Lisa: Prioriterar annat

Ni ska inte tro att det är bara Gustav som tycker det här skåpet är extra intressant! Jag känner också doften av något märkligt där inne, men ännu har jag inte tagit mig längst in i det avlägsna, mörka hörnet. Det är ett konstigt skåp. Fortsätter långt, långt bortom dörrarna? 

Gustav är duktig som tagit sig över alla bunkar som står i vägen. Så angelägen är inte jag. Matte får allt bana väg för mig om jag ska göra annat än besiktningar av dörr-området. Man kan jama att min uppfostringspedagogik är betydligt mera strikt och tydlig än Gustavs. 

Så innan jag får hyfs på matte (det kommer Gustav nog aldrig få, så mesig som han är), överlåter jag den inre skåpbesiktningen till honom. Jag prioriterar annat, som till exempel att uppfostra människorna att sitta/ligga stilla tills jag finner det dags att resa på mig. Mycket viktigare!


 

Än kan jag!

Än sitter takterna i!

Det var ett tag sen, men inte har jag slutat med kontrollerna av monsterskåpet! Ni som följt mig ett tag vet att det längst inne hörnet där döljer sig något? Detta något, som jag förgäves försökt upptäcka och oskadliggöra under alla år. Mitt uppdrag har inte underlättats av alla onödiga prylar som blockerar vägen. Ändå var det lättare förr att ta sig över skräpet, om jag jamar så. Med ålderns rätt tycker jag att översta hyllan där borde rensas. Litet stelare blir man ju med åren.

Nu har jag i alla fall utfört en inspektion, och det kändes riktigt bra. Och bra, det hoppas jag att helgen blir för oss alla!

Det är jag, det

Människorna kan gå i pension och sluta jobba. Jag kommer vakta i monsterskåpet så länge som benen duger till att hoppa upp där!

Och det är faktiskt så att jag numera hoppar nästan som i fornstora dagar! Matte säger att det kan bero på att jag slickar i mig laxolja varje dag? Inte vet jag, men laxolja är gott, i alla fall en sort. Två andra sorter stinker, och går inte ens att smaka på?

Har haft litet snö här, men nu är det mest blött. Otrivsamt är vad det är! Försöker ändå göra nån liten sväng där ute varje dag, men så många minuter blir det inte. Ni som bor närmast mig kanske hör en mistlur ibland på eftermiddagarna? Lugn, det är bara jag som vill in! Ni kan inte tro vilka röstresurser jag fått på äldre dagar?! Hoppa-lätt och jama-högt, det är jag, det!

Lisa: Kanske?

Tänkte jag skulle göra en inspektion i monsterskåpet! Ni ser mig väl?

Knepigt det här,  jag fattar inte riktigt hur man bär sig åt? Det här känns ju inte rätt?

Jag tror jag försöker nån annan gång...kanske? Man ska inte öda sina krafter på omöjliga uppdrag!

Nu är vi redan inne i andra halvan av november. Önskar er en skön helg i mörkret! Lisa och Gustav med matte och husse.

Fall på jobbet

Här kommer jag precis ut från fullgjord kontroll av monsterskåpet. Att jag kunde genomföra den berodde helt och hållet på min envishet. När jag kom dit för att inspektera, fanns inte ett enda mellanrum att hoppa upp i! Jag blev tvungen att putta ner en skål, och ändå RAMLADE JAG NER! Har ni hört något så skamligt??? Men jag gav mig inte, förstås!

Hej matte, den här platsen ska vara TOM, förstår du?

Måste hoppa förbi den förjamade skålen...

Så här blir det nog bra! Förresten hittade jag inget monster idag heller.

Avrapportering

Hej! Ser ni nåt speciellt? Men titta noga, då! JAG är ju där!

Sådärjam, uppdraget slutfört ännu en gång. Ingen främmande aktivitet kunde noteras. Klart, slut.

Glömsk är bara förnamnet

Det hade kunnat sluta med katastrof. Nu ska ni få höra något riktigt ruggigt.

Eftersom jag börjat med tätare kontroller i monsterskåpet, gjorde jag redan igår ett ordentligt vaktpass där, trots att det inte var så längesedan sist. Bökade mig förbi alla hinder, och intog min vaktposition. Matte såg mina besvär, men den här gången plockades ingenting undan för att underlätta framkomligheten.

