Dagen efter

Oj, oj, här har man knappt fått en blund i ögonen i natt!

Puh, orkar knappt hålla huvudet uppe...

Lisas ettårskalas passerade inte obemärkt, kan jag jama! Hon kan allt vara tacksam över att jag har så många vänner här. När alla katterna från Södertälje Katthem dök upp blev det liv i luckan minsann! Sen får jag väl be om ursäkt för att jag kanske tittade litet för djupt i gräddglaset och blev aningen högljudd frampå morgontimmarna? Husse hade i alla fall sina synpunkter på det han kallade "oväsendet", och hävdade att han behövde få sova? Men Lisa hälsar och tackar alla som kom!

Efter en sån vaknatt har jag förstås tagit igen mig idag. Passade bra i den hårda blåsten. När det viner så här hjälper inte solsken särskilt mycket, det känns kallt ändå. Men, som jamat, jag bryr mig inte. Idag är en vilodag, oavsett väder.


   

Lisa: Jag fyller 1 år idag!

LISA 1 ÅR!

Jag fyller ett år idag! Nu är jag en stor katt! Det måste vi fira! 

Alla mina vänner är välkomna på kalas ikväll när människorna lagt sig! Jag vet hur man tar sig in i matförråden här, så jag ska fixa tonfisk, makrill i tomatsås, olika sorters Dreamisar och annat som jag hoppas att du gillar! Allt det goda sköljer vi ner med grädde, eller friskt vatten, om du föredrar det. 

Efter det föreslår jag lekar av olika slag. Hela havet stormar och kurragömma är självskrivna! Och jag har en stor korg full med leksaker! Oj, så roligt vi ska ha det! Hoppas många har möjlighet att komma på mitt första kalas! Ni vet väl var jag bor? I vita huset mellan tallarna och vägen! Välkomna!

Vilken oväntad present!

Först och främst, jag kan inte nog tacka alla som uppvaktade mig på min femtonårsdag! Det är fantastiskt att ha så många vänner, och kalaset blev förstås lyckat från början till slut! Jag tror att alla kom hem igen mätta, kanske med litet svullna tassar efter allt dansande, men framför allt nöjda och på gott humör. Rätt viktigt, eftersom det då är lättare att övervinna tröttheten dagen efter. De flesta hade ju sitt arbete att sköta då, precis som vanligt!

Själv fick jag två överraskningar tidigare under den dagen. Först fick jag vitfisk till lunch! En stor portion! Det var så längesedan, hade nästan glömt hur gott det var? Piff och Puff försökte nalla av mig, men matte körde bort dem.
Sedan kom husse och överraskade både matte och mig på kvällen!! Han hade sagt att han skulle komma på söndagskvällen, och så kom han helt plötsligt körande flera dagar för tidigt! Tror det var allra bästa födelsedagspresenten!

Resten av helgen blev lugn och avslappnad. Människorna höll sig hemma, och vi myste tillsammans på altanen. Om det finns en perfekt tillvaro, så är det nog ungefär så här den ser ut?

 

Välkommen på mitt 15-årskalas!

IDAG BLIR JAG 15 ÅR

VÄLKOMNA PÅ MITT KALAS!!!

Jag räknar med att vi blir många, och har bokat största kattikoptern, som nu står startberedd på ett fält i närheten. Bara att boka plats!

På min tomt har jag jobbat hela natten med att resa partytältet. Vi börjar med att ta för oss av det vi tycker om av delikatesserna. Givetvis kommer allt fyllas på varefter det tar slut! Ingen kommer bli utan! Vagnen med nystekt strömming kommer öppna litet senare, och servera nattamaten. Kommer säkert smaka bra efter dansen i tältet! Har bokat nån som heter Cat Stevens som ska spela, hoppas han är bra? 

Framåt morgonkulan,  innan alla måste återvända hem så att människorna inte blir oroliga, tänkte jag att vi skulle ha en "grande finale" genom att leka "kloa ballonger". Vem sticker hål på flest på kortaste tiden? Kan lova att det kommer bli hur spinnande som helst!

