Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







torsdag 30 juni 2011

Inget tassgemäng med en dam

Våra grannar med skällhunden är här igen, som jag jamade om i måndags. De är här bara när det är sommar. Och de har inte bara en skällis. Det bor en katt med dem också, en tjej. Hon är stor, svart och lurvig. Faktiskt tror jag hon är större än jag. Och äldre än jag, det vet jag att hon är. Hela två år äldre. 

Hon har funnits här längre än jag, och man kan väl jama, att vi utarbetat någon slags samförstånd om hur området ska inspekteras. Vi undviker för det mesta att våra vägar korsas, trots att vi är en hel del på varandras marker. Jag är på hennes tomt (när skällisen inte är ute), och hon är på min. 

Det har hänt någon enstaka gång, att vi haft en kortare dispyt vid gränsen oss emellan. En liten bit från vårt fågelbord har jag gjort en gång under staketet. Den är precis anpassad för en smidig katt, så lyckligtvis kommer inte skällisen igenom där. (Förresten tror jag han är för dum att begripa vad gropen skulle kunna användas till?) I alla fall, där vid gränsövergången, kan det ibland uppstå oenigheter. Det brukar bara bli jamväxlingar i olika tonlägen. Tassgemäng med en dam har jag ingen lust med. Fast jag anser förstås att även om hon var här först, så har jag ändå mycket mer rätt till området. För vem av oss har haft flest dagar här? Just det!

onsdag 29 juni 2011

13 Viktiga Saker

Varje månad lyssnar vi på när de pratar om katter på radion. Människor som bor hos katter ringer eller skriver och frågar om allt möjligt de inte förstår varför katten gör. Den här veckan handlade programmet om 13 saker som varje katt ska kunna göra varje dag. Jag har gått igenom listan, och tycker nog att jag kan sätta en OK-stämpel på den. Eller vad säger du?


13 punkter för att få en glad katt
  1.  Jaga! En katt som inte får jaga kan bli väldigt missnöjd.
  2. Äta mat - ofta! Gärna småäta, 15-18 ggr/dag. Bra för att hålla blodsockernivån jämn. Stora svängningar kan göra katten aggressiv. 
  3. Dricka gott vatten!
  4. Sova! En fullvuxen katt behöver sova 13 timmar, en unge 20 timmar/dag.
  5. Hålla koll/spana!
  6. Tvätta sig! Om en katt inte tvättar sig mår den inte bra. En tjock katt kan få svårt att nå bakpartiet. Bör banta. (Hemska ord! Min anm.) En katt kan bli deprimerad om den inte kan tvätta sig.
  7. Gräva i toalådan!
  8. Leka! En katt som leker mår bra.
  9. Upptäcka nya saker!
  10. Gömma sig! Reträttplatser måste finnas.
  11. Måste få klösa! Inte bara för att vässa klorna, utan också för att doftmarkera.
  12. Skapa revir! Alla katter behöver ett tryggt revir. Att andra katter kommer in på reviret är det värsta som kan hända en katt. (Så sant! Min anm.)
  13. Få kärlek och social omvårdnad! Kanske det viktigaste av allt.

Ja, vad tycker ni? Jag blev glatt överraskad av matpunkten, även om jag tycker att "småäta" helt enkelt kunde strykas. "Äta mat ofta" är väl helt tillräckligt? 

Hörde också att det inte bara är vi katter som avskyr inkräktare på våra revir. Människor blir minsann också rädda och osäkra när det kommit in någon inkräktare i deras revir, hemmet. Tydligen finns det såna tvåbenta också, som bryter sig in hos andra människor. Exakt samma beteende som vissa katter har gentemot kattkollegor! Även om våra väggar är mera osynliga för ögat.


Jam, vad tycker du om listan?

tisdag 28 juni 2011

Kvällsdövhet

Jag får allt mindre lust att vara inne. Framförallt har jag blivit alltmer döv på kvällarna, när jag ska in. Med det menar jag, när matte vill, att jag ska komma in. Inte ens när jag ligger så nära som under bilen, bara några meter från en ropande matte, kan jag uppfatta något? Jag ser väl att hon rör på munnen, det är allt. Men det känns inte som att det är något som angår mig? Jag iakttar henne noga, för att visa, att jag i alla fall uppmärksammat hennes närvaro.
Märkligt att matte inte hörs när det börjar mörkna? Det ser ju ut som hon säger något...

