Mums!

?

Någon som kan gissa vad detta är??

Det är ju resterna av min delikata måltid! Matte påstod att det var den största gräshoppa hon sett i det här landet. Hur som helst var den perfekt krispig och väldigt läcker i smaken. Det var inte mycket jag behövde lämna, som synes. Väldigt hyggligt av den att följa med mig in!

Och apropå följa med in, jag har inte haft en enda fästing på mig sedan matte satte på mig fästinghalsbandet i mars. Inte någon! På hela sommaren! Det har husse, men så vägrar han sätta på sig halsband också...


 

Liten helgrapport

Efter det ganska jobbiga besöket hos vettisen i torsdags, har det varit skönt att kunna slappa ute i det härliga vädret i helgen. Det har verkligen varit perfekt avkopplingstemperatur, lagom varmt både i solen och i växthuset.  Och lugnt har det varit runt omkring. Inga grannar har synts till. Inte heller någon som vill köpa huset mitt emot. Har därför ostörd kunnat utföra mina inspektioner. Men mest har jag varit hemma. Med ålderns rätt tar jag det litet lugnare nu.

Jag har fått ett nytt halsband. Det ska se till att jag slipper fästingar. Hoppas det hjälper, för jag har haft många på mig den senaste månaden. En gång blev jag faktiskt litet gramse på matte när hon skulle ta bort den. Det är inte ofta jag visar humör, men det gjorde ju så ont när hon höll på! Även för mig finns en gräns för tålamodet. Sprut i nacken ska jag visst få slippa i fortsättningen. Vettisen sa att halsbandet är lika bra, men ofarligt för mig. Hoppas hon har rätt!

Välkammad!

Så har det varit helg igen. Även om jag som katt inte bryr mig så mycket om veckodagar, uppskattar jag helgerna. Mest för att husse ligger och läser mycket på söndagarna. Och, som ni nog känner till, är liggande husse något av det bästa jag vet! De senaste dagarna har vädret varit högst opålitligt, alltså har det passat mig som tassen på musen att hålla husse sällskap i sängen. 

Fästingarna har börjat komma på allvar. Jag är därför återigen en ytterst välkammad katt. Sedan husse förra året fick en fästing i sängen, har reglerna för pälsinspektion skärpts. Som den tillmötesgående katt jag är, finner jag mig för det mesta, men ibland tycker jag det får vara måtta på tidsåtgången? Särskilt när det inte finns en smula mat kvar i magen, kan tålamodet tryta. 

Idag har det varit blåsväder. Sådana dagar tillbringas bäst i lämplig säng. Välkammad och fin.


 

Dags igen

Om förra helgen var mest sova inne och litet ute, så har det varit precis tvärtom nu. Jag längtar ut hela tiden, även om det ska erkännas att en hel del tid tillbringas i växthuset. Igår övervakade jag matte när hon hängde saker i min hasselbuske. Ska nu föreställa en påskbuske? Mig kvittar det, huvudsaken är att jag får ha min meditationsplats orörd.

Idag hittade jag matte på en stol ute i solen. Blev jätteglad, och kände att jag för en gångs skull ville hoppa upp i hennes knä. Det är inte så ofta nu för tiden. Vi hade det så skönt, och jag blev kliad där jag ville bli det. Ända tills hon helt plötsligt började gräva i pälsen på ett illavarslande sätt. Jodå, en fästing satt fast på halsen. Otur för den att jag fått sprut i nacken, den mådde inte bra alls. Så dåligt som man kan må, faktiskt. Förmodligen får jag ställa in mig på noggranna inspektioner på kvällarna igen? Men vad gör det, bara den härliga värmen håller i sig?!


 

Man kan börja i det lilla formatet

Det verkar aldrig ta slut, innesittarvädret? Men kallt är det inte. Olika insekter verkar tro att det är vår igen? Jag har haft en sån där fuling på mig, ni vet, f-ordet? Inte för att jag bryr mig, men mina människor gjorde inga glada miner. Den kremerades direkt på kammen, så den ställer garanterat inte till någon skada mer.

Det är nog det mest dramatiska som inträffat den här helgen. Jo, en sak till har hänt. Det har ställts in ett träd i vardagsrummet! Jag var ytterst tveksam först till detta tilltag. Efter att ha nosat igenom det ordentligt utan att upptäcka något graverande, släppte jag i alla fall in det. När jag tänker efter, är idén inte så dum. Vi tar in skogen, nu när vädret så eländigt. Då kan man ju vara ute inne! Men då vill jag beställa några tallar också, och gärna några grästuvor. Plus en rejäl sandhög. 

