Vid rhododendronbusken

Det är litet blött vid min hasselbuske, men det är ganska okej vid rhododendronen också

Matte kommer...jag blir litet vankelmodig...jag vill tassa fram till henne...fast nä, det är ju så skönt här?

Jag tar och tvättar mig i stället

Låtsas som du inte finns där

Ser dig inte alls

Fast, nä, det går bara inte längre...matte, nu kommer jag, din älsklingskatt!

Förväntanstid

Hur många timmar av mitt liv har jag suttit så här, väntande framför en stängd dörr? Ofta tassar jag dit och bara sätter mig, osäker på om jag verkligen vill ut? När dörren väl öppnas, kan beslutet bli ett 'nej'. Men jag sitter ändå kvar sedan, noga iakttagande dörrhandtaget, till mattes och husses förvåning? 

Jag är bara beredd. Ser den här platsen som ett ställe där saker kan hända. Till exempel kan jag höra steg på trappan utanför. Sedan ringer dörrklockan. Då är jag redan på plats för att välkomna. Eller så tar någon av mina människor på skor och ytterkläder. Det gör mig förhoppningsfull, för självklart betyder det att vi ska ut på något äventyr tillsammans. Först ut, det är jag!

Inte är min väntan bortkastad tid. Nej, det är min förväntanstid. 

Jag bara tar emot

Kan ni känna hur skönt jag har det här, på trappan till vedboden? Här är det alldeles lugnt, och solen gör min päls sommarvarm. Hela kroppen slappnar av, och gör att jag har svårt att hålla mig vaken. Ögonlocken liksom faller ner av sig själva. Jag mår så bra, så bra.

Det är ju så här livet alltid ska vara, egentligen. Att njuta av. Synd att det inte är så. Alla dessa kalla dagar som kommer och förstör. De bara finns där, utan min tillåtelse. Men när jag sitter där, i solen, bryr jag mig inte längre om det som var. Jag bara tar emot, och gläds åt att vara en katt som sitter på en vedbodstrappa och njuter.

Dags för utelivet

Det är faktiskt så att jag saknar min husse särskilt mycket på helgerna, för det är då han och jag brukar ha långa, härliga pass tillsammans i soffan. Matte verkar jag aldrig kunna uppfostra till att lägga sig där? Hon lånar min fåtölj. Dessutom -när hon sitter där- envisas hon med att alltid ha ett tygstycke i händerna. Det sticker hon i med en nål. Det där tyget är i vägen för min rörelsefrihet hela tiden! Så ni förstår hur mycket bättre det är med en husse, som dels ligger ner, och dels gör det stilla och länge!

Men det har varit riktigt skönt ute några dagar. Igår kväll hade jag för första gången i år ingen större lust att komma in. Matte fick ropa många gånger innan jag var klar med allt. 

Och idag! Jag har varit ute hela dagen! Bara kommit in en liten sväng några gånger för att kolla om det händelsevis ställts fram någon tallrik med delikatesser på golvet? Med oönskat resultat, förstås. Men den förtreten har snabbt varit glömd där ute i solen. 

Ett minus dock för behandlingen jag fick i morse, just för att det börjar bli varmt. Sprut i nacken. Varje år vid den här tiden kommer det loppor på mig. Snöloppor. Nu har jag fått något som ska hålla borta lopporna. Det gör det säkert, om de tycker lika illa om det blöta som jag gjorde. 

 

Ibland måste man

För oftast är det ändå ingen som ser den lilla ungen där inuti! Och det allra bästa är, att när man spelat lejon nog många gånger, blir man mer och mer lik ett!

Nu hoppas jag ni får en riktigt bra helg allihop, så tassas vi igen på  måndag! 

Ett tappert försök

Jag måste ge Piff ett erkännande. Hon gjorde en heroisk insats igår. En riktigt djupgående undersökning av monsterskåpet i köket. Många timmar höll hon på. Jag har aldrig ens varit i närheten av en sån uthållighet. 

Först när hon ansåg uppdraget slutfört bestämde hon sig för att begära dörröppning, och krafsade resolut på skåpdörren. Matte, som satt vid datorn på kontoret blev misstänksam, och gick för att kolla varifrån ljudet kom? 

