Å så var det dags igen...

Det är minsann inte bara fördelar med att blivit vårvarmt. Jag hade faktiskt glömt bort vad det där speciella prasselljudet innebar, och glömde därför att smita undan. Nästa gång ska jag vara mer uppmärksam och alert. Naturligtvis jamar jag om sprut i nacken.

Blev totalt överrumplad, när matte överföll mig vid dörren i morse. Försökte halvhjärtat att ducka, men det var förstås lönlöst. I kraft av sin storlek vinner matte alltid. Åtminstone över mig. 

Hon fick kämpa mer med Piff, hörde jag. Lyckas man inte i första försöket, är det liksom kört med henne. Till slut lyckades matte droppa på nästan hela förpackningen, men då var det eftermiddag, och matte hade plåster på armen. Om jag tänker efter, så är det nog smartast att använda min metod. Även om jag gömmer mig, ger jag mig utan strid, när jag inser det oundvikliga. Att vänta åtta timmar på att få tassa ut är absolut ett sämre alternativ. Men hon är ju inte så klartänkt, Piff.