Jag har min egen teori

Jam på er! Nu är jag alldeles vanlige Gustav igen! Några dagars härlig diet på vitfisk gjorde mig helt bra igen. Jag tror ju att det är precis vad min kropp kräver. Vitfisk toppad med litet tonfisk, och kanske en eller annan räka. Min egen teori är att jag drabbades av akut vitfiskbrist. Sedan fiskaffären slog igen har jag noterad en allvarlig minskning av vitfiskinköp. 

Nu har det kommit till min kännedom, att det finns en fiskaffär ganska mycket längre bort. Det var dit husse åkte och köpte min fisk i fredags. Så nu tar jag för givet, att det fortsättningsvis kommer bli bättring på tätheten av fiskinköp. För de vill såklart inte att jag ska drabbas av samma allvarliga åkomma en gång till?!

 
Har nu varit ute igår och idag, och har givetvis haft fullt upp att kontrollera och markera gränserna här. Dessutom har jag  varit behjälplig med tillsyn när växthuset isolerats. Skönt att ha det gjort, så jag kan ligga där och vila utan att frysa i pälsen.

Nu ser jag med tillförsikt fram emot en ny arbetsvecka. En vanlig-vecka. Härligt!  

Mår rätt bra

Jag ser att många är oroliga för mig, det är snällt av er! Först och främst, jag har inte kräkts något idag. 

I morse var jag litet olydig. Eller smart, enligt mitt sätt att se det. För när husse skulle gå och hämta tidningen, passade jag på att tassa ut, jag med. "Smet" kallade husse det, märkligt nog? Jag, som längtat ut så! När jag fått kontrollera det viktigaste, kom jag in igen helt frivilligt. Nu har här upprättats en slags sluss, så det är nog kört med utetassandet.  Tyvärr, för jag har hört ryktas att Inkräktaren varit synlig här igen. Hoppas han inte får för sig saker och ting. Som att hans område utökats på något sätt.

Låg på diskbänken

Där uppe är den!

Jag mår väl skapligt, men matlusten är inte som vanligt. Husse åkte och köpte litet vitfisk till mig. När den var kokt fick jag smaka. Spadet var godast, men några fiskbitar slank också ner. Det var bra att spadet smakade mums, för då slapp jag få vatten sprutat in i munnen. Matte har hållit på och sprutat mig, så det har blivit alldeles blött i pälsen.

Nu har jag mest sovit i eftermiddag. Snart ska det serveras mera vitfisk. Den absolut bästa medicin som finns!

All medicin ska smaka så här!

Hoppas ni får en fin helg allihopa! Och om jag skulle bli sämre på något vis ska ni få veta det. Förresten tackar matte och jag för alla kommentarer. Vi har litet svårt att hinna svara alla just nu. Men ni ska veta att vi läser förstås alla, och tassar runt och kollar vad ni haft för er också, även om vi inte hinner skriva hos alla!

Oväntat uppbrott

Jag är hemma igen. Matte och husse kom och hämtade mig på kvällen, för jag har inte mått så bra idag. Har kräkts, och det har varit blod i. Men nu har jag ätit några tuggor blötmat, och det var gott. Om jag inte kräks mer i natt, har matte lovat mig kokt vitfisk i morgon. Hoppas det blir så. Det var eeevigheter jag fick vitfisk.


Ni har ju fått veta litet om mitt jobb. Första natten var inget vidare, längtade hem ordentligt. Men sedan blev det bara bättre och bättre. Mest tyckte jag om den korta människan. Helst av allt ville jag ligga och vila på honom. Och han fick vila på mig. Vi tyckte jamarmycket om varann. Fick just veta att han gått och letat och letat efter mig i kväll. Vad dumt att jag skulle bli sjuk.


Men det är skönt att vara hemma också. Fast retligt att jag inte får tassa ut och kolla vad som hänt där ute. Först tyckte jag att matte och husse var jättedumma som inte släppte ut mig, men nu känner jag att jag är rätt trött. Sovfåtöljen står och väntar. Nu tassar jag dit.

