Vardagsrumsdramatik

Det skedde något aningen besvärande här förra veckan. Genant och pinsamt. Tyckte åtminstone matte att det var. För oss katter.

Jag låg nöjd och avslappnad i soffan. Matte satt i min fåtölj och tittade på teven. Puff sov i sin igloo. Allt andades fri och ro. In på scenen trädde Piff, från altanen. Men det var något märkligt med henne? Hon hoppade omkring på ett sätt hon aldrig brukar? Då såg matte. En liten mus sprang för livet, in bakom vedbunken.  Piff hade hämtat sig en leksak där ute.

Matte drog fram bunken. Musen rusade iväg, mot teven. Det är nu "pinsamheten" tar sin början. Jag kände inte alls för att avbryta vilan för att jaga en ynkligt liten musunge. Matte hämtade mig och satte ner mig framför teven, i avsikt att jag i kraft av min erfarenhet snabbt skulle...ja, ni förstår? 

Det var bara det att jag inte var på humör för jakt just då. Jag satt kvar där en stund för syns skull. För att visa min goda vilja plockade jag upp en tygmus som låg framför mig, men återvände sedan till min sköna soffa. Piff och Puff fjantade omkring, och nosade överallt, men också de tröttnade till slut. Tre katter och en mus i ett och samma rum. Det finns visst nån slags lek "Vad ska bort?", men vi hade lust att leka den. Inte alls.

Sent på kvällen stängde matte in mig och Piff i den delen av huset. Vad som sedan hände är vår hemlighet. Huvudsaken är väl att inte minsta lilla mus synts till sedan dess? 
 

Borta??

De där människorna! Ibland blir man alldeles häpen över deras brister. För mig inträffade det senast igår kväll.

Jag hade just förberett mig för nattens vila, när matte började gå omkring med en sökande blick i alla rum. Ut och in gick hon i vardagsrummet, där jag rullat ihop mig i en behaglig sovställning. När hon kom tillbaka för åttonde gången reste jag på mig. Följde efter henne in till husse, som låg i sin säng. "Jag kan inte hitta Piff", sa matte, "kan hon ha smitit ut??" 

Husse klev upp, och så gick de och letade båda två. Jag beskådade spektaklet på litet avstånd, förundrad. Självklart visste jag exakt var Piff befann sig, men nog tyckte jag, att  de borde klara av detta utan min hjälp?

Till slut verkade de ge upp letandet. Husse gick och lade sig igen. Matte gick in i badrummet. När hon kom ut därifrån efter några minuter, vad var det första hon såg? Piff sittande på den stol hon ofta ligger och vilar på! Och det var ju där hon legat hela tiden! 

Det värsta är, att både matte och husse kontrollerat den stolen flera gånger utan att upptäcka henne! Vad säger det om deras syn- och luktsinne? Det är ett under att de alls klarar av de dagliga bestyren! 

Borta? Jag??