Men väl på plats kände jag beslutsamheten växa. Nu skulle jag verkligen vara uthållig! Jag väntade och väntade. Och väntade. Väldigt länge. Men det fanns förstås en bortre gräns även för mig. Till slut bestämde jag mig för att återvända. Klev över all bråte igen, och kom till dörren. Den gick upp, men bara en liten springa! Drämde till dörren med tassen, men den förblev nästan stängd. Försökte flera gånger med samma resultat. Då, äntligen, reagerade matte över det ovanliga ljudet? 

Vet ni vad hon hade gjort!? Glömt bort att jag var där inne, fällt ner diskmaskinsluckan, och därmed gjort det omöjligt att öppna skåpdörrarna! Jag kunde ju inte fatta varför inte dörrarna gick upp? Tack och lov var matte inne, och kunde ställa tillrätta sin stora blunder. Alternativet vågar jag knappt tänka på. 

För att gottgöra det hela bjöds jag en bit godispinne. Aningen futtigt, men alltid något.

Nu ska den avslöjas...

Nu ska den avslöjas, monsterskåpets hemlighet. Dess inre blottläggas, och alla monster fördrivas!

Ett tomt monsterskåp???

Men om ni tittar riktigt, riktigt noga? Ser ni något ovanför den gula bunken?

Ser ni NU, då?

Uppdraget genomfört. Klart. Slut.

Och så har jag en fråga: Är det fler än jag som helt plötsligt måste verifiera varenda kommentar och svar? Till och med på min egen blogg, när jag svarar, måste jag nu bokstavsverifiera att jag inte är en skummis? Det började helt oförmodat igår. I inställningarna står att ingen verifiering ska ske, alla får kommentera, överhuvudtaget finns inga spärrar, det har inte behövts. Måste ni verifiera innan ni kommenterar här? Det ska ni inte behöva
enligt mina inställningar! Mycket tacksam för feedback!

Långtråkig dag

Inget vidare väder idag

Men perfekt dag för cigarrprovning...

...och  monsterletning...om man bara kunnat ta sig över barrikaderna?

Det kan man undra

Trots totalt undermålig arbetsmiljö, ger jag inte upp kontrollerna av monsterskåpet, i vars inre nästan helt säkert döljer sig...jam, det undrar jag med?

Långt inne i mörkret har jag fullgjort mitt uppdrag, för den här gången. Nu gäller bara att ta sig ut...

Ska man behöva ha det så här??

Ja, ni ser! Är det inte bedrövligt?

Varför utsätter jag mig för detta? Och gång på gång?

Mitt starkaste protestjam!

Nu måste jag lägga in mitt allra starkaste protestjam! Ni kan aldrig tro vad jag utsatts för?!

De som följt mig en tid vet att det i mitt kök finns ett monsterskåp. Med detta menas inte ett enormt stort skåp, utan ett innehållande ett monster. Eller åtminstone ett jaktbyte av något slag. Om detta faktum är vi alla tre katter totalt eniga, även om jag är den som flitigast utövar tillsynen där.

Nu hade det gått ovanligt lång tid utan denna tillsyn, så jag hoppade in där, trots att skåpet var belamrat med skräp precis överallt. Att jag kunde klämma in min ståtliga kropp och komma förbi allt var en bedrift! Det är just att kliva över det första som är det svåra, för skåpet är smalt. Men det är också långt! Så långt, att det går in långt bakom spisen, och där inne vill människorna inte ställa prylar, eftersom de inte når dit. Naturligtvis är det just det utrymmet som hägrar!

När jag som bäst höll på med min inspektion där inne hörde

Precis utsläppt arg katt

jag en smäll. Dörren stängdes! Jag avvaktade en stund, men försökte sedan påkalla uppmärksamheten. Att låta kastruller slå mot varandra hörs. Kan man tycka. Och jodå, matte gick in i vardagsrummet och undrade om Puff, som stod uppe på soffkanten, vält ner något? 

Sedan gick en lång tid. Jag är ju en mycket tålmodig katt, van vid väntan, så jag avvaktade. Till slut tyckte jag ändå att nog fick vara nog, och ställde till med ett rejält brak där inne i mörkret. Då, äntligen, reagerade matte. "Är det nån som är instängd?" frågade hon husse, och strax efteråt öppnades dörren. 

Som jag redan jamat, är hyllorna där helt nerskräpade, så det tog en liten stund för mig att knixa mig ut. Jag visade med några väl valda jam vad jag ansåg om behandlingen jag utsatts för. Förutsätter att detta övergrepp aldrig ska upprepas! 

