Pangsjonär?

Helgens stora grej är förstås att vår kompis Nikita verkar få en alldeles egen matte att ta hand om. Gissar att det har varit svansdans, tassklappar och hurrajam hos fler än mig? Jag vet ju själv hur trist det var att vänta och vänta på att få egna människor. Håller nu tassarna för att Nikita och hennes nya matte ska trivas med varandra.

Förutom den glädjeyran har det varit en ganska händelselös helg. Har supportat matte framför datorn. Hon har suttit där nästan hela helgen, och suckat och haft sig. Tror det är ett program som inte gör som hon vill. Har därför tillbringat rätt många timmar i hennes knä. Då har hon kunnat klappa mig och lugna ner sig emellanåt. Och så har jag jamat till henne, att det är lika omöjligt att bestämma över dataprogram, som över katter.

Trots att här inte finns någon snö, eller är särskilt kallt, har jag inte haft lust att vara ute så mycket idag. Jag kan ju också tänka, att jag faktiskt är en sån där pangsjonär, och då får man ta det litet lugnt ibland, utan att behöva skämmas. Det säger matte till mig åtminstone. Fast jag vet inte om jag är pangsjonär på riktigt. Inte så länge som jag med ett elegant hopp lätt kommer över grannens rätt höga staket. Men det är ju bra att skylla på de dagar man vill ta det lugnt.

Jamiska 4

Nu ska jag med en gång erkänna att just 'vakna-jamet' sällan missförstås. Däremot är det ett jam, som nästan alltid ignoreras på ett otrevligt sätt. Det dras lakan över huvudet och vänds ryggar till. Kort jamat, man struntar i min angelägna  uppmaning. 

Därför ska matte få studera det här, och sedan ska jag gå igenom reglerna med henne. Hon måste lära sig, att om jag påfordrar uppstigning klockan fyra eller halvfem sådär, så är det av en anledning. En välgrundad sådan. Nonchalans från hennes sida tolereras inte. Tyvärr är ju husse upp i norra landet. Får gnugga samma sak med honom sedan, för han är precis lika slö som matte. Har ni lyckats bättre med uppfostran av era människor? Tips mottages tacksamt.

Hoppas nu att det blir litet mindre kallt den här helgen. Ha det så skönt alla kompisar! Vi tassas igen på måndag!

Som sommar

Nu har han övergivit mig, igen...

I morse tassade jag hejdå till husse igen. Hur kan han fara upp till norra landet, med all snön som är där? För att inte jama om hur tasskallt det måste vara. Jag har påjamat massor med gånger att jag behöver hans mjukmage på kvällarna. Inte kan jag övertyga matte om att lägga sig i soffan heller. Hon envisas med att sitta i min fåtölj. Det får förstås duga med hennes knä i avsaknad av husses mage. Men visst är det märkligt med detta jobb, som ideligen hindrar den sysselsättning, som verkligen är viktig?

Även för övrigt har det varit en halvseg dag. Rejält med pälsblåst, och samtidigt en del minusgrader, gjorde att jag begränsade utejobbet till ett minimum. Jo, jag inspekterade ju växthuset också, tillsammans med matte. Där var det sommarvarmt, minsann! Solen hade värmt upp det, så det var varmare där, än inne i mitt hus. Jag hade ingen lust alls att tassa ut därifrån. Matte och jag hade en dispyt om detta. Hon menade, att hon inte hade tid att stanna där längre, men det tyckte jag gott hon kunde göra. De är på tok för jäktade, våra människor, och tar sig inte tid att sitta ner och njuta. Naturligtvis slutade det med att hon utnyttjade sin storlek och lyfte ut mig.

Precis som vanligt, alltså... 

Det gör aldrig jag på natten

Jag har lagt mig till ro i soffan framför brasan. Det är varmt och skönt i rummet, och nästan alldeles tyst. Det sprakar litet om veden som brinner, och så hör jag ett litet porlande från min vattenfontän. Ja, och så låter ibland ett snarkljud. Det är Piff. Hon har fixat sig en djup grop i en av soffans kuddar. 

I början försökte matte puffa upp kudden igen. Hon ville att den skulle täcka ryggstödet, men Piff ordnade snart till den, så att gropen blev som vanligt igen. Tyget i soffkuddarna är litet strävt, så Piff började tappa hår på den sida, hon mest låg på. Nu har hon fått en mjuk filt om 'sin' kudde, och matte har slutat puffa upp den. Soffan ser litet konstig ut, men Piff har det bra, och kan ligga där och snarka.

