Så här vill jag ha det!

Vilken helg! Vi är nog många som tycker det varit en ovanligt härlig sådan? Jag har i alla fall njutit i fulla drag. Dessutom kom några av mina favoritmänniskor på besök. Bland annat minisen, en av mina bästa vänner. Några grannar har också kommit, både grädd-grannen och skällhunds-grannen. Hunden har hållit sig ovanligt lugn, åtminstone vad mig anbelangar. Den springer omkring och skäller förstås, men har inte brytt sig om mig eller gjort några inbrottsförsök hit. Grannarna, de som alltid verkar ha grädde i sitt kylskåp, har jag hälsat på varje dag. Nån dag intog jag min eftermiddagsvila där. De känner sig faktiskt litet hedrade att jag vill hälsa på, och det är ju trevligt!

I växthuset har mitt varma golv försvunnit, men jag kan inte påstå att jag saknar det. I stället har jag fått en mjuk bädd i skåpet där. Kommer säkert till pass nån regnig dag framöver. För jag gissar att det dagen också kommer?

Mingel och inkräktare

Den här helgen har jag varit riktigt social. Det har bott människor i min favoritgrannes hus, trevliga såna, som jag träffat då och då under många år. Och de har alla den sympatiska egenskapen att de tycker väldigt mycket om mig. Det var därför naturligt att tillbringa mycket tid där. Kändes riktigt mysigt att ligga på hans trappa igen, som i gamla tider. Tyvärr kom inte favoritgrannen själv hem. Han hade säkert blivit väldigt glad över att se mig där, att jag fortfarande vaktar runt hans hus.

Ett litet minus måste noteras. Igår, när jag lyckligtvis låg i växthuset, såg matte den stora inkräktaren smyga över granntomten, den på andra sidan. Inkräktaren, som jag med viss kroppsskada till följd, avvisade för ett tag sedan. Rätt länge sen, när jag tänker efter. Han har tydligen litet dåligt minne? Får jag syn på honom igen, får jag väl friska upp det!

I morse fick jag riktigt tidig frukost av husse. Tyvärr av en tråkig anledning, nu har han rymt norröver igen. Men nu har han lovat att det är sista gången på ett bra tag. Får väl vässa klorna under tiden, så de är riktigt skarpa när han kommer hem igen. Vet ju hur han njuter av min djupmassage. Tror åtminstone att det är njutningsljud han utstöter under behandlingen??


 

Liten helgrapport

Efter det ganska jobbiga besöket hos vettisen i torsdags, har det varit skönt att kunna slappa ute i det härliga vädret i helgen. Det har verkligen varit perfekt avkopplingstemperatur, lagom varmt både i solen och i växthuset.  Och lugnt har det varit runt omkring. Inga grannar har synts till. Inte heller någon som vill köpa huset mitt emot. Har därför ostörd kunnat utföra mina inspektioner. Men mest har jag varit hemma. Med ålderns rätt tar jag det litet lugnare nu.

Jag har fått ett nytt halsband. Det ska se till att jag slipper fästingar. Hoppas det hjälper, för jag har haft många på mig den senaste månaden. En gång blev jag faktiskt litet gramse på matte när hon skulle ta bort den. Det är inte ofta jag visar humör, men det gjorde ju så ont när hon höll på! Även för mig finns en gräns för tålamodet. Sprut i nacken ska jag visst få slippa i fortsättningen. Vettisen sa att halsbandet är lika bra, men ofarligt för mig. Hoppas hon har rätt!

Och hon som får sova

Ingen husse hemma den här helgen, men vi har haft det så bra, matte och jag. Särskilt på nätterna. Det är mycket konstigt, när husse är här får jag sån arbetslust i tidiga morgontimmarna, vilket jag också högt och tydligt berättar. Med bara matte att tillgå, händer inte det? Om och när jag får behov av litet spaning, hoppar jag tyst upp i fönstret och sitter där en stund. Sedan smyger jag lika stilla tillbaka, och lägger mig hos matte. Husse tycker det här är aningen orättvist? Han borde väl se det som en komplimang, att jag tilltror honom om att kunna gå upp och släppa ut mig? För se, det är jag ytterst tveksam till att matte klarar?!

Det har varit onödigt mycket blåst de här dagarna, men solen har gjort mina växthusbesök väldigt behagliga. Tyvärr har där varit stängt idag, för det har varit ett riktigt ruskväder, och matte har satt dit en massa småplantor, som inte får bli kalla. Ni ser vilka prioriteringar som görs här? Och jag som låter henne få sova hela nätterna!

