Å' de första du ska göra.....

Å' de första du ska göra e' å' kolla grannens tomt...att inga skummisar smyger omkring där

Jag har haft en lektion i vaktarbete för Piff. Måste jama att hon var ovanligt läraktig. Hon stannade en lång stund för att lyssna på mina erfarenheter och anvisningar.

Det första man ska göra på morgnarna, är att kontrollera favoritgrannens tomt. Särskilt nu, när han är bortrest. Där vi bor finns många skummisar, som hälsar på utan att vara bjudna. Alltså ska en snabb överblick tas direkt på morgonen, för att senare följas upp av en närmare granskning. 

Efter det är det områdeskontroll. Det innebär en rundvandring och avnosning av vissa säkerhetspunkter. Först när det är avklarat, är det dags för frukost. Åtminstone för min del. Piff är mer så att hon måste ha sin morgondos med torrkulor för att vakna riktigt. Okej, jamar jag, vi är alla olika. Jag är som matte, hon vill inte ha just något på morgonen. Piff är som husse. Han vill ha både mat och kaffe för att bli pigg. Så därvidlag har jag stor tolerans.

När det absolut väsentligaste är avprickat, kan resten av dagen ägnas åt finjusteringar och fördjupningskontroller. Det blir ett omfattande lektionsavsnitt att lära ut till Piff. Oj, oj, vi har bara kommit till första förberedande ännu. Men förhoppningsvis har vi gott om tid till resten.

Kattgudstjänst?!

Har ni hört talas om kattgudstjänster? Inte jag heller. Men på söndag ska det bli en, alldeles bredvid pensionatet, som jag brukar inkvarteras på ibland. Läste med stigande förvåning en artikel om denna gudstjänst. 

.....jamen...

Nu kanske du ser framför dig en kyrka full med katter på bänkarna? Svans bredvid svans i andaktsfull tystnad? Katter som går fram till altaret för att få sig tilldelade grädde och en bit fisk?  Glöm det! Inte en enda katt får följa med sina människor dit. 

Men! De ska ha katten som tema, om kattens betydelse i våra liv. Kyrkan kommer prydas med tanke på temat. Undrar just vad det innebär? Efteråt blir det kattfika! Då har de försökt hitta kakor med kattanknytning. Nyfiken på hur de kan se ut? Det ska säljas mjuka katter, som någon sytt. Och alla pengar som kommer in ska djurhemmet Tassebo få.

Jag måste jama, att det är väldigt synd att matte är bjuden på födelsedagskalas på söndag, annars hade hon fått åka dit för att kunna rapportera. Förhoppningsvis kommer det ett reportage i tidningen med svar på några av mina frågor.

Hoppas det kommer många människor som ger mycket pengar till Tassebo! 

Vad kan ha hänt?

Vi har fått ett mysterium att lösa. Ingen kan förstå vad som har skett här i det tysta. Frågan är om tygmöss inte är så livlösa, som jag inbillat mig? Jamat litet föraktfullt om "leksaksmöss". Nu vet jag inte vad jag ska tro. När matte krattade min tomt, gjorde hon nämligen ett fynd nere vid staketet. Ganska nära min klös- och spaningstall.

Hur i hela Jamlunda har den kunnat hamna där????? Vi har diskuterat frågan både länge och väl, men utan att kunna komma på någon vettig lösning. Bakändan på musen var litet sargad. Den var definitivt död. Eller ehum, skulle varit...om den levt tidigare, alltså. Har tygmössen ett hemligt liv? Vad tror ni?

Besök av den svartklädde

Mina förhoppningar beträffande helgens kalas infriades. Nu ska jag direkt erkänna, att jag mest deltog i förberedelserna. Det skulle bjudas på smörgåstårtor med många räkor på. De doftade förföriskt. Precis som jag hoppats, råkade det ramla ner några räkor på golvet, när matte skulle lyfta över dem på ett fat. Det var precis den räkdos jag önskade. När matte sedan gav mig en till, tackade jag artigt, men avböjde vidare räkätande. 

