Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







Visar inlägg med etikett förnärmad. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett förnärmad. Visa alla inlägg

tisdag 4 december 2012

Mattes otrevliga uppfinning


Jag gillar inte mattes nya påfund. Hon har uppfunnit en göra-det-omöjligt-hoppa-upp-i-knäet-grej. Sedan en tid tillbaka är det samma sak varenda kväll.  
DÅLIG uppfinning!
Hon sitter i fåtöljen hon lånar av mig. Jag kommer tassande och stannar nedanför. Beräknar vilken styrka jag ska lägga i benhoppet upp till hennes knä. Gör det perfekta hoppet. Det är vid nedslaget hennes uppfinning slår till.

Allt går så fort, jag hinner knappt fatta vad som hänt, innan jag står på golvet igen? Jag hör ett prasselljud, och känner mattes händer som lyfter ner mig. Matte säger att uppfinningen kallas broderi. Kombinerat med något annat som tydligen heter mönster, bildas denna kattnedputtande effekt. 

Utan att skämmas erkänner jag, att jag blir rätt förnärmad över detta behandlingssätt. Matte försvarar sig med att uppfinningen måste bli färdig i god tid före jul. Det enda positiva är att hon ska skicka iväg den när den är klar.

Sedan hoppas jag hon uppfinner nånting bättre. En ständigt full godisautomat till exempel. 

onsdag 22 februari 2012

Jag förstår mig inte på tjejer

Jag förstår mig inte på tjejer. Hur funkar de egentligen? Som härom morgonen, till exempel. När Piff och jag träffas på morgnarna för att få i oss frukost, brukar hon alltid komma fram och nosa på mig. Jag har inget emot det. Så inte heller den morgonen. Jag lät henne nosa på en stund, innan jag visade henne min välvilja genom att tvätta henne litet mellan öronen. Vad hände? Hon daskade till mig med tassen!
 

???

Vad menas? Jag blev faktiskt litet förnärmad. Hon bara tassade därifrån med svansen i vädret, precis som om hon gjort något bra?

När jag kom in idag på eftermiddagen efter ett längre arbetspass där ute, kom hon fram och började nosa på min hals. Hon nosade. Och nosade. Jag böjde huvudet bakåt, och försökte visa att jag tyckte det var nog. Men hon gav sig inte. Jag mindes givetvis vilken reaktion litet välvilligt tvättande från min sida hade utlöst, så det var inte att tänka på. Vet ni vad jag gjorde? Jag höjde tassen till slut, och motade försiktigt bort henne! Visst var det bra gjort av mig? Men vid alla fjärsingar och mörtar, hur funkar de, tjejerna?