Jag är helt tyst när jag sover. För det mesta ligger jag stilla på samma plats, hela natten. Jag går aldrig på lådan på nätterna. Piff och Puff kan vara uppe och tassa, och både äta, och göra det jag aldrig gör på natten. Jag sover på. Det behövs, om jag ska orka igenom hela arbetsschemat på dagen. Då är det bra med djupsömn.

Det var det fräckaste på länge!

Nu är jag så upprörd, att jag knappt kan jama. Igår hände detta:

Piff och jag satt i godan ro på altanen. Vi väntade på att någon skulle se oss, och öppna dörren. Då, utan någon som helst skam eller blygsel, tassar uppför min trappa en vilt främmande katt!!! Jag påjamade naturligtvis omedelbart det olämpliga i uppförandet, vilket resulterade i att matte kom rusande och undrade vad som stod på? Hon blev något överraskad av att finna tre katter på altanen. 

Mattes uppdykande hade emellertid en bättre avskräckningseffekt än mina hejdåjam. Inkräktaren stack kvickt ner för trappan igen. Jag följde förstås efter. Måste ju se till att få iväg den utanför Mitt Område. Piff fick jag ingen hjälp av, hon smet in direkt som matte öppnade dörren.

För att vara mig, var jag faktiskt riktigt artig mot inkräktaren. Jamade visserligen högt och ljudligt hela tiden vad jag tyckte om vederbörandes uppträdande,  men jag höll mig på litet avstånd och avstod från tassgripliga tillrättavisanden. Bit för bit motades inkräktaren iväg. Matte ropade på mig, men det kunde jag inte bry mig om. Inkräktaren försökte fördröja mitt avvisningsbeslut genom att ideligen sätta sig ner. Till slut hade vi ändå hunnit en bra bit ner för gatan, och närmade oss min yttre gräns. Där stannade jag, och satt kvar, tills jag var säker på att inkräktaren fortsatte bort.

Nu är min förhoppning att inkräktaren har förstått mitt budskap, och håller sig till sitt eget område. Jag har nådigt låtit Piff få använda mina marker. Det får räcka.

Sju svanshöjder snö

Jaha, så kom de tillbaka igen, min matte och husse. Egentligen har jag inte så mycket att klaga på. Det var rätt kul att ha minisen och hans människor här. Piff och Puff var också nöjda, för minisens husse var också deras husse innan de flyttade hit. Numera har jag gett upp hoppet om att de någonsin ska flytta tillbaka till sin gamla husse. Av någon obegriplig anledning uppskattar matte Piffs och Puffs närvaro i mitt hus, och vill absolut att de stannar kvar. 

En sak upptäckte jag i alla fall i helgen, något jag redan blivit varnad för av mina kompisar. Minisar har ohyggligt nypiga fingrar! Det gäller att vara beredd på snabbt tillbakadragande vid minis-klappning. Skönt att han än så länge inte är fri att gå utan sin ställning. Då har man en skaplig chans att hinna undan.

Igår blev vi katter ensamma rätt länge, för mina människor kom inte förrän klockan mitt i natten. När vi hörde bilen komma, blev vi förstås jätteglada, och satte oss förväntansfulla i hallen. Sedan demonstrerade vi olika typer av hastighetsrace. När man blir så glad, måste man ju få utlopp för allt springet i tassarna.

Idag har jag varit ute mest hela dagen. Matte berättade, att där de varit, fanns det så mycket, så mycket snö. Sju svanshöjder, minst! Vilken tur 1) att jag slapp följa med 2) att jag bor här, där det inte finns någon snö alls. 
Nu ska jag mjaouitera över det som är bra en stund. Har hört att det ska vara nyttigt. Tror jag tar och gör det i min fåtölj, framför brasan.

Protestjam

Den här veckan måste jag tassa över lektionen till matte en dag tidigare. Tyckte att protestjamet var sällsynt passande idag. Vet ni vad hon har gjort? Rymt!!! Både hon och husse har försvunnit, och de tänker vara borta i flera dagar! Vad kan alltså vara mera lämpligt än att hon får studera protestjamet riktigt grundligt?

