Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







måndag 31 december 2012

Det år.....




Hoppas nästa år blir Kattens År.   

Det år, när katten äntligen blir uppskattad efter förtjänst. 
Det år, när uttrycket "bara en katt" helt försvinner ur talesättet
Det år, när allt fler förstår hur mycket kärlek en katt kan ge, när den blir behandlad med respekt. 
Det år, när katter inte måste dö, bara för att människor inte förstår vad det innebär att leva med en katt

Det året önskar jag att 2013 blir.


fredag 28 december 2012

torsdag 27 december 2012

Annars får det va'


Hoppas ni haft en bra jul? Själv har jag varit mycket nöjd med de senaste tre dagarna, för då har det varit så grönt och vackert där ute igen. Dagen innan julafton kom det en hel mängd med onödigt vitt. Tråkdag. På själva tomtedagen försvann matte och husse mitt på dagen, och kom inte hem igen förrän efter mitt i natten. Tråkdag igen! Dessutom var jag ju bara tvungen att tassa ut när de kom, fast det ösregnade. Och blåste. Nä fy, det var inget vidare. 

Nåt annat dumt på julafton, var att matte serverade mat som inte var god. Husse hade fiskat när han var i norra landet, och tagit upp en fisk som vägde som nästan två Gustav. Hette öring. Matte kokade en bit av den, och påstod att vi skulle få en festmåltid. Där gick man på en blåsning! Inte gott alls. Piff åt väl litet, och Puff, som äter allt som kan tuggas, slukade både sin portion och nästan allt som blivit över hos oss andra också. Nä, vitfisk vill jag ha, annars får det va'.

Sen var det en sak till. När mina människor kom hem där mitt i natten kändes tydligt en märklig lukt? 
Vaddå, jag luktar väl inget???
Kan ni tänka er, Piffs och Puffs första husse har bett två andra katter att komma och bo hos honom och hans matte och minis!! Om han frågat mig, skulle jag med varm tass ha återrdat Piff och Puff till honom! Fast på ett sätt var det väl bra, för de två kattungarna bodde hos dumma människor som inte ville ha dem. Deras tre syskon hade redan "försvunnit". Nu fick de här leva i alla fall. 

När det blev juldagen, och matte och husse äntligen kom upp ur sängarna, upptäckte jag att det var helt grönt där ute! Och så har det varit sedan dess. Livet leker igen! Jag är ute hela dagarna, och så mycket jag får på kvällarna också. Julen började litet motigt, men den tog sig, och blev allt bättre och bättre. Nu är jag så nöjd jag kan vara, när det trots allt är vinter.


fredag 21 december 2012

Nu är det jul igen!




Hoppas ni får mycket gott i era magar nu när det är jul, och massor med gos på pälsen! Jag kommer bara äta, sova och lata mig tills juldagarna är slut. Ha det så riktigt, riktigt bra! Jag är tillbaka här på torsdag. 
God Jul!

torsdag 20 december 2012

Jag befaller


Min sovfåtölj har blivit detroniserad som favoritplats på natten. Den har annars varit mitt ständiga sovställe under mycket lång tid. Men igår kväll upptäckte jag något mycket bättre!

Om ni bara visste hur skönt det var, och hur gott jag kunde sova, i den tomma vedkorgen?! Varför har en massa ved fått ligga i den på nätterna hittills? Den kan väl ligga var som helst? Inte njuter den av värmen där? Men det gör jag, så mycket som en katt kan njuta!

Nu har jag beställt kvällstömning av korgen varje dag! Eventuella kvarvarande vedträn skall lämpas över i kopparbunken där intill.Detta är en order, åtminstone tills den hemska kylan har försvunnit.
  
Och så måste jag stolt jama att jag fått ett alldeles eget julkort! Bara mitt, alltså!


    

onsdag 19 december 2012

Stakethoppet



Hallå, ser ni mig?? Jag är borta på favoritgrannens tomt och håller vakt. Han åkte iväg med bilen. 

