Nu tassar jag på semester

Precis lagom varmt. Lugnt och skönt, inga oroande ljud. Bara total avslappning. Hela kroppen mår bra. Allt är perfekt. Just i denna stund. Ska försöka behålla det här ögonblicket inom mig, så länge det bara går.

Även om det kanske inte alltid blir exakt så här ljuvligt de närmaste veckorna, kommer detta ändå vara min huvudsakliga sysselsättning ett tag. Jag tänker alltså ta semester! Minst två veckor, har jag bestämt. Kanske beviljar jag mig själv ytterligare dagar. Det beror alldeles på vilka skäl jag åberopar, om det ska beviljas eller inte.

Jag hoppas ni hittar tillbaka till mig, någon gång när sommaren är som somrigast. Och jag önskar att ni allihopa ska kunna få massor med avkopplande dagar, stunder att bara njuta. Sänder denna önskan speciellt till de människor ni har nära, eftersom de verkar ha så svårt att slappna av. Låt denna sommaren bli en frid-sommar! Det är mitt jam till er!

 

Ledarskap och kattvett

I min familj finns bara en klar ledare. Det är jag. Att komma efter är inget för mig. Som när matte och jag är färdiga i växthuset, och ska bege oss in i det stora huset. Där i början finns en stig, som är rätt smal. Vem ska tassa först? Jag. Vem ska bestämma takten? Också jag. Vem beslutar om det ska vilas på vägen in? Naturligtvis jag!

Inte för att det är någon lång sträcka, tvärtom, men ibland upptäcker jag något som kräver omedelbar iakttagelse. Då måste man förstås stanna och koncentrera sig! Och värre bråttom har hon minsann inte, matte, än att hon kan vänta en stund bakom mig. Jag reser ju på mig, så fort jag är färdig!

Detta ledarskap tar jag ständigt på mig. Ibland får jag höra synpunkter på det. Somliga totalt obegripliga, nästan förolämpande. Som att jag kan snubblas på, och liknande? Va? Vad jag vet, är det alltid de som kommer bakom, som ska anpassa hastigheten?

Och för övrigt är det bara nyttigt för människor att träna sig i att kunna vänta och vara uppmärksamma. Kallas visst mindfulness. Fast jag kallar det vanligt kattvett. 

Nog är han väl stolt nu?

I höstas skrev jag om Negus, han som vunnit en stor tävling med 1.500 katter, och utsetts till världens vackraste katt. Berättade då stolt att han bor i mitt område. Ja, inte inom Mitt Område, det kanske hade varit litet väl intimt, utan nära på lagom avstånd.


Men vet ni vad, härom dagen var han här! Exakt precis på pricken utanför min tomt! Ute på vägen. Och vet ni vad han gjorde? Pratade med min favoritgranne! Ja, han hade förstås kopplat sin husse, och lät honom sköta pratet. Själv verkade han mest upptagen av att komma vidare. Jag tror han kände att det luktade Gustav där. Och det är ju väldigt hedrande. Tänk bara, världens vackraste katt har fått min lukt i sin nos! Vad stolt han ska vara!

P.S. Negus har bytt namn. Han heter nu Brunnsbackens Pedram. D.S.

Här e´ jag!

Nån som ser mig? Jag har hittat ett nytt ställe i växthuset. Ett ganska perfekt katthus. Matte trodde ända tills nyligen att det var ett skåp att förvara trädgårdssaker i. (Var får de allt ifrån?) När hon hade tagit bort en del onödigt skräp där inne, kunde jag demonstrera dess rätta användningsområde.

Visst ser ni mig?

Jag är ju HÄR!

Som väl är, har matte insett att det är ett katthus och inte ett förvaringsskåp. Kan därför med tillförsikt se fram emot att finna mitt hus ledigt när jag behöver dra mig tillbaka.

I morgon blir det till att spotta i tassarna

Inte kan jag klaga på att det varit för varmt och soligt den här helgen. Ungefär lagom till dansen på fredagen började öset. Och då menar jag inte i positiv bemärkelse. Nåjam, det gjorde inte så mycket. Jag hade massor av gäster att underhålla. Hade faktiskt så mycket att stå i, så det var först rätt sent på kvällen som jag tog mig tid att avnjuta litet festmat. Lax och litet småplock.