Ett tappert försök

Jag måste ge Piff ett erkännande. Hon gjorde en heroisk insats igår. En riktigt djupgående undersökning av monsterskåpet i köket. Många timmar höll hon på. Jag har aldrig ens varit i närheten av en sån uthållighet. 

Först när hon ansåg uppdraget slutfört bestämde hon sig för att begära dörröppning, och krafsade resolut på skåpdörren. Matte, som satt vid datorn på kontoret blev misstänksam, och gick för att kolla varifrån ljudet kom? 

När hon öppnade dörren hittade hon Piff, som rapporterade att hon jobbat klart för dagen. Tyvärr ville hon inte meddela mig vilka fynd hon gjort där inne? Gissar att det var det gamla vanliga, trots den avsevärda tiden hon spenderat där. Med andra jam, inget. 

Men ett tappert försök, det var det. 

Är det så??

Det är då för ynkligt vilken urusel arbetsmiljö jag har

Hur är det tänkt att man ska kunna få plats här?

Ska man hänga med halva kroppen utanför?? Är det så man behandlar en arbetande monsterutdrivare här i huset? Va!?

En riktigt bra helg

Det har varit en riktigt bra helg för mig. Båda mina människor hemma, inget vitt ute, ingen blåst, favoritgrannen på besök på söndagskvällen. Jag har fått tassa ut och in precis som jag själv har velat. 

Även på matfronten har jag varit nöjd. Igår kokade matte en bit lax till oss. I vanliga fall är jag inte så förtjust i det. Inte i den norska. Men den jag fick igår kom från ett hav långt bort, och den var bara så god! Vi blev alldeles till oss alla tre över den delikata smaken. Dessutom har jag lyckats nalla av Puffs blötmat flera gånger under helgen. Full pott på den fronten, alltså.

Idag har jag med stor möda besiktigat monsterskåpet i köket. Matte hade belamrat det mer än vanligt. För att kunna utföra ett grundligt arbete, var jag tvungen att förpassa ut en del saker på golvet. Att bara stå och kika in i skåpet duger inte. Jag måste förstås kolla längst inne i hörnet, det är ju där jag känner monsterlukten. Hittade dock inget av intresse idag. Men jag kommer givetvis fortsätta mina besiktningar. Aldrig ger jag upp.   

Monsterskåpet

Jag har haft en kontroll av mitt monsterskåp. För er som inte läst om mig så länge, vill jag meddela, att i ett av mina köksskåp finns fanns ett monster. Visserligen har jag aldrig sett det, men jag har klart och tydligt känt lukten av det. Och inte bara jag. Till och med Piff och Puff är överens med mig om detta.

För litet mer än ett år sedan lyckades vi med gemensamma krafter köra iväg monstret. Till och med att vi fick bildbevis!  Men min ingående monsterkunskap säger mig, att jag inte får slå mig till ro. På oregelbundna tider gör jag därför fortfarande kontroller. Alltid hemliga. Inte ens matte eller husse vet om att jag varit där.

Jag tigger inte, är bara hänsynsfull

Vilken härlig helg det har varit! Jag har varit ute så mycket. Nästan så matte blev orolig i fredags kväll, hon undrade om jag hade rymt. Hon tyckte jag kom hem i senaste laget, men det var ju massor att undersöka i mörkret. På dagarna har jag kunnat ligga och sola i min grop vid grannens staket. Det har varit ett riktigt stekarliv, kan man jama.

Fast igår bestämde jag mig för att hälsa på min favoritgranne. Han har blivit litet försummad den senaste tiden. Tog igen det med råge, för jag tillbringade hela eftermiddagen i hans sällskap. Det första jag alltid gör när jag kommer in där, är att sätta mig framför hans kylskåp. Där sitter jag, tills jag får något smaskigt = leverkorv. Naturligtvis tigger jag inte, det är inte därför jag kan sitta där länge. Det är bara av hänsyn till honom, han kan ju ha andra, viktigare uppdrag att utföra först. Dessutom vet jag, att belöningen kommer. 


Så även igår. Efter det hade vi ett litet jam killar emellan, och sedan tassade jag in till hans säng. Där har jag en speciell plats på mitten, som jag alltid boar in mig i. Måste ha lurat till, för när jag vaknade hade eftermiddagen tagit slut. Tackade artigt för allt, och begav mig hemåt.