Arbetstider och en obegåvad hund

Nu har mina arbetstider ifrågasatts igen? Det är då för märkligt att jag inte ska få välja själv när jag vill jobba?! Bara för att jag råkade arbeta litet länge i lördags natt, har det nu satts en gräns på klockan tio på kvällarna! Efter det kommer jag inte släppas ut! Människorna orkar inte vara vakna halva natten, påstår de? 

Frånsett detta har jag haft en bra helg. Riktigt hasselbuskväder var det igår. Och när det började bli kyligt där, var det bara att tassa in i växthuset. Skönt att kunna vila ifred för de störande moment som börjat dyka upp nu. Skällhunden i grannhuset till exempel. Som tur är, har han ännu inte kommit på att det finns en grop under staketet mellan oss. När han inte är här, brukar jag nyttja mig av den. Om han vore smart skulle han säkert kunna pressa sig igenom, han med. Lyckligtvis har han en hunds intelligens, och inte katts!

Ut, ut, ut!

För en liten tid sedan var jag nästan alltid inne. Mest låg jag och sov, med korta avbrott för fönsterspaning. Nu vill jag knappt vara inne alls. De minuterna jag är inne efter frukosten är lätt räknade. Tänk vad vädret kan påverka! Livet är onekligen mycket trevligare nu, när det inte är så kallt längre.

En effekt av att vara ute hela dagarna är att jag också sover så gott hela nätterna. Nån liten sväng för att fylla på magen blir det förstås, och samtidigt kan jag passa på att sitta i fönstret en stund. Men inte ett jam kommer från min nos, och när jag spanat färdigt kryper jag tyst ner hos matte igen. Inte har jag bråttom upp heller när det börjat ljusna. Vi kan ligga och dra länge på morgonen. I morse var matte till och med uppe före mig! Det är mycket ovanligt, kan jag jama! Måste ha nåt med våren att göra, det också?


 

Gav mitt samtycke direkt

Den här helgen fick jag välja. Skulle jag vara social, eller vila i växthuset? Vad gissar ni? Om ni tror på växthuset, var det rätt svar! Trots att i princip alla mina favoritmänniskor var här, tillbringade jag hela eftermiddagen i mitt kära växthus. Men efter vad jag hört saknades inte kattsällskap där inne ändå, även om Lisa var selektiv i sitt umgänge. Hon har en väldigt märklig dragning till den allra minsta minisen? Totalt obegripligt för mig. Om det är någon jag undviker, så är det honom! Men de två har väl förkärleken för bus gemensamt? Det är ju för mig ett sedan länge passerat stadium.

Nu när våren börjar komma på allvar, känner jag mig nästan som en ungkatt på nytt. Matte och husse säger att jag är som på yngre dagar! Maten smakar gott igen, så jag äter och äter. Trots att favoritgrannen flyttat, inspekterar jag hans tomt. Då ska ni veta att vi har ett högt staket emellan oss. Även om jag inte hoppar över det som i fornstora dagar, tar jag mig dock över på ett snyggt sätt. Eftersom jag mår så bra just nu, har vi efter samråd beslutat att skjuta upp min vägning hos vettisen. Den får anstå tills husse kommer tillbaka efter nästa vända till norra landet, en liten bit in i april. Jag kan jama att jag inte hade några som helst invändningar till det beslutet!

Medan tid var

Det som hänt den här helgen är ganska vemodigt. I lördags när jag låg under min hasselbuske såg jag min favoritgranne komma ut för första gången på mycket länge. Men han var inte ensam, så jag avvaktade. Tillsammans med de andra försvann han sedan in i en bil. Och jag har fått veta att jag nog aldrig kommer få se honom mer.

För er, som inte känt mig så länge, kan jag berätta att jag har haft mitt andra hem hos denne granne. När han då och då åkte till Tyskland köpte han med leverkorv hem. Den brukade han bjuda mig på. Åh, vad god den var! När det var varmt ute lät han dörren stå litet öppen, så jag kunde komma in. Ofta intog jag min eftermiddagsvila på hans säng eller soffa. Han öppnade garderobsdörrar, så jag kunde komma in och inspektera. Han påstod till och med att jag var hans bästa kompis! Kan ni tänka er en bättre granne?