Nu kommer jag inte bli alldeles ensam här med Piff och Puff, för minisen och hans människor ska bo i mitt hus under tiden. Har hört ryktas om att han numera springer omkring med nån slags ställning, så förmodligen gäller det att vara rädd om svans och tassar. 

Mattes och husses rymning innebär, att allt jamande från mig måste vänta ända till på måndag. Självklart anser jag att det är både ohyfsat, onödigt och allt annat på o att svika oss så här. Men, som vanligt, är de självsvåldiga och struntar i min åsikt. Så, tyvärr, alla kompisar, måste jag önska er en bra helg redan nu. Hur min blir får ni veta på måndag. Vi tassas!

Nu, ni!!!

Här har det hänt grejor kan ni tro! Alla vi tre katter har bedrivit en intensifierad spaning i monsterskåpet de senaste dagarna. Spaningen har pågått både dagar och nätter. Eftersom det låter rätt mycket när vi försöker öppna de stängda dörrarna, har matte låtit dem stå öppna på natten. Det har naturligtvis underlättat enormt.

Igår hade jag gjort ytterligare en av mina genomgångar av skåpets inre, men låg kvar och spanade.

Det var då som det oerhörda inträffade! Tur att matte hade bildmaskinen på, så att det finns bevis på det jag nu jamar. Skåpmonstret finns! Titta här!

Man ser tydligt att monstret här flyr i panik, förmodligen av rädsla för mig. Gissa om jag blev överraskad, när matte tog fram och tittade på de nya bilderna, och vi fick syn på det här?! Ytterligare en bild visar litet av ett flyende monster.

Här ser man i nederkanten att monstret begåvats med två svansar! Riktigt ruggigt! Hoppas det inte har dubbel uppsättning tänder också! Att bilderna blev svartvita beror väl på att monstret på något sätt förintar färg omkring sig? 

Nog måste man tolka det här som att skåpmonstret äntligen till slut givit upp och dragit någon annanstans? Eller vad tror ni?                          

Kattnappning - nä, tack!

Tänker inte bli kattnappad!

Hörde idag om en katt i Hästveda som har försvunnit. Inte så ovanligt. Det annorlunda är, att hela kvarteret där han bor saknar honom, och nu är han efterlyst i radion. Han heter Sixten, och är svart med ett vitt streck på nosen. Och så älskar han att åka bil, så det finns en risk att han hoppat in och följt med någon. Sixten kelar och gosar med alla, och det är förstås därför som människorna där är ledsna nu när han är borta.

Kan inte låta bli att jämföra mig med Sixten. Jag gillar ju också att tassa runt och kela med alla. Det händer att människor som går förbi lyfter upp mig, och ibland är matte rädd för att någon ska kattnappa mig. Men såklart att jag skulle tassa hem igen, de klarar sig ju inte utan mig här! Och att frivilligt åka bil? Det gör man väl bara under protest och inspärrad?

Visst är det fint att ett helt kvarter saknar en katt? Oftast brukar det vara tvärtom, att människor klagar på katterna. Hoppas att Sixten snart får komma tillbaka till alla som älskar honom.

Det finns hopp!

Mjaou på er, vänner! Hoppas ni hade det bra i helgen? Hos mig var det rätt lugnt i lördags. Vi var hemma allihopa och gjorde ingenting särskilt, förutom de vanliga rutinuppdragen.

I söndags, däremot, var det minst av allt lugnt. Jag kan till och med jama, att matte och husse nästan skrämde vettet ur oss! Njam, inte ur mig förstås, men vissa andra hos mig inneboende blev dödsförskräckta. Båda mina människor fick nämligen för sig att samtidigt sätta igång vrålmaskiner, en inomhus, och en där ute. 

Husse var i särklass värst. Han verkar ha en aversion mot träd. Rätt som det är sätter han igång och sågar ner dem. Ett sådant behov infann sig igår. Och när han väl nedlagt sina byten, skulle alla armarna på träden bort också. Som avslutning styckade han allt i småbitar. Det lät! Inte ens jag stod ut med att vara i närheten. Puff, som var inne, hade flytt i vild panik när husse satte igång. Bara för att upptäcka att matte bestämt sig för att storstädning, och startat snabeldraken. 
Inte konstigt att Puff blev litet orolig sedan på natten. Gissar att hon drömde mardrömmar om fasansfulla monster som förföljde henne.
Om jag fick bestämma, skulle alla vrålmaskiner skrotas. 
Idag har de hållit sig lugna, både matte och husse.  Beträffande undervisningen om gosjamet, kan jag meddela, att jag nått en del framgångar. I morse gick jag in till matte i badrummet och jamade 'gos', och hon fattade direkt. Det finns hopp!