Men ett träd är alltid en början!

Det finns gränser

Då var första helgen i höstmånaden oktober avklarad. Så värst höstlikt har det inte varit hos mig. Som ett bevis på det hittade husse en fästing på mig i lördags, den första på flera månader. Så nu har det varit extra kamningar några dagar. En enda gång har matte blivit fästingbiten, och det var också på hösten. Dessutom var det en borrelia-fästing. Såna gillar vi inte! 

På söndagen bestämde jag mig för ett extra noggrant arbetspass, ibland måste även ytterområdena ses till. Kan inte hjälpas att jag då kom utom hörhåll när mina människor ropade. Förstår inte att det ska oroas, så fort jag är borta litet längre? Har nog skämt bort dem litet?

Att utföra utvidgade kontroller är så smidigt nu. Det är tomt i de flesta husen runt omkring. Framför allt inga irriterande hundar. Jo, det finns en. Han bor alltid här, men har jämt sin matte i koppel. Tur det, för det är en sån som far fram som en torped, trots att hans matte försöker hålla emot. Och jag kan meddela, att den delen av mitt Område aldrig har blivit genomgånget! Det finns gränser för min undersökningsplikt, anser jag.

 

Premiärtid

Nu är det tätt på dem, premiärdagarna! Idag upptäckte jag till min glädje att matte stod ute vid torkställningen. Ytterligare en av livets ljuvligheter uppenbarade sig framför min nos! Sedan tvättkorgen blivit vederbörligen invigd, fick tvätten hängas upp. 

Kanske är de stora premiärerna avklarade nu? Växthuset, hasselbusken och tvättkorgen. Sedan kommer de mindre trevliga, som fästingar, getingar och ormar. Jag har noterat en ökad aktivitet när det gäller min pälsvård varje gång jag kommer in? Blir kammad med stor noggrannhet. Det tycker jag är rätt skönt, ett tag, men för det mesta måste jag sätta en gräns. Hon är litet väl nitisk, tycker jag? Dessutom måste jag efteråt sköta själva finputsningen själv. 

En premiär till kom jag på, förresten. Det är när jag måste söka skydd i skuggan, när solen är för varm. Men det blir nog inte i morgon.


 

En nästan lyckodag

Dagen började som en riktig lyckodag! Matte öppnade dörren till mitt växthus! Äntligen fick jag komma in där igen!

Det har ju stått obevakat så länge, en omfattande kontroll var därför genast nödvändig. Skåpet och vattenkannorna blev godkända...

...liksom hörnet bakom frigoliten, men där krävdes en mer omfattande undersökning först.

Funderade sedan på om jag skulle ta och lägga mig på plasten ett tag, den kändes rätt mjuk? Och varmt var det där inne!

Klart jag skulle passa på! Lade mig tillrätta, och visade matte att hon kunde hitta på något annat ett tag. Jag tänkte stanna kvar, ha det skönt och njuta av tillfället!

En liten stund senare, när jag mediterat färdigt där inne, såg jag matte gå mot källaren. Då fick jag fart! Tänkte, att kan det vara så att det är min stora turdag idag? Först växthuset, och nu källaren! Men, suck, så väl var det inte!
"Du stannar där, Gustav" sa matte med sträng röst, när hon öppnade dörren. Och det gjorde jag ju, det är nästan löjligt vad lydig jag är? Men sen fick jag massor med kli för att jag varit "duktig katt"? Snarare dum katt, om ni frågar mig!

Sen har de där otäckingarna som börjar på "f" vaknat. Frånsett det, och det retliga med källaren, har det varit en riktig lyckodag med mycket sol!
 

Sett både det och andra

Det är mars! Har hört att det är något särskilt med mars och katter? Antar att det är för att vintern ska ge sig av? Där jag bor har jag tack och lov inte sett till den på länge, men jag vet att det inte är så överallt. 

Jag kan rapportera att jag observerat årets första humla! Den surrade runt mitt huvud redan i torsdags, en riktig bamse. Kanske trodde den att det fanns nektar i mina öron?

En annan bra sak som hände i torsdags, var att husse dök upp här igen! Jag var förstås snabb att inviga min favoritplats, på hans mage. Nästan tvingade ner honom i soffan. Fast han protesterade inte särskilt mycket.