Efter det kände jag hur solen lockade där ute, så jag var inte inne så mycket när mina gäster anlänt. Var och tittade till dem några gånger, och tassade runt och hälsade. Ja, och så höll jag ett vakande öga på några av mina gäster, som enligt min mening överskred gränsen för hur långt man får bege sig från mitt hus. De såg inte den, utan travade bara vidare. Vid inräkningen litet senare kunde jag dock konstatera att ingen saknades, så denna gång slutade rymningen lyckligt.

I morse kom den där svartklädde med värstingsnabeldraken. Vår vanliga drake är som ett stilla jamkurr, om man jämför. Som tur är, äter draken bara i vår braskamin. Skulle han komma ut i huset, kan jag sätta min vänstertass på, att Puff inte skulle överleva. Själv är jag ju aningen mera förhärdad, men nog känner jag hur det suger i flyktnerven när draken är i gång. 


När den svartklädde gett sig iväg, försvann både husse och matte också. Det gjorde inte så mycket. Jag tassade över till favoritgrannen, och fick veta att han ska åka bort några dagar. Fast först i morgon. Tyvärr ska han inte till det tyska landet, utan ännu längre bort. Förmodligen så långt, att någon påfyllning av leverkorvsförrådet är utesluten. Får hålla till godo med leverpastej  i stället. Men det är rätt okej, det också.

Vad tror ni om den här?

Nu har jag snickrat ihop en ny skylt. Detta med anledning av alla skällisar, som invaderat Mitt Område på sistone. Jag har förstått att bokstäver är för invecklat för deras hjärnor, så jag har försökt att få till en skylt som så pedagogiskt som möjligt beskriver mina regler.

Vad tror ni? Är den tillräckligt klargörande? Det kanske är aningen drastiskt att förespegla en färd till hundhimlen om man jagar mig? Att straffet inte nödvändigtvis behöver verkställas, är jag ju inte tvungen upplysa om. Hoppas bilden har tillräckligt avskräckande effekt i alla fall, för nu måste det bli ett stopp på dessa hundrusningar på mitt allra privataste område, precis utanför huset. Sedan jag rapporterade om det senast, har det varit ytterligare en sådan attack. Turligt nog befann jag mig inomhus då också. 

Den här helgen ska jag ha roligt. I morgon ska vi ha kalas, och alla mina bästa magkliare kommer. Dessutom har jag stora förhoppningar att det skall tappas en eller annan räka.

Plus några andra smarrigheter. Hoppas att ni också har något trevligt att se fram emot, och att det blir en riktigt skön helg!

Vad tycker ni om min nya affärsidé?

Vaddå hårt?? De' e' ju superskönt!

Jag älskar att rulla mig på stenarna utanför huset. Matte tycker att en del ser vassa ut. Jag jamar bara: Stenmassage! Har nog sett i tidningar, att man säljer något som heter spikmattor. Bah! Löjligt! 

Att rulla runt på den här typen av stenar sätter fart på blodcirkulationen och löser upp alla spänningar. Efter några minuters rullande blir man varm i kroppen, och känner sig helt avslappnad.

Jag funderar nu på att starta en affärsverksamhet för tvåbenta här. För femton Dentisar erbjuder jag femton minuters massage. Jag kan göra i ordning flera liggplatser. Fem stycken kan nog få plats samtidigt. Rabatt på priset kan erhållas vid regn.

Jag vill framhålla, att enligt en artikel i Jamlundaposten, är denna typ av massage vida mycket bättre än spikmattsdito. Det är vetenskapligt belagt i en stor undersökning utförd av doktor Luff. Bertil i förnamn, tror jag. Så det är bara att boka plats! 

"Vad är det som kroppen renar? En liten stund på Gustavs stenar!"

Å så var det dags igen...

Det är minsann inte bara fördelar med att blivit vårvarmt. Jag hade faktiskt glömt bort vad det där speciella prasselljudet innebar, och glömde därför att smita undan. Nästa gång ska jag vara mer uppmärksam och alert. Naturligtvis jamar jag om sprut i nacken.