Jamiska, lektion två

Kan meddela, att första veckans hårdgnuggning med jamet "ut" har gått relativt hyfsat. Den enda riktiga plumpen i protokollet var den där dagen, när matte skulle iväg, och inte tänkte släppa ut mig. För övrigt har hon förstått mig, vad jag kan påminna mig nu.

Så nu tassar jag på med nästa jam. Har redan börjat tjuvträna litet på det. Gosjamet. Matte tycker nästan att jag morrar litet när jag gosjamar, men det är förstås den tidigare påjamade avsaknaden av nyanshörning som spökar. Därför ska jag särskilt träna henne i att uppfatta olikheterna mellan kurrmorr och argmorr. Vad jag vet nu, så kommer hon hålla sig hemma i helgen. Förhoppningsvis avsätter hon mesta tiden till studier.

På eftermiddagen idag började det falla ner hemska vita saker igen. De hade alltså inte tagit slut? Nu får det bli hur som helst med det, jag tänker i alla fall glädja mig åt en skön helg. Hoppas att alla mina kompisar kan göra detsamma! Vi tassas igen på måndag.

"Stick iväg" jamade jag!

Kolla! Ordningen är återställd!

Fick ett tips av Frasse att hålla mig till den mjuka linjen i kampen om att få behålla kattaväldet över min fåtölj. Har provat, och det verkar faktiskt framgångsrikt! Får avvakta några dagar med att helt blåsa faran över, men det har i alla fall börjat bra.

Igår kväll var jag ute i sväng. Tur var det, för då hände något, som inte hänt på jättelänge. En inkräktare hade tagit sig in på Mitt Område! Matte upptäckte det, när hon öppnade dörren, för hon tyckte hon hörde ett konstigt ljud. Hon trodde att jag mådde illa. Innan jag ska spy måste jag alltid låta som ett inbrottslarm ungefär. Nu lät jag likadant. Trodde hon, alltså. Men nu är vi inne på mycket avancerad jamiska, med nyanser som jag vet är omöjliga för hennes outvecklade öron att uppfatta. Kommer därmed inte bemöda mig om att undervisa i detta. 

Hur som jamat, under rhododendronbusken befann sig inkräktaren, och jag stod en bit ifrån, och uppmanade vederbörande i hövliga jamalag att avlägsna sig omedelbart. Underförstått, att annars ska du få se på Gustavtassar! Det är just där som jamiskan är så hårfin i sitt uttryckssätt. Man måste ha kattöron för att kunna skilja på "må illa" och "stick iväg". Tyvärr hann jag inte se resultatet av mina uppmaningar, för matte kom och lyfte upp mig och bar in mig.

Idag har det blåst som bara den igen. Men inget vitt. Och så har husse, med sin mjuka mage, återvänt från norra landet. Ser fram emot att få ge honom en skön massage och klopunktur i soffan i kväll.

En dag som den här

Vilket väder jag haft idag! Glädjeskutt och svansdans! Solen har lyst och den var varm!

Matte tog en bild på mig genom köksfönstret. Ser ni mig, jag ligger precis invid hasselbusken? Det blir litet suddigt, för matte har inte så välputsat fönster. På andra sidan staketet ser ni litet av min älskade grannes tomt. Den är stor, så det tar en stund varje dag att inspektera den. Och så ser ni staketet, det som bara jag kan hoppa över. Jag brukar stanna ett ögonblick på någon av stolparna. Det är inte mycket till yta på dem, det gäller att hålla balansen.

Platsen där under hasseln är en av mina favoritplatser. Gropen finns fortfarande kvar där, som jag fixade före vintern. Om det är sol, lyser den där nästan hela dagen. En jätteskön plats.

En dag som den här, är det precis som om man inte kan få nog av solen. Samtidigt kan man ju inte ligga stilla hur länge som helst. 