För ett tag sedan blev han sjuk, så det är rätt längesedan jag kunde hälsa på. Nu har han blivit så sjuk, att han måste bo nån annanstans. Jag är kvar här med massor av fina minnen och vetskapen att ha betytt mycket för någon. För det kan jag glädja mig åt, att jag alltid varit generös med att visa min kärlek och uppskattning för honom. Medan tid var.


  

Slutfiskat

Det har varit en helg med hasselbusksväder! För första gången har jag legat där en litet längre stund. Annars måste jag medge att favoriten än så länge är växthuset. Ni skulle bara känna vilken behaglig värme det blir där inne så fort solen är framme!

En riktigt dålig sak har också hänt den här helgen. Jag kommer inte få äta vitfisk mer! Riktigt sorgligt. Vet inte vad som har hänt, men varje gång jag fått fisk under en tid har den kommit upp igen. Väldigt dumt, för jag är inte så hungrig på köttmaten. Jag borde äta nån påse mer varje dag, men det känner jag inte för?

Jag har visserligen blivit en rätt mycket mindre katt, men annars är jag precis som jag brukar. Håller ordning på hela Området, hälsar på hos grannarna och håller husse varm och masserad. 

Men det är tråkigt att fisken är slutserverad.


 

Helt ovetande

Regn och regn...men trots allt har jag passat på med litet uteliv när det varit uppehåll. Är väldigt tacksam för bilen som står parkerad precis bredvid trappan. Så fort det börjar droppa skyndar jag mig dit och får tak över huvudet. Och jag har full koll på när dörren öppnas. Jag kan lova att ingen som ser mig spurta in i huset på tre sekunder blankt kan tro att jag snart fyller arton år!

Matte sköter sig väl någorlunda, men inte är det samma service som när husse är hemma! Får vänta längre på att blötmaten serveras på morgnarna. Men jag har varit hänsynsfull och nöjt mig med torrfodret. 

Idag har jag sett illavarslande vita flingor flyga omkring. Blåsigt och kallt är det också. Det enda positiva med det är att Restaurang Pipiga Pilfinken har varit ovanligt välbesökt. Att då sitta inne i rhododendronbusken och titta på gästerna är ett trevligt eftermiddagsnöje. Matte upptäckte att en av gästerna tagit av sig fjädrarna och lagt i en hög. Men om det vet jag inget, jag har inte sett nåt?


  

Sämsta tänkbara uppvaknande

Igår fick jag ett bryskt uppvaknande. Inte första gången jag vaknade, för jag hade varit uppe och ätit frukost och varit ute en kort sväng. Men sen brukar jag krypa ihop i sängen igen och sova några timmar till. Då hände något lika oväntat som otrevligt. Helt utan förvarning stormade Lisa in i mitt rum, hoppade på mig, och började smocka till mig som hon alltid gör! Sämsta tänkbara uppvaknande, kan jag jama! 

Vi har ju alltid en stängd dörr emellan oss. Har åtminstone haft. Lisa verkar inte ha fattat att en stängd dörr ska vara stängd? Hon brukar alltid jama att hon kan allt. Aningen överdrivet, kan jag tycka, men öppna dörrar kan hon uppenbarligen. Så nu har vi överläggningar om hur jag ska slippa såna obehagliga överraskningar i fortsättningen.  Hoppas vi kommer fram till något absolut säkert.

Så till något mycket roligare. I det härliga solskenet har jag idag provsuttit en stund under min älskade hasselbuske! Inte så länge, men jag passade på att markera grenarna där ordentligt. Ingen ska få för sig att ockupera den platsen, det jamar jag bara!


 

Kattfrågor är KATTfrågor!

Har det redan blivit sommar? Skällhunden i grannhuset har varit här, och också i de andra husen runt omkring har det varit människor?  Fast med nosen känner jag garanterat att det inte är någon sommarvärme! Idag har det till och med virvlat litet vitt i luften. Nä, jag har gottat mig åt en riktigt skön innehelg. Det var bara en grej som inte var så kul. 

I lördags tänkte jag ta mig en sista sväng ut, det var strax före midnatt. Men ve och fasa, när jag kom ut på altandäcket, vad upptäckte jag, om inte en inkräktare?! "Vad gör du här, stick härifrån genast!!!" jamade jag. Använde litet olika uttryck och tonlägen, och vad jag menade kunde absolut inte missförstås. Tyvärr hann jag inte slutföra proceduren, för matte kom ut, tog upp mig och bar in mig! Jag har påpekat det förut, och gör det igen. Det är oerhört frustrerande när människor lägger sig i kattfrågor! Och på morgonen var det naturligtvis försent att genomföra avvisningen på det sätt jag velat. Förhoppningsvis hade budskapet sjunkit in i alla fall?

