Vattenfunderingar

Det står alltid en skål med vatten på min trappa. Varför har jag aldrig begripit mig på? Inte kan den vara avsedd för mig, för jag har ju mycket godare vatten på annat håll?

Det absolut godaste vattnet finns i hinkarna nedanför stuprören. Alltid välfyllda, bekväm drickhöjd och med en utsökt bouquet ger jag detta vatten fem tassar på min femgradiga skala.

Annars brukar jag passa på att ta mig en slurk där inne, efter maten. Särskilt efter frukosten är det skönt att skölja strupen ordentligt. Men, som jamat, det gör jag i fontänen inne, eller någon av inne-skålarna.

Så, vad skålen på trappan har för funktion, kan man ju undra?

Försmädligt

Jag missade världens guldläge härom morgonen. Försmädligt.

Som jag jamade för några veckor sedan satte matte helt utan min tillåtelse ett nät framför dörren till växthuset. Till följd av detta tilltag har jag förlorat intresset för att vara där inne. Tassar inte ens åt det hållet. Det skulle jag ha gjort den morgonen!

När jag, alltför sent, begav mig ditåt, var det för att jag såg matte hålla på med något där. Glad i hågen tassade jag dit för att kolla vad det var? Vad fick jag för mottagande? "Gå din väg, Gustav!" befallde matte med en sträng och otrevlig röst. Ja, jag skäms för att jama det, men hon faktiskt föste iväg mig med foten också. 

Men jag hann allt se vad hon höll på med! Hon höll en koltrast i ena handen, och en sax i den andra. Den hade fastnat i nätet! Tänk om jag hunnit dit före henne! Matte, som totalt saknar sinne för gourmetmat, bara släppte iväg steken sedan hon lossat den!

Nu har hon ställt stora hinkar på marken över nätet så att de inte ska kunna fastna mer. Förstår inte vad hon tänker på? Fast det är klart. Någon vidare sport blir det ju inte med sån jakt. Men jag skulle nog kunna tänka mig att avstå det momentet.