Det är irriterande med allt regn, för nu är den tiden, när jag verkligen måste vara alert på Mitt Område. Överallt måste gränserna markeras. Det är ett styvt jobb, kan jag jama! 
För nu, kan ni tro, är det invasion runt omkring. Och jag vet ju, att den dagen kommer, när det helt plötsligt står en lika stursk som korkad katt här. En som inte fattar, att han befinner sig på privat mark. Därför är det extra viktigt att varenda buske som är min också bär mitt ägarbevis. 

I lördags var det faktiskt rätt hyfsat väder, så jag hann i stort sett det jag tänkt. Men igår och idag har det varit rent bedrövligt. Allt jobb jag lagt ner är nog i princip bortspolat.  Men det är bara att spotta i tassarna och sätta igång i morgon bitti.

Misses Frestelse och myntashot

Som traditionen bjuder, nu när det är midsommar, förväntar jag mig på massor med gott på smörgåsbordet; Inlagd mussvans, Misses Frestelse, stekt fjäderkotlett, färska räkor...och naturligtvis en myntashot spetsad med grädde! Vad vore midsommarafton utan den? Lagom rund under tassarna beger jag mig sedan till festen borta på ängen och dansar "Små musarna" tillsammans med kattflickan som bor alldeles intill. Det här kommer bli en alldeles underbar midsommarafton! Hoppas att ni också får det precis lika bra!

Önskar alla mina vänner och tillhörande människor en riktigt, riktigt skön midsommar! Förhoppningsvis med mycket sol och värme!

Så han gjorde, katten!

Matte kom hem från affären med en leksaksmus. Jag tycker såna är totalt ointressanta, som ni vet. Det enda jag kan "leka" med är min Girmus, men den är ju på riktigt. Ingen leksak. Märkligt nog fanns det en annan katt i mitt hus, som genast kastade sig över den löjliga musen och började bita i den. Precis som om det skulle varit en riktig mus?!

Den där katten bet och rullade runt med musen. Jag bara undrade vad han höll på med? Som han betedde sig? Så skulle jag aldrig göra!

(Och du skvallrar väl inte, matte?)

Hinder på vägen

Katten också, hur ska jag nu ta mig ut??

Man har väl rätt att sitta var man vill i det här huset? Förresten vaktar jag husses skor...

Visst får väl ja' sitta här, matte???

Men GÖR nåt då, matte!

Det är ju faktiskt MIN dörr *mutter, mutter*

Fattar du det, Puff?

Ja' har ingen lust och vakta skor längre...ja' försöker smita innan han kommer

Va? Ledigt?

Jamen, kolla!

Hon är väl inte efter mig?

Puh! Äntligen!!!

Det är inte mycket jag begär

Jag är en lugn och timid katt. Finner mig i det mesta. Tassar åt sidan när jag kan. Kloar aldrig till någon i mitt hus. Har tålamod och överseende med nästan allt. Men det finns en sak jag inte tål. Att bli nosad i baken när jag äter.

Detta stora irritationsmoment inträffar i princip dagligen. Nästan alltid när jag varit ute och jobbat en stund efter frukosten, och jag återvänder in för att fylla på magen litet. Jag är nämligen en dålig frukostätare. Tar bara litet grand på morgonen, sen vill jag ut ett tag och uträtta vissa saker, innan jag fortsätter måltiden. 

Då dyker hon upp, Piff. Möter mig redan i dörren, och hänger sedan efter mig ända till matskålen. Jag är ju hungrig, och börjar genast äta. Det är då hon sätter igång med sitt förjamade nosande. Jag flyttar litet på mig. Hon följer efter. Så kan vi hålla på. Det händer, att blir jag så störd, att jag avslutar måltiden. Om matte är i närheten kör hon bort Piff. Det uppskattar jag. 

Det är inte mycket jag begär. Bara att få äta med baken nosfri.    

Jag - en arbetsledare

Har det redan varit en helg igen? Det var ju bara någon dag sedan sist? För mig verkar helger numera betyda extra mycket arbete. Det är inget jag klagar på. Tvärtom, jag gillar det, för det innebär gemenskap. Den här helgen mest med husse.

I lördags kördes det in en stor släpvagn på min gård. Den var lastad med en massa ved. Det var bara att spotta i tassarna och sätta igång och lasta av, lägga på en skottkärra och köra in i vedboden. Det blev många vändor fram och tillbaka! Jag lät husse göra grovjobbet, och dirigerade själv körväg och lämplig uppläggsplats. Det viktigaste, alltså. För tänk om han kört snett, och tippat av allt utanför vedboden? Då hade han inte varit glad när Åskar kom på besök på eftermiddagen och dränkte hela gården.