Hittills har jag av ren godhet uppoffrat mig, och tassat in till slut. Men nu när nätterna börjar bli varma, tror jag att det snart är dags för att prova på campinglivet, och sova under bar himmel. Om det blir någon tid över till sömn? 

måndag 27 juni 2011

Bra temperatur för en lagom tjock päls

Hoppas ni haft det bra i helgen allihopa? Jag har haft det jamarbra! I fredags kom jättemånga favoritmänniskor och gästade mig. Jag hade nästan litet svårt att hinna med allihopa. De som mest höll sig inomhus fick bli aningen förbisedda, för jag tyckte det var skönast ute. Där ser man vad bra det är att ha en lagom tjock kattpäls på sig! Min sommarpäls är som utprovad för just den temperatur som var i fredags. Litet för kallt för pälslösa människor = helt rätt för mig! En bra temperatur, är när man kan jobba full av energi, utan att man måste lägga sig och vila i skuggan. Eller, för den delen, tassa in och värma sig.

Dagen därpå var det bara matte och husse hemma. Det var ingen riktig fart på dem, tyckte jag. Alltså passade jag på att göra en längre inspektionstur runt Mitt Område, och var borta rätt många timmar. När jag kom tillbaka, hittade jag både matte och husse på nya altanen. De försökte sätta ihop stora plastskivor till något. Husse lät irriterad, matte med, förresten. De höll på länge och väl, och vred och vände på skivorna. Jag iakttog dem intresserat, men kände att det var tryggast att inte lägga mig i. De måste ju få känna att de klarade av det hela alldeles själva. 

Till slut kom husse på hur man skulle göra, och vips, stod där en stor tunna av något slag. Han bar iväg den bakom växthuset. Där står den nu. Det är precis att en ståtlig katt kan passera den på ena sidan. Matte ska visst ha tunnan att lägga kvistar i, och döda blommor.
Hur svårt kan det va'? Fyra väggar, en botten och ett lock!



Igår hände något alldeles oerhört. Utan att tillfråga mig bjöds grannskällhundens människor hem till mitt hus! Lyckligtvis lämnades skällisen hemma på sin tomt. Man hade ju kunnat förvänta sig en ursäkt för alla utskällningar jag fått, men icke. Om de kommer tillbaka, ska jag minsann påjama denna oartighet.
 

fredag 24 juni 2011

Glad midsommar!


ÖNSKAS ALLA SOM HÄLSAR PÅ MIG HÄR!

Katten Gustav

Vi ses igen på måndag!

torsdag 23 juni 2011

Om gurkockupation och skräptunna

Vad har hänt? Har jag ramlat ner i ett rör?

 
Nä, jag ligger ju bara i korgen för trädgårdsskräp!
Växthuset är min absoluta favoritplats. Så fort matte öppnar dörren tassar jag in. Först tittar jag till mitt magiska hörn, som dessvärre har krympt betänkligt. Jag kan precis krafsa litet med tassen i kanten av ena hörnet. Resten är ockuperat av en jättekruka med gurka i. Som jag inte gillar. Varken krukan eller gurkan. Min företrädare hos matte och husse, Gustaf den förste, han älskade gurka. Han hade säkert inte haft några invändningar mot gurkockupation. Det har jag, men ingen bryr sig, förstås.

Nåjam, förutom mitt magiska hörn har jag en plats till jag tycker om i växthuset. Det är tunnan matte lägger vissna blad och sånt i. Med ett elegant hopp svingar jag mig direkt över kanten. Det är nödvändigt, för kanten tål inte kattbelastning. Då viker den sig och ramlar. 


Tunnan har precis lagom storlek för en ihoprullad katt, och är ett skönt ställe att ta en kattlur i. Och när matte nu i princip fråntagit mig mitt magiska hörn, har jag avtvingat henne ett löfte att tunnan bara får fyllas så mycket att botten täcks av ett tunt lager, ej stickigt avfall.

onsdag 22 juni 2011

Vad är detta för sätt?

Borde inte katter tillfrågas innan det vidtages målningsarbeten, som gör att katter stängs inne fastän solen skiner ute och det är varmt och skönt? Borde det inte vara så?
Jag bara frågar i all enkelhet?

