in. Med litet tur kunde ju en räka eller något annat gott ha hamnat utanför påsarna. 

Tyvärr var det inte min lyckodag. Vilket också kan sägas beträffande fiskbilens icke-uppdykande. Som jamat såg vi fram emot ett skrovmål i tisdags. Vi väntade och väntade, men till slut fick vi hitta på annan mat. Det gamla vanliga torrkäket, alltså. Först idag ringde de och meddelade att de inte kan komma förrän om flera veckor. 

Nu räknar jag ändå med fest till helgen, för jag har faktiskt samlat ihop till en rejäl bonus. Bara för väkteriet tar jag tre godisar/timme, alternativt en centimeter vitfisk. Obs! Alltså per arbetad timme! Litet går förstås bort till välgörande ändamål = Piff och Puff, men det ska ändå bli en rejäl hacka kvar till mig. Dessutom har jag ju jobbat litet med renhållning, men där har jag haft ett rätt skapligt traktamente, så mina krav är inte så stora.


Ser med förväntan fram emot helgen.

Någon som är modern och inne?

Hur många av er skulle tycka det vore kul att springa runt i ett hjul, typ sånt som hamstrar har? Jag bara undrar? Matte såg ett hjul för katter i en tidning, och undrade om jag ville ha ett? I så fall fick de tvinga in mig och låsa! Nu står det visserligen att det är gjort för den moderna innekatten, men jag tvivlar starkt på att till exempel Puff är särskilt modern i så fall. 


Då fanns det annat i samma tidning som var mer tilltalande. En katthammock till exempel. Såg riktigt gosig ut. Mer intressant var en artikel om en by i landet Frankrike. En by, där man älskar katter, och det ställs ut mat till katterna litet varstans. Dessutom får de tassa in på restauranger och få smakbitar av gästerna. Låter som en fullkomligt idealisk tillvaro! 


Jag vet förstås inte riktigt vad en restaurang är, men att få godsaker vid bord känner jag till. Även om det bara är från ett bord, och alldeles för sällan. Igår, till exempel, tappade husse en räka på golvet när han åt lunch. Tänk då om det var en restaurang med en massa gäster, som alla tappade en räka var...Nåjam, en räka är bättre än ingen räka. Man ska vara tacksam också för det lilla.

Komma-förbi-taktik

 

Att fortsätta eller backa - det är frågan?

Jag hade hittat mig en perfekt liten förrätt, som jag mumsade i mig utanför min trappa. Efter avnjuten måltid annonserade jag högt för omgivningen vilket superb måltidsstund jag haft. Matte tittade ut genom köksfönstret och undrade vad det var frågan om, hon har inte riktigt vant sig vid mitt sätt att mat-annonsera. 

Nu var det ju bara en aptitretare, och sådana blir man som bekant bara ännu mer sugen av. Alltså jamade jag till att jag ville in och fylla på i magen. Det var trivsamt tomt i första rummet, så jag tassade glatt på. Kom in i matrummet, och intog genast en avvaktande hållning, för där framme stod Puff vid sin matskål. Att se henne innebär att en strategi genast måste göras upp för hur jag ska tassa fram. Man måste ta med i beräkningen att hon kan få för sig att ändra sin position, marginaler måste därför räknas ut. Stod en stund och funderade på detta, och gjorde olika avväganden. Ett alternativ var förstås att vända, och inta måltiden litet senare. Bestämde mig ändå för att fortsätta. 

Här har jag kommit nästan förbi Puff, och ser min mat hägra långt där borta. Puff jamar något ovänligt, det är jag van vid. Efter att ha tassat som i en båge runt henne nådde jag äntligen målet, bara för att upptäcka att det var helt tomt i mitten på min matskål. Vilket är detsamma som tomt överallt. Botten på skålen måste vara täckt, så är det bara!

Av någon anledning tog berättelsen slut här när jag publicerade första gången, alldeles för tidigt! Det jag tassat ner efter det försvann! 
Men det är klart att matte fyllde på min matskål! Det tyckte både hon och jag att jag var värd! 

