Mycket att se fram emot

Den här sortens helger gillar jag! Fler såna, tack! Båda mina människor hemma, sol = full tillgång till mitt växthus, och dessutom en bonus i att nästan alla mina favoritmänniskor kom på söndagen. Fast där måste jag erkänna, att jag brast något i värdskapet. Det var aningen för skönt i växthuset. De skulle kommit dit allihopa i stället, tycker jag.

Ibland måste jag förstås ut på fältet också. Saker och ting kan ju inte förbli helt okontrollerade. Riktigt glad blir jag, om jag vid en sådan runda upptäcker matte och husse på altanen. Det har hänt rätt ofta den senaste tiden. Att de sitter där är givetvis positivt i sig, men innebär också andra trevliga saker. Till exempel är Piff och Puff instängda i andra delen av huset, eftersom dörren till altanen är öppen. Och att den är det betyder i sin tur att jag kan tassa in till min matskål när jag behagar.

Om jag förstått det rätt, kommer det bli massor av varma och soliga dagar framöver? Det är sannerligen härliga tider som stundar!

Ibland behövs så lite...

I det karga och gråa kan fröet gro

Behövs bara att någon på dess kraft ska tro

Att bli trodd på- och tro på- hur viktigt är inte det? Ett färskt exempel bland oss katter är Stellan och Gloria, som har haft oddsen litet emot sig, men som hade turen att hitta en människa som såg fröet där inne. Och nu har de fått flytta till sitt föralltidhem! När någon trodde på dem...

Önskar er allihopa en solig, vårvarm och ljuvlig helg!

 

Litet synd om våra människor

Aha, känner tydligt doften av...

Denna värld av dofter som våra människor går miste om! Aldrig att varken matte eller husse skulle undersöka vad sladdarna luktar? För dem är det bara en sladd som hänger där. För mig en kanal fylld med information. Tänk om de hade lika väl utvecklade nosar som vi, så många fler dimensioner livet skulle ge dem!

Där fick de nåt att fundera på

Det blev en annorlunda eftermiddag igår. Först försvann husse och matte en stund. När de kom tillbaka blev jag utkörd ur mitt växthus, trots att jag på alla sätt visade att jag ville vara kvar där. Husse påstod att det började bli så dåligt väder att han måste stänga?  Det är väl då som jag behöver växthuset som allra mest?

Nåjam, jag följde med in. Sen hände inget på en lång stund. Några timmar, eller så. Då började husse undra var jag var? Han är väl inne, trodde matte? Och så började de leta. Och leta. Och leta. Först på sängarna, soffan, i igloosarna, i gästrummet. Sedan under sängarna, under borden. Överallt. För säkerhets skull gick de runt några extra varv, ifall de missat nåt ställe?

Husse klädde på sig regnjacka och gick ut och kollade i vedboden. Tog en runda runt området, längs vägen och stranden. Var rädd att jag blivit påkörd, eller fastnat nånstans. För eftersom jag inte var inne, måste jag ju vara ute? Det började bli mörkt. Och nu var vädret riktigt, riktigt ruggigt, med regn och mycket hårda vindar. Sånt väder, som jag aldrig är ute i frivilligt. Matte ropade och ropade. Allt utan resultat.

Så hände det sig att det började det ryka in från braskaminen i den starka blåsten. Blev rätt rökigt i vardagsrummet. Då hade jag ingen lust att ligga kvar där längre. "Nämen!" utropade matte förvånat. Och lyfte upp mig. "Var kom han ifrån?" undrade husse. 

Inte ville jag berätta. Det är bra att ha en hemligt sovställe.

Att kunna vänta

Att kunna vänta och vänta är kunskap så bra

Man hinner tänka vilken livets väg man ska ta?

Eller bara ha tid att beskåda en myras gång

Med positivt innehåll blir väntan aldrig lång! 

Bara bra!

Efter några dagar med fullt upp att göra där ute, tog jag mig en rejäl sovmorgon igår. Klev inte upp förrän jag hörde matte plocka fram frukosten i köket. Det speciella prasselljudet från öppnande matpåsar går inte att ignorera!