Idag gjorde jag en säkerhetskontroll i monsterskåpet. Även om det försvann ett monster för några veckor sedan, så är jag orolig för att det kan finnas fler där. Åtminstone måste jag kolla litet då och då. Är man säkerhetskatt så är man.

Såg lugnt ut just nu i alla fall...

Nu, ni!!!

Här har det hänt grejor kan ni tro! Alla vi tre katter har bedrivit en intensifierad spaning i monsterskåpet de senaste dagarna. Spaningen har pågått både dagar och nätter. Eftersom det låter rätt mycket när vi försöker öppna de stängda dörrarna, har matte låtit dem stå öppna på natten. Det har naturligtvis underlättat enormt.

Igår hade jag gjort ytterligare en av mina genomgångar av skåpets inre, men låg kvar och spanade.

Det var då som det oerhörda inträffade! Tur att matte hade bildmaskinen på, så att det finns bevis på det jag nu jamar. Skåpmonstret finns! Titta här!

Man ser tydligt att monstret här flyr i panik, förmodligen av rädsla för mig. Gissa om jag blev överraskad, när matte tog fram och tittade på de nya bilderna, och vi fick syn på det här?! Ytterligare en bild visar litet av ett flyende monster.

Här ser man i nederkanten att monstret begåvats med två svansar! Riktigt ruggigt! Hoppas det inte har dubbel uppsättning tänder också! Att bilderna blev svartvita beror väl på att monstret på något sätt förintar färg omkring sig? 

Nog måste man tolka det här som att skåpmonstret äntligen till slut givit upp och dragit någon annanstans? Eller vad tror ni?                          

Det finns hopp!

Mjaou på er, vänner! Hoppas ni hade det bra i helgen? Hos mig var det rätt lugnt i lördags. Vi var hemma allihopa och gjorde ingenting särskilt, förutom de vanliga rutinuppdragen.

I söndags, däremot, var det minst av allt lugnt. Jag kan till och med jama, att matte och husse nästan skrämde vettet ur oss! Njam, inte ur mig förstås, men vissa andra hos mig inneboende blev dödsförskräckta. Båda mina människor fick nämligen för sig att samtidigt sätta igång vrålmaskiner, en inomhus, och en där ute. 

Husse var i särklass värst. Han verkar ha en aversion mot träd. Rätt som det är sätter han igång och sågar ner dem. Ett sådant behov infann sig igår. Och när han väl nedlagt sina byten, skulle alla armarna på träden bort också. Som avslutning styckade han allt i småbitar. Det lät! Inte ens jag stod ut med att vara i närheten. Puff, som var inne, hade flytt i vild panik när husse satte igång. Bara för att upptäcka att matte bestämt sig för att storstädning, och startat snabeldraken. 
Inte konstigt att Puff blev litet orolig sedan på natten. Gissar att hon drömde mardrömmar om fasansfulla monster som förföljde henne.
Om jag fick bestämma, skulle alla vrålmaskiner skrotas. 
Idag har de hållit sig lugna, både matte och husse.  Beträffande undervisningen om gosjamet, kan jag meddela, att jag nått en del framgångar. I morse gick jag in till matte i badrummet och jamade 'gos', och hon fattade direkt. Det finns hopp!

En handbok kanske kan hjälpa?

Det regnade och blåste så pälsen stod rakt upp när det blåste bakifrån på mig, men tror ni det avskräckte mig? Icke! Mitt nya jag räds inte sådana futtigheter. Matte har gått och tittat och tittat efter mig i fönsterna, men inte har jag synts därifrån! Men när matte kom hem med bilen satt jag i alla fall på trappan, och runt omkring mig studsade det vitt. Matte tyckte jag skulle sökt skydd på altanen, men jag blev ju så glad när jag hörde henne komma. Efter att vi kommit in båda två, kollade jag att hon handlat väsentliga saker. Givetvis låg en mängd onödiga varor i påsarna (det mesta), men hon hade kommit ihåg det viktigaste, en ask Dentabits.

Efter att ha varit ute hela dagen, har jag mest tagit igen mig, och hållit matte sällskap framför datorn. Gjorde också en hastig inspektion i monsterskåpet -det var verkligen längesedan- men monstret hade dragit sig tillbaka just då.


Undervisningen i jamiska för matte går i långsammaste laget, tycker jag. Ideligen hör hon fel jam. Funderar därför på att sätta ihop en handbok, så att hon kan plugga litet, även när inte jag är närvarande. Ska försöka få tid till det de närmaste dagarna.