Uppfostran pågår

I min familj är det alltid husse som vaknar näst först. Därför har jag tagit som min uppgift att lära matte litet sundare morgonvanor. Husse vet jag ändå kommer kliva upp ganska snart efter att jag vaknat. Min energi inriktas alltså på att väcka matte, så hon inte ligger och sover bort dagen.

Nu är det ju också så fördelaktigt, att det börjar bli ljust, och morgonen börjar i anständig tid. För inte så längesedan kunde man ju vara litet osäker på om morgonen verkligen

infunnit sig? Nu vet man att det är dags att börja dagens arbete runt fyra ungefär. 

HÖG TID ATT KLIVA UPP, MATTE!

Det är denna kunskap jag idogt försöker förmedla till matte medelst klo i ansiktet och bestämda jam. Husse låter jag sova en liten stund till. Hittills har mina försök mest lyckats till hälften. Alltså, jag har fått upp matte, men bara så långt att hon gått upp och stängt sängkammardörren. Med mig på fel sida.

Nu är jag rätt envis av mig, så nog kommer jag stå som segrare inom en snart framtid. Tills dess får jag nöja mig med att vänta på kontoret på husse. Han brukar inte dröja så länge. 

     

Närhet

Man vill ju vara nära sin människa, eller hur? Jag vill det, i alla fall. Därför är jag glad att vi har två stolar på kontoret. Eller glad och glad, den andra stolen köptes förstås med tanke på min uppgift som kundmottagare? Hur skulle det se ut att ha personalen liggande på golvet?

När det är lugnt på kontoret passar jag på att ta rast. Det är vilsamt att ligga där och höra tangenternas klickande på datorn. Matte skriver rätt fort, och länge. Efter ett tag kan jag inte låta bli att blunda. Matte får gärna tro att jag sover, men öronen är vakna och lyssnar.

Jag har det bra som har en människa att vara nära hos. 

 

Tick, tack

Man vill tassa ut...nä, klockan är för sent på kvällen? Man kliver upp, utvilad och pigg...nä, klockan är mitt i natten? Man vill ha frukost...nä, klockan är för tidig?

Bara några exempel på vad klockan ställer till med. För att inte jama om hur mycket den får bestämma för matte och husse?! Klockan verkar råda över det mesta. När de ska kliva ur sängen på morgnarna. Eller äta mat. Till och med när de ska lägga sig på kvällarna?

Vad är naturligare än att vakna och börja jobba när man sovit klart? Äta när man är hungrig, och lägga sig när man är trött? 

Fast visst, de får väl leva som de vill, jag bryr mig inte så mycket om det. Men tänk, vad trevligt det skulle vara om de bara kunde följa sina instinkter och behov, precis som jag gör. Åtminstone försöker göra, så långt det är möjligt, tills deras regler sätter stopp.

Om jag fick bestämma, skulle all indelning av tid upphöra i mitt hus. Förmodligen är detta en alltför djärv önskan med kännedom om mina människors konservativa hållning i frågan. Men drömma kan man alltid göra.

Idag är det regn och blåst här nere, men jag hoppas det blir en bra helg sedan, för både mig och alla vänner som tassar in här!

Diskretion hederssak!

Oj, oj....gääääsp! Hur slut kan man bli? Det är nog som jag känner mig nu, ungefär. Vilken fest det var i natt! Våra kalas blir bara bättre och bättre, ju mer vi lär känna varann. Så perfekt det var, det går bara inte att jama vad som var bäst? Allt!!

Det var svårt att bryta upp, så det blev i senaste laget jag kom hem. Var orolig att mina människor vaknat tidigt. Skulle varit just typiskt, när jag för en gång skull ville att de sov ut ordentligt. Behövde inte oroat mig. Naturligtvis snarkade de på där inne, när jag smög mig förbi. Jag måste dock erkänna, att det var aningen svårt att se oberörd ut, när husse kom till min sovfåtölj en stund senare. Men det var bara att spotta i tassarna, hoppa ner på golvet, stretcha, och försöka låtsas hur skönt det var att äntligen få vakna. Annars hade han väl ringt vettisen. Hemska tanke!

Äntligen!

Pliktskyldigast tassade jag sedan ut och var borta så länge som jag anständigast måste utan att de skulle misstänka något. Men sedan, äntligen, kunde jag komma in, hoppa upp i husses säng och sooooooova!

Tack mina vänner för all fin uppvaktning jag fick både före och under festen! Och, om nån är litet orolig idag...jag skvallrar inte! Min nos är förseglad!