Då var det dags igen

Måndag morgon. Och vad tror ni hände då? Husse sjappade igen! Tycker jag inte om. Kanske gör det inte så mycket nu på dagen, men ikväll!? Hur ska jag klara nio nätter utan mitt mjuka och varma liggunderlag? Ännu mer obegripligt är förstås hur han ska kunna somna utan sitt gosedjur? Jag har ju ändå matte kvar, får väl till nöds hålla tillgodo med henne?

Annars har jag bakom mig ännu en lugn och skön helg. Inget vitt ute, och i fredags och lördags var det så varmt i solen att jag invigde vedbodstrappan som meditationsplats. Ännu vill jag inte ligga direkt på marken. Trätrappan utanför vedboden är en mina favoritplatser. På somrarna lyser solen där nästan hela dagen. Eftersom vedboden ligger i hörnet på min tomt, har jag god uppsyn över en stor det av mitt Område, inklusive ytterdörren till huset. Det är en fördel att se om matte eller husse öppnar dörren, ifall jag skulle vilja tassa in. Vill jag inte, så varken hör eller ser jag dem. Förstås!  


 

Skäl och andra skäl

Ännu en helg har försvunnit. En bra sådan, igen. Kan inte påminna mig något negativt. Har sluppit konfronteras med rackarkatten. Litet grått ute förstås, men tillräckligt varmt för hyfsat långa arbetspass ute. Fast idag har det varit sol. Påstod matte i alla fall, när hon kom in och störde min mitt-på-dagen-vila, menande att jag borde tassa ut? Jag öppnade ögonen på hälften för att visa att jag noterat hennes närvaro, men återgick direkt till min slummer. Sol, eller inte, när jag sover så sover jag!

Husse undrar om inte samma regel gäller honom vid 5-tiden på morgnarna? Men jag väcker ju inte honom för att delge någon slags väderleksrapport! Mina skäl är förstås helt legitima! Det tycker jag han borde förstå?



 

Klok som en katt

Hej på er! Hoppas ni har haft en lika skön helg som jag?! Här har det varit lugnt och fint, inne som ute. Idag låg jag till och med och solade en stund på ett bord utanför vedboden. En liten stund, det ska medges, men i alla fall! Premiärsolande var det! 

Två små undantag från det rofyllda blev det ändå. Lisa. Behöver jag jama mer? Tyvärr råkade vi mötas några gånger. Hon hinner knappt se mig förrän hon har tassen stridsberedd? Jag försöker stå alldeles stilla, men inte hjälper det! Av någon anledning kan jag bara inte ge igen? Flykt blir enda alternativet. Lyckligtvis brukar räddningen infinna sig snabbt i form av matte eller husse. 

Men när dessa två incidenter är allt jag har att klaga på under en hel helg, då har jag det nog ganska bra? Dessutom, som katt upphör ett problem att vara ett problem i samma stund som det är löst. Det som hände igår, eller förra minuten, är ointressant. Nuet är det som gäller! Klok som en katt - finns det något som heter så? Det borde det finnas i alla fall!


 

Endagsstrejk

Vilken lugn och fridfull helg jag har haft! Det är knappt så jag behövt använda min höga röst ens en gång. Allt har flutit på, korta arbetspass ute blandade med skön vila inne i värmen. Det enda ovanliga var att jag äntligen fick god mat igen igår! Men det behövdes en dags matvägran för att uppnå det!

Jag har verkligen tröttnat på den där specialmaten de prackat på mig ett bra tag nu. De har försökt lura på mig diverse olika sorter. Alla har de en sak gemensamt: Inte goda! Därför blev jag mycket glatt överraskad när jag igår kväll serverades maten jag mindes från förr? En påse gick åt på direkten, jag var ju uthungrad!
Också i morse låg samma goda mat i skålen! Nu hoppas jag bara att den här trenden håller i sig!



