Det finns hopp!

Mjaou på er, vänner! Hoppas ni hade det bra i helgen? Hos mig var det rätt lugnt i lördags. Vi var hemma allihopa och gjorde ingenting särskilt, förutom de vanliga rutinuppdragen.

I söndags, däremot, var det minst av allt lugnt. Jag kan till och med jama, att matte och husse nästan skrämde vettet ur oss! Njam, inte ur mig förstås, men vissa andra hos mig inneboende blev dödsförskräckta. Båda mina människor fick nämligen för sig att samtidigt sätta igång vrålmaskiner, en inomhus, och en där ute. 

Husse var i särklass värst. Han verkar ha en aversion mot träd. Rätt som det är sätter han igång och sågar ner dem. Ett sådant behov infann sig igår. Och när han väl nedlagt sina byten, skulle alla armarna på träden bort också. Som avslutning styckade han allt i småbitar. Det lät! Inte ens jag stod ut med att vara i närheten. Puff, som var inne, hade flytt i vild panik när husse satte igång. Bara för att upptäcka att matte bestämt sig för att storstädning, och startat snabeldraken. 
Inte konstigt att Puff blev litet orolig sedan på natten. Gissar att hon drömde mardrömmar om fasansfulla monster som förföljde henne.
Om jag fick bestämma, skulle alla vrålmaskiner skrotas. 
Idag har de hållit sig lugna, både matte och husse.  Beträffande undervisningen om gosjamet, kan jag meddela, att jag nått en del framgångar. I morse gick jag in till matte i badrummet och jamade 'gos', och hon fattade direkt. Det finns hopp!