Fattar posto vid vaktträdet

Passar på med litet klätterträning, samtidigt som jag får en fin överblick
Kontrollen är slutförd. Läget är lugnt, inga bovar, möss eller hundar i sikte. Tar sats...(jag är precis vid staketet, på mitt speciella hoppa-över-ställe)

...och matte lyckas knäppa i precis rätt sekund, för i nästa är jag nere på min egen tomt.
Efter slutfört uppdrag tassade jag in lagom för att upptäcka husse i soffan. Där vi tog vi en paus från arbetet tillsammans. Det är härligt att vara sin egen arbetsgivare.


tisdag 18 december 2012

Åkte dit - IGEN!



Piff låg under täcket i mattes säng, och jag låg på husses säng. Vi njöt en välförtjänt vila igår eftermiddag. Allt andades lugn och ro. Jag, som låg ovanpå sängen, insåg faran först. Matte kom in med en bur, som hon försiktigt ställde ner på sängen bredvid Piff. Sedan vek hon undan överkast och täcke, grabbade tag i stackars Piff, som knappt hann fatta något innan hon satt inne i buren. 

Det behövdes ju ingen större intelligens för att dra vissa slutsatser av detta, jag förpassade mig skyndsamt i säkerhet under sängen. Avvaktade en god stund. Inget mer hände, annat än att Piff flyttades till en stol på kontoret. Husse kom hem med bilen, och allt verkade normalt. Släppte litet på vaksamheten, och hoppade upp i ett fönster. Då slog hon till, matte! Att man alltid ska vara så naiv, och blåsa faran över för tidigt?

Som ni förstår var det dags att bli stucken, klämd på och vägd. Jag fick sitta där i min bur och höra hur Piff väste och morrade. Sände deltagande jam till henne, men jag tror inte det hjälpte. Sedan åkte jag upp på bordet. Reflexmässigt duckade jag i buren, av erfarenhet visste jag vad som väntade. Sticket gick väl an, och jag visade hjälpsamt upp mina tänder. Men så var det vikten. 

Nu är det ju som så, att jag faktiskt inte kan hjälpa, att jag inte kunnat träna som vanligt. Har därmed gått upp litet i pälsstorlek, vilket jag inte har några som helst problem med. Det är förresten bara bra att ha litet päls att ta av, när hårdträningen börjar igen där ute. Ett reservlager är väl aldrig fel?

måndag 17 december 2012

Över??


Det värsta verkar vara över? Åtminstone för den här gången. Nästan allt det vita har försvunnit! Och det går att överleva ute en ganska lång stund. Igår kväll var jag ute riktigt länge. Gissa om det var härligt att kunna göra en riktig mörkerkontroll igen?!

Sedan var det rätt mysigt att komma in igen, för jag upptäckte min favoritgranne sittandes i min fåtölj. Gjorde honom sällskap, förstås. En stunds gosande i värmen framför brasan satt perfekt när man varit ute i kylan.

På jam om kyla, i fredags när det var sådär isande kallt, gjorde jag något riktigt smart. När husse skulle ut och hämta ved följde jag med. I vedkorgen! Perfekt att få komma till min vedbod utan att förfrysa tassarna. Gjorde snabbt det jag skulle där under, och skyndande mig upp till husse igen. Tyvärr fick jag inte samma service tillbaka. Det fick bli ett snabbrace till dörren. När husse öppnade dörren, var jag inne på en millisekund. 

Jag vill inte ha mer sånt kallt!! 



fredag 14 december 2012

torsdag 13 december 2012

Vad gör katten?



Eller...så värst tunga är de väl inte? Konstig sång de hittat på, människorna. För det är visst så här man ska sjunga idag? Jag tycker de kunde ha vanliga ord också. Fjät?? "Nu ska jag ta några tassfjät". Hur låter det? 

Men jag ska inte klaga, om nu människorna vill ha det så här. Det finns viktigare saker att lägga sin energi på. Dessutom blir de ju så glada av att bli uppvaktade i gryningen med litet jam och ett ljus! Ni stämmer väl in i kören? Nu sjunger vi!