Vaktrapport

Så var då mitt ansvarsfulla uppdrag som ensamövervakande katt över för den här gången. Några större hot behövde jag inte avvärja. Dessutom väntade min favoritgranne några dagar med att resa bort. Alltså hade jag någon att tassa iväg till, när det var litet långtråkigt. 


Första kvällen som mattanten kom, skyndade jag mig dit för att hälsa på henne, och instruera hur jag ville ha det. Matte brukar alltid uppge för snåla portioner, när hon ska visa hur mycket jag ska få. Därför visade jag mattanten min helt tomma matskål, någon ransonering ville jag inte veta av. Faktiskt fungerade det, för de följande dagarna orkade jag knappt äta upp. 


Morgonen därpå var jag långt ute på min inspektionsrunda när hon kom, hann inte med att hälsa. Då hade hon visst blivit jätteorolig att hon förgiftat mig! När hon kvällen innan skulle ge mig nytt vatten, hade hon nämligen använt en liten kanna från växthuset. Och då blev hon rädd att det varit något gift i kannan, och att jag låg sjuk någonstans. Men jag var ju bara ute och jobbade! Dagarna därpå kom jag alltid och hälsade och buffade på henne. Då var hon glad igen.


Sent igår kväll hörde jag vår bil komma, men jag tyckte inte att jag behövde skynda mig dit. De kunde gott få känna på mitt ogillande över deras försvinnande, och förhoppningsvis känna sig litet oroliga ett tag. Alltså avverkade jag i lugn och ro det jag höll på med, samtidigt som jag hörde matte ropa. Väntade sedan ytterligare en stund, innan jag tyckte det var lämpligt att ge mig till känna.


Alla verkade glada över att få se mig. Min favoritkliare ville gärna att jag skulle sitta hos henne i soffan, men jag var mest sugen på att äntligen få ligga i min fåtölj. Som vanligt var den ockuperad av matte, så jag fick ligga på hennes knä först, innan hon äntligen gav sig iväg, och jag fick breda ut mig som jag ville. Jag gillar verkligen min fåtölj. Så mycket, att jag valde att stanna kvar där i stället för att sova hos mina gäster, trots inbjudan. 


Sedan måste jag jama att jag är besviken på avsaknaden av leverkorv i mattes väska. Hon skyllde på en lång bussresa i en varm buss, men lovade viss kompensation i morgon. Då ska bilen med fisk i hälsa på oss igen. Och så sa matte något om att hon ska ha med något gott när hon reser senare i höst i stället. I och för sig positivt, men jag befarar att det innebär att katter kommer lämnas igen. Om jag ska acceptera det, kommer det kosta!!!

De rymmer!

Mina farhågor har besannats till 100%. Mina människor tänker rymma till det tyska landet! Undertecknad katt kommer därför att ensam ansvara för säkerhet och ordning runt mitt hus. Tjejerna får vakta där inne efter förmåga. 

Vi har alla tre noga kontrollerat väskornas innehåll. De innehöll inget av intresse, mest liggunderlag. Kan i alla fall inte låta bli att reflektera över skillnaden i bagage när de ska resa, och när jag ska iväg nånstans. Ändå menar att matte att deras packning ska föreställa lätt? Jag får med mig litet mat och en madrass, när jag ska till pensionatet. De ska visst också till ett sådant, ändå måste de släpa med sig så mycket? 

Hoppas de också får egen bur, det brukar jag få. Även om man ser de andra genom nätet, är det skönt att slippa beblanda sig. Ändå förstår jag inte deras förtjusning över denna form av inkvartering?


Jag har fått iordningställt ett högkvarter på altanen. Det ska komma en mat-tant och se till att jag har god tillgång till mat och dryck. Tyvärr kommer min favoritgranne också åka iväg, urusel planering. Alltså kan jag inte kvarta hos honom. Hoppas att vikarien är av den generösa typen, som förstår att detta ansvarsfulla arbete kräver extra portioner.


En positiv sak har jag dock att se fram emot: Två av mina favoritkliare kommer i kväll, för de ska också följa med till tyska landet. På söndag kommer de alla tillbaka, och kliarna ska sova kvar här. Den ena vill gärna ha kattvärmare på natten, mycket trevligt karaktärsdrag! 