Annars har det varit en ganska lugn helg för min del, med en lagom blandning av inne- och utejobb. Tyvärr innebar utearbetet att matte hittade en fuling i min nacke, trots sprutet. Så nu måste jag passera säkerhetskontrollen innan jag får checka in i mina sängar på natten. Har inga särskilda synpunkter på det. Huvudsaken jag får sova hos husse och matte.  

 

Det börjar likna nåt!

Nu börjar det faktiskt likna nåt! Dörren till mitt växthus står öppen på dagarna. Min grop under hasselbusken är solvarm och inbjudande igen. Variationen av maträtter på restaurangen under fågelbordet börjar bli allt större. Livet håller med andra jam på att bli mer och mer njutbart!

Att kunna tassa in i växthuset som jag vill, rankar jag nog högst. Särskilt som det är rena sommaren där inne på dagarna. Idag, när matte öppnade dörren, var det nästan trettio grader där! Det, ni! Gissa vem som med välbehag lade sig tillrätta på stolen där inne för en stunds avkoppling i den muskelavslappnande temperaturen?

Enda minuset den här helgen inträffade i söndags morse, när jag blev överfallen med nacksprut. Fast det bara är februari, är visst de där hemska f-insekterna på gång. Väldigt dumt att de också gillar sol och värme. Väldigt dumt att de finns överhuvudtaget.

Bara slumpen, eller?

Nu har jag haft den här gula grejen om halsen i över en månad. Den, som ska göra att fästingar inte gillar mig. Och ännu har jag inte haft en enda fästing på mig! Visst är det konstigt? Är det bara slumpen, eller hjälper den faktiskt?

Innan jag fick den hade jag klet i nacken, och fick den ena fästingen efter den andra på mig. Nu är jag helt kletfri sedan länge. Matte köpte brickan i en djurbutik för litet mer än hundra pengar. 

Det enda positiva med fästingar är att matte varenda kväll kliar mig så härligt över hela kroppen, och särskilt uppe på nacken!

En perfekt sommar, om inte...

Nu har jag på kort tid haft tre fästingar på mig, trots klet i nacken. På hela förra sommaren hade jag inte så många fler på mig, så nu har matte köpt en ny mojäng och hängt i mitt halsband. En likadan typ som förra året, en sån som sänder ultraljudssignaler fästingar och loppor inte tycks gilla. Förra sommaren slapp jag klet helt och hållet, så någon effekt måste den ju ha?

Mojängad

Sommaren skulle vara så perfekt utan 1) fästingar, och 2) ormar. Kanske måste jag ta med 3) inkräktare också. Fast de kan förstås komma året om. Dessutom är de inte så lömska, utan mera rakt på sak. De jamar direkt att de är intresserade av lägga tassarna på Mitt Område, och man kan förhålla sig därtill. 

Fästingar däremot, de bara smyger sig på en, utan att man har en ärlig chans att försvara sig. Ormar vet jag inte riktigt vad jag ska tro om? De syns ju tydligt, till skillnad från fästingarna, och ser helt ofarliga ut. Riktiga luringar tror jag, matte har varnat mig många gånger för dem. Finns ett gäng i utkanten av Mitt Område. Fast ärligt jamat, är de nog ett problem mer för henne än för mig. Jag aktar mig förstås!
 

Testresultat hittills av Skudo

Nu har jag testat fästingvakten Skudo sedan i slutet av mars. Alldeles i början fick jag två fästingar på mig, olika dagar. Men sedan dess har jag inte haft en enda fästing! Antingen finns här inga längre, eller också fungerar den. Det borde ju varit perfekt fästingväder, med sol och blött om vartannat?

Skudon sägs fungera genom att sända ultraljud på en frekvens av 40.000 Hz, och det är inget jag kan höra, men fästingar och loppor gillar det inte. Ljudet når ca 1,5 meter. Batteriet i Skudon ska räcka ett år. I så fall är de ca 340 kronorna Skudon kostar inte dyrt. 

Jag uppskattar att ha sluppit det blöta i nacken så här långt. Fast matte tycker det är nästan för bra för att vara sant. Ännu har vi några fästingmånader framför oss, säger hon, både augusti och september brukar det vara gott om dem. Jag återkommer med ett utjamande när de månaderna ligger bakom oss. 

Jag testar: shoo!