Det har för övrigt varit det sämsta med den här helgen. Helt utan förvarning har det helt plötsligt hällts ut enorma mängder vatten. Man har inte haft en chans att sätta sig i säkerhet innan. 

Det bästa har varit stunderna emellan. Varma och soliga. När vi lastat av och packat in all veden unnade vi oss en lång paus på verandan. Jag låg på trädäcket och bara njöt. Matte och husse satt i sina stolar och verkade njuta, de med. Det var en fin stund av gemenskap.

Idag har jag faktiskt tagit litet ledigt. Firat under min hasselbuske, och haft det rätt behagligt. Bäst att passa på. Till kvällen ska det visst vräka ner en massa blött igen.

Som en katt

Detta är vi mästare på. Att se. Verkligen se. Inte titta, kanske för en liten stund, och sedan vända blicken mot något annat. Nä, jag menar att iakttaga ordentligt. Notera varje drag, skiftning, känsla och form. Det är en konst vi behärskar till fulländning. Vi ger oss själva den tiden det tar för att studera klart. 

Människor, däremot. Nog är de flesta rätt dåliga på det här? De bara tittar. Inte för länge. Särskilt inte på andra människor. Det kan de tycka är pinsamt? Såna betänkligheter har inte vi. Det tar tid att klura ut signaler. Att våga se så länge, att man verkligen tar in alla känslor och vibrationer. Sedan är det förstås viktigt, att man agerar utifrån det. 

Jag tycker själv att det här är ett viktigt avsnitt i min klokbok. På så många sätt vinner människor på att förvärva och förstärka kattliga egenskaper. Att våga se som en katt är ett angeläget exempel.

Nu önskar jag allihopa där ute en riktigt härlig helg, så tassas vi igen på måndag! 

1 + 1 = 2

Vi har ett hus med två dörrar. Egentligen tre, men altandörren räknar jag inte. Den leder bara ut till fängelset. Vad annat kan man kalla ett område, man inte tar sig ut ifrån? Tidigare älskade jag min altan. Det var innan matte spärrade in den med nät. Jo, jag kan tassa ut där nu med. På nätterna, genom kattluckan. Men det gör jag bara för att de andra dörrarna är stängda. För att att få litet frisk luft.

Men annars, som jamat, har vi två dörrar. Inte så mycket att hålla reda på, anser jag. Om vi nu antar att det ösregnar ute, och en stackars katt befinner sig ute i detta, är det då för mycket begärt, att hans människor inte bara öppnar och ropar i den ena dörren, utan i båda? Vajam???

Även om katten alltid brukar vänta vid den ena dörren, finns väl ingen lag om att det ska vara så jämt? Katten kan ju ha haft ärenden på andra sidan huset just när ösregnet började! Då är man allt väldigt dum om man tassar iväg i det blöta till den andra dörren, bara för att de står där och ropar. Och hur frustrerande är det inte att stå där och vänta?

Det fick husse allt veta med besked, när han till slut fick litet fart på hjärncellerna och öppnade bakgårdsdörren. 

Det får jag aldrig veta

Ibland kommer det tankar farande som tidigare varit otänkta. Som till exempel när jag helt plötsligt kom på att jag förmodligen har ungar. Undrar just hur de ser ut? Om de är lika mig eller sin mamma? 

Jag var tre år när jag kom till det som är mitt hus nu. Innan dess bodde jag i Tyringe, ungefär mitt i norra Skåne. Där hade jag också ett eget hus, tillsammans med min husse, och ett eget Område att bevaka. Men, det fanns också en stor skillnad. På den tiden var jag fortfarande kille. På riktigt. Ni förstår säkert. Och vem blundar och jamar nejtack när det kommer fina tjejer och uppvaktar? Eftersom jag bodde i ett rätt stort samhälle fanns det förstås några att välja på.


Det känns litet sorgligt att inte veta något om mina ungar. Om de har fått leva, och vilka liv de i så fall fått? 

Somliga saker får man aldrig veta.

Jag fick post!

Husse kom in och undrade förvånat var han skulle lägga Gustavs post? Jag får vanligtvis inte så mycket post, precis. Han visste inte att jag vunnit pris hos Kjelle Bus!

