Måste få klaga litet

Jag måste få klaga litet på det dumma regnandet. Det ställer till det för mig. Ingen kan påstå att jag inte har försökt, för det har jag. I lördags kväll kallade matte mig för 'tapper' när jag till slut tassade ut i ösregnet och blåsten. Men då hade jag först gjort otaliga besök vid ytterdörren för att få en bild över läget. Suttit där och funderat, tills matte eller husse menat att det blev kallt där inne. Till slut måste jag inse att det dessvärre inte skulle bli bättre än sådär.

Ska vi ha det så här, undrar jag? Och det frågar jag mig rätt många gånger varje natt nu. Kan lova att ingen i grannskapet kan undgå att höra mig! Människorna säger att det är tur att vi inte bor i lägenhet, vad de nu menar med det?

För att avsluta i litet positiv anda, så har jag faktiskt kunnat vara ute flera timmar på förmiddagen idag. Det är riktigt varmt, + 8 grader. Kanske finns det hopp i alla fall?


  

Annars får det va'

Hoppas ni haft en bra jul? Själv har jag varit mycket nöjd med de senaste tre dagarna, för då har det varit så grönt och vackert där ute igen. Dagen innan julafton kom det en hel mängd med onödigt vitt. Tråkdag. På själva tomtedagen försvann matte och husse mitt på dagen, och kom inte hem igen förrän efter mitt i natten. Tråkdag igen! Dessutom var jag ju bara tvungen att tassa ut när de kom, fast det ösregnade. Och blåste. Nä fy, det var inget vidare. 

Nåt annat dumt på julafton, var att matte serverade mat som inte var god. Husse hade fiskat när han var i norra landet, och tagit upp en fisk som vägde som nästan två Gustav. Hette öring. Matte kokade en bit av den, och påstod att vi skulle få en festmåltid. Där gick man på en blåsning! Inte gott alls. Piff åt väl litet, och Puff, som äter allt som kan tuggas, slukade både sin portion och nästan allt som blivit över hos oss andra också. Nä, vitfisk vill jag ha, annars får det va'.

Sen var det en sak till. När mina människor kom hem där mitt i natten kändes tydligt en märklig lukt? 

Vaddå, jag luktar väl inget???

Kan ni tänka er, Piffs och Puffs första husse har bett två andra katter att komma och bo hos honom och hans matte och minis!! Om han frågat mig, skulle jag med varm tass ha återbördat Piff och Puff till honom! Fast på ett sätt var det väl bra, för de två kattungarna bodde hos dumma människor som inte ville ha dem. Deras tre syskon hade redan "försvunnit". Nu fick de här leva i alla fall. 

När det blev juldagen, och matte och husse äntligen kom upp ur sängarna, upptäckte jag att det var helt grönt där ute! Och så har det varit sedan dess. Livet leker igen! Jag är ute hela dagarna, och så mycket jag får på kvällarna också. Julen började litet motigt, men den tog sig, och blev allt bättre och bättre. Nu är jag så nöjd jag kan vara, när det trots allt är vinter.

Varför lyder hon inte?

I lördags blev jag uppriktigt besviken på matte, för trots att jag på det bestämdaste befallt henne att stänga av regnet, hände ingenting. Då hade jag legat och väntat flera timmar i min lilla koja ute på altanen. Både matte och husse hade öppnat dörren flera gånger och frågat om jag ville komma in? Till slut, efter moget övervägande, gjorde jag långsamt det.

Det var då jag tyckte det var dags för ett allvarligt jam med matte. Nu fick det väl ändå räcka där ute?! Inte ens att utföra sina mest basala behov var ju omöjligt som det vräkte ner! Tyvärr möttes jag av total oförståelse i min frustration. Tyckte faktiskt det var ganska uselt, att hon inte kunde hjälpa till med en sån här viktig sak.

På söndagen var det tack och lov godtagbart i luften. Inga problem att utföra varken det ena eller det andra. Jag har en egen låda här inne, men det ska verkligen vara kris om jag ska använda den. Kan inträffa nån enstaka gång på natten. Men på dagen? Aldrig. 

Även idag har jag varit tillfreds. Har tagit ett långt arbetspass hos favoritgrannen. En ekorre har fått för sig att uppehålla sig där. Måste detaljstudera dess rörelsemönster och lägga upp en strategi för infångande. Matte är litet sur på den, för hennes nötter på hasselbusken hinner aldrig mogna, innan de är borta. Och jag kan ju inte alltid ligga där under.

Jag - en arbetsledare

Har det redan varit en helg igen? Det var ju bara någon dag sedan sist? För mig verkar helger numera betyda extra mycket arbete. Det är inget jag klagar på. Tvärtom, jag gillar det, för det innebär gemenskap. Den här helgen mest med husse.

I lördags kördes det in en stor släpvagn på min gård. Den var lastad med en massa ved. Det var bara att spotta i tassarna och sätta igång och lasta av, lägga på en skottkärra och köra in i vedboden. Det blev många vändor fram och tillbaka! Jag lät husse göra grovjobbet, och dirigerade själv körväg och lämplig uppläggsplats. Det viktigaste, alltså. För tänk om han kört snett, och tippat av allt utanför vedboden? Då hade han inte varit glad när Åskar kom på besök på eftermiddagen och dränkte hela gården.

Det har för övrigt varit det sämsta med den här helgen. Helt utan förvarning har det helt plötsligt hällts ut enorma mängder vatten. Man har inte haft en chans att sätta sig i säkerhet innan. 

Det bästa har varit stunderna emellan. Varma och soliga. När vi lastat av och packat in all veden unnade vi oss en lång paus på verandan. Jag låg på trädäcket och bara njöt. Matte och husse satt i sina stolar och verkade njuta, de med. Det var en fin stund av gemenskap.

Idag har jag faktiskt tagit litet ledigt. Firat under min hasselbuske, och haft det rätt behagligt. Bäst att passa på. Till kvällen ska det visst vräka ner en massa blött igen.

1 + 1 = 2

Vi har ett hus med två dörrar. Egentligen tre, men altandörren räknar jag inte. Den leder bara ut till fängelset. Vad annat kan man kalla ett område, man inte tar sig ut ifrån? Tidigare älskade jag min altan. Det var innan matte spärrade in den med nät. Jo, jag kan tassa ut där nu med. På nätterna, genom kattluckan. Men det gör jag bara för att de andra dörrarna är stängda. För att att få litet frisk luft.

Men annars, som jamat, har vi två dörrar. Inte så mycket att hålla reda på, anser jag. Om vi nu antar att det ösregnar ute, och en stackars katt befinner sig ute i detta, är det då för mycket begärt, att hans människor inte bara öppnar och ropar i den ena dörren, utan i båda? Vajam???

Även om katten alltid brukar vänta vid den ena dörren, finns väl ingen lag om att det ska vara så jämt? Katten kan ju ha haft ärenden på andra sidan huset just när ösregnet började! Då är man allt väldigt dum om man tassar iväg i det blöta till den andra dörren, bara för att de står där och ropar. Och hur frustrerande är det inte att stå där och vänta?

Det fick husse allt veta med besked, när han till slut fick litet fart på hjärncellerna och öppnade bakgårdsdörren.