Det finns gränser

Då var första helgen i höstmånaden oktober avklarad. Så värst höstlikt har det inte varit hos mig. Som ett bevis på det hittade husse en fästing på mig i lördags, den första på flera månader. Så nu har det varit extra kamningar några dagar. En enda gång har matte blivit fästingbiten, och det var också på hösten. Dessutom var det en borrelia-fästing. Såna gillar vi inte! 

På söndagen bestämde jag mig för ett extra noggrant arbetspass, ibland måste även ytterområdena ses till. Kan inte hjälpas att jag då kom utom hörhåll när mina människor ropade. Förstår inte att det ska oroas, så fort jag är borta litet längre? Har nog skämt bort dem litet?

Att utföra utvidgade kontroller är så smidigt nu. Det är tomt i de flesta husen runt omkring. Framför allt inga irriterande hundar. Jo, det finns en. Han bor alltid här, men har jämt sin matte i koppel. Tur det, för det är en sån som far fram som en torped, trots att hans matte försöker hålla emot. Och jag kan meddela, att den delen av mitt Område aldrig har blivit genomgånget! Det finns gränser för min undersökningsplikt, anser jag.