När hon öppnade dörren hittade hon Piff, som rapporterade att hon jobbat klart för dagen. Tyvärr ville hon inte meddela mig vilka fynd hon gjort där inne? Gissar att det var det gamla vanliga, trots den avsevärda tiden hon spenderat där. Med andra jam, inget. 

Men ett tappert försök, det var det. 

Och de satt bara och stirrade?

Jag låg och vilade, när jag hörde ett märkligt ljud? Ett liksom hasande och surrande läte, helt nytt för mig. Självklart måste en inspektion snabbt utföras. Jag hoppade ner från sängen, och begav mig ut i matrummet. Vad fick jag se? Jo, två handlingsförlamade katter stirrande på en mus, som sprang i cirklar runt, runt framför deras tassar! Uppenbarligen visste de alls hur de skulle hantera situationen? Här krävdes en erfaren veterans kunskaper!

Första momentet: Jag låtsas inte se dig...

Sedan gäller det att vara snabb med högern. Pang på, bara!

Då blir den litet yr i bollen, och man kan passa på att göra en snabb yttre besiktning

En riktig vänsterkrok på det... 

...och slaget är vunnet. Dags för slutbesiktning av det nedlagda bytet!

Hördudu, sluta låta nu! Du är ju död!? Vad är det med dig?

En snabb blick på föremålet på golvet, och jag hade förstås direkt identifierat det som en helt vanlig mus. Utan att tveka en sekund gick jag till attack, mitt framför Piffs och Puffs förvånade nosar. 

Matte påstod sen att det var en leksaksmus, men mig lurar hon inte! De springer inte omkring, det vet väl jag! Fast litet konstigt var det, för sedan lade hon musen på matbordet? 

Jag gör nog klokt i att förtära mina möss i avskildhet hädanefter, där ute, om jag ska få ha min mat ifred.

Tålamod

Ta det lugnt, matte jag väntar!

Ingen i min familj har så mycket tålamod som jag. Inte ens i närheten. Jag väntar. Lugnt och utan ett jam sitter jag där. Utanför toalettdörren, när matte är där inne. Eller väntar på min frukost, medan matte prioriterar andra saker.  

Piff och Puff springer omkring, jamar. Tassar till och med iväg, till andra delar av huset. De orkar inte vänta. Det gör jag. Sitter på min bak, med svansen  tätt intill kroppen. Iakttar. Är lugn. Vet att belöningen kommer. Den goda frukosten. Det är bara en fråga om tid. Jag jäktar inte på henne, min matte. Ibland tror jag, att det är den klokaste taktiken?

Uppfostringsproblem

Jag vet inte hur jag ska kunna uppfostra husse bättre? Nu har han stuckit idag igen, till det där dumma norra landet! Får ingen rätsida alls på det här problemet? Så mycket vett hade han i alla fall, att han var hemma över helgen.

På jam om uppfostran, så måste jag fila på en sak till. Igår blev jag nämligen för andra gången på kort tid anklagad för att inte sköta mitt jobb ordentligt! Husse hade varit ute och fyllt på fågelmaten, och där fått sällskap av en orädd mus! Så fort han kommit in var han på mig med diverse dumma frågor och påståenden. Som att jag får för mycket god mat här inne till exempel. Så kan den uttala sig som inte smakat min mat, jamar jag bara!

Förutom dessa förtretligheter har helgen varit rätt okej. Har tassat ut helt frivilligt många gånger, trots frånvaro av sol. Knappt någon snö och plusgrader har gjort det drägligt ändå. Förargligt att jag missade den där musen, bara...

Kom ihåg!

Vill du leva med någon som du kan kommendera, som tassar precis vid dina sida och sätter sig ner när du vill det? Välj inte mig! 

Det ska du däremot göra om du uppskattar en självständig och egen vilja, någon som lyder dig när det är befogat och som ger dig kärlek bara om du är värd den.

Jag är min egen ledare, med en suverän och instinktiv känsla för hur jag ska hantera olika situationer. En katt. Jag är en katt.

Önskar er alla en kattligt fin helg! Även om det bara är mitten av februari än, kan ni kanske hitta något litet vårtecken? Här har olika fåglar börjat sjunga vårsånger, och i växthuset börjar vindruvsbladen slå ut. 


