Annars får det va'

Hoppas ni haft en bra jul? Själv har jag varit mycket nöjd med de senaste tre dagarna, för då har det varit så grönt och vackert där ute igen. Dagen innan julafton kom det en hel mängd med onödigt vitt. Tråkdag. På själva tomtedagen försvann matte och husse mitt på dagen, och kom inte hem igen förrän efter mitt i natten. Tråkdag igen! Dessutom var jag ju bara tvungen att tassa ut när de kom, fast det ösregnade. Och blåste. Nä fy, det var inget vidare. 

Nåt annat dumt på julafton, var att matte serverade mat som inte var god. Husse hade fiskat när han var i norra landet, och tagit upp en fisk som vägde som nästan två Gustav. Hette öring. Matte kokade en bit av den, och påstod att vi skulle få en festmåltid. Där gick man på en blåsning! Inte gott alls. Piff åt väl litet, och Puff, som äter allt som kan tuggas, slukade både sin portion och nästan allt som blivit över hos oss andra också. Nä, vitfisk vill jag ha, annars får det va'.

Sen var det en sak till. När mina människor kom hem där mitt i natten kändes tydligt en märklig lukt? 

Vaddå, jag luktar väl inget???

Kan ni tänka er, Piffs och Puffs första husse har bett två andra katter att komma och bo hos honom och hans matte och minis!! Om han frågat mig, skulle jag med varm tass ha återbördat Piff och Puff till honom! Fast på ett sätt var det väl bra, för de två kattungarna bodde hos dumma människor som inte ville ha dem. Deras tre syskon hade redan "försvunnit". Nu fick de här leva i alla fall. 

När det blev juldagen, och matte och husse äntligen kom upp ur sängarna, upptäckte jag att det var helt grönt där ute! Och så har det varit sedan dess. Livet leker igen! Jag är ute hela dagarna, och så mycket jag får på kvällarna också. Julen började litet motigt, men den tog sig, och blev allt bättre och bättre. Nu är jag så nöjd jag kan vara, när det trots allt är vinter.

Borta??

De där människorna! Ibland blir man alldeles häpen över deras brister. För mig inträffade det senast igår kväll.

Jag hade just förberett mig för nattens vila, när matte började gå omkring med en sökande blick i alla rum. Ut och in gick hon i vardagsrummet, där jag rullat ihop mig i en behaglig sovställning. När hon kom tillbaka för åttonde gången reste jag på mig. Följde efter henne in till husse, som låg i sin säng. "Jag kan inte hitta Piff", sa matte, "kan hon ha smitit ut??" 

Husse klev upp, och så gick de och letade båda två. Jag beskådade spektaklet på litet avstånd, förundrad. Självklart visste jag exakt var Piff befann sig, men nog tyckte jag, att  de borde klara av detta utan min hjälp?

Till slut verkade de ge upp letandet. Husse gick och lade sig igen. Matte gick in i badrummet. När hon kom ut därifrån efter några minuter, vad var det första hon såg? Piff sittande på den stol hon ofta ligger och vilar på! Och det var ju där hon legat hela tiden! 

Det värsta är, att både matte och husse kontrollerat den stolen flera gånger utan att upptäcka henne! Vad säger det om deras syn- och luktsinne? Det är ett under att de alls klarar av de dagliga bestyren! 

Borta? Jag??

Nog är han väl stolt nu?

I höstas skrev jag om Negus, han som vunnit en stor tävling med 1.500 katter, och utsetts till världens vackraste katt. Berättade då stolt att han bor i mitt område. Ja, inte inom Mitt Område, det kanske hade varit litet väl intimt, utan nära på lagom avstånd.


Men vet ni vad, härom dagen var han här! Exakt precis på pricken utanför min tomt! Ute på vägen. Och vet ni vad han gjorde? Pratade med min favoritgranne! Ja, han hade förstås kopplat sin husse, och lät honom sköta pratet. Själv verkade han mest upptagen av att komma vidare. Jag tror han kände att det luktade Gustav där. Och det är ju väldigt hedrande. Tänk bara, världens vackraste katt har fått min lukt i sin nos! Vad stolt han ska vara!

P.S. Negus har bytt namn. Han heter nu Brunnsbackens Pedram. D.S.

Monsterskåpet

Jag har haft en kontroll av mitt monsterskåp. För er som inte läst om mig så länge, vill jag meddela, att i ett av mina köksskåp finns fanns ett monster. Visserligen har jag aldrig sett det, men jag har klart och tydligt känt lukten av det. Och inte bara jag. Till och med Piff och Puff är överens med mig om detta.

För litet mer än ett år sedan lyckades vi med gemensamma krafter köra iväg monstret. Till och med att vi fick bildbevis!  Men min ingående monsterkunskap säger mig, att jag inte får slå mig till ro. På oregelbundna tider gör jag därför fortfarande kontroller. Alltid hemliga. Inte ens matte eller husse vet om att jag varit där.