Koltrastuppfödning

En längre tid har dörren till vedboden alltid varit stängd,

Bakom fläktfoten känner hon sig trygg

och jag har förbjudits följa med när matte eller husse gått in där? Det var samma sak förra året. Jag får nämligen inte störa koltrasten som ligger där inne. Redan i början av april låg hon där. Tre nya fåglar blev det. Nu har hon legat där igen sedan någon vecka. Mycket praktisk att ha uppfödning hemma på gården. Det är ju litet storlek på de stekarna! Annars är jag inte så förtjust i fåglar. Mest besvär, med en massa fjädrar och litet mat. 

Jag gillar vedboden, så litet trist är det att inte få komma in där och inspektera. Men okej, jag saknar inte göromål nu precis! Från tidiga morgonen tills det börjar skymma är jag ute. Ropar ibland att jag är hungrig, och maten förväntar jag mig då få serverad ute på farstubron eller i växthuset, för in, det vill jag absolut inte! 

En förutsättning för detta är givetvis det härliga vädret. Bara sol, dag efter dag. Inte konstigt jag trivs med livet just nu.

Lisa: Och jag kan bara titta på

Har ni sett vilken försmädlig rackare det sitter där uppe? Och vet ni vad han gör? Badar! Hängrännan tycker han är ett perfekt badkar? Hoppar upp och ner, skvätter och har sig. Häromdagen satt där tre stycken och plaskade samtidigt! Gissa vem som skulle vilja ta sig dit och delta i begivenheterna!!!

Spännande tider väntar?

Förra året byggde koltrasten sitt bo högt uppe på en bjälke ovanför altanen. I år har den hittat ett nytt, och mycket bättre ställe. Tycker åtminstone jag. Inne i vedboden, på en hylla bakom en fläkt. Inga problem alls för mig att ta mig en närmare titt på de små stekarna när de så småningom kommer ut. Förutsatt, förstås, att vedbodsdörren lämnas öppen för mig. Jag kan ju inte ta mig in genom samma springa vid taket som koltrasten. Men inte kan väl mina människor neka mig att fördjupa mina ornitologiska kunskaper?

Uppdatering: Idag har första ungen kommit ut! Tyvärr glömde mina människor att öppna dörren in till vedboden, så jag får avvakta litet med min uppvaktning.

Bara att vänta!

Nu har jag det allt beviljat, kan ni tro! Utanför min ena ytterdörr har jag holken med pilfinkar, och nu har vi

upptäckt att på en bjälke på min innätade altan finns ett koltrastbo! Så nu kan jag bara lugnt sätta mig nedanför holken och redet och invänta att maten kommer nerramlande! 

Det gäller bara att hindra matte från att vidta åtgärder, och kanske till och med förhindra min närvaro? Jag vet av erfarenhet att jag inte kan lita på hennes support när det gäller mitt fågelintresse!

Försmädligt

Jag missade världens guldläge härom morgonen. Försmädligt.

Som jag jamade för några veckor sedan satte matte helt utan min tillåtelse ett nät framför dörren till växthuset. Till följd av detta tilltag har jag förlorat intresset för att vara där inne. Tassar inte ens åt det hållet. Det skulle jag ha gjort den morgonen!

När jag, alltför sent, begav mig ditåt, var det för att jag såg matte hålla på med något där. Glad i hågen tassade jag dit för att kolla vad det var? Vad fick jag för mottagande? "Gå din väg, Gustav!" befallde matte med en sträng och otrevlig röst. Ja, jag skäms för att jama det, men hon faktiskt föste iväg mig med foten också. 

Men jag hann allt se vad hon höll på med! Hon höll en koltrast i ena handen, och en sax i den andra. Den hade fastnat i nätet! Tänk om jag hunnit dit före henne! Matte, som totalt saknar sinne för gourmetmat, bara släppte iväg steken sedan hon lossat den!

Nu har hon ställt stora hinkar på marken över nätet så att de inte ska kunna fastna mer. Förstår inte vad hon tänker på? Fast det är klart. Någon vidare sport blir det ju inte med sån jakt. Men jag skulle nog kunna tänka mig att avstå det momentet.

Vilken miss!

Jag gjorde en stor tabbe i vintras. Det var då jag skulle passat på och rensat marken från koltrastar. Inte fattade jag vilka konsekvenser det skulle få att jag var hygglig och lät dem gå där och picka på marken!

Otack är världens lön ...*mutter*

Kolla bara vad som hänt! Fritt tillträde till växthuset förbjudet! Bara när matte tagit sig in där, kan jag snika åt mig en stunds avkoppling i mitt växthus. Och det bara för att matte hittade ett gäng koltrastar, som hade kalas där inne på vindruvorna. 

Jag jamar bara: Vindruvor, hur viktiga är de?? Hade det varit vitfiskklasar som hängt där, hade saken kommit i ett helt annat läge. Då hade jag nog arbetat med dygnet-runt-vakt där inne. Men, som vanligt, vad har en katt att jama till om i såna här frågor? Det lär förbli nätat tills matte själv plockat druvorna.