En katt i den här familjen råkade ut för detta, nämligen. Katten hade ingen som helst anledning att misstänka illasinnade planer från familjens sida. Frukosten avnjöts i lugn och ro, och efter det öppnades en dörr så att katten skulle kunna påbörja dagens arbete. Nu brukar den här flitiga och arbetsamma katten bli hungrig igen efter en stund, och tassade då in efter påfyllning. Kattens avsikt var naturligtvis att enbart mätta magen, för att sedan fortsätta inspektionerna utomhus.

Det var då som det nekades dörröppnande! Fastän alla var hemma och allt var precis som vanligt! J...katten blev alldeles väldigt frustrerad, och jamade ifrån på skarpen att så här fick det inte gå till! Om, jag jamar om, nu händelsevis trappan måste målas, kan de väl göra det när det regnar och katter ändå inte vill vara ute?  


tisdag 21 juni 2011

Jag testar: shoo!

Nu har jag testat min fästingbricka så länge att jag vågar mig på ett första utlåtande. Hittills har jag faktiskt inte fått en enda fästing på mig. I början hade jag fortfarande Frontline i pälsen, men det är borta nu. 

Det trixiga med brickan är att få den att hänga på rätt håll. Matte är och vänder den, jag vet inte hur många gånger varje dag. Det irriterar mig en del. När man köper brickan är det två brickor i en så att jama. I affären tyckte de att man kunde dela den, och sätta fast den ena biten inuti halsbandet med dubbelhäftande tejp. Det gjorde matte. Den ramlade av första dagen. Då tog hon den andra biten och satte fast den i ringen som medföljde. 

Hur hon än gjorde hamnade biten bak och fram. Och för att den ska fungera, måste det svarta ligga mot pälsen. Då bildas någon slags fält som ska göra att fästingar inte vill krypa upp på mig. 

Alltså bytte hon ut ringen mot garn, så att brickan kunde knytas riktigt hårt mot halsbandet. Även om den fortfarande vänder sig, är det svarta mot pälsen för det mesta. Och fast jag inte gillar att hon är där och pillar så ofta, gillar jag att slippa bli ryckt i pälsen när fästingar ska bort.

Man kan jama att jag är försiktigt positiv till shoo. Det kostar ganska många pengar, 350 stycken, men det ska verka i fyra månader. Då kostar Frontline lika mycket. Och det är förstås jamarskönt att slippa nacksprutas.

Det här var ju inte så särskilt intressant för er som inte är ute. Tar därför med det avsnitt av Simons katt som jag tror jag gillar allra bäst. Har sett det massor med gånger, men skrattar varje gång så morrhåren hoppar. Här kan man jama om hög igenkänningsfaktor!  Kolla här!

måndag 20 juni 2011

Litet bestraffning måste de få

I fredags funderade jag allvarligt på att binda fast matte och husse vid min favorittall. Nu tycker jag att de börjar ta sig alltför stora friheter i sitt rymmande. De var borta precis hela kvällen, ända till klockan mitt i natten. För att visa vad jag ansåg om tilltaget, så höll jag mig undan när jag hörde deras bil komma. De kunde gott få vänta ett tag, precis som jag fått göra. Annars har jag ju skämt bort dem med att alltid välkomna, för det mesta sittande på trappan. Nu avvaktade jag precis så länge som jag kunde, utan att bli utestängd hela natten. När jag såg att de började släcka lamporna, tyckte jag, att de fått nog med straff. Skyndade mig in när matte öppnade dörren. För det hjälps inte, jag tycker faktiskt det är skönast att sova i min egen fåtölj. När jag var yngre var jag mycket mer pigg på nattspaning. Konstigt, vad man förändras?

