Ensamrätt?

Häromdagen lät jag ju Puff komma till jams här. Som jag befarat kom hon med diverse anklagelser. Hon "glömde" emellertid att berätta om en detalj, som jag anser vara av det viktigare slaget. Hennes anspråk på ensamrätt till min matte.

Som var och en kan begripa, ställer dessa befängda krav till bekymmer för mig! Särskilt nu, när husse har övergivit mig i flera veckor. Jag vet inte hur många gånger varje dag jag hör Puff ropa efter matte? I början kunde jag undra om hon mådde dåligt, eller så? Nu bryr jag mig inte längre. Förutom om det, att mattes knä så ofta är upptaget av fel katt. 

Nu ska erkännas, att Puff ibland uppmanas av matte att flytta på sig, när hon ser husets förstekatt stå och vänta. Det är ju trots allt jag som bor här, egentligen! Och det är rätt trist att liksom behöva be om knätid. 

Om detta glömde hon berätta, Puff. 

Mattes otrevliga uppfinning

Jag gillar inte mattes nya påfund. Hon har uppfunnit en göra-det-omöjligt-hoppa-upp-i-knäet-grej. Sedan en tid tillbaka är det samma sak varenda kväll.  

DÅLIG uppfinning!

Hon sitter i fåtöljen hon lånar av mig. Jag kommer tassande och stannar nedanför. Beräknar vilken styrka jag ska lägga i benhoppet upp till hennes knä. Gör det perfekta hoppet. Det är vid nedslaget hennes uppfinning slår till.

Allt går så fort, jag hinner knappt fatta vad som hänt, innan jag står på golvet igen? Jag hör ett prasselljud, och känner mattes händer som lyfter ner mig. Matte säger att uppfinningen kallas broderi. Kombinerat med något annat som tydligen heter mönster, bildas denna kattnedputtande effekt. 

Utan att skämmas erkänner jag, att jag blir rätt förnärmad över detta behandlingssätt. Matte försvarar sig med att uppfinningen måste bli färdig i god tid före jul. Det enda positiva är att hon ska skicka iväg den när den är klar.

Sedan hoppas jag hon uppfinner nånting bättre. En ständigt full godisautomat till exempel. 

Saknar liggunderlaget

Det bästa med den här helgen har varit vädret. Mycket avslappning under hasselbusken har det blivit. Sämst med helgen: Husse har inte varit hemma. Han envisas med att lämna mig för det där dumma norra landet. Med andra jam får jag ligga ensam i soffan på kvällarna nu. 

Jag har börjar göra kväll litet tidigare än förr. Även om det ibland inte är helt frivilligt, tar det inte lång stund innan jag ändå är tillfreds med att vara inomhus, för jag måste erkänna att jag blir trött på kvällarna. Då är det lagom sysselsättning att hålla matte sällskap framför teven. 

Först brukar jag ligga i hennes knä, men efter ett tag brukar jag flytta över till soffan. Där kan jag sträcka ut eller rulla ihop mig precis som jag vill. Det är då jag saknas husses mjukmage. På den kan jag också ligga precis som jag vill, bara med så mycket mjukare underlag. En hel vecka till får jag vänta...  

Mitt svåra val

Varje kväll utsätts min lojalitet för en svår prövning. Det är när jag kommit in efter kvällspasset, fått litet i magen och tassat in i vardagsrummet för en stunds avkoppling. För det mesta hittar jag då husse liggande i soffan och matte sittande i min fåtölj. Det är i den stunden jag måste fatta mitt svåra beslut. Ska jag välja husse eller matte?

Varje kväll blir jag stående en lång stund mitt emellan dem. Jag tittar på husse. Jag tittar på matte. Funderar. Tittar på husse igen. Och på matte en gång till. Det är inte helt enkelt, kan jag lova. Men faktiskt, hittills har mitt beslut varje kväll blivit detsamma. Ingenting kan toppa husses mjukmage! Så är det bara, matte får ursäkta. Dessutom kommer jag ju få tid också för henne, när husse åker till norra landet. Hon får ge sig till tåls några dagar bara. Sedan är det hennes tur att få avnjuta litet magmassage. 

Ja, hon får också massage, trots att hon sitter. Det är litet mera obekvämt för mig att ge sån massage. Man får en klart bättre arbetsställning på en liggande människa, men på matte biter inga såna argument. Jag försöker ändå göra ett så väl utfört arbete som möjligt. Tror hon uppskattar det, för hon skriker till av njutning litet då och då. Sen tackar hon mig, och säger att "nu det är bra". 

Jag kan alltså förstå, att hon varit litet besviken över de val jag gjort senaste veckorna. Men snart, mycket snart är det hennes tur.