Nu har jag testat min fästingbricka så länge att jag vågar mig på ett första utlåtande. Hittills har jag faktiskt inte fått en enda fästing på mig. I början hade jag fortfarande Frontline i pälsen, men det är borta nu. 

Det trixiga med brickan är att få den att hänga på rätt håll. Matte är och vänder den, jag vet inte hur många gånger varje dag. Det irriterar mig en del. När man köper brickan är det två brickor i en så att jama. I affären tyckte de att man kunde dela den, och sätta fast den ena biten inuti halsbandet med dubbelhäftande tejp. Det gjorde matte. Den ramlade av första dagen. Då tog hon den andra biten och satte fast den i ringen som medföljde. 

Hur hon än gjorde hamnade biten bak och fram. Och för att den ska fungera, måste det svarta ligga mot pälsen. Då bildas någon slags fält som ska göra att fästingar inte vill krypa upp på mig. 

Alltså bytte hon ut ringen mot garn, så att brickan kunde knytas riktigt hårt mot halsbandet. Även om den fortfarande vänder sig, är det svarta mot pälsen för det mesta. Och fast jag inte gillar att hon är där och pillar så ofta, gillar jag att slippa bli ryckt i pälsen när fästingar ska bort.

Man kan jama att jag är försiktigt positiv till shoo. Det kostar ganska många pengar, 350 stycken, men det ska verka i fyra månader. Då kostar Frontline lika mycket. Och det är förstås jamarskönt att slippa nacksprutas.

Det här var ju inte så särskilt intressant för er som inte är ute. Tar därför med det avsnitt av Simons katt som jag tror jag gillar allra bäst. Har sett det massor med gånger, men skrattar varje gång så morrhåren hoppar. Här kan man jama om hög igenkänningsfaktor!  Kolla här!

Undrar om hon hade blivit glad, min mamma?

Vet inte riktigt vad det är med den här bilden, men matte ville ha med den. Hon var på rymmen igår mest hela dagen. Var visst någon slags dag för mammor. Då hade hon varit och kollat på blommor? Den enda nyttan med blommor är, om man kan ligga under dem när det är varmt, tycker jag. Att bara titta på dem, förstår jag mig inte på?

Jag har förstås också en mamma,  men jag vet inte om hon lever eller var hon finns. Det är ju så längesedan jag flyttade från min födelseort. Annars hade jag kunnat förära henne ödlan jag fångade igår.

En annan sak som hände igår, var att när jag kom in rätt sent på kvällen, hittade matte en fästing i min päls. Den kröp omkring där, och matte skulle precis plocka bort den, när jag absolut inte ville vara med längre. Detta eviga plockande i pälsen kändes våldsamt frustrerande. Alltså hoppade jag ner på golvet. Jag vet inte, men är nästan säker på, att jag hörde ett svärord. Sedan plockade matte fram snabeldraken och den fick suga på mattan jättelänge. Mycket väsen för ingenting, skulle jag vilja jama.

Fästingen som hoppade bort från pälsen och försvann

Nu har den första fästingen för i år krupit på min päls. Matte fick syn på den precis utanför ytterdörren. Den kröp i min nacke. Hon bar in mig för att plocka bort den med fästingplockaren. När hon väl hittat den, hittade hon inte fästingen! Det var jättejobbigt, jag fick finna mig i att bli undersökt om och om igen. Trodde aldrig hon skulle sluta leta. Den hann väl hoppa ner från mig där inne nånstans? Så nu går matte och tittar misstänksamt på golvet. För att inte jama om de rigorösa kontroller jag får genomgå varje gång jag kommer in. Snart blir det väl kroppsscanning också. 


I djuraffären såg matte en slags medaljong att hänga i halsbandet. Den ska göra pälsen så obehaglig för fästingar att de inte vill stanna kvar där. Genom någon slags ljud ska det bli så. Ett år ska ljudet räcka. Medaljongen har funnits i tre år, och i affären påstod de, att den är jättepopulär, och att människor kommer tillbaka och köper en år från år. Är det någon som har provat den? Den kostar ganska många pengar, runt trehundrafemtio stycken, men Frontline kostar också mycket. Sen ska man förstås inte bli av med halsbandet, vilket händer mig litet då, när jag måste försvara Mitt Område. Men det är klart, om det fungerar, skulle det vara jamarskönt att slippa få sprut i nacken, och en massa konstigt i pälsen.