På lördagen lyckades de hålla sig hemma hela dagen och hela kvällen! Husse var trött, och låg länge i soffan och tittade på teven. Mycket lämpligt, eftersom det var massor med blött nedfall ute. Alltså intog jag husse-magläge. Om jag fick bestämma, skulle husse alltid sova i soffan med trampvänliga kläder på sig. Min sovfåtölj är jamarskön, med jämförd med husses mage står den sig slätt! Min fåtölj saknar till exempel undervärme. Och i mjukhet har den inte en chans heller. Nu får jag tyvärr inte bestämma. Husse envisas med att lägga sig i en säng jämt, och det är jag inte alls så förtjust i. Det blir inte samma närkontakt med ett täcke emellan.
Liggvänlighet=betyg 5 av 5 tassar
Igår kunde de inte hålla sig längre, utan försvann hela eftermiddagen. Eftersom det blöta fortsatte där ute, beslutade jag mig för att koppla av inomhus. Samma sak har gällt idag. Gjorde några jobbförsök ute, men blev ideligen avbruten av att det hälldes vatten på mig. Utnyttjade i stället tiden till att hämta krafter i husses säng. En katt vet att ta vara på varje tillfälle på rätt sätt.

fredag 17 juni 2011

Först när katten flyttar in...


Ja, så är det bara. Egentligen finns det ingenting att tillägga till denna självklarhet. Det är bara synd att så många tvåbenta ännu inte upptäckt det. Vi får väl göra vårt bästa som ambassadörer för kattsläktet och jama högt och ihärdigt om detta.


Jag ser i en inredningstidning en bild på ett riktigt tjusigt vardagsrum. Stort, luftigt och ljust, och med massor av fina saker piffigt placerade. Alla färger matchar varandra. Men där finns någonting som gör att bilden känns varm och levande. På soffan ligger en katt ihoprullad!  Fotografen, som tog bilden, var klok nog att låta katten ligga kvar. Eller till och med så klok att h*n bad katten lägga sig där, för att bilden skulle bli riktigt bra. För att den skulle visa ett riktigt hem, inte bara ett vackert vardagsrum.


Ni -mina kompisar- och jag, bor ju ihop med människor som fattat det här. Önskar er allihop en trevlig och skön helg, även om det verkar bli en del blött som ska ramla ner. Vi får väl mysa i våra riktiga hem.

torsdag 16 juni 2011

Rena hälsopillret - en katt!

Vi satt och bläddrade i gamla tidningar, matte och jag. Ja, hon bläddrade och jag höll henne sällskap. Varje vecka kommer det tidningar, som matte lägger i en korg för att läsa "när hon hinner". Till slut blir korgen så full, att hon måste antingen skaffa en korg till, eller börja läsa några av tidningarna. Då tar hon en hög och bläddrar igenom dem, för hon tycker inte hon kan bara slänga dem olästa. Tur det, för ibland står det Viktiga Saker.

Som till exempel en liten notis "Katter är bra för hjärtat". Där står det att vi har en mer gynnsam hälsoeffekt på människor än hundar (vem trodde något annat? Min anm). Det är ett universitet i Minnesota som undersökt det här. Deras studie visade att kattägare löpte 40 procent mindre risk att avlida i hjärtinfarkt. Risken var också mindre för bland annat hjärt-kärlsjukdomar, stroke och hjärtsvikt. 
Bästa må-bra-medicinen!


Nog för att jag vet att katter är bra för nästan allting, men inte visste jag att vi är bra! Sedan hade de väl gjort ett litet skrivfel. De skrev kattägare, men de menade naturligtvis kattägda. Sånt man får överse med i sammanhanget. Huvudsaken är ju att människor fattar vad bra det är att bo med en katt. Eller flera.  

onsdag 15 juni 2011

Jamarns, vilken fest!


Fick ju en inbjudan av Sippo igår att komma på hans födelsedagskalas. Fick det rätt snärjigt ett tag, för man vill förstås inte komma tomtassad första gången man hälsar på någon. Hade tur, för min favoritrestaurang hade precis öppnat. De har take-away-service, så allt löste sig fint. Sedan hade jag ännu mera tur, för jag fick lift nästan ända fram till Sippos dörr. Det kändes litet nervöst att ringa på, men oron rann av med en gång Sippo öppnade. Bakom honom stod Tindra och såg så blyg ut, att jag morskade upp mig direkt. Vi bekantade oss, och jag tassade in. Upptäckte deras husse, som låg och sov redan. Sippo hade visst drogat honom med Ajax?

Ja, sedan trollade jag fram min present. Den verkade uppskattad, både av värdkatterna och de andra gästerna.  Det var jamarkul att träffa alla kompisar igen så snart! Sippo hade minsann dukat upp till fest med alla möjliga godsaker, och alla hade med sig också. Strömming, grädde, fisktårta, gourmetmousse, torsktårta, räkor....jam, hur mycket som helst! Oj, vad jag åt! 

