Lisa: Men nästa gång

Jag har gjort ett FYND! Smet in på Gustavs rum, och fann MAT uppe på byrån!

Obegripligt och dumt nog var den inlåst i en påse?! Jag hade NÄSTAN kommit på hur jag skulle öppna låset, när matte kom och förstörde alltihop! Men nästa gång...

Men du, då?

Snälla, snälla dörrhandtag, ser du mig

hör du inte min bön, att du ska öppna dig?

Hur kan du bara förbli så orörlig och stum

 och låta mig sitta här och känna mig dum?

Men DU då, matte???

Man vet aldrig

Det är bättre att vara nyfiken på än rädd för det okända. Genom att våga kan man upptäcka de mest fantastiska saker! Så naturligt för oss katter, som ideligen vidgar våra vyer och får nya erfarenheter genom detta. Men, som vanligt, något många av våra människor behöver påminnas om.

Önskar er alla en modig och fin helg!

1 + 1 = 2

Vi har ett hus med två dörrar. Egentligen tre, men altandörren räknar jag inte. Den leder bara ut till fängelset. Vad annat kan man kalla ett område, man inte tar sig ut ifrån? Tidigare älskade jag min altan. Det var innan matte spärrade in den med nät. Jo, jag kan tassa ut där nu med. På nätterna, genom kattluckan. Men det gör jag bara för att de andra dörrarna är stängda. För att att få litet frisk luft.

Men annars, som jamat, har vi två dörrar. Inte så mycket att hålla reda på, anser jag. Om vi nu antar att det ösregnar ute, och en stackars katt befinner sig ute i detta, är det då för mycket begärt, att hans människor inte bara öppnar och ropar i den ena dörren, utan i båda? Vajam???

Även om katten alltid brukar vänta vid den ena dörren, finns väl ingen lag om att det ska vara så jämt? Katten kan ju ha haft ärenden på andra sidan huset just när ösregnet började! Då är man allt väldigt dum om man tassar iväg i det blöta till den andra dörren, bara för att de står där och ropar. Och hur frustrerande är det inte att stå där och vänta?

Det fick husse allt veta med besked, när han till slut fick litet fart på hjärncellerna och öppnade bakgårdsdörren.