Blev totalt överrumplad, när matte överföll mig vid dörren i morse. Försökte halvhjärtat att ducka, men det var förstås lönlöst. I kraft av sin storlek vinner matte alltid. Åtminstone över mig. 

Hon fick kämpa mer med Piff, hörde jag. Lyckas man inte i första försöket, är det liksom kört med henne. Till slut lyckades matte droppa på nästan hela förpackningen, men då var det eftermiddag, och matte hade plåster på armen. Om jag tänker efter, så är det nog smartast att använda min metod. Även om jag gömmer mig, ger jag mig utan strid, när jag inser det oundvikliga. Att vänta åtta timmar på att få tassa ut är absolut ett sämre alternativ. Men hon är ju inte så klartänkt, Piff.

Dunder och skall

Dagens andra arbetspass börjar med en rekognocering. En snabb blick mot väster. Finner ingenting anmärkningsvärt.

Men vad är detta?

*Nosa, nosa*..mmm..*nosar igen*..är nästan helt säker...

Jo...typiskt skällispink...han som sprang runt mitt hus igår kväll

Bäst att gradera upp spaningsnivån ett snäpp

Igår kväll, när jag låg och myste framför brasan i godan ro, dundrade det helt plötsligt till utanför huset. Inte nog med dundret, det skälldes också! Både matte och jag tittade ut genom fönstret, och såg någonting stort och mörkt som rusade omkring. Och något litet och ganska mörkt framför. Skällisen hade hittat en kanin! Ute på vägen stod hundens människa och skrek. Till slut började skällisens öron att fungera, och både den och människan försvann. Förmodligen kaninen också.

Matte och jag kunde fortsätta samvaron framför brasan i lugn och ro.

Min världsbästa gren

Det hemska vita, som gav mig skrämselhicka i fredags, är helt borta igen. Med andra jam är det full fart där ute igen. Efter många misslyckade jaktförsök, har jag äntligen lyckats fånga en fjäderkotlett. Mer med betoning på fjäder, än kotlett. Matmängden är verkligen minimal.

På lördagen var det nästan sommar ute. Matte och jag satt, respektive låg, och solade länge på eftermiddagen. Men igår var det mulet och blåste litet kallt på förmiddagen, så jag passade på att ta igen litet förlorad sömn. Hittade mattes kofta slängd på gästsängen. På koftan hade en mängd gott doftande strån från min päls fastnat sedan tidigare gosstunder. Blandat med mattelukten blev koftan rena måbrafabriken. 

Bättre än Felliway...

I morse kom det en stor skällis förbi på vägen, dragandes på en människa. Erfarenheten har lärt mig, att det endast är klass 1-varning när de har människan i band. Då kan man lugnt ligga ner, även om de nyfiket betraktar mig bara en liten bit bort. Det är mycket mer förrädiskt med alla skällisar, som kommer som raketer nere på stranden. Tur att det finns undsättningsträd strategiskt utplacerade. Plus att jag innehar världsrekordet i staketöverhoppning. Träning lönar sig!

Skylten är klar!

Jag har funderat en hel del på de förslag jag fått från bland andra Frasse och Maurice o Kajsa om att ha en gränskontroll vid Mitt Område. Detta med anledning av det intrång, som gjordes härom veckan, då en inkräktare tog min matplatsbuske i besittning. Har nu tillverkat en skylt att sättas upp på strategiskt ställe. Sedan måste jag förstås ha flera gränsstationer, Mitt Område är ju ganska vidsträckt. Men tjugofjorton skyltar bör nog räcka. Ja, vad jamar ni? Själv är jag rätt nöjd med utseendet, men om ni tycker att något bör tilläggas kan ni väl tassa ner det?!

Återstår för mig bara att önska alla mina kompisar, och de människor de har tass om, en riktigt skön vårhelg med mycket sol!

Växthuskontroll, matte får bakläxa

Jag har haft kontroll i växthuset. Upptäckte en massa vissna blommor. Uppmanade matte att slänga dem.

