Litet synd om mig

Sommaren kunde ju ha börjat bättre, kan jag jama. I förrgår kväll kom han tassande, inkräktaren, och det fram till min högsta privata trappa!!! Givetvis måste jag vidta åtgärder. Matte, som just kom ut på trappan, tänkte detsamma, och skyndade till vattenslangen. Men jag hade inte tid att vänta på det, utan gick till anfall. Vi hoppade båda in bland de höga ormbunkarna, och ett kort slagsmål följde. Sedan låg jag kvar, medan han lommade iväg. Då kom husse och lyfte in mig. Jag mådde inte bra. Det gjorde ont i ögat och litet varstans. 

Sedan fick jag åka till vettisen igår. Hon sa att ögat klarat sig utan skador. Men så tittade hon i munnen, och det gillade jag inte alls. Faktiskt tog de sig till att vira in mig hårt i en handduk?! Det har aldrig hänt förut. Men katten också, det gjorde så ont där inne på ena sidan! Inkräktaren har tydligen fått in en femetta bredvid en tand långt bak. Där blödde det. Ser inte bra ut, sa hon, och det kan jag jama att det känns inte bra heller! Är väldigt svullen på den sidan.  Och så har jag en klo som är skadad också.

Nu ska vi avvakta litet, och hoppas att kroppen klarar av att läka sig själv. Man vill inte gärna söva en så gammal katt, sa hon, och mina njurar kan ha svårt att tåla belastningen av antibiotika. Jag har i alla fall kunnat äta litet idag, och jag är litet arg för att jag inte får tassa ut. "Det är bra", tycker matte och husse? 

Jag ska vara beredd på att kanske åka till djursjukhuset i helgen, säger de, men det har jag förstås inget lust till. Så det kan gå när man vill försvara hus och hem! 


 

Katten också!

Det spelar visst ingen roll hur noga jag märker ut att detta är MITT OMRÅDE? Återigen har jag tassgripligen fått påvisa detta enkla faktum för en påflugen inkräktare! Och det var just vad han gjorde, hoppade på mig. Det vore ju önskvärt att jag vid sjutton och ett halvt års ålder skulle slippa hålla på och slåss för mitt territorium, men somliga tar ingen hänsyn. En stor gråvit katt inbillar sig att han ska kapa åt sig mark här?

Nu ligger jag här med ett stort sår på ena örat, och ett mindre på det andra. Självklart ska matte dit och peta i det dessutom, och blöta ner det. Gillar jag inte! 

Men innan uppgörelsen igår kväll var helgen riktigt lugn och  behaglig. Avkoppling varvat med arbete i lagom doser. Mingel med favoritgäster på lördagen. Så det där på söndagskvällen var allt väldigt onödigt!


 

Vad hände? Varning för otäck bild (tycker jag)

Igår kväll struntade jag i att komma in. Skickade in en annan katt i stället. Väldigt lik mig, så matte anade inget. Ni kan inte tro vad han hittade på?! Var inne i skåp, hoppade upp i tvättstället, undersökte toaletten...alla möjliga saker jag aldrig brukar göra! Han inspekterade rummen i hela huset, och tassade till saker litet här och där. Uppförde sig inte alls som jag jamat åt honom att göra!

Matte plockade fram kameran, för hon tänkte ta en skojig bild på den där katten. Men det blev något helt annat! För katten upptäckte Puff sittande på en byrå. Och kan ni tänka er vad han gjorde??? Anföll henne!!! Hur kan man vara så dum? För att jama det milt.

På sängen alldeles bredvid låg Piff, och givetvis kom hon genast störtande för att rädda sin syster! Och ja, ni vet hur det brukar sluta när jag råkar göra något oförsiktigt med någon av dem? Samma öde rönte förstås den här katten.

Väs! Skrik! Fräs! Klös! Grrr!

 

"Vad hände?" undrar den stackars katten

Hädanefter ska jag komma in själv i stället. Det här blev ju ingen succé, precis.

Då upptäckte hon...

Igår kväll smög jag in litet försiktigt. Skyndade mig till matskålen. Slukade snabbt en rejäl mängd bitar. Snabbade mig sen iväg till min sovfåtölj. Detta trots att husse låg i soffan, och att jag alltid brukar ha hans mjukmage som förstatassval när det gäller sovplats.

Denna ändring gjorde matte aningen misstänksam. Fick en strålkastare rakt i nyllet. Då upptäckte hon dem. Mina krigsskador. 

Ja, vad ska jag jama? Ni vet ju hur jag är. Knappt något kan hetsa upp mig här hemma. Man kan göra nästan vad som helst med mig, utan protester från min sida. Men...inkräktare! Jag blir bara alldeles tokig av att se nosen av någon. Och det gjorde jag igår kväll. 

Det blev en rejäl batalj. Rackarns så vassa klor och tänder han hade! Måste erkänna att han åsamkade mig en hel del skada. Matte påstod att hon aldrig sett mig så blodig, men hon överdriver alltid. Jag satt i alla fall stilla på en stol hela tiden hon blötte ner mig på huvudet och örat. Jag skulle aldrig jama det högt, men det var faktiskt rätt skönt. 

Hoppas nu bara att mitt försvar var kraftfullt nog för att vara avskräckande för ytterligare intrång.
  

Berättade inte hela sanningen

Jag låg och sov mycket igår efter utearbetet natten innan. Men jag jamade inte hela sanningen. Matte upptäckte det när hon började undra, varför jag aldrig ville kliva upp? Jag sov och sov och sov. När klockan började bli kväll tog hon upp mig för att ge mig vatten. Då kunde jag inte dölja det längre. Att jag slagits för Mitt Område. Igen.

Jahajam. Inte nog med sår, jag var faktiskt helt slut i hela kroppen. Orkade knappt gå. Matte gjorde i ordning litet blötmat utspädd med vatten, så det blev en massa sås. Den slickade jag i mig, men bitarna fick vara. Sedan bar matte mig till sovfåtöljen, och jag var helt nöjd med att få fortsätta sova.

Innan det hade blivit ljust vaknade jag och kände mig mycket piggare. Måste genast berätta den glada nyheten för matte. Konstigt nog fick jag inte samma reaktion på min klotass på kinden idag, som igår. I morse såg hon glad ut, och klev upp med en gång. 

Nu kan jag tassa omkring som vanligt igen, och var till och med ute en liten stund på morgonen. Har dock hört att jag kommer få vara inne resten av dagen. Jag ska visst vara under någon slags observation. Matte tycker att jag är litet för trött och äter för dåligt. Hon skulle bara veta hur det tar på krafterna att försvara hus och hem.