Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







torsdag 14 juni 2012

1 + 1 = 2


Vi har ett hus med två dörrar. Egentligen tre, men altandörren räknar jag inte. Den leder bara ut till fängelset. Vad annat kan man kalla ett område, man inte tar sig ut ifrån? Tidigare älskade jag min altan. Det var innan matte spärrade in den med nät. Jo, jag kan tassa ut där nu med. På nätterna, genom kattluckan. Men det gör jag bara för att de andra dörrarna är stängda. För att att få litet frisk luft.

Men annars, som jamat, har vi två dörrar. Inte så mycket att hålla reda på, anser jag. Om vi nu antar att det ösregnar ute, och en stackars katt befinner sig ute i detta, är det då för mycket begärt, att hans människor inte bara öppnar och ropar i den ena dörren, utan i båda? Vajam???

Även om katten alltid brukar vänta vid den ena dörren, finns väl ingen lag om att det ska vara så jämt? Katten kan ju ha haft ärenden på andra sidan huset just när ösregnet började! Då är man allt väldigt dum om man tassar iväg i det blöta till den andra dörren, bara för att de står där och ropar. Och hur frustrerande är det inte att stå där och vänta?

Det fick husse allt veta med besked, när han till slut fick litet fart på hjärncellerna och öppnade bakgårdsdörren. 

10 kommentarer:

  1. Ibland förstår man inte hur de tänker. Det är väl SJÄLVKLART att kolla båda dörrarna för inte ska man behöva stå och bli alldeles dyngsur heller..Nosbuff

    SvaraRadera
  2. Fyjam för att stå ute och bli blöt bara för att ens människa inte förstår bättre. *suckar*
    Det är bra att du lät honom förstå vad du tyckte om den saken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nåjam, i ärlighetens jam blev jag ju inte blöt, för där var tak över. Men jag tycker inte jag ska behöva stå där och vänta i evigheters evigheter i alla fall!

      Radera
  3. Och det här händer när du har både matte och husse hemma! Vad gjorde matte? Kunde inte hon ha tagit den andra dörren, om det nu var så svårt för husse att räkna ut var du satt och väntade? Nåjam, vi vet ju hur de är, de stackars tvåbeningarna. Behövs det tankeverksamhet är det tur att de har oss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Matte satt förstås framför datorn på kontoret. Det är där dörren är som jag INTE var vid. Och, lat som hon är, var det den dörren hon ropade från hela tiden. Bara för att jag BRUKAR krypa in under bilen där när det regnar. Men nu har de lärt sig något. Hoppas jag verkligen.

      Radera
  4. MEN Käre Gustav då, vilka tvåbeningar du har :(
    Jamar som Kattson *och det här händer när du har både matte och husse hemma*
    Det är ju skandal. Kan dom inte räkna ut bättre,
    att dina tvåbeningar delar på sig och kollar vart du står och väntar och vill in?

    Tass tasskram kompis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skandal är jamet! Håller helt med! Även om det var torrt, var det TRÅKIGT!

      Radera
  5. Ja du Gustav, vi har samma problem, fast gånger tre. Jag går ju oftast ut via balkongen, ner för min egna trappa(som husse byggt) men ibland vill jag in via framdörren, eller den på bottenvåningen. Och där får jag sitta för de kollar inte mera än balkongen, oftast. Matte e bättre på att titta på fler ställen, faktiskt(husse säger att hon inte tänker i boxen, vad ni det betyder..)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var många ställen! Ut genom balkongen och en EGEN trappa! Vad flott! Kanske har du lagt upp det hela bättre genom att växla ställen du vill in på? Jag har skämt bort mina människor med att alltid välja kontorsdörren. Men nu är det slut med det.
      Tänka i en box??? *grubblar*

      Radera