 

Hjärtedagen

Och ni betyder mycket för mig, alla fina, mysiga, kluriga, busiga, keliga, skärpta, blyga, djärva katter...jam, listan kan göras hur lång som helst! Var och en av er är så unik!

Jag är glad för varje dag vi får tassa tillsammans här!

Närhet

Man vill ju vara nära sin människa, eller hur? Jag vill det, i alla fall. Därför är jag glad att vi har två stolar på kontoret. Eller glad och glad, den andra stolen köptes förstås med tanke på min uppgift som kundmottagare? Hur skulle det se ut att ha personalen liggande på golvet?

När det är lugnt på kontoret passar jag på att ta rast. Det är vilsamt att ligga där och höra tangenternas klickande på datorn. Matte skriver rätt fort, och länge. Efter ett tag kan jag inte låta bli att blunda. Matte får gärna tro att jag sover, men öronen är vakna och lyssnar.

Jag har det bra som har en människa att vara nära hos. 

 

Det är nåt visst

Den är nåt visst att så här få sitta

Ingen hets eller oro, bara frid

 Alla detaljer kan jag nyfiket betitta

utan begränsningar i tid

Ute måste jag ständigt ta mig akt

Hålla ett öga både fram och bak

 Alltid vara på min vakt

Nä, så bra det är här inne, under mitt egna tak

Att känna sig välkommen

På minussidan den här helgen: Alldeles för mycket ny snö som ramlat ner.
På plussidan: Husse är tillbaka. 

Det var de stora händelserna. Egentligen ska jag väl inte klaga så mycket på snön, för jag vet att många av er som bor norrut har mycket större anledning till det. Jag kan ju ändå tassa omkring överallt där ute utan att få snö på magen. Nä, det jobbiga var all arbetstid som inte kunde utnyttjas utomhus. Att tassa omkring i snöfall är inte min melodi. Så litet vill jag ändå framföra klagomål på det vita.

En bonusfördel med att husse kommit hem är att min favoritgranne kommer hit och kollar den där bollen på teve. Det blir tyvärr aldrig såna besök när bara matte är hemma. Igår kom han redan mitt på dagen, och det passade fint in i mitt schema. Hade precis avslutat den meditation jag oftast gör på förmiddagen, efter första arbetspasset. (Jo, jag hade gjort en snabb kontrollrunda ute.) Alltså kunde jag ägna mig helhjärtat åt min gäst. 

Han uppmanade mig förresten att komma och hälsa på  oftare. Jag vet att dessa besök blivit aningen eftersatta. Det kommer bli ändring, bara väderförhållandena förbättras. Därmed förenklas mina besök, eftersom han brukar lämna dörren på glänt. Jag kan då bara lätt slinka in, när jag tassar förbi. 

Att känna sig välkommen hos en vän är en skön känsla.

Är det bra att va'!!

Vi har redan konstaterat det massor av gånger, hur våra kattliga egenskaper borde vara en ledstjärna för våra människor. Egentligen är det svårt att plocka ut bara tre värdefulla drag, men en envis och tålmodig optimist får förmodligen rätt många av sina målsättningar infriade.

Själv är jag kanske tålmodig i överkant, men jag tror ändå det har gagnat mig i det långa loppet? Så jag känner att jag har ganska torrt på tassarna, när jag vidarebefordrar dessa mina råd till tvåbeningarna.

Det verkar som om både tålamodet och optimismen behövs just nu för den som väntar på vår och litet värme, men jag önskar ändå alla mina vänner en härlig helg!

Jag har en fråga

Jag har en fråga till er som lagar min kattmat: Varför stoppar ni alltid i en bit som man inte kan äta???

Efter åratal av vetenskapliga studier kan jag konstatera att ingen förbättring skett på detta område. Det följer i princip alltid med en oätlig bit. Vad är syftet?

Detta oskick får förmodligen negativa ekonomiska konsekvenser för matfabriken. När det ligger kvar en bit kan ens människa invaggas i tron att katten är mätt, vilket givetvis inte är fallet! Följden kan bli att det inte serveras påfyllning = mindre försäljning!