Jag tycker att det blev en riktigt lyckad helg. Också matte var ute mest hela dagarna, vilket innebar litet variation av mina arbetsuppgifter. Jag gör ju inte samma saker då, som när jag är ensam ute. På egen tass blir det mycket inspektion av granntomterna och stranden, förutom min egen tomt. Är matte ute, kan jag ju inte låta henne vara ensam? Då lägger jag mig sällskapligt på lämpligt avstånd. Inte för nära, då riskerar jag få skräp på mig. Hon har nämligen slängt all möjlig växtlighet omkring sig. Men man lär sig snart var gränsen för den skyddade zonen går.

Om helgen var bra, är denna dagen helt fantastisk! Idag har husse kommit hem igen! Tänk att få trampa mjukmage när jag går och lägger mig ikväll! Kan knappt föreställa mig hur han ska ha längtat efter min massage? Åh, vad gott vi ska må, husse och jag!

Spännande eller?

Ska man våga sig in i det okända, eller inte? Kanske måste fundera litet om jag törs? Eller direkt låta nyfikenheten och upptäckarlusten få vinna? Och ska jag i så fall tassa in rätt försiktigt, eller bara hoppa in? Det är inte alltid lätt att veta hur man ska tackla det man inte vet något om!

Men det jag vet säkert är att jag vill önska er alla en helg i vårens tecken, för det verkar som det ska bli rätt skönt mest överallt i vårt land. Åtminstone hoppas jag att ni ska slippa mer snö! 

Min önskedikt

Jag undrar just, hur bra kan livet vara?

Fast meningen är väl, att man ska njuta bara?

Skulle önska att alla fick ha det som jag

och jag hoppas så att det kommer en dag

när alla djur får leva precis som de ska

 det fina och värdiga liv de bör ha!  

Hur klarar man sig utan katt?

Har ni tänkt på vad många olika Viktiga Uppgifter vi katter

Mycket Viktig Katt!

dagligen ska utföra? Även den som har sitt arbetsområde förlagt inomhus, har ju många och varierande uppdrag. Viktigast är nog det som terapeut. Att låta människorna få ge utlopp för sina känslor och tankar. Ledsna, glada, arga, lyckliga. Vi stöttar och uppmuntrar i alla lägen. Drar oss inte undan, vad de än berättar.

Sen har vi rollen som KT. (Kattlig tränare, för er som inte är så insatta.) Alla människor mår bra av en sån. Nån som ser till att få upp dem ur soffor och fåtöljer. Där använder vi olika tekniker. Inbjuder dem till boll- och muskast, springa med vippa och andra rörelsebefrämjande aktiviteter. 

Somliga måste ta på sig rollen som väckarklocka. Det måste jag själv allt som oftast. Mina människor glömmer ibland ställa klockan, särskilt på  helgerna. Går inte an! Man ska kliva upp samma tid varje dag! 

Som utekatt har jag naturligtvis en mängd olika arbetsuppgifter. Tillsyn och bevakning hör till de viktigaste. Och så är jag kundmottagare på kontoret, ett speciellt och udda jobb.

Man frågar sig, hur kan människor utan katt organisera sina liv? 

Här är jag igen!

Någon som saknade mig igår? Jag saknade i alla fall möjligheten att kunna jama det senaste. Min dator bestämde sig för att lägga av i lördags, och eftersom den var gammal och trött har den fått pension. Igår kväll fick jag en ny och fräsch, så nu hoppas jag allt ska fungera igen!

Ni flög väl inte iväg i blåsten i helgen? Nä, ni var väl kloka  nog att hålla er inne, precis som jag. Hörde hur det ven och smällde där ute, så jag hade ingen brådska alls upp i lördags morse. Tog en rejäl sovmorgon med matte för en gång skull.
 
Tyvärr hade blåsten inte blåst ifrån sig ordentligt, utan det fanns mer sparat till på söndag och måndag. Även då blev växthuset min räddning. Jag riktigt pressade mig in genom dörren när matte öppnade, rädd att inte få komma in. Och gissa vem som blev sur över att tvingas ut på eftermiddagen, när matte skulle åka för att köpa den nya datorn? Fyjam, att tvingas ut i kallblåsten direkt från den sköna sömnen där inne i värmen!

Nu sitter jag här i mattes knä och supportar henne när hon försöker lära sig det nya programmet i datorn. Ni vet väl alla hur våra människor beter sig när de är dummare än datorn? Eller är det datorn som är dummare än människorna? Hur som helst, blir det en hel del suckar och konstiga ord?

Behöver inget slott!