Katten går tunga fjät runt gård och stuva.
Kring jord som soln förgät, skuggorna ruva.
II: Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus
Sankta Lucia, Sankta Lucia :II

Natten var stor och stum, nu hör det svingar
i alla tysta rum, sus som av vingar.
II: Se på vår tröskel står, vitklädd med ljus i hår
Sankta Lucia, Sankta Lucia :II

Mörkret skall flykta snart, ur jordens dalar
så hon ett underbart ord till oss talar.
II: Dagen skall åter ny stiga ur rosig sky.
Sankta Lucia, Sankta Lucia :II

onsdag 12 december 2012

Smarta jag


Det händer att jag är så smart, att jag nästan överraskar mig själv. Säkert är, att jag åtminstone överraskar matte och husse! Som igår, till exempel.

Jag hade legat i husses säng och vilat funderat på olika jaktstrategier en rätt lång stund. Det var ganska ensamt där inne i sängkammaren, så jag tassade iväg till kontoret för att lägga mig på min kontorsstol i stället. Tankearbete utförs med fördel på en sådan stol, hade jag räknat ut. Det var bara ett problem. Någon satt redan i min stol! 

Först gjorde jag det mest naturliga. "Flytta på dig, tack", jamade jag till husse. Men vid det här laget borde jag ha insett, att människor inte förstår de enklaste jam. Ingen reaktion, alltså. Då  kom jag på det!

Jag satte mig vid dörren, och jamade "res dig och kom hit, så jag kan sätta mig på den där stolen". Precis som jag räknat ut, hörde husse i stället "jag vill ut". Deras uppfattningsförmåga för de olika nyanserna i jamspråket är verkligen skrattretande! Husse reste alltså på sig för att släppa ut mig. Så fort han kom till dörren såg jag min chans, och skyndade mig tillbaka till min kontorsstol. 

Husse kunde väl själv gå ut, när han ändå var vid dörren. Sopa bron, eller nåt. Huvudsaken jag fick en stund att filosofera klart på min stol.  

tisdag 11 december 2012

Spegel, spegel




Spegel, spegel på skåpet där
säg vilket klokaste djuret är?

 Jag lyssnade noga till vad spegeln sa' 
 och nöjd fick jag svaret, vad tror ni det va' ? 

måndag 10 december 2012

Något bra i alla fall


En positiv sak har hänt sen sist. Husse har kommit hem igen! Och nu har han lovat att inte överge mig på många veckor. Det kunde knappast ha passat bättre än nu att få tillbaka husse med tillhörande trampvänliga mjukmage! Vilket eländigt väder det har varit! Kallt, blåst och snö, rikligt av allt. Desto skönare då att ha en hussemage att krypa upp på. Att han sen försöker begränsa min tassmassage struntar jag i! Jag bara måste få utlopp för mina känslor!

Trots att jag tassar ut, (motvilligt,) bara ett par gånger om dagen, har jag hittills kunnat undvika besök i den otäcka lådan. Matte har gjort i ordning en egen låda till mig. Den får fungera som nödbromsen på ett tåg. Enbart vid akut fara. Matte är litet fundersam på hur en katt -jag- kan klara att göra ifrån sig det den behöver bara två-tre gånger per dygn? Det skulle ju aldrig hon göra? Nä, så är hon heller inte lika väl konstruerad som jag!  

fredag 7 december 2012

Gustavpriset 2012 går till...




Stor uppmärksamhet riktas i dessa dagar åt Nobelpriset. De som får det är säkert värda att få både ära och pengar. Tyvärr har jag inga pengar att dela ut, men desto mera ära! Jag tror att alla Sveriges katter jamar med i hyllningskören till katthemspersonalen? Önskar bara att ert enorma arbete skulle uppmärksammas och uppmuntras mer!

Men med varm tass överräcker jag här årets Gustavpris till var och en av er som ger kärlek och omvårdnad till kattkompisarna på katthemmen!

Och så önskar jag förstås alla en fin andra Advent!

torsdag 6 december 2012

Tröst-kattong



Känns gott att sitta här och tänka en stund

Jag vet inte hur det är med er, men jag blir lätt deprimerad av det här vädret. Tänk, hur det brukar vara på morgnarna...? Hur härligt det är att få tassa ut efter litet frukost! Jag brukar skynda mig iväg, allt jag kan. 

Men nu? Jag sticker ut nosen vid ytterdörren, bara för att konstatera att inga förbättringar skett sedan sist. I stället hoppar jag upp skrivbordet, för att därifrån få utlopp för åtminstone litet av spaningsbehovet. Där sitter jag sedan länge, i godan ro. Ibland gör jag en trevare, och ber matte öppna dörren. Bara utifall att. Det kan ju ha skett ett under där ute? Hittills har det inte hänt. 

