Mycket ska man se...eller rättare jamat, tvärtom?

Var är förstoringsglaset??

På lätta tassar kom jag springande från växthuset. Förväntansfull, och med stora förhoppningar på ett riktigt skrovmål, det ska erkännas. Hur deprimerande är det då inte att mötas av denna syn? Som tur var uppmärksammade matte min besvikelse, så ganska snart ställdes allt tillrätta. Men ändå. Tar för givet att denna fadäs inte ska upprepas.

Nu önskar jag er en riktigt mysig helg, och akta svansarna på måndag kväll. Fast ni är väl lika kloka som jag, och aktar er noga för alla eldar?!

Lisa: Synd bara

Hör du matte, vad är det där för suddbild?

Min mattes verklighetsuppfattning är inte så god. Trots att jag bott här i snart två år tror hon att hon ska kunna ta en bild av mig när jag jagar?! Blixten Lisa! 

Sist som minisarna varit här på besök hittade jag en väldigt spännande grej på golvet. En rund träkloss. Jag måste jama att de tvåbenta får leksaker som verkligen triggar jaktinstinkten! Vad nu de ska med såna till? De sitter ju bara och staplar klossarna på varandra?! När man kan rulla dem fram och tillbaka över rummet! Och vilket härligt ljud det blir! Så ska klossar avnjutas, om ni frågar mig!

Synd bara att den rullade in och gömde sig under skåpet...


 

Lisa: När jaktsuget sätter in

Idag har det varit så varmt att jag blev litet trött? Jag?! Men nu har jag piggnat till, och jamat till matte att sätta på leksaken jag aldrig tröttnar på. Minst en timmes jakt blir det varje dag. Jag vet inte hur det är med er, men jag får ett väldigt sug efter att jaga rätt som det är? Ibland tassar jag då till min fjäril, alternativt börjar intressera mig för mattes fötter. Då förstår hon vad som gäller. 

Önskar er en lekfull och positiv helg med mycket sol!




 

Någon?

Hej, någon som kan gissa var jag är???

Lisa: Grönt ska det vara!

För en tid sedan fick jag en sovpelikan. Vet ni inte vad det är? En fågel med långa ben som är mysig att nosa på när man ska sova, förstås! Här har jag tagit den med mig högst upp i mitt klösträd. Håller om den litet, så den inte kan smita. 

Nån som undrar över kvistarna? När det kommer blombuketter med kvistar i paxar jag genast kvistarna. Drar jag ut dem med en gång. Resten kan få stå kvar. Blommor tycker jag är helt ointressanta. Grönt ska det vara! Min allra första kvist har efter några månaders bearbetning blivit en knappt decimeterstor pinne. Duger till nöds. Men nu har jag fått nytt fräscht material, som ni ser!

Hoppas ni får en skön och avkopplande helg! 

Man kan ju undra?

Njutning är bara förjamet!

Det är ju detta jag minns, att det är så det ska vara? Solen skiner och gör pälsen alldeles lagom behagligt varm. Jag tassar ut på morgonen och kommer inte in förrän det är sena kvällen. Nu undrar jag bara, vad är vitsen med allt det där kalla, måste det komma varje år och göra tillvaron seg och trist alldeles för länge??? När man kan ha det så här?

Lisa: Mattes fötter duger bra!

Så här efter allt påskgodis är det bra med litet träning

Som tassar utåt sträck...

...och huvudstupa framåt böj!

Efter avslutat träningspass är det numera trevligt att tassa ut på altanen för en stunds fågelspaning. Luften känns riktig behaglig, och i solen är det varmt! Nästan så det tar emot att tassa in igen. Och vet ni, idag såg jag inte bara fåglar där ute, en gul fjäril fladdrade omkring! Tyvärr på andra sidan nätet, hade gärna tagit mig en närmare titt på den annars.

En annan bra sak är att Gustav är ute mest hela dagarna, vilket innebär fri tillgång till hela mitt hus. Jag har ju litet svårt att förstå och acceptera att han också måste bo här? Väldigt bra alltså att han gärna bor i växthuset. Det kan han få ha för sig själv!

Nu är det snart helg igen. Husse är inte hemma, blir visst borta mest hela månaden. Gustav tycker det är trist, men jag bryr mig inte så mycket. Jag kan alltid jaga mattes fötter i stället. 

Hoppas i alla fall att det äntligen blir en härligt vårlik helg för oss allihopa!