Här är det skräpigt. Dags att städa, matte!

Och hur ser det ut här borta, då?

Ännu mer ostädat på golvet. Men plasten ser intakt ut.

Det här inspekterandet tar på krafterna. Vad trött jag känner mig helt plötsligt...

Du får städa själv, matte...zzzzzzzzzzzzzzzzzz

Min dag

Det har varit sol hela dagen.

Jag hittade ett jättebra ställe att rulla på. Ser ni alla de små kulorna? Det är kaninbajs.

Det får man fin päls av. Åtminstone luktar man gott.

Markerade noga min konstiga stubbe. Den utgör min gräns mot vägen.

Följde med matte och inspekterade rabatterna

Låg i gräset och bara njöt

En underbar dag

Det enda dumma den här dagen var ett litet jamutbyte jag hade med Piff. Hon satt och spanade på fjäderkotletterna på första parkett på altanen. Jag var också intresserad, och tyckte att det var min tur att få guldplatsen. Där gick våra åsikter isär. Jag löste konflikten genom att tassa ner på gräsmattan i stället. Gissa vem som kunde spana bäst?

Hur sunt som helst!

När jag tassade förbi radion idag, hörde jag, att de pratade om katter. Eftersom det alltid är intressant att lyssna på hur människor tolkar oss, stannade jag till. 

"Katter är väldigt stresskänsliga" sade en, som tydligen var vettis. Det får mig att fundera. Vad är stresskänslig för något? Att man inte gillar att flytta? Eller att möblerna i ens hus dras runt, och ställs på andra platser än de ska vara? Kanske att det kommer en skällis och invaderar ens hem? Om man inte uppskattar sådana saker, utan protesterar med de medel man har tillgängliga, innebär det att man är stresskänslig?

Jag anser, att man i så fall är klok och reagerar väldigt sunt. Det är väl självklart, att man mår bäst, när man har ordning och reda omkring sig? När människor då stör de rutiner man mödosamt byggt upp, är det väl alldeles som det ska, att man jamar ifrån om det? Det är inte känslighet, det betyder bara att man är frisk i knoppen! Eller hur?

Stresskänslig?

Se, här är han!

Får jag lov att presentera: Min favvogranne!

Här är han, min allra bästaste granne. Det är på tiden att ni får se honom, så ni förstår att han finns, och inte är nån slags Mållgan som jag hittat på.

Efter en kort hälsningsprocedur hoppade jag över staketet. Stannande sedan kvar på hans tomt ett bra tag. Piff var nämligen också ute, och jag njöt av att vara ensam katt hos grannen. Hemma på min egen tomt är hon alltid ett orosmoment. Jag ser en katt röra sig, och det är klart att jag misstänker att det är Piff. Men jag måste ändå alltid smyga och kolla upp så att det verkligen är hon. Det hände flera gånger idag sedan jag kommit hem från grannen. 

Mitt smygande kan i värsta fall misstolkas som begynnande angrepp. Möjligtvis att jag kryper ihop och ser ut som om jag förbereder en attack, men det tycker inte jag kan tas som en anledning till väs och fräs. Inte alls! Och förresten, apropå väs och fräs, så blev jag utjamad idag när jag spydde. Som jag tidigare berättat, måste jag alltid jama högt innan jag spyr. När jag gjorde det idag kom Piff springande och jamade argt åt mig. Så det var bara att sluta låta. Men spydde, det gjorde jag i alla fall.

I lördags var minisen och hans människor här. Tyvärr hade de inte min stol med sig, så jag brydde mig inte om att vara inne. Gjorde en liten artighetsvisit precis när de skulle åka hem, så jag fick jamat hej då till dem. Man får inte glömma att pyssla om människor. Även om de glömmer ens stolar.

Ingen kattälskare, hoppas jag?

Idag har mina människor varit borta hela dagen. Tyvärr fattade jag inte att jag skulle bli instängd så länge. Då skulle jag inte påfordrat ingång när de gav sig iväg. Den här dagen har alltså mest ägnats åt slappande här inne.