Jag vill härmed alltså allvarligt uppjama er som lagar kattmat att omedelbart se till att samtliga bitar i varje påse ska kunnas ätas med en njutning!

    

Något Skumt

Vice vaktchef Piff på sin post

Det har börjat uppträda Något Skumt i vår ena hall. Under flera dagar har detta Något krävt mycket uppmärksamhet och vakthållning. För att få så stor täckning som möjligt på bevakningen, har vi turats om. Det Skumma finns i/på/bakom väggen. Vi har inte riktigt lyckats lokalisera exakt position?

Man tappar lätt fokus när man suttit och stirrat på den där väggen en stund, så det är tur att vi är tre stycken. Matte har hittills inte gått att övertala att ta på sig minsta lilla minut. Husse är fortfarande i norra landet, och kan inte heller ställa upp. Hans engagemang för sånt här brukar dock inte vara så stort, tror inte vi kan påräkna någon avlastning när han kommer på torsdag kväll. Men Piff, Puff och jag stretar på. 

Något Skumt ska inte utan vidare få invadera mitt hus. 

  

Jag gör ett fynd

När husse är i norra landet får matte en del underliga vanor. Som till exempel att ta med mattallriken in på kontoret, och sitta framför datorn och äta? Själv föredrar jag att koncentrera mig på ätandet, och är helt ointresserad av underhållning under måltiden. Jo, matte satt och tittade på någon slags teve på datorn, för vår vanliga teve har ont i magen och vill inte visa någon bild.

Hur som helst var jag mer än nöjd med arrangemanget, eftersom hon glömde kvar tallriken på skrivbordet. Min nos signalerade direkt att jag skyndsamt skulle bege mig upp på tallrikskontroll. Helt riktigt! Jag upptäckte den mest ljuvliga sås med ost- och fisksmak! Rena bingon, även om matte roffat åt sig nästan allting själv. När jag var klar, var tallriken skinande ren och blank. 

Eftersom husse tydligen måste ge sig iväg hela tiden, anser jag, att matte ska införa obligatorisk kontorsätning när han är borta. Samt dessutom lika obligatoriskt kvarlämnande av tallrik. Gärna med litet mer än bara sås. Ett par rejäla fiskbitar kan hon gott unna sin hårt arbetande katt.    

Både dumt och bra

Stort suckjam! Hon har övergivit mig, min favoritkliare. I fredags vinkade hon hej då, men jag har inte riktigt gett upp hoppet än. Om hon skulle ångra sig, har jag vaktat hennes säng och hållit den varm så gott jag har kunnat. 

Bortsett från det tråkiga, har min helg varit riktigt behaglig. Massor med sol i pälsen, och ett längre studiebesök i växthuset. Där var det sommarvarmt, så jag passade på att undersöka hur det gick att meditera? Matte hade idéer om att jag skulle följa med henne ut, när hon gick därifrån, men just då var jag som mest koncentrerad i min meditation, så det gick ju inte! Hon fick allt komma tillbaka när jag var färdig, vilket hon också gjorde. Ibland är hon förvånansvärt väluppfostrad!

Idag var det slut på solen. En massa blött har gjort stora pölar på min gård. Det har fått bli fönsterspaning mest hela dagen. Tänk så mycket det finns att hålla under uppsikt där ute! Ibland är det nästan så man sitter och slöar till, men helt plötsligt dyker det upp något som påfordrar omedelbar skärpning. Riktigt långtråkigt blir det aldrig.
 

Pusselbiten

Och det finns väl inte så mycket att tillägga? Det finns förstås de som inte har tålamod att lägga pussel, likaväl som det finns människor som inte bör bo med katter.

Men om man gillar att lägga pussel, vill man naturligtvis att alla bitar ska finnas. Och om man tycker om katter, blir hemmet komplett först när katten finns där. Något som säkert de flesta som hälsar på här redan vet?

Nu börjar ljuset återvända, och åtminstone här i södern är det inte så kallt. Och jag har ingen snö! Inte minsta lilla! Till och med att några myggliknande insekter vaknat till liv där ute. Det verkar bli en härlig helg här. Hoppas ni får det också, alla mina vänner!