Jag kände mig som en Mycket Viktig Katt som fick paket. Jama om att det luktade intressant om det! Godis av olika slag, en boll, ett kort på Kjelle, en liten mus. Och, det som mest väckte mitt intresse, en grå stormus.

Den var väldigt intressant! Men det kom en till nyfiken...

 

Okej då, jag kan va' generös...den är ju ändå MIN!

Men nu börjar det bli litet väl med trängsel här

Bara NOSA, Puff! Det är JAG som ska provsmaka!

Mmmm, inte illa alls! Bra tuggmotstånd...lagom storlek...

kramvänlig...

Fast nu är du dödens...

...Mästerjägaren På Guldtassar har slagit till igen...

Tack så mycket Kjelle Bus!!!

Nu var det nära

Ännu en helt okej helg. Det är inte mycket jag är inomhus. Dels har jag förstås fullt upp med ordinarie översyn av Området, dels vill både matte och husse ha min hjälp vid trädgårdsarbetet. Jag ställer gärna upp och kontrollerar nyplanteringar bland annat. Det är faktiskt något av en specialitet jag har. Nosar av om jorden håller rätt kvalitet. Det känns så bra när vi arbetar tillsammans allihopa. 

I lördags var jag ändå inne ganska länge. Jag fick nämligen besök, av min favoritgranne. Nu skulle vi titta på boll på teven igen. Jag stannade kvar som sällskap hela, långa matchen, kan ni tänka er? När den var slut, ville de fortsätta titta på bollen. Det tyckte jag var litet överdrivet. Så intressant var den väl inte?

Jag behövde inte oroa mig för att vara oartig. Husse följde med grannen hem i stället, och jag var inte sen att hänga på. Fast jag följde inte med in där. Det var varmt och skönt ute, och jag funderade allvarligt på att stanna kvar ute den natten. Såg när husse återvände hem, men höll mig undan. Både han och matte var ute och ropade på mig, många gånger. Till slut föll jag till föga, och tassade motvilligt upp för trappan. 

Men det är nog inte långt borta nu. Nattarbetet.

En genialisk idé?

Fast jag är en liten smula fundersam på hur människor gillar bakelsen? Så här ser ju min drömbakelse ut. Inte en massa tjafs, utan få, men läckra ingredienser. Men när jag nu vill kunna skänka mycket pengar till katthemmen, måste jag förstås sälja mycket också. Matte tror att det spelar ingen roll vad jag säljer. Det kommer ringla köer kilometervis ändå, bara för att få handla av mig. Men det är jag inte alls säker på? 

För det mesta är det perfekt att vara Gustav. Jag önskar bara, att jag hade en stor tunna med guldpengar att dela ut till alla katthem. Människorna där jobbar otroligt hårt för att hjälpa så många katter som möjligt. De gör allt, och  mer ändå, för oss katter. Jag vågar inte tänka på vad som skulle ha hänt mig utan Kattkommando Syd.

Därför önskar jag, att jag kunde komma på en genialisk idé för att samla in pengar. Undrar just om katter får boka bord på torget?

Hoppas ni får en härlig helg, allihopa! Vi tassas igen på måndag.
 
 

Diskretion hederssak!

Oj, oj....gääääsp! Hur slut kan man bli? Det är nog som jag känner mig nu, ungefär. Vilken fest det var i natt! Våra kalas blir bara bättre och bättre, ju mer vi lär känna varann. Så perfekt det var, det går bara inte att jama vad som var bäst? Allt!!

Det var svårt att bryta upp, så det blev i senaste laget jag kom hem. Var orolig att mina människor vaknat tidigt. Skulle varit just typiskt, när jag för en gång skull ville att de sov ut ordentligt. Behövde inte oroat mig. Naturligtvis snarkade de på där inne, när jag smög mig förbi. Jag måste dock erkänna, att det var aningen svårt att se oberörd ut, när husse kom till min sovfåtölj en stund senare. Men det var bara att spotta i tassarna, hoppa ner på golvet, stretcha, och försöka låtsas hur skönt det var att äntligen få vakna. Annars hade han väl ringt vettisen. Hemska tanke!

Äntligen!

Pliktskyldigast tassade jag sedan ut och var borta så länge som jag anständigast måste utan att de skulle misstänka något. Men sedan, äntligen, kunde jag komma in, hoppa upp i husses säng och sooooooova!