 

Gustav och Lisa berättar

Gustav: Jahajam, då var allt som vanligt igen. Slut på allt slappande på hotellet. Tyvärr blev hemkomsten litet av en besvikelse, för redan första kvällen upptäckte jag att ytterligare en inkräktare försökt inta mitt Område! Visserligen inte så enorm som den gråvite, men tillräckligt stor för att behöva en rejäl tillrättavisning och upplysning om reglerna här. Jag hann inte riktigt färdigt innan husse kom ut och hämtade mig, men jag hoppas budskapet gick hem ändå!

Annars var helgen riktigt bra. En behaglig temperatur möjliggjorde timslånga arbetspass utan problem. Idag är det dock litet för kyligt för min smak, även om solen skiner. Men så här års är det faktiskt tillåtet att vara inne och bara må gott!

Lisa: Jag är också hemma igen! Det var bra på hotellet, även om jag tyckte att personalen var litet ofin och indiskret. "Vilket matvrak!" skvallrades det om mig när matte och husse kom för att hämta mig! Säger man så om sina gäster?? För övrigt är det väl inget konstigt att jag var utsvulten jämt, eftersom dumma matte lagt en lapp där hur mycket jag skulle äta? Alldeles för litet! 

När jag kommit hem glömde jag allt det där. Jag var bara så glad att vara hemma igen! 


 

Dumt och underligt

Det händer både dumma och underliga saker runt mitt hus. Jag tycker att det dumma är värst, medan Lisa är mest orolig över det underliga. Möjligen kan bägge sakerna ha samma upphov?

Vad är det då som är dumt? Jo, att inkräktaren inte ger upp! Nu har jag fått försvara mitt högst Privata Område IGEN! Denna gång har mitt andra öra blivit rivet. Turligt nog inte lika djupt den här gången. Men ändå. Jag har ingen lust att ha slagsmål som en månatlig aktivitet, absolut inte!

Vet inte om Lisa observerat den grå-vite här utanför, eller om hon sett nåt monster här på morgnarna? Både igår morse och i morse har hon betett sig väldigt konstigt. Hon har bara oroligt sprungit omkring och kollat i fönsterna, timme efter timme. Igår åt hon inte ens förrän på eftermiddagen, hon som brukar kasta sig över maten på morgonen och äta rent på nolltid? Och hon har inte gått ut på altanen heller de här dagarna, bara stått vid kattluckan och tittat ut. Kanske har hon sett den hemske besten? Eller är det nåt annat monster? 

Jag hoppas förstås att det inte finns fler otäckheter där ute. Det räcker mer än väl att slåss med inkräktaren!


 

Svårare, men inte omöjligt

Den här helgen har varit ganska händelsefattig. Kanske lika bra det, med tanke på förra söndagens batalj? Mitt öra har läkt riktigt bra, och jag hoppas att hacket jag hade tidigare inte blir större. I morse var jag ute rätt många timmar, och genast blev människorna oroliga för att jag stött på den grå-vite? Särskilt som min päls var litet tufsig. Naturligtvis jamade jag ingenting om varför när jag kom hem!

Förresten är det inte konstigt att jag gillar att vara ute nu. Det är riktigt skönt, med många plusgrader. Dessutom har restaurang Pipiga Pilfinken öppnat i full skala, och där är nästan ständigt fullsatt. Som ordningsvakt sköter jag tillsynen där flera gånger om dagen. Från min arbetsplats under rhododendronbusken kan jag spana utan att någon ser mig. Dumt nog har någon illasinnad satt upp ett stängsel vid busken på restaurangsidan? Gör det onödigt besvärligt för mig att ingripa snabbt om någon missköter sig. Krångligare - men inte omöjligt, förstås!




 

Katten också!

Det spelar visst ingen roll hur noga jag märker ut att detta är MITT OMRÅDE? Återigen har jag tassgripligen fått påvisa detta enkla faktum för en påflugen inkräktare! Och det var just vad han gjorde, hoppade på mig. Det vore ju önskvärt att jag vid sjutton och ett halvt års ålder skulle slippa hålla på och slåss för mitt territorium, men somliga tar ingen hänsyn. En stor gråvit katt inbillar sig att han ska kapa åt sig mark här?

Nu ligger jag här med ett stort sår på ena örat, och ett mindre på det andra. Självklart ska matte dit och peta i det dessutom, och blöta ner det. Gillar jag inte! 

Men innan uppgörelsen igår kväll var helgen riktigt lugn och  behaglig. Avkoppling varvat med arbete i lagom doser. Mingel med favoritgäster på lördagen. Så det där på söndagskvällen var allt väldigt onödigt!