Lisa: En katts hemlighet

Vad jag tänker? Det är min hemlighet!

Hemlige Gustav

Hemlige Gustav, vet ni vem det är? Jo, det är ju jag! Hela veckan har jag gäckat matte och husse. Tassat ut på morgnarna, för att sedan ...försvinna! För det mesta har jag

Hemlige Gustav ser de inte svansen av!!

sedan varit puts väck till någon gång frampå eftermiddagen. Till deras stora förvåning har jag då helt plötsligt suttit precis utanför mitt hus? Varifrån kom jag? Hur kan jag gömma mig så? De har ju letat på alla de platser jag brukar vara, plus andra tänkbara och mindre troliga ställen? Sådär håller de på!  

Naturligtvis tänker jag inte röja min hemlighet. Enda nackdelen med att få vara ifred är att husse inte kan servera maten framför nosen, men det tar jag igen sen på kvällen. Och på natten. Då vill jag förstås ha påfyllning i skålen när den gamla känns ofräsch eller har tagit slut. Människorna mår bra av att få röra på sig litet då och då. Det inser nog de också, även om samarbetet kärvar litet emellanåt. Då får jag jama ifrån på skarpen. Det fungerar till hundra procent!

Önskar er en somrig helg, ännu en i den långa raden!
 

Nu ska den avslöjas...

Nu ska den avslöjas, monsterskåpets hemlighet. Dess inre blottläggas, och alla monster fördrivas!

Ett tomt monsterskåp???

Men om ni tittar riktigt, riktigt noga? Ser ni något ovanför den gula bunken?

Ser ni NU, då?

Uppdraget genomfört. Klart. Slut.

Och så har jag en fråga: Är det fler än jag som helt plötsligt måste verifiera varenda kommentar och svar? Till och med på min egen blogg, när jag svarar, måste jag nu bokstavsverifiera att jag inte är en skummis? Det började helt oförmodat igår. I inställningarna står att ingen verifiering ska ske, alla får kommentera, överhuvudtaget finns inga spärrar, det har inte behövts. Måste ni verifiera innan ni kommenterar här? Det ska ni inte behöva
enligt mina inställningar! Mycket tacksam för feedback!

Min hemlighet är röjd

Nu kan jag inte hålla det hemligt längre. Trodde väl aldrig att husse och matte skulle hitta igen mitt extraknäck!? 

Det är nu många år sedan jag fick en förfrågan om att driva det här stället. Men, var det värt att sitta i luften minst tretton timmar? Knappast, även om fri tillgång till vitfisk och saftiga stekar utlovades. Att vara affischnamn och stå för det hela utåt, och därmed attrahera en ökande publik, det kunde jag däremot gå med på. Mot en rimlig avkastning på intäkterna, givetvis!

Att mina människor skulle råka passera förbi där var förstås en ytterst märklig slump. Kanske kommer de nu ana ett samband med fiskbilens regelbundna besök här, trots att de handlar så litet? Medan en försäljare uppehåller matte eller husse vid dörren, får jag min leverans snyggt levererad borta vid bilen. 

Hittills har jag hunnit forsla undan allt. På sommaren blir det kanske litet mycket att äta upp direkt. Det blir bättre nu, när det blir svalare. Hoppas nu bara att nästa leverans i slutet av november flyter på klanderfritt. Kanske är det ett litet suspekt sätt att förtjäna sin lön på, men vem kunde tro att min inkomstkälla skulle upptäckas?

Oh, dörrhandtag där...

Oh, dörrhandtag, dörrhandtag där

säg vilken din hemlighet är

eller att du mig koden lär

så att jag slipper sitta här

då "ut" är den enda önskan jag när!

Vardagsrumsdramatik

Det skedde något aningen besvärande här förra veckan. Genant och pinsamt. Tyckte åtminstone matte att det var. För oss katter.

Jag låg nöjd och avslappnad i soffan. Matte satt i min fåtölj och tittade på teven. Puff sov i sin igloo. Allt andades fri och ro. In på scenen trädde Piff, från altanen. Men det var något märkligt med henne? Hon hoppade omkring på ett sätt hon aldrig brukar? Då såg matte. En liten mus sprang för livet, in bakom vedbunken.  Piff hade hämtat sig en leksak där ute.

Matte drog fram bunken. Musen rusade iväg, mot teven. Det är nu "pinsamheten" tar sin början. Jag kände inte alls för att avbryta vilan för att jaga en ynkligt liten musunge. Matte hämtade mig och satte ner mig framför teven, i avsikt att jag i kraft av min erfarenhet snabbt skulle...ja, ni förstår? 

Det var bara det att jag inte var på humör för jakt just då. Jag satt kvar där en stund för syns skull. För att visa min goda vilja plockade jag upp en tygmus som låg framför mig, men återvände sedan till min sköna soffa. Piff och Puff fjantade omkring, och nosade överallt, men också de tröttnade till slut. Tre katter och en mus i ett och samma rum. Det finns visst nån slags lek "Vad ska bort?", men vi hade lust att leka den. Inte alls.

Sent på kvällen stängde matte in mig och Piff i den delen av huset. Vad som sedan hände är vår hemlighet. Huvudsaken är väl att inte minsta lilla mus synts till sedan dess?