Stör ej!

Meditation pågår, stör ej!

Om jag inte ligger under hasselbusken, är det här jag brukar ligga och ta en sen kvällsmeditation, mellan yttertrappan och vedboden. Förutsatt att det är bra väder, förstås. Och det vet väl alla, att vid meditation ska man absolut inte störas? Man lyssnar då inåt, och låter inga yttre händelser påverka det inre lugnet. 

Alltså tar jag ingen som helst notis om matte på trappan, där hon står och ropar åt mitt håll. Länge och väl. Jag bibehåller min meditationsställning utan att röra ett morrhår. Om jag nu har tur, visar matte tillbörlig respekt för mitt utövande, går in i igen, och stänger dörren tyst efter sig. Men då ska jag allt ha tur...

Vattenfunderingar

Det står alltid en skål med vatten på min trappa. Varför har jag aldrig begripit mig på? Inte kan den vara avsedd för mig, för jag har ju mycket godare vatten på annat håll?

Det absolut godaste vattnet finns i hinkarna nedanför stuprören. Alltid välfyllda, bekväm drickhöjd och med en utsökt bouquet ger jag detta vatten fem tassar på min femgradiga skala.

Annars brukar jag passa på att ta mig en slurk där inne, efter maten. Särskilt efter frukosten är det skönt att skölja strupen ordentligt. Men, som jamat, det gör jag i fontänen inne, eller någon av inne-skålarna.

Så, vad skålen på trappan har för funktion, kan man ju undra?

Nu är jag upprörd!

Jag är ytterst upprörd! En inkräktare har invaderat mitt allra heligaste, min vedbod!

Det har varit ganska trist väder idag, och jag var uppe tidigt i morse för att tassa hej då till husse. Alltså ansåg jag mig ha rätt till en extra lång middagsvila. Efter sedvanlig stretching och litet mat i magen tassade jag sedan ut för en eftermiddagsrunda. Först kontrollerade jag besöksfrekvensen på den nyöppnade restaurangen. Som vanligt hade samtliga ätit klart precis när jag anlände. Fortsatte efter det runt huset, mot vedboden. Där under satt en katt. Och det var inte jag!

Hela omgivningen kunde sedan ta del av min upprördhet. Högt jamade jag åt vederbörande att genast förflytta sig därifrån. Dessvärre var det en tjurig rackare, som inte brydde sig, utan bara stirrade tillbaka. 

Naturligtvis kom matte ut och lade sig i vår diskussion. Hon uppmanade mig med len röst att komma in, och med största tveksamhet tassade jag långsamt mot dörren, hela tiden med ett vaksamt öga på vedboden. Såna gånger är det inte lätt att välja? Tryggheten inne lockar, samtidigt som viljan att försvara Området är stark. 

Jag bedriver högintensiv spaning inifrån högkvarteret

När jag nådde trappan, beslutade matte åt mig. Hon kom ut och helt sonika lyfte in mig. Jag var inte riktigt med på noterna, och visst blodvite uppstod. Vi får väl se om det är det enda blod som kommer flyta här framöver?  

Ännu råder friden

Min höga ambitionsnivå för närvarande beträffande utearbetet har medfört att matte ställt ut mat till mig. Det passar mig utmärkt, eftersom jag annars får påbörja lunchen sent på kvällen. Matklockan kommer då så att jama alldeles i oordning.

Tacka vet jag lunch vid lunchtid!

Nackdelen: Man måste hålla ständig uppsikt efter lösspringande skällisar. 

Men den lilla olägenheten tar jag gärna, för åtminstone hittills har det varit rätt lugnt på den fronten. Tyvärr har jag onda aningar om vad som väntar de närmaste månaderna. Och det gäller inte bara skällisar. Sorgligt nog måste jag erkänna, att såna av min egen sort är värst. De, som kommer och mopsar sig, och inbillar sig att det är deras Område här. Men den dagen, det bekymret. Just nu är det frid som råder. Och lunch ute på trappan.

Litet bestraffning måste de få

I fredags funderade jag allvarligt på att binda fast matte och husse vid min favorittall. Nu tycker jag att de börjar ta sig alltför stora friheter i sitt rymmande. De var borta precis hela kvällen, ända till klockan mitt i natten. För att visa vad jag ansåg om tilltaget, så höll jag mig undan när jag hörde deras bil komma. De kunde gott få vänta ett tag, precis som jag fått göra. Annars har jag ju skämt bort dem med att alltid välkomna, för det mesta sittande på trappan. Nu avvaktade jag precis så länge som jag kunde, utan att bli utestängd hela natten. När jag såg att de började släcka lamporna, tyckte jag, att de fått nog med straff. Skyndade mig in när matte öppnade dörren. För det hjälps inte, jag tycker faktiskt det är skönast att sova i min egen fåtölj. När jag var yngre var jag mycket mer pigg på nattspaning. Konstigt, vad man förändras?

På lördagen lyckades de hålla sig hemma hela dagen och hela kvällen! Husse var trött, och låg länge i soffan och tittade på teven. Mycket lämpligt, eftersom det var massor med blött nedfall ute. Alltså intog jag husse-magläge. Om jag fick bestämma, skulle husse alltid sova i soffan med trampvänliga kläder på sig. Min sovfåtölj är jamarskön, med jämförd med husses mage står den sig slätt! Min fåtölj saknar till exempel undervärme. Och i mjukhet har den inte en chans heller. Nu får jag tyvärr inte bestämma. Husse envisas med att lägga sig i en säng jämt, och det är jag inte alls så förtjust i. Det blir inte samma närkontakt med ett täcke emellan.

Liggvänlighet=betyg 5 av 5 tassar

Igår kunde de inte hålla sig längre, utan försvann hela eftermiddagen. Eftersom det blöta fortsatte där ute, beslutade jag mig för att koppla av inomhus. Samma sak har gällt idag. Gjorde några jobbförsök ute, men blev ideligen avbruten av att det hälldes vatten på mig. Utnyttjade i stället tiden till att hämta krafter i husses säng. En katt vet att ta vara på varje tillfälle på rätt sätt.