...för lyxigt är ett dåligt mått

Lyckan finns lika gärna i smått

Får jag bara kärlek och nåt gott

är jag helt tillfreds med livets lott! 

Och så önskar jag alla en fin helg!

 

Konsten att njuta

Idag har matte och jag suttit och njutit på vedbodstrappan

Efter ett tag tyckte jag det var dags att utöka njutningen

Jag hittade bästa solställningen. Fast matte satt ändå kvar på vedbodstrappan?

Matte hälsar att om det blir tyst från mig beror det på att datorn är dum, inget annat!

Bra, bättre, bäst

Det är ensamt i soffan utan husse. Jag ligger på samma ställe som jag brukar när han är hemma, bara litet längre ner. Inte alls lika mjukt, och framför allt inte lika mysigt. Men, som katt är man ju expert på att leva i nuet, så jag accepterar förstås att det är så här, och njuter av det jag har. 

En soffa i mitt egna hem är trots allt vida mycket bättre än många -alltför många- katter har det. Och rätt som det är ligger han ju i soffan igen, min husse. Nä, jag klagar inte ett dugg. Bara konstaterar att livet är fint, men ännu bättre när husse är hemma!

  

Vandrande skuggan

Matte har börjat likna mig vid en vandrande skugga?

Hur svårt kan det va'?

Sanningen är den, att jag helt enkelt måste bevaka henne hela tiden. Eller kanske mera ledsaga och visa henne den rätta vägen. Till maten. 

En längre tid har jag fått blötmat till frukost. En halv påse då, och resten får jag i omgångar under dagen. Matte menar att blötmaten bara är ett komplement till de torra kulorna. Det är där våra åsikter skiljer sig totalt.  Självklart ska jag mest få blötmat, och i yttersta nödfall äta torrmat! (Hennes påståenden om torrmatens nyttighet för mina njurar ger jag inte mycket för.)

För att påpeka detta är jag ju helt enkelt tvingad att följa henne hela tiden. Särskilt när hon befinner sig vid diskbänken är jag noga med att demonstrera min närvaro och förväntan. Ibland får jag en liten skvätt mat, men oftast påstår hon att påsen redan är slut!! Då är lösningen på problemet givetvis att öppna en till, eller hur? Så jag sitter tålmodigt att väntar på att hon ska inse detta enkla faktum. Nån gång måste hon väl begripa, och agera? 

Så var det dags igen

Och så var det dags igen. Igår rymde husse! Tur att jag  tagit tillvara alla tillfällen till närhet den gångna veckan, för det har jag verkligen. Hade jag lyckats få honom i vågrätt läge oftare, hade jag kunnat tänka mig ännu mer umgänge.

Sedan är det förstås så, att om husse nu prompt måste försvinna, var dagen rätt vald. Hade nog knappt varit inne just något ändå, varken igår eller idag. Nä, nu gäller utejobb eller växthusvila. Mmmm, ni kan bara inte tro vad alldeles underbart ljuvligt jag har det när jag ligger utsträckt i solen på golvet i växthuset! Där, vid bortre väggen har jag mina sköna frigolitplattor att ligga på. Undrar om det kan finnas något mera avkopplande?

Helt skärpt blev jag däremot i morse, när jag precis tassat ut för första morgonrundan. Framkommen till min öppning ner mot havet upptäckte jag till min förskräckelse två stora, svarta monster som rusade omkring en liten bit bort. Skyndsamt tog jag betäckning bakom några stora stenar, samtidigt som jag försökte hålla koll på deras framfart. Vilken chockstart på dagen! Lyckligtvis rusade de vidare utan att se mig. 

Efter det blev dagen lugn och fin. Matte och jag planterade blommor. Mer stillsamt än så kan det väl knappast bli?

Blomma? Nä, men...

Trots den stundom något ansträngda relation till mina inneboende systrar som kanske framskymtat här ibland, vill jag så här inför Internationella Kattadagen avge följande deklaration till dem:

För det mesta är ni faktiskt helt okej, och jag uppskattar att ni ibland lämnar go'mat till mig! Att ligga och vila i soffan tillsammans känns mysigt, även om vi inte precis har kroppskontakt. Kanske att jag till och med skulle tycka att det vore litet tomt utan er?

