Hotellrapport

Hej på er igen! Jag har kommit hem från hotellet! I lördags stod husse helt plötsligt i mitt rum, och matte hos Puff, som bodde i rummet bredvid. Om jag ska vara helt ärlig var tidpunkten inte alldeles den rätta, för just då låg jag så skönt och vilade i min fåtölj. Men det var förstås ändå härligt att få komma hem och tassa runt och undersöka att ingenting hade rubbats här under veckan!

Det var förra söndagen som vi tvingades in i burarna, och kördes iväg. När jag släpptes ut på mitt hotellrum kontrollerade jag genast att den hygieniska delen fanns på plats, en viktig säkerhetsdetalj. Sedan besiktigade jag rummets standard för övrigt, och kunde konstatera både en skön fåtölj och utgång till mitt uterum.
Både Puff och jag började rätt snart känna oss hemmastadda på hotellet. Det märktes att personalen gillade sitt jobb med att passa upp oss gäster. Men, för att ändå markera vårt missnöje med att husse och matte försvann en vecka, fick de hela hemvägen från hotellet höra våra åsikter om detta tilltag. 

Jag vill ändå gärna visa bilderna personalen tog på oss när vi checkat in där och installerat oss ordentligt. De fanns ju på hotellets blogg, men kanske har en del missat dem? 

Tyvärr var det litet trist väder i helgen, så de mer noggranna och omfattande besiktningarna fick anstå ända tills idag. Men nu tror jag att jag har läget under full kontroll igen!




 

Undrens tid...

Nu har det gått nästan fem veckor sedan här infördes nya sovrutiner. Min inneboende Piffs försvinnande innebar ju att min nattliga ensamrätt på husse och matte upphörde, för att Puff skulle slippa vara ensam i den delen av huset. Trots att jag gillade den tidigare ordningen, kan jag nu meddela att jag är helt nöjd med hur det är nu också!

För det mesta väljer jag min fåtölj eller igloo till sovplats, men en del nätter vill jag fortfarande vara hos matte och husse. Eftersom Puff tagit för givet att platsen vid mattes ben är hennes, har jag fått lägga upp en strategi för att slippa onödigt bråk. 

Lyckligtvis är Puff helt ointresserad av husse. Så vid läggdags hoppar upp till honom, och ger välbehövlig magmassage. Sedan lägger jag mig ner och värmer hans mage ett tag. Samtidigt utbyter Puff och jag jamanden, där vi båda försäkrar våra fredliga avsikter. När det sedan gått en stund, har jag försiktigt kunna tassa över till matte. Inte till benen, förstås, där jag brukade ligga förr, utan högre upp, på behörigt avstånd från Puff. Och tänk, det har fungerat!

Med litet taktik och smidighet kan man komma långt.

 

  

Nya rutiner

Hej, det är jag, Gustav! Ni kanske minns den där katten som brukade blogga här för evigheter sen? Jag tog ju litet semester, och efter det tog matte extra ledigt och sen hände det tråkiga med Piff, så det blev ett väldigt långt uppehåll. Nu är det verkligen på tiden att jag får börja igen, tycker jag!

Att vi bara är två katter nu har inneburit en omläggning av  nattrutinerna. Tidigare var Piff och Puff i en egen del av huset på nätterna, medan jag sov hos husse och matte. Så hände det, att Piff for iväg i en bur, utan att komma tillbaka. Den kvällen stängdes inte dörren till vardagsrummet, där de brukade tillbringa nätterna? Då passade jag på att lägga mig i min fåtölj där. Visserligen fanns ingen brasa där ännu, men en varm och skön dyna att ligga på.

Jag fortsatte med den nya rutinen hela förra veckan, och lät Puff vara hos matte. Men nu några kvällar har jag ändrat mig. Jag vill också sova hos henne! Och faktiskt har Puff och jag nått fram till en kompromiss. Jag ligger bredvid matte, men i husses ännu tomma säng, och Puff parkerar vid mattes ben. En fullt tillfredsställande lösning. Frågan är hur det ska bli när husse kommer hem i morgon? Han är litet för bråkig för min smak på nätterna. 

Gissar på att nuvarande avtal med Puff kommer omförhandlas? Och jag tycker nog att det är mycket lättare att göra upp med en än med två. Förresten är Puff litet trevligare mot mig nu, när det bara är hon och jag. Det gillar jag.

Mattes otrevliga uppfinning

Jag gillar inte mattes nya påfund. Hon har uppfunnit en göra-det-omöjligt-hoppa-upp-i-knäet-grej. Sedan en tid tillbaka är det samma sak varenda kväll.  

DÅLIG uppfinning!

Hon sitter i fåtöljen hon lånar av mig. Jag kommer tassande och stannar nedanför. Beräknar vilken styrka jag ska lägga i benhoppet upp till hennes knä. Gör det perfekta hoppet. Det är vid nedslaget hennes uppfinning slår till.