 

Rapport andra dagen

Från Gustavs arbetsplats har jag fått rapporten, att han sköter sitt jobb utmärkt, och att han börjar komma in i arbetsrutinerna mer och mer. Dessutom har han fått en favorit i familjen där, och en tämligen oväntad sådan, nämligen ettåringen! Gustav, som just aldrig buffar annars, har nu inlett en riktig buffningsoffensiv mot lillkillen. Han får väl själv berätta mer när han återvänder hem.
Några möss har familjen inte sett till än. Uppätna eller bortskrämda, det är frågan?

Rapport från jägaren

Eftersom Gustav är på tjänsteuppdrag på annan ort, och utan möjlighet till egen kommunikation därifrån, måste jag som hans sekreterare vidarebefordra dagens rapport.

Gustav har hittills varit mycket förtegen om vad som sig tilldragit där på natten. Inga spår av möss syntes till på morgonen, varken i form av svansar, inälvor eller muslortar. Däremot fick husfolket veta vad han ansåg om livet som innekatt. Detta jamades ut likt en böneutropare en gång i timmen hela natten. Alla andra i huset njöt dock av att kunna sova utan skräck för att få små musfötter springande över täcket. Gustav fortsätter därmed sitt uppdrag ytterligare minst en dag./Sekreteraren

Men nu ska ni få höra!

Oj, oj, oj, här händer det saker, vill jag jama! Men först ska jag berätta om hur allt varit, när matte och husse lämnade över ansvaret till mig här i fyra dagar. Det flöt på hur bra som helst! Min favoritgranne kom in i mitt hus ganska snart efter att mina människor gett sig iväg. Sedan fick jag följa med honom ut när han gick. Vädret var fint, och Mitt Område blev avpatrullerat, så jag har ingenting att klaga på. 

Så förflöt alla dagarna. Blev även inviterad till grannen flera gånger, och vi förde djupa samjam om livets väsentligheter. På söndagskvällen, ja, nästan mitt i natten hörde jag ljudet av vår bil. Jag rusade allt jag kunde för att möta dem, och hann precis lagom för att kunna ledsaga dem, när de backade in den sista biten på min tomt. Jag blev jamarglad att se dem igen. Ville inte vara ute mer, hade ju massor att berätta för dem.

Men nu ska jag återknyta till första meningen. Jag har fått jobb! På riktigt! Som musfångare! Jo, det är alldeles sant! Den där minisen, som jag jamat om ibland, hans matte och husse ringde idag och frågade, om inte jag kan komma och jobba hos dem någon vecka? Efter att ha diskuterat saken med matte och husse, har jag beslutat att ställa upp. Jag gillar ju de stora människorna, och de har lovat att hålla den lille nyparen borta från min päls.

Så nu ska jag snart ge mig iväg på mitt första allra riktiga arbete. Har blivit lovad arvode, som ska finnas i kylskåpet där. Kommer ge er dagliga rapporter om hur det går på jobbet. Hoppas jag ska kunna göra dem nöjda!  

Så var det 'hej då' igen...

Jahajam, så är det dags att jama 'hej då' igen, men nu blir det bara till på måndag i alla fall. Två dagar tappar jag bort, men jag får försöka rapportera senare vad som hänt. Nu blir det så här, att jag och min favoritgranne ska samarbeta med att passa Piff och Puff. Han får sköta mat och sånt, så ska jag se till att de inte hittar på bus här. Ska försöka att inte vara för sträng. Jag vet, att jag brukar bli aningen barsk när jag inte får komma ut.

Mycket tvätt kommer det bli

För inlåst är vad jag kommer förmodligen vara. Det känner jag redan, att jag inte gillar. Dels för att jag inte får sköta Mitt Område förstås, men också för att jag blir tvingad att uppsöka den förhatliga lådan. Jag tycker det är så besvärligt att gräva ner saker och ting där. Håller på jamarlänge, men ändå blir det inte riktigt bra.

Men jag skulle heller inte vilja vara ute i fyra dagar. Skulle säkert sakna min sovfåtölj inne i värmen. Så det är väl bara att bita i den sega ödlan och acceptera det hela. Om det nu inte blir skapligt väder. Då ska jag försöka övertala grannen om utetassning. Vi får se. På måndag är jag alltså tillbaka med mycket att jama om. Ha det så bra allihopa till dess!

Gosjam

Så här vill jag ha det!