Under tiden har jag i alla fall hunnit fundera på saker. Till exempel, hur ni jamar olika saker? Har ni några speciella ljud ni använder för att väcka uppmärksamhet? Eller något särskilt ni gör? Puff har en grej, hon krafsar på stolsbenet där matte sitter när hon vill något. Puff alltså. Det är hon som både krafsar och vill. Bäst att förtydliga, ifall detta läses av tvåbenta. 
Piff skriker när hon vill ut. Inte alls likt mitt ut-jam. Jag vill gärna höra om ni har några speciella jam eller knep!

Igår kväll, sent, blev vi rätt bekymrade, alla vi katter, för det lät något där ute. Som en katt som skrek jättehögt. Vi tassade runt och kollade i alla fönster. Matte öppnade dörren litet grand för att höra bättre. Hon var rädd att någon skadat sig, eller så. Skriken höll på jättelänge, till slut orkade vi inte bry oss längre. Då kollade matte i sin ajfån, där har hon fågelljud inlagda. Det var en kattuggla vi hört! Hoppas att den heter så för att den låter som en katt, och inte för att den älskar katter till middag.

Det är fredag igen. Jag har uppmärksammat att matte köpt hem mina favvogodissticks med lax och forell. Fredagsmys! I morgon ska minisen komma med sina människor. Hoppas de har med sig min stol. 
Och så hoppas jag att alla mina kompisar och deras människor får en riktigt härlig helg med mycket sol!

Fram med sticksen....NU!

Husse är bäst!

Trots en massa regn har det varit en bra dag. Min husse kom tillbaka, och mjukmagen hade han med sig! Njöt i fulla drag av att äntligen på sätta klorna i....massera honom ordentligt. Och det är inte bara hussemassagen som förgyllt min dag! Nästan det allra första husse gjorde när han kom hem, var att åka till fiskaffären. Jag kände ju direkt han kom tillbaka med påsen, att den innehöll ljuvligheter. Dumt nog plockades allt in i kylskåpet med en gång. Jag hade väldigt svårt att slita mig från köket. Tassade fram och tillbaka, markerande att jag hade begripit vad de försökt gömma i kylskåpet. 

Hela eftermiddagen gick utan att godsakerna togs fram. Till slut gav jag upp, jamade 'ut' (jodå, de förstod), och tassade ut i ösregnet. Inte kunde de väl sedan neka en blöt och frusen kisse litet vitfisk? Helt rätt uträknat av mig, för när jag kom in, gjorde husse i ordning tre tallrikar med vitfisk. Och den största portionen till den stiligaste katten, förstås!

Inkräktare!

Ta din svans och dra nånstans...det här är MIN buske och MITT område...fattar du???

Mitt Område har drabbats av inkräktare igen. Det börjar 

bli en vana, som jag vill bejama som otrevlig. Tycker det räcker med de sysslor som ingår i mitt dagliga jobb. Bevakning och bortjagande av inkräktare tar på humöret. Den här gången fick jag ta till mina mest kraftfulla brösttoner. Ni skulle hört den andra! Lät som hesa Fredrik, ett förfärligt kraxande.

Just den där busken är särskilt olämplig som tillflyktsplats för objudna. Det är nämligen min matplats! I total avskildhet kan jag där förtära min egenfångade mat. Man kan jama att det är litet helig mark för mig. Och där låg den rackaren och tryckte! Inte konstigt att jag blev extra upprörd!

Efter ett tags dividerande, tog jag saken i egna tassar, och körde bort honom med en kort, men intensiv jakt.

 

Kan ni tänka er det?

De' e' så skönt i solen, matte...

Men när du öppnar dörren kommer jag såklart!

Inte för att jag hade något ärende där inne, och jag ville därför ganska omgående ut igen. Men det hade ju kunnat stå en stor skål med vitfisk vid min matplats. Det är dumt att chansa. Då hade förstås Puff käkat upp alltihopa, om jag inte kommit in. Nu var det naturligtvis sorgligt tomt på vitfiskskålar där inne. Bara de gamla vanliga torra kulorna radade upp sig längs matskålskanten.