Sedan var vi ute och kollade Sippos favorithörn. Förstår att han trivs där. Givetvis inspekterade vi buskar och träd också. Gjorde några testrace i träden, de var helt okej. Och leken kloa ballong var hur kul som helst!
Vilket gäng vi var nu igen! Det kryllade av katter överallt. Synd bara att jag måste bryta upp litet tidigt, måste ju hinna hem igen innan de vaknade där hemma. 

Att få lift hem gick väldigt smidigt, redan andra bilen stannade. Sov sedan nästan hela vägen hem. "En lyckad fest och mätt mage är bästa huvudkudden", heter det inte så? Tack, Sippo och Tindra! (Hoppas husse kvicknat till nu?)

tisdag 14 juni 2011

Språkförbistringar

Jag har ju länge och intensivt undervisat matte i jamspråket. Ett tag tyckte jag att hon gjorde framsteg, ja, hon var faktiskt riktigt duktig. På senare tid verkar det som om kunskaperna börjar falla i glömska. Mest hör hon fel på jamen "mat" och "ut". Och husse ska vi inte ens jama om! Han hör konstant fel, och går mot dörren, när jag påjamat att matskålen behöver påfyllning.  


Då följer jag med nästan fram till dörren. När han öppnar, sitter jag förstås kvar, och väntar tålmodigt på att han ska inse vad det var jag jamade. Ofta försöker jag än en gång förklara, "maaaaat...inte uuuut." Tar det sakta och övertydligt för säkerhets skull. Om han då frågar "Men ska du inte gå ut, Gustav", är det bara att ge upp och tassa tillbaka till matskålen. Där får jag visa med kroppen vad som gäller, när jamiskan tydligen är för komplicerad för honom att förstå.

Nu ska ju till husses försvar påjamas, att han varit borta så mycket hela året. Han har inte alls fått den undervisning som matte, så kraven kan heller inte ställas så högt. Eftersom han kommer vara hemma för det mesta i sommar, ska jag med det snaraste sätta in stödundervisning. Och jag kommer påfordra att även matte närvarar och friskar upp sina kunskaper.
Repetition krävs:

 

måndag 13 juni 2011

Och de bara försvann!

Det här var en annorlunda helg. Vet inte riktigt om den var bra eller dålig? Lördagen var helt okej, och ungefär som vanligt. Lagom solvärme. Både husse och matte var ute, och jag tassade emellan och höll bägge sällskap ungefär lika mycket. 

Söndagen började precis som vanligt. Litet blötmatsfrukost, och sedan ut. Men sedan! Rätt som det var, såg jag matte och husse bära in en väska i bilen. Jag tassade fram och undrade vad det var frågan om? "Nu får du vara ute, Gustav", sa husse till mig. Sedan visade han mig, att min matskål flyttat ut på min nya altan. Där stod också en stol med en dyna på. "På den kan du sova i natt" fortsatte han. Jag förstod ingenting? Varför skulle jag sova där? Men det var präktigt att se min matskål fylld med råge!

Jag funderade inte mer på det, utan gav mig av på spaning. När jag kom tillbaka, hade matte och husse åkt. Efter att jag varit hemma ett bra tag, fick jag oväntat besök. Min favoritgranne tittade över. "Jag skulle bara se hur du har det, Gustav", sa han. Och så gosade vi en stund. Eftersom mina människor var borta, tyckte jag, att jag lika gärna kunde följa med honom hem. Så då gjorde jag det. Ja, just det! Har ju glömt att berätta, att leverkorvsförrådet är påfyllt! Fick mig en smakbit av alldeles nyinköpt leverkorv. Höll honom sällskap en stund sedan, förstås. Det var det minsta jag kunde göra som tack.
*stor slick om nosen*
Husse och matte kom inte hem på hela natten! Jag var och kollade ibland. Men jag hade ingen lust att sova på stolen, utan valde favoritgrannens soffa i stället. Den som han har på sin altan. Först idag på eftermiddagen kom rymlingarna tillbaka. Och jag tassade välkommen, utan minsta förebråelser, precis som om de varit borta några minuter, bara. 
Det är skönt att allt är som det ska nu igen.

fredag 10 juni 2011

Jag är nyfiken gul


Jag tror att många människor har glömt att vara nyfikna. Min erfarenhet är, att de bara går förbi massor med spännande saker utan vidare undersökning. De varken stannar till, böjer sig ner eller nosar på någonting. Om de visste, vad mycket värdefullt de missar genom sitt jäkt!