Kattikoptern kör förstås hem allihopa så att ni i tid hinner smita in där hemma igen, utan upptäckt!

Och nu står allt färdigt. Hoppas så många som möjligt kan hedra mig med sin närvaro!

Hjärtligt välkomna!

Diskretion hederssak!

Oj, oj....gääääsp! Hur slut kan man bli? Det är nog som jag känner mig nu, ungefär. Vilken fest det var i natt! Våra kalas blir bara bättre och bättre, ju mer vi lär känna varann. Så perfekt det var, det går bara inte att jama vad som var bäst? Allt!!

Det var svårt att bryta upp, så det blev i senaste laget jag kom hem. Var orolig att mina människor vaknat tidigt. Skulle varit just typiskt, när jag för en gång skull ville att de sov ut ordentligt. Behövde inte oroat mig. Naturligtvis snarkade de på där inne, när jag smög mig förbi. Jag måste dock erkänna, att det var aningen svårt att se oberörd ut, när husse kom till min sovfåtölj en stund senare. Men det var bara att spotta i tassarna, hoppa ner på golvet, stretcha, och försöka låtsas hur skönt det var att äntligen få vakna. Annars hade han väl ringt vettisen. Hemska tanke!

Äntligen!

Pliktskyldigast tassade jag sedan ut och var borta så länge som jag anständigast måste utan att de skulle misstänka något. Men sedan, äntligen, kunde jag komma in, hoppa upp i husses säng och sooooooova!

Tack mina vänner för all fin uppvaktning jag fick både före och under festen! Och, om nån är litet orolig idag...jag skvallrar inte! Min nos är förseglad!

Nu är det så här...

Ibland får man tänka om. Det har jag fått göra nu. Egentligen hade jag redan igår tänkt bjuda in er alla till kalas i morgon, onsdag, när jag fyller 13 år. Människorna kallar det nationaldagen, men dagen heter ju Gustav, så det är klart att det är Gustavsdagen! Hur som jamat, så visar det sig att min vän Skrutten fyller 12 år samma dag, och han har redan bokat DJ och ordnat en massa roliga festligheter. Fiskdamm bland annat. Bara det!

Jag har frågat honom om jag kan få vara med på ett hörn och fira där, så ordnar jag något litet senare i sommar. Det är väl roligare att sprida ut kalasen? Skrutten tyckte att det var en bra idé. Han föreslog också att vi ska ha gemensamt födelsedagskalas hos mig nästa år. Det tycker jag låter alldeles ypperligt. 


Trots regn och blåst ska jag nu ta mig ner till havet och se hur krabbtillgången är i år. Har nämligen lovat ta med mig nyfångade krabbor i morgon. Hoppas ni gillar det! 

Dagen efter

Nu håller jag på att spricka, alltså! Vilken kväll det blev igår! Först var jag bjuden till Kjelle Bus. Ankorna han bjöd på...det var nog något av det godaste jag ätit. Fastän jag visste att jag skulle vidare på ett kalas till, kunde jag bara inte tacka nej, när Kjelle trugade. Myntadrinkarna till försatte mig i ett lagom yrsligt trivseltillstånd. Då var det dags att dra till nästa fest! 

Den förbokade kattikoptern kom på avjamad tid och hämtade nästan hela gänget, och så for vi snabbt till Nea för att gratta 4-åringen. Där var partyt i full gång med massor av mat och tårta. Grädden flödade, och DJ:n öste på med juste svansmusik. Trots att magen egentligen redan var full med ankbröstfiléer och tårta, klämde jag i mig två stora bitar av Neas suveräna tårta. Och så kom Skrutten och Skorpan med nyfångade abborrar, vem kunde motstå det? När sedan Pelle lät myntan gå runt var lyckan fullkomlig!

Vågade mig också på att bjuda upp några av de fina tjejerna, fast jag hade aningen svårt att tassa loss ordentligt. Det var något som tyngde ner mig på mitten. Magen! Ändå kunde jag inte låta bli att ta den catty-bag som delades ut vid avresan hem. Litet nattamat är väl aldrig fel? 