För att trösta och roa mig litet, kan jag då hoppa ner i min ganska nya kattong. Den, som kom med en massa mat för ett tag sedan. Där kan jag sitta en stund och filosofera. Och krafsa litet, för den är klovänlig. Men nej då, jag gör aldrig det i den, absolut inte! Jag vet väl skillnad på låda och kattong!?

Men varför klaga? "Ingen storm varar för evigt" tassade jag ner i fredags. Ingen vinter heller. Snart blir det full fart ut efter frukost igen.

   

onsdag 5 december 2012

Min upphöjning


Matte säger att det här är en typisk studie på temat "Gustavs sittstilar". Det är många som haft frågor om min uppdragna högertass? "Har han ont?" har varit den i särklass vanligaste funderingen. Ibland har jag då sprungit iväg i god fart. Till och med gjort ett hopp över staketet till grannen.

Min vettis kollade mitt ben en gång för länge sedan. Matte hade skvallrat om min upphöjning. Självklart var benet precis som det skulle vara. 

Kan man inte bara få gilla att sitta så här? Jag gör det nästan jämt. Förstår inte riktigt anmärkningarna på det? Hur dumt skulle det inte se ut om jag tog upp den andra framtassen också, och satt på bara baktassarna? Okej, det händer, men bara korta stunder, och i spaningssyfte.

Som vanlig sittställning tycker jag att 'trebensmetoden med svansstöd' fungerar alldeles utmärkt.

tisdag 4 december 2012

Mattes otrevliga uppfinning


Jag gillar inte mattes nya påfund. Hon har uppfunnit en göra-det-omöjligt-hoppa-upp-i-knäet-grej. Sedan en tid tillbaka är det samma sak varenda kväll.  
DÅLIG uppfinning!
Hon sitter i fåtöljen hon lånar av mig. Jag kommer tassande och stannar nedanför. Beräknar vilken styrka jag ska lägga i benhoppet upp till hennes knä. Gör det perfekta hoppet. Det är vid nedslaget hennes uppfinning slår till.

Allt går så fort, jag hinner knappt fatta vad som hänt, innan jag står på golvet igen? Jag hör ett prasselljud, och känner mattes händer som lyfter ner mig. Matte säger att uppfinningen kallas broderi. Kombinerat med något annat som tydligen heter mönster, bildas denna kattnedputtande effekt. 

Utan att skämmas erkänner jag, att jag blir rätt förnärmad över detta behandlingssätt. Matte försvarar sig med att uppfinningen måste bli färdig i god tid före jul. Det enda positiva är att hon ska skicka iväg den när den är klar.

Sedan hoppas jag hon uppfinner nånting bättre. En ständigt full godisautomat till exempel. 

måndag 3 december 2012

Kattens Dag??


Stack ut nosen på altanen efter frukosten igår
Hade du tänkt att jag skulle tassa ut i DET DÄR??
Kollade ut genom kontorsfönstret
Likadant på alla håll...
Och samma elände i den här ytterdörren!
Sisten ut är en fegis...
Fast försten in är en klokis!
Jag försökte i alla fall!
Och det ska man kalla Kattens Dag! Kan jag gärna avstå, om den ska vara på det viset! 

Nu tassade jag faktiskt ut till slut, men först på eftermiddagen. Då hade vi varit ensamma hemma ett tag, för matte var och träffade Kjelle Bus! Han jobbar ju som utställarkatt, och var anlitad av en djurbutik. Några kolleger till honom var också där. Arbetet verkar mest bestå av att låta sig tittas på, så det är väl inte så fysiskt tungt. Vad jag förstår är det två egenskaper som krävs för jobbet: Tålamod och bra utseende. Kjelle passar som tassen på musen för det här. 

Jag passar också, fast ni begriper nog hur?

fredag 30 november 2012

Det finns ett slut




Visst kan det vara rätt trösterikt att tänka på?