Jämför bara med oss katter. Hur många gånger varje dag stannar vi inte till, även om vi tassar exakt samma väg varje dag, och kan varenda del av vägen? Men vem vet, kanske just idag kan jag hitta något nytt? En ny doft, ett nytt perspektiv, en annan färg? 

För att inte jama om, när vi upptäcker ett outforskat rum av något slag! En hålighet, en öppen dörr som brukar vara stängd, ja, vad som helst som man kan krypa in i. Genast väcks vår nyfikenhet! Vad kan finnas där inne! Man bara måste, måste få veta!

Vad jag förstått efter att ha studerat minisen, som kryper omkring här ibland, finns vissa sådana kattliga instinkter hos honom. Tyvärr verkar de ofta motarbetas av hans större människor? Framför allt verkar han inte få nosa på vad han vill?

Nog tror jag att våra tvåbenta vänner skulle må mycket bättre om de 1) tog sig tid att upptäcka allt det som finns utanför vägen de går på 2) vågade sig in även på osäker mark. Så mycket vi katter har att lära våra människor!

Nu ska jag önska alla kompisar och era människor en riktigt skön sommarhelg! Hoppas ni mår bara bra allihop! Vi tassas igen på måndag!

torsdag 9 juni 2011

Nu är det KRIG!

Nu kan jag jama att skam tassar på torra land! Det är så oerhört att jag nästan sätter vitfisken i vrångstrupen!

Inkräktaren har invaderat Favoritgrannen! Min egen leverkorvsgranne! Ja, inte inne, naturligtvis, grannen skulle förstås aldrig komma på tanken att släppa in eländet. Men, som den självklaraste sak i världen, hoppade inkräktaren över staketet -MITT staket- och in på grannens tomt. Ni kan förstå min upprördhet och kaotiska tillstånd?  

Dessutom for grannen iväg i morse till tyska landet, och lämnade över bevakning och ansvar för sin tomt till mig. Till mig, alltså! Innan han ger sig iväg, brukar han alltid försäkra sig om min tillsyn. "Du passar väl mitt hus nu, Gustav?" frågar han jämt allvarligt innan vi tassar av varann.

Nu är jag ju litet osäker på om inkräktare i form av katt ingår i vad som måste passas för? Men för min del är det solklart. Jag vill inte dela min bästa leverkorvsgranne med någon.

Vad jag gjorde med inkräktaren? Jagade iväg honom, förstås! Måste också erkänna att jag i stridens hetta nog jamade ett och annat icke rumsrent efter honom. 

Nu ska jag hålla ställningarna här några dagar. Redan på lördag ska grannen vara tillbaka. Tror han åkte iväg bara för att köpa min leverkorv. När han är så snäll, ska han förstås hitta sin tomt såväl inkräktar- som musfri när han kommer tillbaka. 

onsdag 8 juni 2011

Köp något vettigt i stället, matte!


Nu har matte gjort ett felköp. Igen! Förra gången var när hon köpte musen, som gör en röd prick. Något tydligen alla katter ska älska? Inte vi! Möjligen iakttar vi den förstrött en liten stund, men tappar snart fokus på något så ointressant.

Den här gången kom hon hem med en aktiveringsboll. "Jättekul, och får verkligen fart på katten" påstod de i affären. Var sitter det roliga, om jag får fråga? Först stoppade matte i litet av vårt favoritgodis, och rullade bollen framför nosarna på oss. Belevat tittade vi till på den, men inga närmare undersökningar utfördes. Först sedan matte fyllt på med litet droger också, bevärdigade vi bollen ett visst nosande. Åtminstone en halv minut eller så. Efter att ha konstaterat, att det inte gick att berusa sig på något som var instängt, tappade vi snabbt intresset. 

Bara att lägga ännu ett onödigt inköp till handlingarna. Matte kan ju stoppa in makaroner, choklad eller annat hon gillar i den. Ifall hon känner aktiveringsbehov, menar jag. Vi är nog aktiva, som vi är.

tisdag 7 juni 2011

Vilken kväll det blev!

