Närhet

Man vill ju vara nära sin människa, eller hur? Jag vill det, i alla fall. Därför är jag glad att vi har två stolar på kontoret. Eller glad och glad, den andra stolen köptes förstås med tanke på min uppgift som kundmottagare? Hur skulle det se ut att ha personalen liggande på golvet?

När det är lugnt på kontoret passar jag på att ta rast. Det är vilsamt att ligga där och höra tangenternas klickande på datorn. Matte skriver rätt fort, och länge. Efter ett tag kan jag inte låta bli att blunda. Matte får gärna tro att jag sover, men öronen är vakna och lyssnar.

Jag har det bra som har en människa att vara nära hos. 

 

Smarta jag!

Slut för idag, tack för idag!

Jag har kommit på ett väldigt effektivt sätt att få matte att sluta "jobba". Ja, hon benämner det ju så, när hon sitter och stirrar in i datorn. Emellanåt trycker hon på en knapp, och börjar det brumma i apparaten jag ligger på här ovanför. Sedan kommer det ut papper, det ena efter det andra.

Hon skulle gott få sysselsätta sig med det där, om det inte vore för att jag inte får ligga ifred i hennes knä då. Nä, precis när jag hittat en superskön ställning mot hennes arm, så flyttar hon på den för att trycka på något som obegripligt nog kallas mus. Varför kan hon inte hela tiden trycka på bokstavsknapparna, då hålls ju armarna stilla? Nästan, i alla fall. 

Igår hittade jag ett smart sätt att få stopp på "jobbet". Lika enkelt, som genialt! Det är ju bara att lägga sig på pappersspruten! Att jag inte tänkt på det förut? Jag tror till och med att matte blev litet imponerad över mitt initiativ, för hon tog med sig mig, och så gick vi in och satte oss i min fåtölj och fikade. Ja, hon alltså. Jag passade på att vila en stund i lugn och ro, utan flaxande armar.

En handbok kanske kan hjälpa?

Det regnade och blåste så pälsen stod rakt upp när det blåste bakifrån på mig, men tror ni det avskräckte mig? Icke! Mitt nya jag räds inte sådana futtigheter. Matte har gått och tittat och tittat efter mig i fönsterna, men inte har jag synts därifrån! Men när matte kom hem med bilen satt jag i alla fall på trappan, och runt omkring mig studsade det vitt. Matte tyckte jag skulle sökt skydd på altanen, men jag blev ju så glad när jag hörde henne komma. Efter att vi kommit in båda två, kollade jag att hon handlat väsentliga saker. Givetvis låg en mängd onödiga varor i påsarna (det mesta), men hon hade kommit ihåg det viktigaste, en ask Dentabits.

Efter att ha varit ute hela dagen, har jag mest tagit igen mig, och hållit matte sällskap framför datorn. Gjorde också en hastig inspektion i monsterskåpet -det var verkligen längesedan- men monstret hade dragit sig tillbaka just då.


Undervisningen i jamiska för matte går i långsammaste laget, tycker jag. Ideligen hör hon fel jam. Funderar därför på att sätta ihop en handbok, så att hon kan plugga litet, även när inte jag är närvarande. Ska försöka få tid till det de närmaste dagarna.