Hoppas nu att ni alla får en fin helg, förhoppningsvis utan stormar, varken ute eller inne. På måndag ses vi igen!

torsdag 29 november 2012

Passa dig noga, hund



Passa dig noga, hund, här bor JAG!
Varenda dag passerar alldeles för många hundar här. Egentligen ska jag väl vara glad för att de flesta faktiskt gör just det, passerar. Minst obehagliga är de som går ute på vägen, för de har oftast kopplat en människa. (Det är en sådan hund jag står och bevakar här på bilden.)

Mest opålitliga är alla som rusar omkring på andra sidan tomten, på stranden. Där råder ingen ordning alls. Ibland kommer de rusande i flock, och åt olika håll. Då är det bara att snabbt uppsöka närmaste skyddsbarriär. 

Nu har jag ju genom åren fått stor strategisk erfarenhet, och lärt mig hantera farliga situationer. De flesta hundar är relativt hyggliga, men jag har råkat ut för några som starkt ogillat mig. Helt obegripligt, för jag aldrig gjort dem något? Så för säkerhets skull gäller alltid hög beredskap vid åsynen av den typen av fyrbent varelse.   

onsdag 28 november 2012

Eländiga fästingar och beska piller


Nu, när det är slutet av november, ska väl fästingarna ha gott och lagt sig? Fast det är fortfarande plusgrader här, så jag ska behålla min Skudo-medaljong litet till. I över åtta månader har jag haft den på mig. Totalt har jag haft ungefär åtta fästingar på hela tiden. Det är förstås omöjligt att veta om de varit fler utan Skudon? Men det har varit skönt att slippa Frontline hela sommaren. 

En av de sista (?) fästingarna för i år skänkte jag till matte. Eller skänkte och skänkte, jag kunde väl inte hjälpa att den kilade över till henne när jag satt i hennes knä? Dessutom, om man ska välja på om matte eller jag ska äta medicin för att den dumma fästingen sprutade in något olämpligt, så väljer jag helt egoistiskt matte. Tycker det ser ut som om hon har lättare att svälja de där pillren än jag har? Och hon gör det helt frivilligt, utan tablettspruta! 

För min del tycker jag att tablettutspottning är den sport man ska bedriva när man pådyvlas medicin. Utmaningen ligger i att gömma tabletten i munnen utan att den hinner smälta, och sedan spotta ut den på ett så bra gömställe som möjligt. Då gäller det att vara fokuserad, och ha koll på sekunderna!

tisdag 27 november 2012

Skyffelmat


Matte har infört en märklig nyordning här. En mathiss. Förut har vi bara sett den användas när matte sopat golvet. Nu, helt plötsligt, ska maten serveras på den? Matte rklarar det nya användningsområdet med att hon inte kan böja sig. Härom kvällen ramlade hon med ett brak, och fick ett bordshörn rakt in i ryggen. Sedan dess har det krävts mycket kurrterapi av oss alla tre katter, kan jag intyga.

Skyffelmat? Inga problem!
Första dagarna vi fick frukosten nerhissad blev vi ganska konfunderade och osäkra. Det blir så när fasta rutiner bryts. Visserligen var turordning och platsen  maten sattes ner på densamma, men det gick så mycket långsammare? Och besynnerligt med en sop som puttade ner skålen?

Nu har vi vant oss så till den grad att våra förhoppningar väcks när matte tar fram sopen. Det har gått fort att anpassa sig till den här typen av nymodigheter. När det handlar om mat gäller det att vara flexibel.

måndag 26 november 2012

Pälsförstoring?


Jag har haft en riktig dåligt-väder-helg. Allra uslast var det i går. Massor med både blött och blåst. Gjorde misstaget att kräva utsläppande på eftermiddagen. Just då var det torrt i luften, så optimistiskt tassade jag iväg en bra bit bort. Det var inte smart. 

I evigheternas evighet vräkte det sen ner. Att tänka på att ta sig hem var uteslutet. Matte var förstås ute och ropade massor med gånger, men inte ville jag riskera att bli dränkt, heller? Till slut lyckades jag förstås ändå ta mig hem. Sedan höll jag mig inne resten av kvällen.