Alltså förflyttar jag mig en bit, och provar bordet bortanför växthuset. Där har jag inte legat sedan i somras. Det är helt okej där med. Samtidigt håller jag uppsikt över matte, när hon bär korgar med ved. Idag får hon jobba själv, jag har ingen lust att hålla henne sällskap i vedboden. När hon är färdig och går in i huset, ligger jag kvar.

En dag som den här, måste man ta vara på.

Jag bara undrar?

Jag har börjat få konkurrens om min fåtölj. Av fler än matte, alltså. Henne räknar jag inte. Men nu har både Piff och Puff helt plötsligt börjat ockupera min älsklingsplats. Särskilt Piff är het på gröten. Nu skulle man kunna tycka, att eftersom jag är ute så mycket på dagarna, så vore det helt okej om hon låg där då. Men se, det duger inte! Det är på kvällarna, som det ska ockuperas. När jag tänkt mig att titta litet på teve tillsammans med matte. 

Om jag har tur, så har inte matte hunnit sätta sig än, för då säger hon åt Piff att flytta på sig, och då passar jag förstås på att genast hoppa upp i hennes knä. Är jag litet sen, och matte redan sitter i min stol, kan jag ge mig den på att Piff redan lagt sig tillrätta i hennes knä. Och skulle inte matte sitta där alls, så nog ligger Piff eller Puff där och jäser.

Det är så klart inte ett jätteproblem. Mest irriterande, som när man fastnar med klon i något, och har svårt att komma loss. Men i alla fall.

Och vems plats e' de' där, då???

 

Kattens list övergår mattes förstånd

Har haft en riktig utehelg, kanske till och med mer än vad jag tänkt mig. I söndags skulle matte nämligen åka iväg mitt på dagen, och eftersom jag varit ute hela förmiddagen, tyckte hon att jag skulle stanna inne. Hon skulle inte komma hem förrän sent. Det var då våra åsikter gick isär.

Hon menade, att det skulle bli litet väl länge för mig att vara ute. Det var ju inte varmt, precis, och så skulle det bli regn.
Jag ansåg, att jag hade det mycket bättre ute, oavsett väder.
Ett tag såg det ut som om hon skulle vinna. Hon klädde på sig, och förmanade mig att stanna inne, och så försvann hon ut genom dörren. Besviken lommade jag iväg till angränsande rum. 


Efter bara någon minut tändes mitt hopp igen. Matte kom tillbaka! Hon hade visst glömt något. Nu, insåg jag, gällde det att smida medan järnet var varmt. Jag placerade mig strategiskt rätt långt ifrån dörren, för att invagga matte i en falsk säkerhet. När hon sedan öppnade dörren förstod jag, att nu fanns bara ett läge. Blixtattack! Så innan hon hann fatta någonting, var jag redan ute på trappan, och satte mig sedan direkt i säkerhet på andra sidan grannens staket. Smart, va? Hon hade inte en chans!


Visst, hon var borta länge, och nog ville jag komma in när hon kom tillbaka. Men inte mer än att jag sedan gjorde en liten markering, för att visa att jag haft rätt från början. Efter litet mat yrkade jag på ytterligare en stunds utevistelse, trots regnet. Då blev hon allt förvånad! Jag var inte ute så länge då. Egentligen var jag rätt nöjd på det. Så nöjd, att jag inte alls hade bråttom ut i morse. Tog en skön sovmorgon, och tassade omkring här inne i godan ro på förmiddagen.

Har förstås efter det patrullerat runt Mitt Område. Bäst att säkerställa allting inför stormen, som ska komma i natt. Då tänker jag i alla fall vara inne.

Min undervisning i jamiska

Jag har påbörjat min undervisning i jamiska för matte. Har för ändamålet tassat ner en enkel nybörjarbok. Eftersom jag insett, att människors inlärningsförmåga i våra jam inte har så stor spännvidd, har jag valt att begränsa mig till de allra viktigaste och nödvändigaste jamen. För mig är det 1) gos 2) mat 3) ut 4) protest 5) vakna!

Jag tror inte att matte klarar att plugga mer än ett jam i veckan, om det ska fastna ordentligt. Hon säger själv att hon tycker det är svårare att lära sig språk nu för tiden. Kommer därför ge henne ett nytt jam i slutet av varje vecka, så har hon mycket tid att lära sig det under helgen.

Nu måste jag alltså påjama att det här är mina viktigaste jam, och att jag är en katt som bor i Skåne. Mina jam kanske låter annorlunda än ditt? Jag vill i alla fall visa hur min handbok för mina människor kommer se ut. Kanske kan du få några idéer till hur du ska utforma din?

