Trattlös

Jag har äntligen blivit av med tratten! Att jag är kopplad spelar faktiskt inte nån större roll. Jag gör ändå det jag vill. Sitter och spanar på trappan.

Vilar en stund under tallen.

Fast allra bäst just nu är min grop ute i höggräset. Där kan jag sova länge, länge. Matte sätter fast kopplet och kollar på mig inifrån. Det är helt i sin ordning för mig. Mitt öga vill inte bli bra, men de andra såren läker fint. Nu hotar de med att det ska bli många dagar med mycket regn. Låter illa. Jag har fått mer än nog av inneliggande. Matte och husse tycker att jag låter litet väl mycket när jag protesterar mot att vara inne? Hoppas då att det blir stunder av uppehåll i regnandet. För husfridens skull.

Det blir bättre och bättre

Härom dagen, när det var soligt och fint, satte matte på mig kopplet som jag hade på mig när jag var alldeles nyanländ katt i mitt hus. Gissa om jag blev lycklig när dörren sedan öppnades?!

Åh, var ska jag börja nånstans??

Tar väl det som är närmast först!

Här fanns det massor att göra! Ovälkomna dofter måste markeras med nya och bättre. Mina, alltså!

Efter en stunds arbete kom vi ut i sköna solen. Det blev nästan överväldigande underbart! Efter alla år av påtvingad inomhusvistelse -som det kändes- sjönk jag ner där och bara NJÖT! Av varma gräset under mig, alla dofter och ljud. Där låg jag länge, länge och kände hur underbart livet kan vara.

När jag sedan kvicknat till, och tänkte inspektera den del av tomten jag inte hunnit ännu, blev jag i stället abrupt inburen? Matte påstod att inkräktaren hade dykt upp? Jag hann inte upptäcka det. Kanske var lika bra det?

Idag är sista dagen med den förfärliga medicinen. Jag AVSKYR den! Går och gömmer mig nån timme varje gång jag fått den. Igår var jag så hungrig, åt nästan dubbel dagsranson. Konstigt nog blev människorna glada över det? 

Nu önskar jag er alla en fortsatt fin midsommarhelg!

Sjukhusbesök

I lördags kröp jag längs golvet in under sängen och ville inte komma fram. Då ringde mina människor till djursjukhuset.

Det är ett HEMSKT ställe!!!

Men jag hittade ingen flyktväg. Jag blev så hemskt illa behandlad sen, ni kan inte tro vad de gjorde?! De tvättade och bände, stack mig med den ena sprutan efter den andra. Sedan sa de åt matte och husse att komma tillbaka om nån timme. Efter det minns jag inte så mycket, jag blev väldigt trött. När jag piggnade till hade en klo försvunnit, den som satt litet högre upp på benet. De påstod att den satt lös efter slagsmålet. Och att jag hade infektioner både här och där efter det.

Nu tycker jag livet är riktigt eländigt. Även om jag inte har ont, för jag får nån slags morfin tre gånger varje dag. Det är okej. Men antibiotikan...den är PEST! När matte kommer med den sprutan gör jag allt för att försvara mig. Har liksom passerat min gräns för tolerans nu. Efter det kommer ögonkrämen. Kan jag till nöds acceptera. Men den förjamade TRATTEN!! Ska jag ha minst en vecka. Lyckades få den av mig förut, åh, vilken lättnad! Då kom matte och förstörde lyckan genom att sätta tillbaka den med ett extra band, så nu är det väl kört, är jag rädd? 

Min enda tröst i denna miserabla tillvaro är att få ligga så här, på husses ben. Då är livet nästan som vanligt igen, för en stund. Och vettisen trodde att jag skulle klara av det här, och bli som innan slagsmålet. Det hoppas vi på, allihopa.

Litet synd om mig

Sommaren kunde ju ha börjat bättre, kan jag jama. I förrgår kväll kom han tassande, inkräktaren, och det fram till min högsta privata trappa!!! Givetvis måste jag vidta åtgärder. Matte, som just kom ut på trappan, tänkte detsamma, och skyndade till vattenslangen. Men jag hade inte tid att vänta på det, utan gick till anfall. Vi hoppade båda in bland de höga ormbunkarna, och ett kort slagsmål följde. Sedan låg jag kvar, medan han lommade iväg. Då kom husse och lyfte in mig. Jag mådde inte bra. Det gjorde ont i ögat och litet varstans. 

Sedan fick jag åka till vettisen igår. Hon sa att ögat klarat sig utan skador. Men så tittade hon i munnen, och det gillade jag inte alls. Faktiskt tog de sig till att vira in mig hårt i en handduk?! Det har aldrig hänt förut. Men katten också, det gjorde så ont där inne på ena sidan! Inkräktaren har tydligen fått in en femetta bredvid en tand långt bak. Där blödde det. Ser inte bra ut, sa hon, och det kan jag jama att det känns inte bra heller! Är väldigt svullen på den sidan.  Och så har jag en klo som är skadad också.

Nu ska vi avvakta litet, och hoppas att kroppen klarar av att läka sig själv. Man vill inte gärna söva en så gammal katt, sa hon, och mina njurar kan ha svårt att tåla belastningen av antibiotika. Jag har i alla fall kunnat äta litet idag, och jag är litet arg för att jag inte får tassa ut. "Det är bra", tycker matte och husse? 

Jag ska vara beredd på att kanske åka till djursjukhuset i helgen, säger de, men det har jag förstås inget lust till. Så det kan gå när man vill försvara hus och hem! 


 

Och nu blir det semester

Nu ligger hela långa sommaren framför oss. Flera månader med förhoppningsvis många soliga och avkopplande dagar. Då är det viktigt att skapa minnen att tänka tillbaka på, och hämta krafter ifrån, i höst och vinter.

Vi kommer därför vara litet lata nu. Nästa vecka blir det helt tyst från oss. Sen kommer vi tassa in litet då och då, när det händer något som vi tror ni vill läsa. Önskar er alla en underbar sommar, att den blir som ni hoppas och önskar!
Vi hörs igen senare!

Är jag lurad, eller?

Komma in? Men det är ju inte mörkt än?

Det måste jag allt ta mig en funderare på.

En allvarlig sån!

Fast om du erbjuder mat kan jag ju alltid komma upp på bron. Det är väl inget trick, va?