Mycket soffliggande nu, det blir det. Har ni också märkt att sånt har en pälsförstorande effekt? Själv har jag inte funderat så mycket på saken, men matte har påtalat det. "Nu ska du få annan mat, Gustav" har hon sagt. Tydligen ska den här maten få stopp på utvidgningen. Jag tror inte jag bryr mig så mycket? Torra kulor som torra kulor. Huvudsaken jag får behålla min goda blötmatsfrukost. 

fredag 23 november 2012

Roulette





Inget lätt val. Eller???

Önskar er allihop en riktigt skön myshelg i det härliga novembermörkret!

torsdag 22 november 2012

Nu är jag upprörd!


Jag är ytterst upprörd! En inkräktare har invaderat mitt allra heligaste, min vedbod!

Det har varit ganska trist väder idag, och jag var uppe tidigt i morse för att tassa hej då till husse. Alltså ansåg jag mig ha rätt till en extra lång middagsvila. Efter sedvanlig stretching och litet mat i magen tassade jag sedan ut för en eftermiddagsrunda. Först kontrollerade jag besöksfrekvensen på den nyöppnade restaurangen. Som vanligt hade samtliga ätit klart precis när jag anlände. Fortsatte efter det runt huset, mot vedboden. Där under satt en katt. Och det var inte jag!

Hela omgivningen kunde sedan ta del av min upprördhet. Högt jamade jag åt vederbörande att genast förflytta sig därifrån. Dessvärre var det en tjurig rackare, som inte brydde sig, utan bara stirrade tillbaka. 

Naturligtvis kom matte ut och lade sig i vår diskussion. Hon uppmanade mig med len röst att komma in, och med största tveksamhet tassade jag långsamt mot dörren, hela tiden med ett vaksamt öga på vedboden. Såna gånger är det inte lätt att välja? Tryggheten inne lockar, samtidigt som viljan att försvara Området är stark. 
Jag bedriver högintensiv spaning inifrån högkvarteret

När jag nådde trappan, beslutade matte åt mig. Hon kom ut och helt sonika lyfte in mig. Jag var inte riktigt med på noterna, och visst blodvite uppstod. Vi får väl se om det är det enda blod som kommer flyta här framöver?  

onsdag 21 november 2012

Ska överges igen


Har varit inne nästan hela dagen för att avsätta hussetid. Han ska nämligen överge mig för hundrasjuttioelfte gången för att åka till det där dumma norra landet igen. Det enda som är bra med det, är att han har velat vila mycket idag. Detta har för hans del inneburit sängliggande med en bok, vilket passat också mig perfekt.

Har emellanåt gett honom tassmassage, men som vanligt har jag svårt att få den rätta uppskattningen för denna. 
Som nästan alltid när jag riktigt kommit igång, har han skrikit "AJ!" och nästan puttat ner mig!? Mycket störande för mitt humör och lust att slutföra massagen. Särskilt när det inträffat flera gånger!

Som ni ser ligger Piff där bakom också. Igår kom hon och lade sig nästan bredvid mig i soffan. Först jamade hon femtiotre gånger att hon var ute i fredliga ärenden. Helt i onödan, förstås, för inte var jag rädd för henne? Det är i alla fall rätt skönt att slippa tassa omkring i ständig oro för påhopp. Man behöver ju inte vara bästa vänner. Att vara vänner räcker för mig.



  

tisdag 20 november 2012

Högst orättvist


De senaste veckorna har det pågått stor orättvisa här i huset. Både Piff och jag har utsatts för densamma. Att det handlar om något av det viktigaste i livet, maten, är nog inte svårt att gissa? 

På morgnarna är allt frid och fröjd. Alla vi tre förväntansfulla katter får varsin skål med blötmat. Det är till lunch och senare som det orättvisa sätter in. Jag kan komma in gång på gång för att få påfyllning av min blötmat. Nobben varje gång. Bara att knapra i sig av torrbitarna, om man vill överleva till nästa morgon.

Men Puff! Hon får minsann påfyllning av sin blötmat. Inte en gång, eller två. Hon får smaska i sig blötmat hela dagarna!! Gissa om Piff och jag är avundsjuka? Ibland sitter vi artigt en bit ifrån Puff när hon äter, i förhoppningen att några smulor ska sparas till bättre behövande. Dessvärre brukar vi ha en vakt i matte-gestalt. Hon saboterar alla våra försök till strategiska manövrar.