Igår började jag fundera på skällisar. Tänk att deras mattar och hussar måste gå särskilda kurser för att de ska kunna uppföra sig ordentligt! Och skällisarna finner sig i det? Kan ni tänka er en kurs, där vi skulle gå runt i en ring och lära oss att sitta och ligga på kommando? Jag blir alldeles matt av bara tanken! För dem går allt ut på att vara så mesiga och lydiga som möjligt. Då är de "duktiga"?
Det är då en jamrans tur att man är född till katt!

Jag tigger inte, är bara hänsynsfull

Vilken härlig helg det har varit! Jag har varit ute så mycket. Nästan så matte blev orolig i fredags kväll, hon undrade om jag hade rymt. Hon tyckte jag kom hem i senaste laget, men det var ju massor att undersöka i mörkret. På dagarna har jag kunnat ligga och sola i min grop vid grannens staket. Det har varit ett riktigt stekarliv, kan man jama.

Fast igår bestämde jag mig för att hälsa på min favoritgranne. Han har blivit litet försummad den senaste tiden. Tog igen det med råge, för jag tillbringade hela eftermiddagen i hans sällskap. Det första jag alltid gör när jag kommer in där, är att sätta mig framför hans kylskåp. Där sitter jag, tills jag får något smaskigt = leverkorv. Naturligtvis tigger jag inte, det är inte därför jag kan sitta där länge. Det är bara av hänsyn till honom, han kan ju ha andra, viktigare uppdrag att utföra först. Dessutom vet jag, att belöningen kommer. 


Så även igår. Efter det hade vi ett litet jam killar emellan, och sedan tassade jag in till hans säng. Där har jag en speciell plats på mitten, som jag alltid boar in mig i. Måste ha lurat till, för när jag vaknade hade eftermiddagen tagit slut. Tackade artigt för allt, och begav mig hemåt.


Idag gjorde jag en säkerhetskontroll i monsterskåpet. Även om det försvann ett monster för några veckor sedan, så är jag orolig för att det kan finnas fler där. Åtminstone måste jag kolla litet då och då. Är man säkerhetskatt så är man.

Såg lugnt ut just nu i alla fall...

Jamiska 5

Jag vågar påstå, att matbrist är ett av de mest förekommande problemen för oss katter. Jo, jag vet att det finns några turkatter, som har ständigt påfyllda matskålar, men jag tror att merparten av oss är satta på något som heter diet. Det är detsamma som svält. Eller att man får någon slags i-stället-för-mat. 

Vad jag förstått, ökar problemet med stigande ålder. När man är liten, får man äta precis hur mycket som helst. Men sedan...

För oss som får finna oss i begränsningar, är väl matportionernas storlek det som orsakar flest dagliga diskussioner med våra människor. Det går väl knappt en dag, utan att denna fråga är på tapeten. Men ge upp? Icke, sa Nicke!

Idag är det i alla fall fredag, och det inger en viss förhoppning om någon liten extra godbit i alla fall. Om inte den här dagen, så någon gång i helgen. Och det hoppas jag att ni också får, mina kompisar! Ha en riktigt skön helg, så tassas vi igen på måndag.

P.S. För er som inte sett/hört den, vill matte absolut påminna om länken hos Kjelle Bus, där de i Rix Morronzoo läser upp Hundens och Kattens dagbok. (Längst ner i bloggen.) Hon skrattar så hon håller på att ramla av stolen varje gång hon hör den. Jag begriper inte alls det roliga??? D.S.

Påminnelse till alla mattar och hussar om KUL

På förekommen anledning ser jag nu som min uppgift att påminna om KUL, kattuppgiftslagen. Jag citerar ur KUL:

"KUL har till syfte att skydda katter mot att deras kattliga integritet kränks när kattuppgifter behandlas."