Jag vet inte om ni gosar på många sätt? Själv har jag egentligen bara en favoritställning. Om jag ska må riktigt gott, borrar jag in nosen hårt i mattes arm. Nästan så jag inte kan andas riktigt, det blir litet väsigt. Finns inget mer avkopplande för mig. Det är mitt supergos.

Annars gillar jag förstås också att bli kliad och klappad. Och att trampa på husses mjukmage. Något jag aldrig gör är nosbuffar. Är liksom inte min grej. I vår familj står Piff för den detaljen. Och huvudsaken är väl att man kan gosa på något sätt. Att få de stunderna i himmelriket.

Men sen får det vara sluta åkandet!

Vilken jamarskön helg det har varit! Bara sol hela dagarna, så jag har kunnat ta ordentliga raster i värmen vid min hasselbuske. Litet kyligt har det varit om tassarna på kvällarna, men jag har ändå varit ute så länge, att matte varit orolig för att jag skulle vara instängd någonstans? Inte då, jag hade ju bara så mycket att göra!

Rasten slut...

Men så måste jag berätta något dumt också. Jag kommer bli övergiven. Igen!!! Och det redan på torsdag! Mina människor ska åka bort över helgen och hälsa på några minisar, som bor långt uppe i norra landet. En av dem kan inte andas där det finns katter, så de kan aldrig hälsa på här. På sätt och vis kan jag alltså förstå att matte och husse vill dit, men det är ju jamartråkigt att de ger sig iväg. Kan redan nu meddela, att jag kommer vara hemma i mitt hus de här dagarna.


Det finns något roligt också. Det är att husse kommer tillbaka i kväll. Har varit utan mjukmagen över en vecka. Äntligen ska jag få användning för massagetassarna igen!

Tiden

Jag förstår mig inte alls på klockan och tiden. Hur man kan ha ont om den? Tiden är väl det jag lever i, från det att jag öppnar mina ögon på morgonen och sträcker ut mig, tills jag somnar hoprullad på kvällen? Förmodligen finns det någon tid efter hoprullningen också, men det är jag inte säker på, för den vet jag inget om.

"Tid är pengar" säger en del. Dumheter, jamar jag. Tiden kostar ingenting alls, och dessutom är det garanterat det enda vi kan vara säkra på att vi har, så länge som vi andas.

Problemet för våra tvåbenta tror jag är, att de delar in tiden i så många småbitar. Efter ett tag kan de inte hålla rätt på bitarna. Till slut kan de inte se vilka som är viktiga, och vilka som kan slängas bort.


Jag har aldrig ont om tid. Det kan jag inte tänka mig att någon katt har. Vi oroar oss inte för sedan-tiden. Nu-tiden är det enda vi bryr oss om. Utan att titta på klockan. Vet vilka bitar i våra liv som är viktiga. Vi är kloka. Tänk, om våra människor kunde inrätta sina liv litet mera kattlikt. Kunde slänga litet ur den där småbitshögen.

Ska börja den här helgen med att försöka påverka matte, för hon håller på och beklagar sig mer och mer över brist på just tid. Så nu måste jag undervisa och peka på all tid som finns. Bara hon kan rensa i småbitshögen. Vi får hjälpas åt.


Ha det så bra i helgen, alla kompisar med inneboende tvåbenta! Vi tassas igen på måndag!

Tji go'fika

Hördu matte, har du glömt var min mat är?

Kommer du då???

Hon fattar inget, som vanligt. Blir frustrerad. Tar och tvättar mig.

Men vad i alla sillar och makrillar...det DÄR är väl inte MAT???

Jag menar förstås den i skafferiet!

Hon förstår INGENTING...nu måste jag tvätta mig igen...

Det är så här. På morgnarna får vi dela på en påse blötmat, som jag jamade härom dagen. Eftersom Piff för det mesta slickar upp såsen, jag käkar en del av mitt, och Puff får äta bara litet grand, så brukar det bli över en del. Det sparar matte i skafferiet, så vi kan få det till en slags go'fika på eftermiddagen. 

Som iakttagande katt har jag naturligtvis lagt märke till varifrån denna guldkant hämtas. Jag brukar därför ofta intaga en strategisk position nära skafferiet, med förhoppningen att något positivt ska hända.