Sen har jag ju en massa vänner som är kattor. Ingen nämnd, men ingen glömd! Jag skulle vilja bjuda er och alla andra kattor på något gott på er speciella dag! 

Men kanske viktigast av allt denna dag: Vi måste jobba för att ingen av er ska behöva föda ungar som ni inte får hjälp med att ta tass om sen!

Önskar er alla, både kattor och katter, en riktigt fin mars-helg!

Smygleken

Jag leker smygleken

Kan inte hjälpa det. Måste bekänna att jag tycker om att smyga på både Piff och Puff. Mest Piff, som är den jag har bäst kontakt med. 

Särskilt leker jag smygleken på henne när hon dricker vatten. Sitter bakom dörrposten och spejar. Tyst och stilla, naturligtvis, det ingår ju i leken. Det bästa är om man kan se, men inte synas.

Den här leken har sina risker. Mina avsikter kan misstolkas. De kan få för sig att jag tänker anfalla, eller något annat absurt. Skulle naturligtvis aldrig falla mig in. Ändå händer det ibland att Piff springer iväg från vattenskålen med ett förskräckt jam. Men vad vet jag, hon kanske kom att tänka på något otäckt?

Nä, inte nu igen!

Nu har det hänt. Igen! Vartannat år är på tok för ofta! Trots att jag kraftfullt påjamat hur viktigt det är med kattkontroll innan växthusdörren stängs, har detta åter

Och nedisad höll jag på att bli!

försummats med sorgligt resultat. Förra gången skylldes det på att vinden skjutit igen dörren? Den här gången fanns absolut ingen ursäkt! Husse bara stängde. Och där inne låg jag och tog igen mig!

Så småningom tyckte förstås mina människor att saknades en katt där inne? Husets förstekatt, alltså, var fanns han? Husse skickades ut för att undersöka om han möjligen gjort bort sig vid växthusstängningen?

Då satt jag beredd, för solen var borta sedan ett tag, och värmen med den. Lika behagligt som det är när solen ligger på där, lika ruggigt blir det när den försvinner runt hörnet. Med förväntan följde jag direkt med husse in, för visst skulle det vankas någon form av gottgörelse? Glad blev jag,  när jag upptäckte skålen med blötmat i. En minimal portion, men dock. Jag är tacksam för det lilla.  

Igloo-ockupation, del 2

Kommer ni ihåg ockupationen som Puff gjorde av Piffs igloo? Den har fått en högst oväntad fortsättning. Puff blev mer och påstridig i sitt hävdande av rätten till Piffs igloo. Så matte gjorde diverse omflyttningar av de olika kattbäddarna vi har.
Det var då jag gjorde den Stora Upptäckten! För första gången någonsin provlåg jag en sån där mojäng. Och det var ju faktiskt helt okej!

Testade både Puffs korg

och en annan igloo som mest stått obebodd under en stol

Piff, som blivit av med sin igloo, gick med på att dela denna med mig. Men Puff vidhåller äganderätten till den gula igloon, trots annan plats. Ett öra som sticker ut avslöjar ockupanten i den!

Som läget är nu, fortsätter Piff och jag att dela på den gråa igloon, medan Puff ensam tronar i den gula. Korgen har flyttats bort, det blev aningen trångt i soffan. Tänk, att en ockupation kunde få till resultat att jag vid nästan femton års ålder för första gången började använda sovplatser man ska krypa in i?!

Sett både det och andra

Det är mars! Har hört att det är något särskilt med mars och katter? Antar att det är för att vintern ska ge sig av? Där jag bor har jag tack och lov inte sett till den på länge, men jag vet att det inte är så överallt. 

Jag kan rapportera att jag observerat årets första humla! Den surrade runt mitt huvud redan i torsdags, en riktig bamse. Kanske trodde den att det fanns nektar i mina öron?

En annan bra sak som hände i torsdags, var att husse dök upp här igen! Jag var förstås snabb att inviga min favoritplats, på hans mage. Nästan tvingade ner honom i soffan. Fast han protesterade inte särskilt mycket.

Annars har det varit en ganska lugn helg för min del, med en lagom blandning av inne- och utejobb. Tyvärr innebar utearbetet att matte hittade en fuling i min nacke, trots sprutet. Så nu måste jag passera säkerhetskontrollen innan jag får checka in i mina sängar på natten. Har inga särskilda synpunkter på det. Huvudsaken jag får sova hos husse och matte.