Och så här ska lagen tolkas:

I kattuppgiftslagen finns regler för hur kattuppgifter får behandlas. Lagen bygger i hög grad på samtycke och information till de berörda katterna. Det finns också regler om säkerhet och rättelse av felaktiga uppgifter. Kattförbund, bloggkatter och andra kan utse ett kattuppgiftsombud som självständigt kontrollerar att kattuppgifter behandlas korrekt.

Och här kommer en riktig godbit ur KUL:

Fråga: Räknas foto som kattuppgift?
Svar: Ja, all slags information som direkt eller indirekt kan knytas till en katt som är i livet räknas enligt kattuppgiftslagen som kattuppgifter. Det innebär att man måste ta hänsyn till bestämmelserna i kattuppgiftslagen. Det kan till exempel krävas samtycke från den katt uppgifterna avser.


Vad säger ni nu då, mattar och hussar? Jag har alltså bara citerat lagen rakt av. Så nu vet ni vad som gäller. Ett tips är, att ni i fortsättningen riktar era blixtmojänger mot blommor och liknande, som inte omfattas av KUL. 

Så var det jamat.

Vill du skratta gott? Titta in hos Kjelle Bus!

Smyger mig in på Gustavs blogg med ett tips: Klicka dig in hos Kjelle Bus och lyssna på Hundens och kattens dagbok! Ett riktigt gott skratt garanteras!/matte

Eller hur?

Jag sitter vid altandörren och väntar. Har varit ute precis hela förmiddagen, och det suger i magen. Jag är inte ensam. Piff sitter också här, på ett skåp alldeles bredvid mig. Hon väntar också, även om hon bara varit ute en liten stund. 'Aldrig ute mer än en kvart' verkar vara hennes motto för närvarande.

Ja, ja...hej på dig...vi sågs ju alldeles nyss...nu räcker det med nosande tycker jag...

Det räcker nu, jamade jag!

Det finns bara ett osvikligt sätt att få Piff att sluta nosa, och det är att börja nosa på henne. När jag gjorde det, försvann hon som en blixt, och blev bara ett grått streck på mattes bild. Inte mycket att visa. 

Nu måste jag få ha synpunkter på det här plåtandet. Här står alltså en fullständigt utsvulten och utmärglad katt och visar med all önskvärd tydlighet att det är av nöden att få komma in snabbt. Vad gör kattens matte? Skyndar sig att öppna dörren, och tycker jättesynd om sin kisse? Nä, hon tar fram kameran och tar bilder! Och detta är sannerligen inte enda gången det händer. Mycket viktiga saker får ideligen stå tillbaka för detta fotograferande. Det har till och med hänt, att jag fått vänta flera minuter på mitt fat med vitfisk, bara för att hon ska hämta kameran först! Upprörande, minst jamat, är vad det är!  

Har dessutom en känsla i svanstippen att detta öde är något jag delar med mina kompisar. Eller hur?

Jag har mina tvivel

Ska de' föreställa GRÄS???

Jag letar och letar efter det saftiga, goda gräset jag minns brukade finnas där ute. Ibland smakar jag försiktigt på det som finns där i stället. Det är oätligt, kan jag jama. Dessbättre växer det riktigt smaskigt gräs på köksgolvet. Brukar bita av några strån till frukost varje morgon, efter att först ha druckit mig otörstig i min fontän.

Jag skriver min fontän, för det nästan bara jag som använder den. Piff och Puff dricker mest ur vattenskålen, som står bredvid min mat. Ganska logiskt, för det är där de helst äter också. Särskilt Piff är väldigt sugen på min mat. Vilket naturligtvis får till följd, att jag nödgas tulla ur deras skålar. Av ren överlevnadsinstinkt, alltså. För ibland tror matte, att det är jag som ätit upp min mat, och ibland tycker hon att jag kan vänta litet med att få påfyllt. Därför smyger jag till Piffs och Puffs skålar när hon är utom synhåll.

Själv påstår hon, att hon har bra koll på vem som äter var, men det tvivlar jag starkt på. Jag ser ju vad jag ser. Att min matskål ständigt har ett tomt hål i mitten.