Hoppas nu att ni ska få en bra avslutning på veckan, och att alla ska hålla sig friska. Det har varit litet oroligt med sjuklingarna här i blogghuset. På måndag kommer en rapport från de här dagarnas vaktpass. 

Valmöjligheter

Ofta har man olika val att göra. Ibland måste man tänka en bra stund. Andra gånger fattas beslutet blixtsnabbt, utan eftertanke, och kanske med förödande konsekvenser. Eller också var tanken helt rätt, och resultatet helt lysande. 

Kom att tänka på det i morse, när jag satt på bron och funderade på hur jag skulle lägga upp dagens arbete. Vid strandinspektion var röd flagga hissad för lösspringande och ouppfostrade skällisar. Hittills har jag klarat mig helpälsad vid alla attacker, men en del rackare har förjamat långa ben. Ändå gillar jag stranden. För det mesta är det trevliga tvåbeningar som promenerar där, och många pratar med mig.

Om jag skulle hälsat på hos favoritgrannen, fanns väl inga direkta nackdelar, förutom att jag förmodligen skulle bli kvar där en bra stund av förmiddagen. Fast hade han vaknat än, förresten? Han är faktiskt ännu latare än matte på morgnarna. Har tassat på ibland mitt på dagen, och då har han knappt vaknat. Det kanske var klokare att vänta litet med det besöket. Han brukar bli gladare när han varit vaken en stund. Fast litet leverkorv skulle suttit fint i magen så här före dagens runda.

Det här med val är inte lätt alla gånger. 

    Havet?                   eller grannen?

Tur man inte är aristocat

Jag tror att husse och matte har drabbats av en kalasbakterie. Helt plötsligt ska det festas vareviga dag. Nu har jag inga större invändningar så länge som det sker på hemmaplan, förutom att kattens knäsittartid krymper rätt avsevärt. Det är liiitet svårt att sitta hos någon som bara flänger omkring.


I fredags for de ju iväg, mina människor, så jag tillbringade kvällen på egen tass. Tack och lov
fick jag vara ute, och kunde därför göra en runda på mina vanliga muskrogar. Efter att ha varit ganska dött på den fronten ett tag, börjar det nu bli litet drag igen. När jag rätt sent hörde bilen komma, var jag snabbt på plats för att hälsa välkommen. Det gjorde inget att de inte hade med sig några överblivna kräftor, jag var mätt och belåten i alla fall.

Sedan blev det lördag och söndag. Det var nu som jag började fundera på kalasbakterien, för båda dagarna blev det kalas. Lyckligtvis togs nu viss hänsyn till oss katter. Dels kom alla tvåbeningar hit för att träffa oss, och dels bjöds på riktigt smarrig mat. Vi hade fisk-provsmakning, mycket intressant. Det går till så, att man får små bitar av en massa sorter, och så tuggar man noga för att känna aromen. Om man är en aristocat tror jag man spottar ut fisken, och dricker litet vatten emellan, men det struntade jag i. Jag är ju en housecat. De får svälja.

Nu är jag bara orolig för en sak. Mörka moln tornar upp sig i horisonten. Jag menar de resväskor jag sett bäras fram. Fyller mig med onda aningar ända ut i morrhåren. 

Helhispig matte

Nu är det verkligen ingen ordning på mina människor. De ska på kalas i kväll igen! Finns det inga regler för hur ofta det ska kalasas? Särskilt när familjens huvudkatt inte är medbjuden! Det värsta är, att det talas om att det ska ätas kräftor. Vad jag kan förstå, är det något liknande räkor, och det är ju jättemums. Och då ska man få sitta här hemma med sina torra matkulor. 

Nu far matte omkring här som ett torrt skinn...jag måste sluta, säger hon, för hon är sååå stressad och ska åka till kalaset om fem minuter...jahajam, jag ska skriva mer sen..men inte idag...hoppas ni får litet fredagsmys i alla fall! 