Tack mina vänner för all fin uppvaktning jag fick både före och under festen! Och, om nån är litet orolig idag...jag skvallrar inte! Min nos är förseglad!

Tack, tack, tack!

Tack så väldigt mycket för alla gratulationer jag fått idag på min 13-årsdag! Jag blev jamarglad!


Min födelsedag började bra. Husse var uppe tidigt och släppte ut mig. Visserligen inte vid fyra-tiden, men ändå helt acceptabelt. Sedan har jag kunnat vara ute hela dagen. Alla regnmoln har hållit sig borta. Och jag fick en riktigt läcker lunch! En ny sorts blötmat, som jag fick premiärsmaka. Matte hade fixat extra mycket sås, och garnerat med ett räkhjärta.

Och, förvånande, men bäst av allt: Jag fick lunchen serverad ute i gröngräset! Gissa om jag blev förvånad, när matte kom gående med matskålen? Jag låg i solen och tog igen mig i godan ro, men kom snabbt upp på tassarna när jag kände de ljuvliga dofterna.

Nu är inte det roliga slut med det här. Kvällen och natten med min och Skruttens gemensamma fest är ju kvar! Krabborna är infångade, har ett stort nät med mig. Ska bli riktigt spännande att se hur många vi blir i kväll? Och så är jag väldigt nyfiken på Skruttens fiskdamm!

Nu ska jag putsa pälsen, blanka upp morrisarna och göra mig beredd, så att jag är klar, när skjutsen anländer. Festhumöret är på topp. Kompisar, vi ses!

Nu är det så här...

Ibland får man tänka om. Det har jag fått göra nu. Egentligen hade jag redan igår tänkt bjuda in er alla till kalas i morgon, onsdag, när jag fyller 13 år. Människorna kallar det nationaldagen, men dagen heter ju Gustav, så det är klart att det är Gustavsdagen! Hur som jamat, så visar det sig att min vän Skrutten fyller 12 år samma dag, och han har redan bokat DJ och ordnat en massa roliga festligheter. Fiskdamm bland annat. Bara det!

Jag har frågat honom om jag kan få vara med på ett hörn och fira där, så ordnar jag något litet senare i sommar. Det är väl roligare att sprida ut kalasen? Skrutten tyckte att det var en bra idé. Han föreslog också att vi ska ha gemensamt födelsedagskalas hos mig nästa år. Det tycker jag låter alldeles ypperligt. 


Trots regn och blåst ska jag nu ta mig ner till havet och se hur krabbtillgången är i år. Har nämligen lovat ta med mig nyfångade krabbor i morgon. Hoppas ni gillar det! 

Städa betyder stöka till?

Jag vet inte vad som tog åt matte den här helgen. Hon stökade ner nånting så fruktansvärt på mitt kontor. Jag försökte hoppa upp på skrivbordet för en titt ut genom fönstret, precis som jag brukar. Inte fanns där minsta plats att landa med tassarna! Och vet ni vad? Hon påstod att hon städade! Nu vet jag alltså vad det ordet betyder. Stöka till och göra det otrivsamt.

Nu ska det väl erkännas, att när hon väl slutat med nedskräpningen, blev det faktiskt bättre. Igår kväll kunde jag till och med sträcka ut mig i min fulla längd på skrivbordet. Det var sedan jag fullgjort dagens arbetsuppgifter där ute. Blev en heldag utomhus. 
Både fredagen och lördagen inleddes annars med blixtvisiter av Åskar. Närgångna men korta besök. På lördagen blev det dessutom alldeles vitt ute sedan han dragit förbi. Beslutade direkt om senarelagd arbetstid den dagen. 


Höjdpunkten idag var att husse kom hem igen! Och nu har han lovat att stanna hos mig riktigt länge. Han var rätt trött på att det aldrig slutade snöa i norra landet. Det kan jag mer än väl förstå. Jag skulle mer än gärna avstå hela vintern. Alltid sommar. Kan inte tänka mig något bättre.

Det finns mycket att undra

Det finns sannerligen mycket att fundera på när det gäller våra människor och deras vanor. Somligt kommer man nog aldrig begripa?

Trots att sommaren försvann nånstans, hoppas jag ni får en skön helg med sol på pälsen, antingen ute eller genom ett fönster. Vi tassas igen på måndag!