Och med vad förklaras denna orättvisa? Det antyds vara synd om Puff, för hon har så dålig mage!? Den goda blötmaten uppges vara specialmat!? Med det menas väl speciellt god?

Undrar just när matte ska upptäcka att jag också är lös i magen? Åtminstone litet??
Snääälla Puff...bara liiiiite kan jag väl få?
 

måndag 19 november 2012

Jag har fått klagomål


Det blev inget mediterande under hasselbusken den här helgen. Ingen sol alls, varken lördag eller söndag. (Fast idag var det sol hela dagen.) På lördagen var jag dessutom inspärrad hela eftermiddagen till rätt sent på kvällen, för matte och husse övergav oss katter. Det vet ju alla hur trist det är, eller hur? 

Igår fick jag klagomål på mitt sätt att sköta utomhusstädningen. Inte av mina människor, även om de hade vissa synpunkter när musmarodörerna slagit till på min altan för en tid sedan. Nä, det var grannen som klagade. Inte favoritgrannen, utan de på andra sidan. De, som brukar låta det skällande irritationsmomentet springa omkring på tomten. 

Egentligen brukar de inte komma hit så här års, men igår var de här. Anledningen? Nu har musmarodörerna har intagit deras hus! Därav den litet spydiga hänvisningen till min arbetsinsats, som de framförde till husse. Men jag gör faktiskt så gott jag kan. Min arbetstid är dock kraftigt bantad på grund av dåliga väderförhållanden, det måste man betänka.

Nu ska de visst komma tillbaka och sätta fler fällor inne i huset. Jag är glad att de inte tänker använda gift. Ska jag nu försöka hjälpa dem med museriet, vill jag åtminstone inte bli sjuk och vara på sjukhuset igen.  

fredag 16 november 2012

Trappa upp




...så även om man bara tar ett steg uppåt, så har man i alla fall lämnat botten.

Önskar er allihopa en skön novemberhelg med mycket mys!

torsdag 15 november 2012

Säsongsöppet igen!


Sedan en tid tillbaka har "Restaurang Svarta Fjädern" öppnat på sedvanligt ställe bakom rhododendronbusken. Där är i princip fullsatt dagarna i ända. Oerhört populärt ställe! Jag uppskattar särskilt gästerna på parkett. De som tar in på grenbalkongerna är enstöriga, och inte så mycket för umgänge. Det är jag, däremot. Väldigt social och mingelsugen. Jag kan till och med slopa minglet för att bara vara sugen. 

Nu är det inte helt enkelt att umgås naturligt med gästerna. De har en tendens att ge sig av hela tiden. Även mitt i sin måltid kan de flaxa iväg? Detta underliga beteende har jag noterat varenda gång jag närmat mig, så det är statistiskt säkerställt.

Dessutom har matte spärrat bästa ingången till restaurangen genom att sätta nät längs busken. Försvårar min effektfulla entré in i restaurangen. Men jag tar det lugnt. Ska nog komma på hur jag på bästa sätt ska kunna delta i restauranglivet.

onsdag 14 november 2012

Funderingar om öron


På många sätt kan jag tycka det är synd om våra människor. Ta deras öron, till exempel. Hur ändamålsenliga är de egentligen?

För att kunna höra ordentligt måste man givetvis kunna vända öronen åt det håll man vill avlyssna, och zooma in ljudet. Vid behov är det också praktiskt att vinkla öronen åt olika håll. Det kan ju faktiskt inträffa saker i två helt skilda riktningar! 

Hur har våra människor det? För det första ligger deras öron platta mot huvudet, i stället för att stå ut ordentligt, och därmed få bästa mottagning. För det andra kan de heller inte röra öronen mer än högst marginellt. Vissa kan enligt uppgift utföra några rörelser i höjdled, men detta saknar ju helt betydelse för ljudmottagningen?

Vad jag vill ha jamat med detta är att vi måste ha ett visst mått av fördragsamhet mot våra människor. Det kan ju vara så att de faktiskt inte hör våra jam på mat vid matskålen? Särskilt om jamen blivit försvagade av all hunger. Men man får hoppas att synen på människan fungerar någorlunda i alla fall!?