Kalasrapport

Nu ska jag berätta om kalaset jag var på igår! Jag tassade dit litet i förväg. Eller rättare jamat, jag var den ende som kom i tid. De andra skulle göra en massa i sista minuten, typiskt dålig planering. När alla infunnit sig, minglade vi runt litet, och jag hälsade givetvis på alla. Efter en stund var jag tvungen att göra en inspektionsrunda ute, då de fick klara sig själva. 

När jag kom tillbaka, hade de redan börjat äta det där som luktade underligt, men alla blev glada över att se mig. Min favoritgranne var dock litet ofin, tycker jag, för han skvallrade för alla, om hur jag brukar ställa mig nedanför hans skafferi och jama. Dessutom yppade han den hemlighet jag inte jamat för matte ens, att jag ibland får en klick gåslever. Helt i klass med leverkorv. Minst. Matte förmanade honom att inte ge mig för mycket lyxkäk. Hoppas han inte hörde.

Sedan tyckte jag de blev litet tjatiga. Det var ett evigt ätande. Vet inte hur många gånger jag tassade in och ut där. Ja, dörren står alltid litet på glänt, så att jag ska kunna komma in. Till slut tyckte jag, att det började bli klockan jättesent, och jag ville faktiskt hem och krypa upp i min fåtölj. Alltså måste jag vidtaga drastiska åtgärder för att väcka uppmärksamhet. Jag hoppade upp på ena köksbänken, den där han brukar skära bröd. Och nog fick jag mattes uppmärksamhet, alltid!

Hon gjorde sig riktigt pinsam genom att rusa upp och hojta åt mig "gååå ner!" med sträng röst. Då ingrep min allra bäste vän genom att säga att "när Gustav var hemma hos henne fick hon bestämma, men hos honom fick Gustav göra som han ville". Ha! Vilken triumf för undertecknad katt! Det var bara för matte att gå och sätta sig igen. För att demonstrera litet, tassade jag omkring och nosade på bänken en extra stund.


Efter ett tag insåg de ändå till slut, att det var dags att tacka och dra iväg hemåt. Jag blev jätteglad. Äntligen! Det är kul med kalas, men varför ska de hålla på så länge? Nåjam, efter litet nattamat hoppade jag upp i min fåtölj, och sov riktigt gott ända tills jag blev väckt av min gäst. Hon gick in där jag har min akut-toa stående, utifall att. När hon ändå var uppe, passade jag på att påfordra dörröppnande. Har man gäster, är det väl lika bra att använda dem till något praktiskt?

Har blivit inbjuden på kalas

Jag har fått en inbjudan till kalas i kväll. Det är min favoritgranne som frågat. För artighets skull blev matte och husse också bjudna, plus några andra gäster. Jag är dock aningen tveksam till om jag kommer tassa dit. Förra året deltog jag nämligen, åtminstone en kort stund i början, innan de mest förskräckliga lukter nådde min nos. De hade utlovat att det skulle bjudas på strömming, men det kan jag på det bestämdaste jama, att detta var icke strömming! Jag anser mig nog mer eller mindre vara expert på fiskdofter, så mig lurade de inte! 


För min del blev det alltså inte mycket till kalas, för någon fullgod ersättning erbjöds inte. Alltså tassade jag tidigt iväg, och hade mig en trevlig kväll på egen tass. 

Och nu det alltså dags igen. Naturligtvis kommer jag vara artig och ledsaga matte och husse dit. Förmodligen också stanna kvar en liten stund, och låta alla klappa mig och komma i bra stämning. Min närvaro verkar nämligen ha den effekten, att de tvåbenta blir på gott humör. Själv gottar jag mig åt att få en massa uppskattande ord om hur duktig, klok och fin katt jag är. Min granne framhåller ju till och med ofta att jag är hans bäste vän. 

Efter dessa trivselceremonier drar jag nog iväg på mitt. Troligen håller jag mig i närheten, så att jag kan följa dem hem också. Man vet aldrig, kanske behöver de ännu mer vägledning då. Och sedan blir det skönt att få krypa upp i min fåtölj och sova några timmar.