I den tragiska sekvensen här ovanför påstår matte, att vi hade ätit upp maten på morgonen. Att den var slut!? Jag har svårt att ta såna besked med det upphöjda lugn, jag borde. Och ni vet hur det är i såna situationer. Hur det enorma behovet av tvättning helt plötsligt slår till med full kraft. 

Ren och fin blev jag. Men magen förblev tom. För aldrig att jag äter torrisar till go'fika.

Husse prickar rätt

Idag ska jag jama om något riktigt skämmigt, som inträffade för en tid sedan. Fast det var INTE mitt fel. Det vill jag ha jamat med en gång.

Så här var det. Det var kväll, och jag låg och sov i min fåtölj som vanligt. När matte och husse gick och lade sig, stängde de dörren till vardagsrummet, där jag låg. Det är jag van vid, så jag öppnade inte ögonen ens gång.

Men så hände något ovanligt. Ja, det har faktiskt inte hänt på många år. Jag vaknade, och kände...ja, att det trängde på där bak. Om ni förstår, vad jag menar? Nu vet jag förstås var kattlådan finns, så jag tassade dit för att utföra ett och annat. Bara för att upptäcka...där finns ingen ingång!!! Panik och elände! Vad skulle en stackars katt hitta på i sin stora nöd? 

Själv tycker jag, att jag löste problemet både logiskt, elegant och praktiskt. Finns ingen toalett, så får man givetvis använda det som är tillgängligt: Toalettmattan! Det är ju inom samma sfär, så att jama.

T.f. toalett

Det var första -och säkert sista- gången som husse satte lådan på fel håll sen han gjort i ordning den. Tänk, att han lyckades pricka in just den natten jag behövde, det jag behövde!?

En helt vanlig morgon

Vår väldigt braiga frukostritual består av att Piff och jag får dela på en påse blötmat

Jag brukar lämna några bitar, men idag blev det ovanligt många

Piff slickar bara upp såsen...

...sedan käkar hon torrisar i stället! Obegripligt, om ni frågar mig...

Matte släpper in Puff, som får äta det jag lämnat...

...och själv beger jag mig ut på dagens första arbetspass!

Och vad händer med Piffs mat?? Det ska jag berätta senare! Förresten, tycker ni det är orättvist för Puff? Hon kan äta nästan bara torrisar. Mer blötmat än så spyr hon bara upp. Det är nästan så jag måste tycka synd om henne...

Hej igen!

Har ni väntat? Det har jag med! Men nu är jag äntligen hemma! Hon på pensionatet påstod att jag hade trivts bra. "Gustav, han bara är" sa hon till matte. "Han flyttar in, och bor in sig direkt". Men jag jamade minsann på hemvägen ingående om min inställning till pensionatsvistelser, och gjorde ett och annat tillrättaläggande i frågan. Bara så att matte och husse ska inse att jag anser att denna typ av semester inte är lika trevlig som den de varit iväg på.

Jag är dock tacksam att jag slapp följa med dem. De hade åkt lååångt bort till en jättestor stad med massor av bilar. Och inte en enda katt såg de på hela tiden. Stackars människor som bor där.

När jag kom hem tassade jag direkt ut ur buren och gjorde en första besiktning över Mitt Område. Tyvärr medgav vädret inte någon grundligare undersökning. Blev tvungen att påjama intassande. Då stod välkomstkommittén och väntade. Jag var måttligt road. Flydde till ytterdörren. Vad var väl blött nedfall mot det jag visste skulle komma?

Jahajam...Puff avklarad...men nu blir det värre

Ja, jag veeet att jag luktar konstigt

Jag har varit på pensionat, har jag ju jamat...fattar du dåligt?

Men nu får du väl ge dig i alla fall!

Finns det tålamodsmedaljer, tro?

 Man kan tro av bilderna att detta avklarades på kort tid, men det vill jag ha jamat, att så är inte fallet. Åtminstone kändes det som en evighet. 

Nu har jag förstås en massa arbete att ta igen där ute. Måste ju markera hela Området igen, så ingen får för sig att ta sig friheter. Regn och blåst är otrevligt, men hindrar inte min plikttrogenhet. Och på något sätt känns inte det blöta så mycket när man suttit instängd på pensionat.