Jag börjar med jamet 'ut', då det fått en väsentlig betydelse för mig den senaste tiden.

Och så önskar jag alla mina kompisar och era inneboende en härlig helg! Vi tassas igen på måndag!

             

Livet leker!

Idag blev jag riktigt glad på eftermiddagen, för min älskade favoritgranne kom tillbaka från det tyska landet. Naturligtvis ilade jag direkt fram och hälsade honom välkommen hem. Efter diverse hälsningsritualer, började han lasta ur bilen. Jag iakttog förstås intresserat allt han gjorde. Måste jama att jag blev besviken till en början. Han lastade ur en massa flaskor, som han körde till köket i en skottkärra. Men jag följde troget med i alla fall, i hopp om att det skulle fram några vettiga varor. 

Och till slut, efter massor av tid, plockade han äntligen upp något, som var väldigt hoppingivande till formen. "Vad säger du, Gustav" frågade han, "vill du ha en liten bit leverkorv?" Gissa om jag ville?! Och så skar han en skiva åt mig. Jag tog den ur hans hand, jag kunde knappt bärga mig. Åh, det är så gott! Synd bara att matte sagt åt honom, att jag bara kan få litet grand varje gång. Hade jag fått ha ett jam med i laget, skulle halva korven vara en mer lagom ranson.

Eftersom jag var nöjd, och han rätt trött, så tassade jag hem efter det. Nu känns det faktiskt riktigt bra. Inget vitt, och i grannens kylskåp finns det leverkorv igen. Livet leker!

Mycket att tänka på

Ut i morgonsolen för att påbörja dagens första arbetspass

I morse tog jag på mig gladsvansen när jag kom ut. Det var precis som i gamla tider, innan det hemska vita och förfärliga kalla började. Solen sken, och den kändes nästan varm mot pälsen. Då var det en fröjd att tassa till jobbet!

Eftersom min granne är bortrest fortfarande, gjorde jag en extra sväng runt hans hus. Han brukar alltid be mig vakta hans hus när han är borta. Matte hämtar hans post, och jag ser till huset. 


Sedan såg jag matte gå mot växthuset, och snabbare än blixten var jag före henne där inne. Där var det varmare än ute, men inte så där härligt som jag minns att det brukar vara. I alla fall gillade jag att sitta där och observera vad matte höll på med. Hon skvätte på vatten i blomkrukorna, fast varför begrep jag inte. Det som var i krukorna såg lika dött ut som gräset där ute.

Den här gången såg jag till att hålla mig vid utgången, när matte var klar. Hade ingen lust att sitta internerad som förra gången, när min husse missade att titta efter mig.

Slutade jobbet litet tidigare idag. Har rätt bra koll på det mesta, och så har jag litet att pyssla med här inne. En massa Viktiga Tankar måste tänkas, och strategier läggas upp. Det gör jag bäst ihoprullad i min fåtölj, framför brasan.

 

En handbok kanske kan hjälpa?

Det regnade och blåste så pälsen stod rakt upp när det blåste bakifrån på mig, men tror ni det avskräckte mig? Icke! Mitt nya jag räds inte sådana futtigheter. Matte har gått och tittat och tittat efter mig i fönsterna, men inte har jag synts därifrån! Men när matte kom hem med bilen satt jag i alla fall på trappan, och runt omkring mig studsade det vitt. Matte tyckte jag skulle sökt skydd på altanen, men jag blev ju så glad när jag hörde henne komma. Efter att vi kommit in båda två, kollade jag att hon handlat väsentliga saker. Givetvis låg en mängd onödiga varor i påsarna (det mesta), men hon hade kommit ihåg det viktigaste, en ask Dentabits.

Efter att ha varit ute hela dagen, har jag mest tagit igen mig, och hållit matte sällskap framför datorn. Gjorde också en hastig inspektion i monsterskåpet -det var verkligen längesedan- men monstret hade dragit sig tillbaka just då.


Undervisningen i jamiska för matte går i långsammaste laget, tycker jag. Ideligen hör hon fel jam. Funderar därför på att sätta ihop en handbok, så att hon kan plugga litet, även när inte jag är närvarande. Ska försöka få tid till det de närmaste dagarna.