Allt går så fort, jag hinner knappt fatta vad som hänt, innan jag står på golvet igen? Jag hör ett prasselljud, och känner mattes händer som lyfter ner mig. Matte säger att uppfinningen kallas broderi. Kombinerat med något annat som tydligen heter mönster, bildas denna kattnedputtande effekt. 

Utan att skämmas erkänner jag, att jag blir rätt förnärmad över detta behandlingssätt. Matte försvarar sig med att uppfinningen måste bli färdig i god tid före jul. Det enda positiva är att hon ska skicka iväg den när den är klar.

Sedan hoppas jag hon uppfinner nånting bättre. En ständigt full godisautomat till exempel. 

Fåtöljbekymmer

Det är ytterst sällan jag sover på andra ställen än i min fåtölj, i soffan på husses mjukmage eller i mina människors sängar. På så vis är jag en riktig vanekatt. Därför är det irriterande att Puff har börjat få för sig att hon ska dela fåtölj med mig? Numera måste jag alltid kolla att min fåtölj är kattfri, innan jag hoppar upp. Något som borde vara helt onödigt, enligt min mening. Puff kan gott hålla sig till sina egna platser. 

Till exempel har hon en igloo, som är bara hennes. Det enda jag gjort, är att titta in där en gång. Hade inte ens en tass inne i den. 

I brist på fåtölj får man ta stol

På nätterna har hon dessutom fått för sig att hon har någon slags ensamrätt på matte. Det enda jag kan jama till hennes fördel är att om jag hunnit dit först, så avstår hon. 

Ägandefrågan när det gäller sovplatser behöver ständigt belysas och diskuteras. Det är inget bagatellartat, som bara kan viftas bort. Ockupation är minsann ett allvarligt brott, som jag ser det.

Jag bara undrar?

Jag har börjat få konkurrens om min fåtölj. Av fler än matte, alltså. Henne räknar jag inte. Men nu har både Piff och Puff helt plötsligt börjat ockupera min älsklingsplats. Särskilt Piff är het på gröten. Nu skulle man kunna tycka, att eftersom jag är ute så mycket på dagarna, så vore det helt okej om hon låg där då. Men se, det duger inte! Det är på kvällarna, som det ska ockuperas. När jag tänkt mig att titta litet på teve tillsammans med matte. 

Om jag har tur, så har inte matte hunnit sätta sig än, för då säger hon åt Piff att flytta på sig, och då passar jag förstås på att genast hoppa upp i hennes knä. Är jag litet sen, och matte redan sitter i min stol, kan jag ge mig den på att Piff redan lagt sig tillrätta i hennes knä. Och skulle inte matte sitta där alls, så nog ligger Piff eller Puff där och jäser.

Det är så klart inte ett jätteproblem. Mest irriterande, som när man fastnar med klon i något, och har svårt att komma loss. Men i alla fall.

Och vems plats e' de' där, då???

 

Jo, så här gick det...

(fortsättning från gårdagen)

Puff kommer rusande från ett angränsande rum för att undsätta sin syster. Hon rusar fram mot mig, och...

...stannar tvärt, alldeles framför mig. Hon stirrar ilsket på mig, och jag bara väntar på det oundvikliga. Då ser jag att Piff har flytt fältet, och gömt sig under en byrå. Jag ser min chans, smiter i blixtfart förbi Puff och kryper in under soffan. Puff följer efter, och står uppfordrande och vaktar framför mig. När Piff kommer fram för att göra gemensam sak med sin syster, kör matte iväg dem. 

Jag ligger kvar en lång stund under soffan, väl medveten om att de har ett mycket bra minne, och att jag brukar bli morrad åt oproportionerligt länge efter ett missförstånd. Äntligen slapp jag tvåkattspåhoppning i alla fall! Och jag kan ju alltid hoppas att Piffs flykt in under byrån berodde på, att hon inte vågade vara med och flyga på mig. Det skulle ställa framtida skärmytslingar i ett helt nytt läge. Jag, som motat iväg inkräktarkatter stora som lejon, måste ju kunna klara av en ensam Piff eller Puff lätt som en plätt? Väl?

Har de glömt nu, eller?

 Annars har jag haft det bara lugnt. Min favoritgranne har hälsat på mig idag. Samtidigt passade han på att titta på bollen på teven. Jag höll honom sällskap, för han fick låna min fåtölj. Vi satt där båda två, förstås. Han fick sitta underst. Och så klagade han på, att jag inte hälsat på honom på jättelänge. Inte vet jag när det kan bli heller, för han har inte skottat min gång till honom. Den som går till fönstret, där han kan se att jag väntar. Inte ens leverkorv kan förmå mig att plöja fram i snö, som går upp till ryggen på mig. Det finns gränser även för mig.
Och förresten, det där med stora som lejon kanske var att ta i? Åtminstone litet...