Något positivt finns det

Det börjar bli kallt om tassarna nu. Snart behöver jag nog inte den gula medaljongen om halsen. Den, som ska göra att fästingar inte gillar mig. Nu har jag haft den på mig sedan mitten av maj, och kan konstatera, att antingen hjälper den minst lika bra som de medel man sprutar i nacken på mig, eller också har det varit väldigt få fästingar här. 

Innan jag började med medaljongen hade jag tre fästingar på mig på kort tid, trots att jag var "sprutad". Fram till min hotellvistelse har jag varit helt utan "sprut", och har haft cirka tio fästingar på mig på fem månader. (På hotellet skulle utekatter vara behandlade, så jag fick en dos i nacken innan.)

Fungerar? Bara bluff? Inte vet jag! Men ett vet jag, att det enda positiva med kyla under tassarna är att jag slipper de där hemska angriparna!



  

Fästingen som hoppade bort från pälsen och försvann

Nu har den första fästingen för i år krupit på min päls. Matte fick syn på den precis utanför ytterdörren. Den kröp i min nacke. Hon bar in mig för att plocka bort den med fästingplockaren. När hon väl hittat den, hittade hon inte fästingen! Det var jättejobbigt, jag fick finna mig i att bli undersökt om och om igen. Trodde aldrig hon skulle sluta leta. Den hann väl hoppa ner från mig där inne nånstans? Så nu går matte och tittar misstänksamt på golvet. För att inte jama om de rigorösa kontroller jag får genomgå varje gång jag kommer in. Snart blir det väl kroppsscanning också. 


I djuraffären såg matte en slags medaljong att hänga i halsbandet. Den ska göra pälsen så obehaglig för fästingar att de inte vill stanna kvar där. Genom någon slags ljud ska det bli så. Ett år ska ljudet räcka. Medaljongen har funnits i tre år, och i affären påstod de, att den är jättepopulär, och att människor kommer tillbaka och köper en år från år. Är det någon som har provat den? Den kostar ganska många pengar, runt trehundrafemtio stycken, men Frontline kostar också mycket. Sen ska man förstås inte bli av med halsbandet, vilket händer mig litet då, när jag måste försvara Mitt Område. Men det är klart, om det fungerar, skulle det vara jamarskönt att slippa få sprut i nacken, och en massa konstigt i pälsen.

Å så var det dags igen...

Det är minsann inte bara fördelar med att blivit vårvarmt. Jag hade faktiskt glömt bort vad det där speciella prasselljudet innebar, och glömde därför att smita undan. Nästa gång ska jag vara mer uppmärksam och alert. Naturligtvis jamar jag om sprut i nacken.

Blev totalt överrumplad, när matte överföll mig vid dörren i morse. Försökte halvhjärtat att ducka, men det var förstås lönlöst. I kraft av sin storlek vinner matte alltid. Åtminstone över mig. 

Hon fick kämpa mer med Piff, hörde jag. Lyckas man inte i första försöket, är det liksom kört med henne. Till slut lyckades matte droppa på nästan hela förpackningen, men då var det eftermiddag, och matte hade plåster på armen. Om jag tänker efter, så är det nog smartast att använda min metod. Även om jag gömmer mig, ger jag mig utan strid, när jag inser det oundvikliga. Att vänta åtta timmar på att få tassa ut är absolut ett sämre alternativ. Men hon är ju inte så klartänkt, Piff.