Men nu, nu är det en annan dag. Efter. Det är då man mår -som man jamar- som man förtjänar. Och jag får nog hålla igen några dagar. Eller vad tror ni?

Ja, jag jamar..det är oooonsdag morgon, och min mage känns så tung...

Det är nog som det ska vara

Det har varit en bra-och-dålig-helg. Börjar med det braiga. Vädret! Sommar igen! Ligga ute i solen och bara ha det hur mysigt som helst. Precis perfekt lagom pälsvarmt. Till och med behaglig temperatur på nätterna. Det var det bästa med helgen.

Det fanns mindre bra saker. Både min husse gav sig iväg och min favoritgranne! Husse till norra landet igen, och grannen till något kalas. Tyvärr inte i leverkorvslandet, det hade varit en högst förmildrande omständighet. Så för min del har helgen varit både mjukmage- och leverpastejfri.

Dessutom var matte på dåligt humör hela lördagkvällen. Och natten. Jag kom in för att få mig litet kvällsmat, men det var knappt hon såg mig. Hon menade, att hon höll på med någon slags jobb på datorn. En hemsida? Mitt hem har många sidor, men jag har svårt att tro att man kan göra dem på datorn?
Hur som jamat, så var matte och datorn ovänner! Väldigt mycket osams! 

Jag var medkännande och sällskaplig i det längsta, men till slut tröttnade jag på hennes suckande och stönande, och tassade ut mitt i natten. Där var det åtminstone lugnt. När matte öppnade dörren framåt klockan halv tre, hade jag ingen lust att chansa, utan stannade kvar där ute. Ångrade det beslutet en del, när Åskar kom på flera besök på morgonen. Fast jag hade förstås mitt växthus att tassa in i.

När Åskar väl flugit iväg, kom både solen och matte fram. Det sistjamade innebar en efterlängtad kaninfrukost. Ja, i min skål, alltså. Med sås. Ännu har matte inte börjat jaga.

Som jamat, bra och tråkigt blandat. Det är nog som det ska vara. 

Att uppskatta en katt efter förtjänst

Alla mina förväntningar om lördagens kalas infriades med råge. En av de yngre tvåbenta har den trevliga egenskapen att hon alltid är trött när hon är här. Matte har berättat att människor i den åldern nästan jämt är trötta. Tonår kallas det på människospråk. Hur som jamat innebar det, att jag fick flera timmars mys och gos med henne i soffan.

Äntligen nån som har vett att ligga still en längre stund!

Sedan kan jag stolt meddela att jag varit vägvisare till nya minisen. Förut låg han ju bara i en vagn, men nu har han rest på sig, och går när någon håller i honom. Med min intuition förstod jag att ytterligare stöd behövdes, så jag tassade tätt, tätt före honom hela tiden, och höll samtidigt ett vakande öga på om han hängde med. I bakgrunden hörde jag det gamla vanliga "i-vägen-köret". Naturligtvis ignorerade jag dylika insinuationer, och fortsatte min lotsverksamhet. Jag visste nämligen att minisen uppskattade min närvaro, och det var det som räknades.


Har inte riktigt kommit igång med patrullerandet där ute. Blir som mest en sväng runt grannens hus. Det gör jag några gånger varje dag. Piff tittar så långt efter mig, när jag tassar omkring på hans tomt, men hon vågar ju inte hoppa över staketet. Så länge som han har sin grind stängd, är det faktiskt den enda helt fredade zonen jag har. 

Förresten kom min älskade granne på besök igår kväll. Som vanligt hoppade jag direkt upp i hans knä, och lade mig tillrätta. Sedan skulle visst han och husse äta litet, men då fick husse langa mat till grannen hela tiden "för jag vill inte störa Gustav", som grannen så riktigt påpekade. Jag skulle ju blivit alldeles klämd, om han sträckt sig över bordet. Det är härligt med människor som förstår att till fullo uppskatta en katt i knäet.