Lisa: När jaktsuget sätter in

Idag har det varit så varmt att jag blev litet trött? Jag?! Men nu har jag piggnat till, och jamat till matte att sätta på leksaken jag aldrig tröttnar på. Minst en timmes jakt blir det varje dag. Jag vet inte hur det är med er, men jag får ett väldigt sug efter att jaga rätt som det är? Ibland tassar jag då till min fjäril, alternativt börjar intressera mig för mattes fötter. Då förstår hon vad som gäller. 

Önskar er en lekfull och positiv helg med mycket sol!




 

Sån jakt är inget för mig

I ur och skur jag tassar på

från öster till väster, från söder till norr
så viktiga platser en markering ska få
och inte vara farligt doftfri och torr

Men Tomten i hörnet låter jag bli
Han står ju och vaktar, dag som natt
ser till att gården från oknytt är fri
för sån jakt är inget för husets katt!

Överladdning?

Jag börjar få litet problem med laddningen. Eller, för att precisera, det verkar som jag håller på att bli överladdad?
Och på nätterna pyser det liksom över? Det är rätt jobbigt, kan jag jama! Det är något jag också berättar för omgivningen, alltså husse och matte. Med det avverkat, inledes jakten. 

Lyckligtvis brukar det ligga något lämpligt byte och lura på golvet. Ni skulle bara höra smockorna som utdelas! Här handlar om det total underkastelse och förnedring av offret. Som ibland försöker fly in under möblerna? Så enfaldigt och utsiktslöst! 

En sån här fight pågår givetvis inte ljudlöst, men en laddad jägare kan inte ta hänsyn till människors eventuella sovtider. Eller, för den delen, förlägga jakten någon annanstans än utanför deras sovrum. En jägare måste göra vad en jägare måste göra. Lugnt och urladdat kan jag sedan sova till långt in på morgonen.

Vet ni hur...?

Vet ni hur man får en människa att bli litet livaktig och kul på kvällskvisten? Släpp av en loppa i hennes säng när hon lagt sig! 

Jag blev alldeles förvånad vilken fart det blev på matte helt plötsligt när vi lagt oss? Fick precis litet skönt kli mellan öronen och på ryggen, när hon utan förvarning reste sig och började slå vilt på olika ställen på täcket? En stackars liten svart mojäng hoppade omkring och försökte undkomma hennes hårdhänta behandling. Nu besitter hon inte min jaktskicklighet, men efter en stund fick hon ändå in den slutliga domen. Intresserat hade jag följt hennes beteende, men ett så litet byte är under min värdighet att befatta mig med.

Efter avslutad jakt bredde lugnet ut sig igen, och vi återupptog vår avbrutna kelstund. Fast jag tyckte nog att kliandet mera fick karaktären av genomsökning? 

Vardagsrumsdramatik

Det skedde något aningen besvärande här förra veckan. Genant och pinsamt. Tyckte åtminstone matte att det var. För oss katter.

Jag låg nöjd och avslappnad i soffan. Matte satt i min fåtölj och tittade på teven. Puff sov i sin igloo. Allt andades fri och ro. In på scenen trädde Piff, från altanen. Men det var något märkligt med henne? Hon hoppade omkring på ett sätt hon aldrig brukar? Då såg matte. En liten mus sprang för livet, in bakom vedbunken.  Piff hade hämtat sig en leksak där ute.

Matte drog fram bunken. Musen rusade iväg, mot teven. Det är nu "pinsamheten" tar sin början. Jag kände inte alls för att avbryta vilan för att jaga en ynkligt liten musunge. Matte hämtade mig och satte ner mig framför teven, i avsikt att jag i kraft av min erfarenhet snabbt skulle...ja, ni förstår? 

Det var bara det att jag inte var på humör för jakt just då. Jag satt kvar där en stund för syns skull. För att visa min goda vilja plockade jag upp en tygmus som låg framför mig, men återvände sedan till min sköna soffa. Piff och Puff fjantade omkring, och nosade överallt, men också de tröttnade till slut. Tre katter och en mus i ett och samma rum. Det finns visst nån slags lek "Vad ska bort?", men vi hade lust att leka den. Inte alls.

Sent på kvällen stängde matte in mig och Piff i den delen av huset. Vad som sedan hände är vår hemlighet. Huvudsaken är väl att inte minsta lilla mus synts till sedan dess? 
 

Jag är litet nyfiken på...

Jo, jag har en fråga till er som är utejägare: Har ni samma behov som jag, att jama högt om er jaktlycka när ni fångat ert byte? 

Här kan ingen vara ovetande om när jag haft en bra jakt. Ibland får matte för sig att jag skadad, eller att en inkräktare är i faggorna? Hon kan nämligen inte höra skillnad på de olika jamen! Föga förvånande, förstås. Har mer eller mindre gett upp hoppet, att hennes språkkunskaper ska förbättras.

Igår hade jag nedlagt en särskilt fet och fin mus, och höll som bäst på att avnjuta densamma, när matte kom för att kolla vad som stod på? Hon hade hört mina jam, och blivit orolig. Jag blev också nervös, för tänk om hon hade planer på att knycka min mus? Men hon vände snabbt och gick därifrån. Strax efteråt var min måltid slut.

Men hur gör ni? Smyger tysta, eller jamar varnande?

 

Man tager det man haver...

 

Här ser ni vassaste jägar'n i byn
med koncentrationen på topp
och den skarpaste syn
ge er, kryp, det finns inget hopp!

Jag är ju strängt tillsagd att sluta frekventera lunchrestaurangerna, men som tur är, har ingenting nämnts om andra jaktbara byten, som spindlar och så. Visserligen inte mycket till käk, men här gäller det att inte låta jaktförmågan rosta igen. För det jamar jag bara, inte tänker jag låta lunchställena stå obesökta till våren, när de får in de läckra smårätterna!

Fast *harkel* om sanningen ska fram...det blir nog mest fönsterjakt just nu.


Med eller utan jakt, önskar er alla en fin helg. Jag tycker det verkar arta sig bra. Matte har placerat ut leksaker till oss litet varstans. Det kanske ni också har fått? 
Vi tassas på måndag!