Jag jamar bara det..diskretion...hederssak! Inte tänker jag skvallra om vem som kanske nosade litet för djupt i myntaflaskan, eller om vad som hände i schersminbuskaget! Det var ju bara så lyckat alltihop! Mina möss gick åt, bara några svansar blev över. Duis och Decos strömmingar var väldigt populära, de tog slut i ett nafs. Och tårtorna....tårtorna! Maurices och Kajsas torsktårta, den nästan slogs vi om. Tur att Mimmi, Chicko, Tarzan och Sessan  också hade med en fisktårta. Rena drömmen, den med. Det är när man får en god tårta efter maten som man verkligen känner att det är fest.

Och apropå tårta, när husse kommit på eftermiddagen bad matte mig att komma ut på altanen. Där stod min Shebatårta! Och så sjöng matte "Ja, må han leva" för mig.
Tårtan var läckert geléöverdragen och i mitten tronade en vitfiskros av lyxigaste sort!


Först tog jag rosen...



Mmmm, det var så gott, så gott. Men jag orkade inte riktigt allt. Det blev en liten bit kvar, som Piff och Puff fick dela på.




Mätt och belåten släpade jag mig några meter bort för att vila på maten

Ja, sedan var det bara att lägga sista tassen på förberedelserna för kvällen. Det var alldeles imponerande vilken uppslutning det blev, över trettio katter som svansade loss här ute. En stor överraskning var det stora godislasset, som Wikki och Nova hade med sig. Jamarns, vilken fart det blev på oss när de började kasta ut allt gottiset! Det jamar jag en superb avslutning på en hellyckad kväll!
Hoppas ni kom hem sedan som ni skulle allihopa, och att ni inte mått alltför dåligt idag!

måndag 6 juni 2011

Idag blir jag tolv år!


 
Nu har jag jobbat hårt med att ordna allt inför kvällens buffé. Allt har gått enligt planerna. Har räknat ut att vi blir minst tjugosex stycken, tjugoåtta om Max och Måns också har tid att komma. De har inte säkert lovat, så jag vet inte. Vi samlas när det börjar skymma. Hoppas att era mattar och hussar inte märker när ni smiter iväg. För HM-fritt ska vi ha, förstås! Vilken syn det blir med alla oss här! Gå direkt in under den största rhododendronbusken när ni kommer. Där serveras flytande mynta i baren. Nea skulle ta med, och jag har också en flaska. Som alternativ har jag gräddshots eller en Skåne. Vatten, alltså. Räknar med att mingel, ätande och lekar tar ungefär tre timmar, så ni ska hinna hem igen innan era människor vaknar.

En present till mig idag, är att husse ska komma på eftermiddagen. Då ska vi kalasa på Shebatårta. Jag ska ta första biten. Hela tårtan blir nog bara en bit. Husse och matte får hitta på något annat. Trots allt är det ju min dag!

Och så ser jag fram emot kvällen. Tassligt välkomna allihopa!

fredag 3 juni 2011

Våga fräsa!


Frånfräsning är ett av många områden, där en del tvåbenta behöver lära av oss katter. Även om någon är dum mot dem, säger de ingenting. Bara inuti. Och så mår de dåligt av det. Så ska det inte vara! Man ska fräsa ifrån direkt, precis som vi katter gör! Det är inte farligt, utan visar bara vilka spelregler som gäller. 


Jag har, sedan jag kom hem hit, undervisat matte, och tjatat om detta. Hon var rätt kass på det, men jag tycker att hon har gjort ganska stora framsteg. Det händer visst, att hon blir överraskad själv, hur effektiv undervisningen varit. Bra läromästare, jamar jag bara!


Nu är sommaren här på riktigt! Hoppas ni alla kan njuta ordentligt av den hela helgen! Vi tassas igen på måndag. Och inte vilken måndag som helst! Alla med fyra kattassar och svans är välkomna på namnsdags- och födelsedagsparty på Mitt Område! Ska ordna med riklig musbuffé till förrätt och kaninstek som huvudrätt. Matte får fixa grädde och vitfisk till dessert. När vi ätit tänker jag ordna med lekar. Först Till Tallen, Hopp Över Staket och Följa Katt, plus mycket mera. Då ses vi!

torsdag 2 juni 2011

Jag tror inte jag gillar vetenskap

Med anledning av gårdagens blogg om övergivna katter undrar jag om det var någon som såg programmet "Kattens vetenskap" på Kunskapskanalen för en tid sedan? Matte och jag satt och tittade, och blev väldigt frustrerade. Det är just sådana program som ger gödning åt människors idéer om att katter "alltid klarar sig". De visade till och med en stackars katt i polartrakterna som åt på något byte tillsammans med andra djur och fåglar. Vinden ven, och man såg hur isande kallt det var. Och, sade speakerrösten nästan beundrande, till och med det här klarar katter! Inte ett ord om hur katten levde, hur den mådde.

Och det var inte enda gången. Detta var något man återkom till flera gånger i programmet, just det här med att katten alltid klarar sig. Allt baserat enbart på överlevnadsbasis. Riktigt sorgligt. Hoppas att inte många tittade. Jag tror inte jag gillar vetenskap av det slaget.

Annars handlade programmet mest om att några vetenskapspersoner undersökte var de första katterna kom ifrån. Förmodligen Egypten, och de katterna var litet större. Och så pratade de om hur människor fixar ihop katter, så att de ska bli som människorna vill ha dem. Då tänkte jag, att det är rätt bra att vara en helt naturligt skapad katt. Och att det är mycket bra att slippa slåss för min överlevnad i skogar, berg eller polarisar.

onsdag 1 juni 2011

Det bästa jag läst på länge!

Idag ska jag göra något så ovanligt som att visa er en krönika jag och matte läste idag i Helsingborgs Dagblad/NST. Vi tyckte att det var något av det bästa vi läst på länge, och vill att även de som inte läser vår tidning ska få ta del av av vad Patrik Lundberg skrev. Matte har fått okej av Patrik att visa er krönikan. Var så goda:

 

Du får passa dig som satan

I dag träder sommaren in. Juni, juli, augusti ligger framför våra tassar. Sol, bad och grill och allt det där.

Förra året hade jag en käresta. Vi mötte sommaren tillsammans. Jag var så kär att mitt hjärta nästan slog sig 
ut genom bröstkorgen.

Det var den bästa sommaren sen 1994, när Arne Hegerfors firade midsommar i Pontiac Silverdome och svenskarna dansade sig galna till GES.

Kärlekens tunga tinade upp min frusna själ. Men sommaren snurrade fort och kärleken sinade. Passionen och drömmarna dog. I slutet av augusti stog jag ensam kvar. Mitt liv hade åter igen förvandlats till ett sorgligt dansbandsmedley.

Tragiskt, tänker du.

Tänk då om hon dessutom hade dumpat mig på landet, mitt ute i ingenstans, utan möjlighet att kommunicera med någon. Utan mänsklig kontakt, utan mat, utan vatten – någonsin igen.

Föreställ dig en framtid där allt annat än en ond, bråd död är en utopi.

Det är verkligheten för tusentals katter.

Varje år skaffar folk sommarkatter. I tre månader är de familjens ögonsten. Varje sommar får de går tass i hand genom livets promenad. Varje år får de så mycket uppmärksamhet och kärlek att deras hjärtan nästan går sönder.

Men i slutet av augusti lämnas de ensamma vid torpen och stugorna. Hösten och vintern har ihjäl dem som värmen smälter snöflingor i april.

Tro inte att katter saknar känslor. Precis som människor behöver de närhet, men framför allt mat. Att svälta till döds måste vara det vidrigaste av öden.
Jämfört med sommarkatterna framstår min förlorade kärlek som en mårdhundsatom i en höstack.

Jag blir nästan aldrig förbannad. Men i slutet av varje sommar, när jag läser om de övergivna katterna blir jag så arg att jag hade kunnat göra vad som helst.

Skaffar du sommarkatt; se till att ta hand om den även till hösten.

Gör du inte det så får du passa dig som satan. Jag ska personligen leta upp alla djurplågare och ställa dem öga mot öga med katterna de har övergivit.

Jag kommer aldrig att acceptera detta bestialiska beteende. Jag kommer aldrig att ge upp min kamp för alla varelsers rätt till ett värdigt liv.

Katterna har ingen egen röst i samhället. Därför är det extra viktigt att alla människor tar sitt ansvar.

Patrik Lundberg
patrik.lundberg@hd.se